Nekromanti "Hjälp jag passar inte in i RISS official, canonical theory"–tråden

[2097]

Svårt att kategorisera sig själv men...
- System mastery/strateg, nja, oftast tråkigt fokus, därmed inte sagt att reglerna kan se ut hur som helst

Håller med, bra spelighet är en kul bonus men inte min prio.

- All out sandbox, nej, kräver alldeles för mycket prepp av SL, alldeles för mycket tabeller

När jag började lira så trodde jag varenda sandkorn på hela planeten behövde göras färdigt. Skulle ha gjort stor skillnad om någon stuckit nån B-modul i handen på mig och bara "gör så här det räcker i början" och nu finns ju LMoP.
Men, det jag har märkt är efter några små kampanjer växer ambitionerna och jag blir burned out.

och framför allt alltför snäv spelmiljö för att vara kontrollerbar

Hur då kontrollerbar? Vad innebär en kontrollerbar Sandbox?

och fångar oftast ändå inte in mänskliga reaktioner mellan flera olika parter: A gör x mot B, vilket får C och D att göra y mot, E, medan F istället gör z mot A, fast inget av detta om A istället gjort u..., samtidigt som spelarna så klart ska ha chansen att göra meningsfulla val

Om man lyckas få till detta rätt så tycker jag man definitivt kan kalla det sandbox. Exempel: Stars Without Number. Fisktank är också en form av sandbox tycker jag, även om fisktankslirare snarare har Impro-prioriteringar än Sandbox-prioriteringar (även om dom preppar fisktanken).

- Räls, tja, som sagt behöver både sandlådan och dramat en riktning för att få full effekt i en kampanj, men det ska givetvis inte betyda att SL har ett enda planerat händelseförlopp klart

Att ha en setup och spelmekaniker som får saker att hända i sandlådan betyder inte Räls.

Att ha en tight skruvad premiss i ett improdrama betyder inte heller Räls.

Det här var nackdelen med att jag bytte namn på hörnen från Gnusto, Nitfol, Frotz och Blorb till saker som folk redan har en massa associationer och semantik på.

Men för att säga något om F->O så finns det ett mellanläge där SL helt enkelt saknar tillräckligt gott grepp om spelet och ett användningsområde för spegeln dyker upp som krossar sandlådan, knäcker dramat och bryter sönder rälsen. Det är väl någon slags olycksfall i SL-arbetet men inte helt ovanligt. I sådan fall tycker jag det är helt ok att tänka om, även om jag i grunden vill hålla mig till F->F.

Trodde det var meningen med en sandlåda att den skulle bli krossad eller iaf att RP skulle kunna sätta sitt märke på den ordentligt. Har svårt att föreställa mig något exempel, skulle du kunna komma på ett?


Ska sno en grej från GNS-töntarna. Visst, alla SL lånar in saker från dom olika stilarna, och det är en av grundpelarna i Räls-fokuserat-lir att ta saker från dom andra tre hörnen och "throw other playstyles a couple of bones".

Men när metallen verkligen träffar asfalten och gnistorna yr och du måste välja. Vem är det du knäpper dina händer till? Den tänkta plotten, stundens coolhet, spelbalansen, eller spelvärldsintegriteten? Där har du svaret på vilket som är ditt hörn i RISS official, canonical theory.

En rälsare skulle göra "OK det har varit ett nice sidetrek men nu måste jag ro in dom så vi kan börja på bok tre i Enemy Within sen"
En "Johnstone"-lirare skulle säga "OK, ska bygga vidare på detta, announce badness kanske eller ge dom ett hard move"
En spelbalansare skulle säga "OK, vill inte att det ska bli för OP encounters på ena eller andra sidan, så får vara lite försiktig här"
En sandboxare skulle säga "OK, antingen gör jag en konsekvent ruling för såna här situationer eller så låter jag tärningen bestämma"

 

[ceruleanfive]

Men när metallen verkligen träffar asfalten och gnistorna yr och du måste välja. Vem är det du knäpper dina händer till? Den tänkta plotten, stundens coolhet, spelbalansen, eller spelvärldsintegriteten? Där har du svaret på vilket som är ditt hörn i RISS official, canonical theory.

Världens tråkigaste svar från min sida, men "det beror på".

Är min kvalificerade gissning att sidospåret i slutändan mest blir bortslängd tid för samtliga inblandade? Styr tillbaka till något vettigt.

Är situationen såpass frän att det överträffar eventuella småhinder och mina grova planer, samt vore helt enkelt synd att missa? Kör i vind och vidareutveckla.

Gör situationen att det blir alldeles för lätt eller alldeles för svårt, så att det bara blir meningslöst eller frustrerande? Balansera mera.

Även om det är skoj och spexigt, bryter situationen mot den etablerade världen såpass mycket att illusionen börjar spricka? Sätt integriteten före.

 

[Bolongo]

Mja, om du med de överlappande färgfälten menar att man kombinerar delar av de ingående hörnen men kanske inte gör någon av dem till 100%, så går det väl att passa in mig (och mina vanligaste spelare) i ett av dem.

Vad som inte framgår av artikeln är ifall du har någon specifik blandning i åtanke för de röda, gröna och blå spelarna?

 

[Lupus Maximus]

Om man lyckas få till detta rätt så tycker jag man definitivt kan kalla det sandbox. Exempel: Stars Without Number. Fisktank är också en form av sandbox tycker jag, även om fisktankslirare snarare har Impro-prioriteringar än Sandbox-prioriteringar (även om dom preppar fisktanken).

Själv ser jag fisktank och sandbox som två helt olika saker, som dock kan användas tillsammans. Där fisktanken används som motor för att skapa en aktiv sandbox. En icke-aktiv sandbox, är t.ex. en sandlåda som bara reagerar på spelarna.

Anledningen till att jag föredrar den uppdelningen är just för att sandboxar kan vara passiva eller drivas på andra sätt, samt att fisktankar kan användas till mer än sandboxar.

 

[2097]

Detta var varför det var ett misstag att byta bort namnen jag hade innan. Fisktank ingick definitivt i det gamla namnet, Blorb.

Problemet med diskussioner är att folk redan har bestämt sig vad orden betyder för dom och då blir det meningslöst att prata vidare. Se ex vis "Vad är fantasy" tråden som jag inte ens tänker öppna. Ja du ord betyder vad vi väljer att dom ska betyda.

 

[2097]

Världens tråkigaste svar från min sida, men "det beror på".

Du är SL. En RP har trillat i plurret och är fastbunden under vattnet vid en stor betongkloss dom andra RP ligger och sover i pyjamas i ett hotell kanske 10 minuter längre bort, om dom får en taxi dvs. Vad gör du?

Och varför?

 

[Lupus Maximus]

Det är därför jag är väldigt restriktiv när och om jag diskuterar teori. Jag har inte något problem med att använda någons annan semantik i en diskussion, bara jag får en vettig definition på vad de menar (så slipper man skriva en lång harrang varje gång för att undvika ordet). Men de flesta som bråkar om semantik verkar göra det från en emotionell ståndpunkt, och inte från ett försök att skapa användbara verktyg.

Alternativet är dock att använda smurf på allt. En smurfdriven smurf för att smurfa i utan smurfar.

 

[2097]

Jag har inte något problem med att använda någons annan semantik i en diskussion

OK. Då sätter vi likhetstecken mellan "fisktank" och "uppsättning drivna NPC:er med laddad relationskarta". Tycker du det låter OK, LM?

Och så säger jag att "fisktank" är ett väldigt bra spelverktyg för flera av dom olika hörnen. Jag älskar att använda det i sandbox.

Och så säger jag att ett spel som huvudsakligen bygger på att utforska fisktanken är antingen sandbox eller impro, beroende på vissa värderingar i corner cases (dom fyra spegelhistorierna och dom två grupperna är en bra riktlinje där).

 

[2097]

Nu blir det en WRNU exclusive för detta svar hedgade jag på på S-G men ni ska få höra sanningen.

Mja, om du med de överlappande färgfälten menar att man kombinerar delar av de ingående hörnen men kanske inte gör någon av dem till 100%, så går det väl att passa in mig (och mina vanligaste spelare) i ett av dem.

Vad som inte framgår av artikeln är ifall du har någon specifik blandning i åtanke för de röda, gröna och blå spelarna?

Den gröna fältet är Krank-style. En curated helkväll med en del intressanta val och klur och det kommer bli en bra story av det. Krank i likhet med alla SL i hela världen använder ju improvisation som verktyg för att fylla ut dom (förhoppningsvis små och få) luckorna i preppen, men det är inte Johnstone-Impro.

Det blå fältet är alla som bryr sig om en intressant story och har det som högsta mål med spelet. Typ RGFA:s "Dramatism". Tänker mig att ceruleanfive ingår där?

Det röda fältet är typ folk som nördar in sig på rollspelteori. Story Games crewen. Vincent Baker, John Harper, Adam Koebel m.fl. Dom kanske luddar lite gränserna när det kommer till sandbox ethoset men det är viktigt för dom att "play to find out".

Typiska spel för dom tre:

Grönt: Kutulu, Trail of Cthulhu, Pathfinder
Blått: Theatrix, Dread
Rött: Blades in the Dark är typ det perfekta exemplet.

 

[Lupus Maximus]

OK. Då sätter vi likhetstecken mellan "fisktank" och "uppsättning drivna NPC:er med laddad relationskarta". Tycker du det låter OK, LM?

Och så säger jag att "fisktank" är ett väldigt bra spelverktyg för flera av dom olika hörnen. Jag älskar att använda det i sandbox.

Med tanke på att den definitionen ser ut att helt och hållet matcha hur jag föredrar att använda ordet "fisktank", så vore det mycket konstigt om jag inte hade tyckt det låter OK

Och så säger jag att ett spel som huvudsakligen bygger på att utforska fisktanken är antingen sandbox eller impro, beroende på vissa värderingar i corner cases (dom fyra spegelhistorierna och dom två grupperna är en bra riktlinje där).

Låter rimligt.

Jag kan tänka mig att om man skriver t.ex. ett rälsat deckar-äventyr så kan en fisktank komma till användning också. Men då mer i planeringsfasen än i spelfasen. Men då rälsat definitivt inte är mitt gebit så är det en ren gissning.

 

[2097]

Jag kan tänka mig att om man skriver t.ex. ett rälsat deckar-äventyr så kan en fisktank komma till användning också. Men då mer i planeringsfasen än i spelfasen. Men då rälsat definitivt inte är mitt gebit så är det en ren gissning.

Det är bra i spelfasen också om Räls-SL strösslar ut sina clues i fisktanken eller använder s.k. "island"-rälsning.

 

[ceruleanfive]

Du är SL. En RP har trillat i plurret och är fastbunden under vattnet vid en stor betongkloss dom andra RP ligger och sover i pyjamas i ett hotell kanske 10 minuter längre bort, om dom får en taxi dvs. Vad gör du?

Och varför?

Jag förstår och uppskattar att du försöker arbeta fram en tydlig teori inom rollspel. Därför är det tråkigt att försöka ludda till den.

Det scenariot är avsevärt mer invecklat än att det ska kunna besvaras med ett rakt svar. Varför befinner sig spelaren under vattnet, fastbunden? Som SL hade jag troligtvis i ett tidigare skede introducerat sätt att förhindra den.

Men har den där situationen väl uppstått är karaktären körd, så länge spelaren inte har någon briljant lösning på hur karaktären tar sig loss. Troligtvis har karaktären ignorerat varningstecken och utvägar, men ändå kört på.

Det blå fältet är alla som bryr sig om en intressant story och har det som högsta mål med spelet. Typ RGFA:s "Dramatism". Tänker mig att ceruleanfive ingår där?

Jag preppar oftast rätt mycket i form av övergripande handling och plot points, som jag sedan improviserar utifrån och låter spelarna göra detsamma (blått). Men preppen är även fylld av klur och utmaningar som det är upp till spelarna att lösa (grönt). Jag försöker ofta hålla spelarna på banan genom att få dem att göra rätt val, men I slutändan är de helt fria att göra precis vad de vill och det är deras val som är avgörande (rött).

Resultatet blir någon slags hierarkipyramid. Det blåa är den breda, stabila grunden, vilken allt vilar på. Det gröna är mellandelen, som är öppnare men samtidigt har mer inflytande. Det röda är eventuellt minst, men det är ändå på toppen och går alltid först.

Jag kan ha misstolkat något, men det är iaf min syn på min SL-stil.

 

[2097]

Jag använder också en hierarkipyramid så jag tycker inte du är helt fel ute. Vi har bara byggt upp två olika hierarkipyramider.

För mig är Sandbox-hörnet grunden och världsintegriteten styr, om det blir konflikter.
På den grunden har jag inget emot att slänga in speliga utmaningar och även frön som jag tror kommer leda till story moments. Men om dom fröna inte leder till några story moments så är jag ok med det, det finns ändå tillräckligt med såna frön och om spelarna dodgar alla så blir det dodgandet intressant i sig.

Med dessa frön menar jag alltså inte tänkta möjliga outcomes utan bara typ... "OK, i botten på den här sjön ligger det en stor magnet, reglerna för hur den magneten påverkar allt metalliskt kommer in i rummet är si-och-så" eller "Barkeepen, en människa, hatar alver för han är obekväm med sin egen attraktion till dom".

"Speliga" tankar, såsom "OK, det borde vara ett lagom motstånd med 8 skelett så här nära startbyn" dyker också upp. Sen om spelarna kommer dit med en hel arg mobb som hjälper dom, eller om dom kommer dit senare när dom har levlat upp till level 1000 och det räcker med att sucka för att skeletten ska trilla av pinn, ja, då blev det så.

Så jag är inte bara "OK nu ska jag göra en så torr och realistisk värld som möjligt" (inte för att jag skulle vara mot att testa Skyrealms eller Hârn) utan "OK nu ska vi slänga in lite dynamit medan jag preppar så det blir laddat som tusan". Det är bara det att när vi sen trycker på "play" byter jag till "referee"-rollen.

Så kanske vi inte preppar speciellt olika men vi spelleder utifrån väldigt olika prio.


Ang den plurr-trillande-RP:n. Fick för mig att i ett Genesis-lir skulle den RP:n gå att rädda. Sirener el poliser skulle simma dit och lyfta upp hen, eller hen skulle bli en våldnad eller nåt annat skulle hända.

 

[ceruleanfive]

Det är bara det att när vi sen trycker på "play" byter jag till "referee"-rollen.

Så kanske vi inte preppar speciellt olika men vi spelleder utifrån väldigt olika prio.

Bra iakttagelser.

Jag ser min SL-stil som en slags föräldraroll. Jag försöker ge spelarna de bästa förutsättningarna för att få en tillfredsställande tillvaro. Jag planerar och bygger en stabil grund, försöker inspirera och utmana, men i slutändan är det upp till dem själva vad de vill göra.

Därför känner jag mig lite RISS-anarkistisk. Min grund ligger i ena hörnet, men när det väl gäller är det motsatt hörn som styr. Och under spelandet hoppar jag friskt över hela spektrumet.

 

[Bolongo]

Nu blir det en WRNU exclusive för detta svar hedgade jag på på S-G men ni ska få höra sanningen.

I så fall rör jag mig mestadels i det gröna området. Ibland experimenterar jag med det röda, men inte med min ordinarie spelgrupp, de gillar inte att författa själva. Det blå fältet tycker jag är tämligen ointressant.

Du är SL. En RP har trillat i plurret och är fastbunden under vattnet vid en stor betongkloss dom andra RP ligger och sover i pyjamas i ett hotell kanske 10 minuter längre bort, om dom får en taxi dvs. Vad gör du?

Det beror på vilket spel och vilken värld vi snackar om, men default är att om spelaren placerat sin RP i den situationen så kommer den att dö.
Ett undantag kunde vara exempelvis Mage:The Ascension, där jag nog skulle låta en annan RP:s avatar "känna" situationen och skicka en dröm till sin mage som signalerade fara.

 

[Genesis]

Jag förstår och uppskattar att du försöker arbeta fram en tydlig teori inom rollspel. Därför är det tråkigt att försöka ludda till den.

Det scenariot är avsevärt mer invecklat än att det ska kunna besvaras med ett rakt svar. Varför befinner sig spelaren under vattnet, fastbunden? Som SL hade jag troligtvis i ett tidigare skede introducerat sätt att förhindra den.

Men har den där situationen väl uppstått är karaktären körd, så länge spelaren inte har någon briljant lösning på hur karaktären tar sig loss. Troligtvis har karaktären ignorerat varningstecken och utvägar, men ändå kört på.

För att då erbjuda ett alternativt synsätt; såhär hade jag hanterat situationen:

Jag frågar spelaren "Är du okej med att din rollperson dör här, eller vill du att hen ska överleva?" Om spelaren vill rädda rollpersonen får hen antagligen i första hand hitta på hur det inträffar (beroende lite på spel och socialt kontrakt), eller så hittar jag på ett sätt rollpersonen överlever på. Att rollpersonen dör för att spelaren gjorde något korkat är raka motsatsen till vad jag vill ska hända.

 

[ceruleanfive]

För att då erbjuda ett alternativt synsätt; såhär hade jag hanterat situationen:

Jag frågar spelaren "Är du okej med att din rollperson dör här, eller vill du att hen ska överleva?" Om spelaren vill rädda rollpersonen får hen antagligen i första hand hitta på hur det inträffar (beroende lite på spel och socialt kontrakt), eller så hittar jag på ett sätt rollpersonen överlever på. Att rollpersonen dör för att spelaren gjorde något korkat är raka motsatsen till vad jag vill ska hända.

Personligen hade jag nog försökt känna av det tidigare, innan situationen var såpass långt gången. Har spelaren gjort sina val hyfsat medveten om dödsrisken anser jag att spelarens val och världens integritet väger tyngre än spelarens rätt att i efterhand detaljstyra karaktärens öde.

Men ditt alternativ är ju skonsammare och mer hänsynsfullt mot spelare. I slutändan är det ju deras upplevelse som räknas.

 

[2097]

Jag ser min SL-stil som en slags föräldraroll.

"Föräldraroll" kan ju betyda väldigt många olika saker. Som spelare kan jag känna mig väldigt ogiltigförklarad av en SL som skulle spela "spegelhistorien" på ett sätt som går mot det jag tror är dom förutsättningarna vi valt för det spelmötet. Om jag förväntar mig impro men inget jag gör byggs vidare på, eller, oftare, om jag förväntar mig sandbox men allt bara är luddigt och efterhandshittepå. Ironiskt nog kan både "impro"-SL:en och "sandbox"-SL:en vara fel, om det är en mismatch. Men om det är en match med gruppens uppfattning om vad det är för lir man faktiskt håller på med, så kan båda på samma sätt vara rätt.

Jag frågar spelaren "Är du okej med att din rollperson dör här, eller vill du att hen ska överleva?" Om spelaren vill rädda rollpersonen får hen antagligen i första hand hitta på hur det inträffar (beroende lite på spel och socialt kontrakt), eller så hittar jag på ett sätt rollpersonen överlever på. Att rollpersonen dör för att spelaren gjorde något korkat är raka motsatsen till vad jag vill ska hända.

Känns som att jag hade fattat dig rätt. Men, du har ju ett väldigt coherent och funktionellt lirsätt Genesis.

 

[2097]

Har spelaren gjort sina val hyfsat medveten om dödsrisken anser jag att spelarens val och världens integritet väger tyngre än spelarens rätt att i efterhand detaljstyra karaktärens öde.

Men det handlar om att kunna få våga släppa taget och pusha hårt i det där snacket med maffian som kommer för att driva in dotterns trav-skulder eller det nu är. I improparadigmet är det tillåtet att bara darrigt "j-jag ska fixa era pengar... men jag har inte... ni måste ge mig mer tid" och sen bli islängd i havet med cementdojor och ha tillit till att ens rollis kommer kunna vakna upp på sjukhuset med järnlunga och en bruten arm istället för att det ska vara Körsbärsdalen nästa. Medan det i sandboxparadigmet är helt andra prioriteringar som avgör vad man vågar säga till maffiabossen.

Det är därför det är så vanskligt att mixa teknikerna när det väl kommer till såna här knytpunkter.

Att använda tekniker från det andra hörnet för att färga/förbättra/inspirera det man håller på med, det är bra. En improgrupp som utgår från Keep on the Borderlands kan ha mkt kul. Och en sandbox-grupp som kör med drivna relationskartor och fiasco-setup kan också ha kul. Bara dom vet vad det är som gäller när det verkligen gäller s.a.s.

 

[Genesis]

Men ditt alternativ är ju skonsammare och mer hänsynsfullt mot spelare. I slutändan är det ju deras upplevelse som räknas.

Mm. Det är ett sätt att se på saken. Jag ser det såhär: Spelaren kanske medvetet har satt sin rollperson i ett par cementpjucks på flodbotten. Det var en cool grej. Jag vill inte att spelare ska hindras från att göra saker som vore intressanta för berättelsen av rädsla för att bli av med sin rollperson. Som 2097 nämnde, så kanske spelaren spelar ut scenen med maffiabossen på ett sätt som hen misstänker kommer att göra att de kastar rollpersonen i floden. För att det passar berättelsen. Rollpersonen kanske är någon som konstant blir överkörd och inte vågar säga ifrån, och det här kanske kan bli en fräck vändpunkt där en nära-döden-upplevelse kommer att få hen att helt byta riktning i livet. Det kan bli en skitfräck grej. Då vill jag inte att spelaren ska tänka "Nä, fast det kan jag inte göra. Tänk om min rollperson dör? Det skulle suga." och sedan spela scenen för att maximera chansen att rollpersonen överlever istället. Komma på nå'n smart flyktplan som skulle undergräva hela temat men rädda rollpersonen.

Det här är "play to lose"-paradigmet, och det förutsätter att spelare är trygga och vet att de inte riskerar att bli av med sin investering. När man är trygg vågar man ta ut svängarna och spela djärvt och sårbart. Så därför vill jag att alla ska vara helt på det klara över att deras rollpersoner aldrig kan tas ifrån dem utan deras medgivande. Först då kommer de att investera och spela ut till 100% för att göra det som är coolt (eller dramatiskt, känslosamt, sorgligt eller vad det nu kan vara) i alla scener.