Nekromanti Hjälp med Gruppdynamik & mognad... (LÅNGT)

[Wyldstorm]

Jag är en liten SL som har rätt feta problem med mina muppar, ber härmed om råd & rön hur faen jag ska göra, då jag är "at my wits end" så att säga...

Problemet är att jag efter en väldig mängd äventyr (både som DM & PC) inte lyckats få vissa att förstå, vissa saker..
Mina exempel & förslag verkar helt klart inte ha bitit så hårt som jag hoppades.

Problem 1, Synen på kvinnor & socialkompetens i allmänhet:
Vissa ser bara kvinnor som bifigurer med underliga utväxter på bröstkorgen, och förstår inte hur eller ATT dessa agerar också..

A. Kvinnlig ärkelojalitét..
När en kvinnlig follower (som behandlas som nöjesslav) gjorde en liten kupp mot sin mästare & fick honom svartsjuk (utan att göra något, hon bara *antydde*...) så fick jag som SL ondöga utan dess like..
Kvinnor ska altså stanna på värdshusrummet i 2 veckor utan att bli uttråkade och/eller känna sig som annat än madrass...

B. Kvinnliga NPCs..
Nästa SL som lade till mer av dessa "followers" presenterade dem som småflickor som slängde sig runt halsen med ett glädjetjut & bara skulle följa med, utan synbar anledning.
Jag kräktes lite animé & betraktade hur dessa små liven senare smälte in i "den grå massan" direkt efter mottagandet, för att senare bli hobbyzombies då dåvarande SL tog död på allt ROLLspelande till/från dessa.

C. Den eviga ÄRKEsnygga (men ack så tafatta) kvinnan...
En viss spelare spelar med få undantag en ÄRKEsnygg och sexig kvinna, som alltid är totalt tappad bakom en vagn socialt..
Vad gör man som SL om personen vill ha romantiskt rollspelande, men inte fattar konceptet?
Nedan konversation brukar uppstå i olika former:
RP: Jag söker lite mer romantik, söker den rätte...(på värdshus)
SL: (på lapp) tips: försök beté dig "romantiskt" mot den du försöker fånga.
RP: (på aggro lapp): Vadå?? Det är väl inte det jag söker.
SL: (ute i avskilt rum): men du kan visa (olika tydligt) vad du söker. Eller ge personen en anledning att vara romantisk. eller *helst*... vara romantisk mot personen själv för att locka fram det beteende du söker.
RP: Vadå?!! räcker inte Karisma 20?
SL: *suck* karisma är mycket mer, det är även vältalighet, charm & utstrålning. -ROLLspela det.
RP: *mutter* Jag borde ju i alla fall få massor av folk som vill initiera kontakt med mig...
SL: Dom broarna har du brännt, dessutom skulle det ta för mycket speltid. ROLLspela romantik så kan nog NPC's nappa. Försök dessutom att inte ta all tid för de andra, så ska det nog gå bra.
RP: Jag skiter väl i det! (sur)
Personen önskar altså total romantisk uppmärksamhet, men är totalt tappad bakom en vagn vad gäller hur man svarar på uppvaktning. Total tystnad eller felaktigheter kommer som svar.
Annat exempel är:
NPC: Du måste hjälpa mig,ty jag drunknar i dina vackra klarblå ögon...
RP: Hej! hur ofta kommer du hit?
NPC: Jag måste väl få bjuda en så vacker varelse på det finaste vinet huset har..?
RP: okej.
(och sen gick det utför. total brist på gensvar eller liknande.)
(När SL gav upp (5 minuter senare), så fick jag klagomål "att han bara gav upp sådär.".)

D. Äventyrare & sexuellt liv.
I en annan spelledares äventyr så gick min karaktär på "glädjehus" innan det långa resan.
Självklart för mig, helt oförståeligt för vissa andra.
Hur förklarar man att det kanske ger en pikant krydda att tänka lite på sådana drifter, och bara påvisa deras existens, då & då?
(NEJ, jag är INTE ute efter sexanspelningar eller värre, bara ute efter en antydan om att någon instikt finns där nere nånstans.)

Problem 2, Hjältar & hjältemod:
Folk förstår inte ett skit (IMHO) hur en hjäte agerar eller blir till..

A. Slakt av monster gör en inte till hjälte.
Att slakta ett stort monster, sen komma till byn & vara allmänt hotfull mot byborna gör en väl till demondräpare eller dylikt.
Hur får man en mupp att förstå skillnaden mellan hjälteskap & fruktan, och vad som ger vilket?

B. En hjälte gör saker som inte andra kan, just av anledningen att de svaga inte kan...
"Hjälten" låter inte med att låta monstret vara kvar om han inte får bättre belöning.
Det är just den egenkära totalignoransen för annat folks lidande..
Hur förklarar man att det inte är ett sammanträffande att "hjälte" & "hjälpte" låter lika?

C. En hjälte hjäper folket, inte den som betalar mest..
Det moraliska dilemmat med tvivelaktiga uppdragsgivare (sidoquests) eller folkets reaktion på "slakt av by" är något halv oförståeligt, och helt klart SL som hämnas när rättsväsendet ibland ingriper..

D. Det totalöverdrivna hjälteförsöket som slutar i förvriden disneykänsla.
-eller slutar i oövervägt dråpförsök när nån gjorde "en ond handling".
Hur fasen får man folk att förstå att mellan "jag håller inte med" och "DÖÖ!!" finns flera nivåer, i vilka man kan förklara att/hur man inte trivs med gruppens valda väg?


Jag har för nuvarande en grupp som kunde bli sååååå mycket bättre om de drastiska skillnaderna minskades, men tycks ha förbannats med enbart extremfall åt (väldigt) olika håll...
Hur ska en stackars SL göra för att fila ner kanterna hos spelarna och förbättra gruppdynamik & ROLLspelandet?

Min normala attityd som SL är att vara ärkeobjektiv, följa reglerna och låta världens reaktioner vara exakt de jag anser NPC's naturliga reaktioner, och senare som SL säga efter spelet "vad som gick fel/rätt" om så behövs..
Men tydligen måste en större skopa pedagogik in, frågan är bara hur...

Tips på hur man kan jämna ut skillnaderna mellan spelare & "utbilda" utan att vara störande?

/ps
Ja, jag HAR försökt att visa genom exempel, omvärldens reaktioner, tillsägelser, erf/Xp penalty, personliga samtal, osv.. osv...

/pps
Snittåldern i gruppen är 26, yngsta är 24. (folk booorde ha mognat...)
/ds

 

[Troberg]

Problem 1, Synen på kvinnor & socialkompetens i allmänhet:

Två sätt.

Det bästa är att försöka få med en kvinnlig spelare. Då brukar folk skärpa sig.

Går inte det så låt en militant feministisk amazon med nötknäppare slå följe med gruppen. Funkar varje gång.

Problem 2, Hjältar & hjältemod:

Den här är svårare. Mitt bästa tips är att låta världen reagera. När de kommer till en by har alla flytt till skogs. Andra, riktiga hjältar jagar dem. Lagen jagar dem. De får inte hjälp när de behöver. Låt dem snappa upp riktigt negativa rykten om sig själv.

Eller ta ett snack med spelarna utanför spelet...

 

[Rickard]

Gaah! Skulle jag ha det här problemet så skulle jag ta livet av mig (kanske inte, men ändå..)...

Jag måste säga att du verkligen har försökt.. Du verkar spelleda ungefär som jag.. Det du tog upp i inlägget brukar vara mina standardråd till folk som har moralproblem med sina spelare.. Vad ska jag säga? Pracka på dem en bok om feminism och tvinga dem att läsa om "moral i rollspel" (dessa artiklar verkar finnas överallt).. Näe, seriöst menat så...

...som jag ser det (detta är kanske inget roligt alternativ för dig) så är det inte spelgruppen det är fel på utan dig.. Försök ändra på dig själv och dina äventyr istället.. Ett exempel jag kan ta var tiden när jag blev rätt lack på att vissa spelare hela tiden drog anekdoter från IRL.. Jag visste inte hur jag skulle lösa detta.. Ge XP-avdrag kändes inte som en bra lösning.. Det jag gjorde var helt enkelt att acceptera att det ibland kunde bli avbrott.. Rollspel för oss (några av oss, tydligen) är ett sätt att umgås med kompisar och då är det självklart att man får snacka skit, särskilt när vi inte träffas så ofta.. Kan/vill man inte inse att spelarna vill spela rollspel med den inställningen så får man helt enkelt lägga ner spelledandet.. Man kan inte tvinga spelarna till att dansa efter spelledarens pipa hela tiden.. Spelledaren måste också ibland anpassa sig efter spelarna..

Låt de då få spela "evil campains" (kanske utan att veta att de är onda, det kan bli en sensmoral när den tanken dyker upp för spelarna) där hjältarna är lika beryktade som fruktade.. Låt kvinnorna i världen ha en förtryckt roll och bönderna vara kuvade.. Det verkar ju vara det som om det är det de är ute efter.. Visst, det är inte *urrk* politiskt korrekt (hatar de två orden tillsammans) men det är ju för tusan rollspel i en helt annan värld.. Jag förstår inte varför rollpersonerna ska ha samma värderingar som vi har idag.. Om 20 år så kommer säkert rollspelare skratta åt våra värderingar idag som vi har i rollspel när de kan inte förstå hur fanken vi kunde spela så (precis som vi ibland idag skrattar åt rollspelare för 20 år sedan)..

Sedan vet jag inte om valet av rollspel av så bra.. Av döma av dina förkortningar så spelar du DnD.. Själv har jag inte spelat det, men av allt jag hört och av alla CRPG jag spelat som använder sig av samma system så verkar inte DnD vara världens bästa rollspel till att främja rollspelandet (om man bortser från vad "roll" betyder på engelska).. I WoT, som jag antar använder samma system, så är verkade 75-90% av alla feats till strid (jag har bara gjort en karaktär i det spelet).. Man blir liksom ledd av rollspelet att spela på ett visst sätt.. Detta är något jag framförallt ogillar i ett rollspel (DoD6 är lite så)..

Om du inte vill anpassa dig alls som spelledare så var drastisk och byt rollspel.. Förklara världen för dem innan de börjar spela och peta in det som du tycker de har missat när de spelat DnD.. Jag gillar inte detta alternativet för dina spelare kommer antagligen till 80% säkerhet klaga och undra varför de inte ska spela det gamla rollspelet för..

Bra att du gav så pass mycket information.. Det blev så pass mycket lättare att svara på inlägget då och så slapp du mina standardtips..
/[color:\\"green\\"]Han[/color] som tyckte Lord of Muppets pps (hatar den förkortningen!) var riktigt bra

 

[The_Gorger]

Suck! Det är sådant här som ibland göra att man tappar lusten för att SLa. Har liknande situation i vår spelgrupp. Vi är 18, men jag hyser litet hopp för dem tills de blir 24.

Spelar du med några andra? När jag tröttnat på sådana fasoner som du beskriver så brukar jag välja ut de som rollspelar bäst och sedan bjuda in bara dem för att lira nått seriöst.
Jag tror att en del av problemet för både dig och mig är att våra spelare har bristande vidsynthet, förmåga att vara romantiska och förlegad kvinnosyn i verkligheten också. Och där finns det inte så mycket att göra om man inte vill leka psykolog.

PS. Ett tips om spelarna har en tendens att flyta från rollspelet och närmare annat eller om du märker att de börjar hårdkobolda är att ta en liten paus efter några timmar med brädspel. brukar göra susen. DS

 

[Wyldstorm]

Bra råd, tyvärr mestadels testade.

Det är nästan så man kan gråta (men häxor kan ju inte gråta, så häxmästare borde ju inte kunna gråta heller.. *whew*) när man läser tipset.

Skitbra tips, missförstå inte.
Problemet är dock kvar..
Du förstår, jag skrev utlägget på ett par ställen i ett sista desperat försök att hitta nån "magisk" lösning jag missat i min iver..
Jag skrev det därför att jag känner mig mer & mer utbränd då jag spelkväll efter spelkväll spelleder på ett sätt jag inte riktigt trivs med.
Onda handlingar är ju "kul" med dess moraliska tvetydigheter, likaså tafatta romansförsök, likaså överdrivna tvärvändningar i en karaktär... -i lagom mängder (helst små sådana).

Spellusten har ju som... Minskat fatalt. Och inte blev den bättre av att jag kom på mig själv med att ha spellett ett tag på det sätt som spelarna själva tyckte, vilket var knäckande...
Jag tror inte jag klarar av'et mycket längre, där är kärnan.

Byta spelgrupp skulle jag om jag kunde, men jag bor i ett surhål uppe i sverieges armhåla.
Byta spel har jag/vi gjort rätt friskt, D&D(2-3 ed), DoD4-6'ed, starwars, olika varianter av mutant, WOD(W:tA,M:tA,V:tM, W:tO,C:tD,V:koE, M:sC, V:dA & W:wW & säkert fler) och säkert några jag glömt i förbifarten...

Problemet kvarstår, detta är typ sista chansen, då jag överväger byta stad. (funderade på att plugga igen anyway...)

Men jag är ju en obotlig optimist, så jag hoppas att jag ska kunna bli mer än amatörpsykolog & kunna ordna deras personliga problem.

/ps
Funderar nästan på att be rollspelarna lägga sig i soffor & berätta om deras mödrar vid varje spelstart...
/ds

 

[Wyldstorm]

Klassiker...

Misstolka inte som nåt negativt, tänkte bara inte på att nämna vissa saker..

Flickvännen är med & spelar, typ alltid och jag använder sparsamt men bestämt ord som "Kättare!" när folket fått nog av blasfemiska "hjältar"...

Ska dock helt klart börja använda NPC's som indirekta & undercover, förklädda party-psykologer..
Bra tips.

Dom är ju i en älvskog, och älvfolk tycker ju mindre bra (då alviska inte har svordomar) om nesliga dåd...
(*insert evil cackling here*) "Exxelent..."

 

[Ymir]

Re: Ett enda råd

Alltså, jag ska tala klarspråk. Det där är något av det värsta jag sett någonsin. Jag har väl redan tidigare gjort mig känd för att inte ha några konstruktiva råd i sådana här frågor; men jag står fast vid övertygelsen - spelare spelar som de vill spela. Kanske har de groteskt dålig fantasi, men så är inte fallet här - det enda jag kan se är att de spelar så här värdelöst för att de #1: Är groteskt omogna, #2: Trivs med det.

Följaktligen finns det också bara ett råd jag kan ge, och också här tar jag mig friheten att uttrycka mig spontant:

Byt spelgrupp, för tusan.


Du är välkommen hos oss i Malmö.

- Ymir, som älskar sina spelare

 

[Wyldstorm]

Det vore som att skära av mig armen..

-men den sitter ju fast på relingen till Titanic, så det är väl vettigare än alternativet...

Det är bara ett av de där valen man hoppas att man aldrig ska behöva göra.
Särskillt med den positiva inställningen jag oftast har (eller hade) att ingenting är omöjligt..

Tackar för rådet.
Svider som hin håle, men det gör nog livsräddande kirurgi utan bedövning också.

 

[Minimoni]

Hur gamla är de?

Hallå!

Hur gamla är spelarna i din grupp? Det låter som om de tror att ni spelar Diablo på dator eller något liknande. Vill de bara ut och hacka monster? Jag har haft ett liknande problem en gång i tiden med en spelare. Han hatade allt vad socialt och romantiskt rollspel hette. Alla hans karaktärer var kärnvapen förklädda till alver. Nu hade jag tur eftersom resten av min spelgrupp gillade socialt rollspel med mycket romantik och mindre våld. Problemmakaren fick helt enkelt böja sig för majoriteten.

I min nuvarande spelgrupp så är vi mellan 21 och 25 år och har inte (Som tur är)sådana problem som du stött på. Jag hoppas att det löser sig för dig och att de mognar till lite...

Tzimisce

 

[Wyldstorm]

Fysiskt mogna.

Medelåldern ligger runt 26, 24 om man räknar en prov-medlem vi nyskaffat. Övre gräns är 32 & undre (fasta) är 24.

Jag kan dock specificera & förklara..
Problemen är inte att någon sticker ut, problemet är att alla medlemmar drar åt alla håll vad gäller ambitioner med/i rollspelet.
Om en vill ha "highlevel" & makt nu , så vill nästa stanna på låååg nivå & helst spela på "svenson" eller "bonde" -nivå.
Samma regel gäller tyvärr för:
Socialt rollspelande/romantik, Ondska <-> godhet, äventyrsfokus, interna intriger, med mera.

Jag känner mig som mirakelklister, ty jag håller ihop alla dessa...
Spelarna behöver en stor dos samstämmighet (i brist på bättre ord...), de kan samarbeta, de accepterar varandra..
Men det faller inte "naturligt".

 

[Minimoni]

Re: Fysiskt mogna.

Jag vet inte vad jag ska säga...

Min grupp samarbetar inte heller hela tiden. Men de är inte heller så att de anstränger sig för att vara aviga. Jag överaskades(Negativt)när du sa att en del av dina spelare var över 30. Nu ska jag inte tjata mer. Som jag sade tidigare så hoppas jag att det blir bättre för dig och dina spelare. Nu ska jag förbereda morgondagens spelmöte för mina egna spelare.

Tzimisce

 

[Ymir]

Re: Vi är 19-23 [OT]

...och jag har aaaaldrig haft tillstymmelse till sådana problem med mina spelare. Det brukar luta åt karaktärsdrivet, överemotionellt såparollspel, och de är såå duktiga.

- Ymir, måste bara hylla sin spelgrupp lite

 

[Wyldstorm]

Re: Vi är 19-23 [OT]

jag avundas dig faktiskt..
Men tja... jag har ju varit med i 5 spelgrupper (se: "mycket annat" nedan") genom åren & det är faktiskt bara den sista som devolverat till... fekalier.

Lite möglig visdom till alla er som tänker som ymir:
Rollspel är en hobby och inte lika viktigt för de flesta som "mycket annat".
Detta "mycket annat" (i form av t.ex: studier, livspartner, jobb, flytt, personliga skäl) frestar på en rollspelsgrupp hårt...
Så om det funkar , spela till ögonen blöder. Köp sen en hektoliter "desivon" och spela vidare.

"In the land of the blind, the one-eyed man is king."

 

[Ackerfors]

Du behagar skämta?

Det kan inte vara så hemskt som du beskriver... Det finns bara inte! Min spelgrupp har jag "klagat" lite på för att de inte rollspelar, men jag skulle skriva lovsånger om dem ifall jag hade råkat ut för din spelgrupp. Jag tycker synd om dig.

Problem 1, Synen på kvinnor & socialkompetens i allmänhet:
Vissa ser bara kvinnor som bifigurer med underliga utväxter på bröstkorgen, och förstår inte hur eller ATT dessa agerar också..

Jag vet inte vem som har mest problem ifall de inte klarar att rollspela med (mot?) kvinnor. Har de dessa åsikter även utanför spelet så är det nog inte mycket att göra åt. Men som någon skrev nedanför, så är det inte nödvändigt med samma värderingar som vi har i dagens samhälle, men man tycker ju att de borde kunde rollspela lite.

Problem 2, Hjältar & hjältemod:
Folk förstår inte ett skit (IMHO) hur en hjäte agerar eller blir till..

Det här är ett problem som inte riktigt behöver vara ett problem. Kan de inte uppfylla kraven till att bli hjältar, låt dem inte bli hjältar. Belöna dem med mat och husrum, en häst, mat för ett halvår eller andra saker. Det får bort lite av det koboldiga (eller åtminstone inte tillfredställer det koboldiga). Det kommer antagligen surna till lite men det kanske är det som behövs.

Snittåldern i gruppen är 26, yngsta är 24. (folk booorde ha mognat...)

Vi är 16-18 i min spelgrupp och mognade är inget problem, så jag vet inte riktigt om det har med åldern att göra, även om de borde bete sig lite mer vuxet och ha lite vuxna värderingar.

Lycka till med att få ordning på spelgruppen. Du lär behöva det.

 

[Cybot]

Skulle döda för sådan spelgrupp[ANT]

Måste dras med 25% munchkins, och 25% med karaktärer av den intellektuella kvaliten som endast ses hos Claude Van Dum och Steven Seagull.

Kort sagt. jag har 2 kvalitets spelare som är lika hemma i politisk intrig som matrix fighting och softa kärleks historier. Sen så har jag 2 som är som fån om det inte är Dungeonhacks, med maximalt minimala inslag av annat och som aldrig skulle få för sig att gå in på ett rollspels forum om det inte hade nya *host*"äventyr"*host* till eon

 

[Morgoth]

Vad brukar ni spela då?

Det låter som att ni skulle kunna behöva en variation från fantasy-temat. Tro mig, sådana förändringar kan leda till långt fetare engagemang och prestationer...

...fast det kanske inte är engagemanget eller prestationerna som saknas? Nåja, du ville ju inte byta spelgrupp, så...

 

[Nightowl]

Om inget annat hjälper... (varning: negativt!)

Slå ihjäl dom och ta deras pengar. Faktiskt.

Eller spela i mindre grupper, så att de som är mer lika varandra får spela tillsammans.

Men inget spel är ibland bättre än dåligt spel.

Erik aka Statler

Asch! Man skall alltid läsa hela tråden innan! Jag ser nu att du fått liknande råd från Ymir!

 

[Wolf]

Angående problemen med kvinnosyn...

Tänkte försöka mig på lite tips...

Skapa en stark kvinnlig SLP (inte nödvändigtvis fysiskt stark, men mentalt) som karaktärerna MÅSTE interagera med för att komma vidare i vaddenugör. Gör henne inte till ett brutalt monster ("feministisk amazon med nötknäppare" eller hur det nu var...), utan istället kallt beräknande. Och om de försöker blåsa/ignorera/döda henne, se till att de får igen... Ty det finns inget att frukta värre än en försmådd kvinnas vrede, som det så fint heter.

När det gäller det ärkesnygga fruntimret utan hjärna... *ler lömskt* Försmådda karlar är inte så goa att tas med heller. Trixa till ett litet svartsjukedrama, eller gå på principen "Om inte jag kan få dig ska ingen annan få dig heller". En kniv dragen i vredesmod och frustration, några snitt lämpligt i ansiktet, och helt plötsligt är hon inte ärkesnygg längre, utan tvingas hitta andra kvalitéter hos sig själv. (Gör det för all del inte oprovocerat och ge henne chanser att spela sig ur det, men ibland måste man vara, som Fantomen, hård mot de hårda...)

Eller ett annat alternativ... Om spelarna behandlar kvinnor som "bifigurer med underliga utväxter på bröstkorgen", låt då varenda SLP behandla ärkesnyggingen på samma sätt. Förmodligen inte särskilt roligt i längden, så då kanske de inser vad de håller på med.

Okej, spelaren/spelarna kanske blir sura, men vaddådå? Är inte du redan sur på dem för att de driver dig till att slita dina redan gråa hår?

Frågan är väl lite om spelarna verkligen får ut något av att spela på det här sättet. Uppenbarligen får i alla fall inte du det, annat än möjligtvis magsår.

Testa att spela med färdiga karaktärer en omgång. På så vis kan du i alla fall få en grupp karaktärer som inte börjar i varsitt hörn av den sociala kuben.

Och ibland kan det löna sig att kicka spelare. Det är inte alls roligt att ta beslutet, att meddela den/de som ryker, att förklara varför för de andra spelarna... Men ibland måste man.

(En inte så liten parentes: Kampanjen vi spelar nu har startats om två gånger. Karaktärerna är fortfarande desamma som första gången, men bara två av fem spelare är samma, och vi har bytt karaktärer. Lite elitistiskt kanske, men resultatet blev strålande. Vi har utvecklats enormt, både som karaktärer och som spelgrupp. Trots att vi spelat samma kampanj i snart två år - mer än två och ett halvt om man räknar med de första omgångarna - är det ingen som tröttnat ännu.)

Wolf
som tycker det är trevligt att inte vara enda tjejen i spelgruppen

 

[wilper]

Låter som du borde låta dem hållas, och sedan låta landets hjältar, klädda i skinande vitt hoppsastega in och göra slut på dem, som det rövarband de är.

Annars finns det ju andra spel där inte rollpersonerna har samma krav på att vara "goda" över sig. KULT och mittversionerna av Mutant tex.

 

[Wyldstorm]

eeeevil...

Väldigt bra idé med svartsjukedramat...
Har varit så fokuserad på att hålla kvinnorna levande att jag verkar helt glömt bort männens roll i det hela..

Det värsta är att det är faktiskt rätt logiskt, i just den pågående kampanjen..
*evil snickering* Exxelent...