Wyldstorm
Swordsman
Jag är en liten SL som har rätt feta problem med mina muppar, ber härmed om råd & rön hur faen jag ska göra, då jag är "at my wits end" så att säga...
Problemet är att jag efter en väldig mängd äventyr (både som DM & PC) inte lyckats få vissa att förstå, vissa saker..
Mina exempel & förslag verkar helt klart inte ha bitit så hårt som jag hoppades.
Problem 1, Synen på kvinnor & socialkompetens i allmänhet:
Vissa ser bara kvinnor som bifigurer med underliga utväxter på bröstkorgen, och förstår inte hur eller ATT dessa agerar också..
A. Kvinnlig ärkelojalitét..
När en kvinnlig follower (som behandlas som nöjesslav) gjorde en liten kupp mot sin mästare & fick honom svartsjuk (utan att göra något, hon bara *antydde*...) så fick jag som SL ondöga utan dess like..
Kvinnor ska altså stanna på värdshusrummet i 2 veckor utan att bli uttråkade och/eller känna sig som annat än madrass...
B. Kvinnliga NPCs..
Nästa SL som lade till mer av dessa "followers" presenterade dem som småflickor som slängde sig runt halsen med ett glädjetjut & bara skulle följa med, utan synbar anledning.
Jag kräktes lite animé & betraktade hur dessa små liven senare smälte in i "den grå massan" direkt efter mottagandet, för att senare bli hobbyzombies då dåvarande SL tog död på allt ROLLspelande till/från dessa.
C. Den eviga ÄRKEsnygga (men ack så tafatta) kvinnan...
En viss spelare spelar med få undantag en ÄRKEsnygg och sexig kvinna, som alltid är totalt tappad bakom en vagn socialt..
Vad gör man som SL om personen vill ha romantiskt rollspelande, men inte fattar konceptet?
Nedan konversation brukar uppstå i olika former:
RP: Jag söker lite mer romantik, söker den rätte...(på värdshus)
SL: (på lapp) tips: försök beté dig "romantiskt" mot den du försöker fånga.
RP: (på aggro lapp): Vadå?? Det är väl inte det jag söker.
SL: (ute i avskilt rum): men du kan visa (olika tydligt) vad du söker. Eller ge personen en anledning att vara romantisk. eller *helst*... vara romantisk mot personen själv för att locka fram det beteende du söker.
RP: Vadå?!! räcker inte Karisma 20?
SL: *suck* karisma är mycket mer, det är även vältalighet, charm & utstrålning. -ROLLspela det.
RP: *mutter* Jag borde ju i alla fall få massor av folk som vill initiera kontakt med mig...
SL: Dom broarna har du brännt, dessutom skulle det ta för mycket speltid. ROLLspela romantik så kan nog NPC's nappa. Försök dessutom att inte ta all tid för de andra, så ska det nog gå bra.
RP: Jag skiter väl i det! (sur)
Personen önskar altså total romantisk uppmärksamhet, men är totalt tappad bakom en vagn vad gäller hur man svarar på uppvaktning. Total tystnad eller felaktigheter kommer som svar.
Annat exempel är:
NPC: Du måste hjälpa mig,ty jag drunknar i dina vackra klarblå ögon...
RP: Hej! hur ofta kommer du hit?
NPC: Jag måste väl få bjuda en så vacker varelse på det finaste vinet huset har..?
RP: okej.
(och sen gick det utför. total brist på gensvar eller liknande.)
(När SL gav upp (5 minuter senare), så fick jag klagomål "att han bara gav upp sådär.".)
D. Äventyrare & sexuellt liv.
I en annan spelledares äventyr så gick min karaktär på "glädjehus" innan det långa resan.
Självklart för mig, helt oförståeligt för vissa andra.
Hur förklarar man att det kanske ger en pikant krydda att tänka lite på sådana drifter, och bara påvisa deras existens, då & då?
(NEJ, jag är INTE ute efter sexanspelningar eller värre, bara ute efter en antydan om att någon instikt finns där nere nånstans.)
Problem 2, Hjältar & hjältemod:
Folk förstår inte ett skit (IMHO) hur en hjäte agerar eller blir till..
A. Slakt av monster gör en inte till hjälte.
Att slakta ett stort monster, sen komma till byn & vara allmänt hotfull mot byborna gör en väl till demondräpare eller dylikt.
Hur får man en mupp att förstå skillnaden mellan hjälteskap & fruktan, och vad som ger vilket?
B. En hjälte gör saker som inte andra kan, just av anledningen att de svaga inte kan...
"Hjälten" låter inte med att låta monstret vara kvar om han inte får bättre belöning.
Det är just den egenkära totalignoransen för annat folks lidande..
Hur förklarar man att det inte är ett sammanträffande att "hjälte" & "hjälpte" låter lika?
C. En hjälte hjäper folket, inte den som betalar mest..
Det moraliska dilemmat med tvivelaktiga uppdragsgivare (sidoquests) eller folkets reaktion på "slakt av by" är något halv oförståeligt, och helt klart SL som hämnas när rättsväsendet ibland ingriper..
D. Det totalöverdrivna hjälteförsöket som slutar i förvriden disneykänsla.
-eller slutar i oövervägt dråpförsök när nån gjorde "en ond handling".
Hur fasen får man folk att förstå att mellan "jag håller inte med" och "DÖÖ!!" finns flera nivåer, i vilka man kan förklara att/hur man inte trivs med gruppens valda väg?
Jag har för nuvarande en grupp som kunde bli sååååå mycket bättre om de drastiska skillnaderna minskades, men tycks ha förbannats med enbart extremfall åt (väldigt) olika håll...
Hur ska en stackars SL göra för att fila ner kanterna hos spelarna och förbättra gruppdynamik & ROLLspelandet?
Min normala attityd som SL är att vara ärkeobjektiv, följa reglerna och låta världens reaktioner vara exakt de jag anser NPC's naturliga reaktioner, och senare som SL säga efter spelet "vad som gick fel/rätt" om så behövs..
Men tydligen måste en större skopa pedagogik in, frågan är bara hur...
Tips på hur man kan jämna ut skillnaderna mellan spelare & "utbilda" utan att vara störande?
/ps
Ja, jag HAR försökt att visa genom exempel, omvärldens reaktioner, tillsägelser, erf/Xp penalty, personliga samtal, osv.. osv...
/pps
Snittåldern i gruppen är 26, yngsta är 24. (folk booorde ha mognat...)
/ds
Problemet är att jag efter en väldig mängd äventyr (både som DM & PC) inte lyckats få vissa att förstå, vissa saker..
Mina exempel & förslag verkar helt klart inte ha bitit så hårt som jag hoppades.
Problem 1, Synen på kvinnor & socialkompetens i allmänhet:
Vissa ser bara kvinnor som bifigurer med underliga utväxter på bröstkorgen, och förstår inte hur eller ATT dessa agerar också..
A. Kvinnlig ärkelojalitét..
När en kvinnlig follower (som behandlas som nöjesslav) gjorde en liten kupp mot sin mästare & fick honom svartsjuk (utan att göra något, hon bara *antydde*...) så fick jag som SL ondöga utan dess like..
Kvinnor ska altså stanna på värdshusrummet i 2 veckor utan att bli uttråkade och/eller känna sig som annat än madrass...
B. Kvinnliga NPCs..
Nästa SL som lade till mer av dessa "followers" presenterade dem som småflickor som slängde sig runt halsen med ett glädjetjut & bara skulle följa med, utan synbar anledning.
Jag kräktes lite animé & betraktade hur dessa små liven senare smälte in i "den grå massan" direkt efter mottagandet, för att senare bli hobbyzombies då dåvarande SL tog död på allt ROLLspelande till/från dessa.
C. Den eviga ÄRKEsnygga (men ack så tafatta) kvinnan...
En viss spelare spelar med få undantag en ÄRKEsnygg och sexig kvinna, som alltid är totalt tappad bakom en vagn socialt..
Vad gör man som SL om personen vill ha romantiskt rollspelande, men inte fattar konceptet?
Nedan konversation brukar uppstå i olika former:
RP: Jag söker lite mer romantik, söker den rätte...(på värdshus)
SL: (på lapp) tips: försök beté dig "romantiskt" mot den du försöker fånga.
RP: (på aggro lapp): Vadå?? Det är väl inte det jag söker.
SL: (ute i avskilt rum): men du kan visa (olika tydligt) vad du söker. Eller ge personen en anledning att vara romantisk. eller *helst*... vara romantisk mot personen själv för att locka fram det beteende du söker.
RP: Vadå?!! räcker inte Karisma 20?
SL: *suck* karisma är mycket mer, det är även vältalighet, charm & utstrålning. -ROLLspela det.
RP: *mutter* Jag borde ju i alla fall få massor av folk som vill initiera kontakt med mig...
SL: Dom broarna har du brännt, dessutom skulle det ta för mycket speltid. ROLLspela romantik så kan nog NPC's nappa. Försök dessutom att inte ta all tid för de andra, så ska det nog gå bra.
RP: Jag skiter väl i det! (sur)
Personen önskar altså total romantisk uppmärksamhet, men är totalt tappad bakom en vagn vad gäller hur man svarar på uppvaktning. Total tystnad eller felaktigheter kommer som svar.
Annat exempel är:
NPC: Du måste hjälpa mig,ty jag drunknar i dina vackra klarblå ögon...
RP: Hej! hur ofta kommer du hit?
NPC: Jag måste väl få bjuda en så vacker varelse på det finaste vinet huset har..?
RP: okej.
(och sen gick det utför. total brist på gensvar eller liknande.)
(När SL gav upp (5 minuter senare), så fick jag klagomål "att han bara gav upp sådär.".)
D. Äventyrare & sexuellt liv.
I en annan spelledares äventyr så gick min karaktär på "glädjehus" innan det långa resan.
Självklart för mig, helt oförståeligt för vissa andra.
Hur förklarar man att det kanske ger en pikant krydda att tänka lite på sådana drifter, och bara påvisa deras existens, då & då?
(NEJ, jag är INTE ute efter sexanspelningar eller värre, bara ute efter en antydan om att någon instikt finns där nere nånstans.)
Problem 2, Hjältar & hjältemod:
Folk förstår inte ett skit (IMHO) hur en hjäte agerar eller blir till..
A. Slakt av monster gör en inte till hjälte.
Att slakta ett stort monster, sen komma till byn & vara allmänt hotfull mot byborna gör en väl till demondräpare eller dylikt.
Hur får man en mupp att förstå skillnaden mellan hjälteskap & fruktan, och vad som ger vilket?
B. En hjälte gör saker som inte andra kan, just av anledningen att de svaga inte kan...
"Hjälten" låter inte med att låta monstret vara kvar om han inte får bättre belöning.
Det är just den egenkära totalignoransen för annat folks lidande..
Hur förklarar man att det inte är ett sammanträffande att "hjälte" & "hjälpte" låter lika?
C. En hjälte hjäper folket, inte den som betalar mest..
Det moraliska dilemmat med tvivelaktiga uppdragsgivare (sidoquests) eller folkets reaktion på "slakt av by" är något halv oförståeligt, och helt klart SL som hämnas när rättsväsendet ibland ingriper..
D. Det totalöverdrivna hjälteförsöket som slutar i förvriden disneykänsla.
-eller slutar i oövervägt dråpförsök när nån gjorde "en ond handling".
Hur fasen får man folk att förstå att mellan "jag håller inte med" och "DÖÖ!!" finns flera nivåer, i vilka man kan förklara att/hur man inte trivs med gruppens valda väg?
Jag har för nuvarande en grupp som kunde bli sååååå mycket bättre om de drastiska skillnaderna minskades, men tycks ha förbannats med enbart extremfall åt (väldigt) olika håll...
Hur ska en stackars SL göra för att fila ner kanterna hos spelarna och förbättra gruppdynamik & ROLLspelandet?
Min normala attityd som SL är att vara ärkeobjektiv, följa reglerna och låta världens reaktioner vara exakt de jag anser NPC's naturliga reaktioner, och senare som SL säga efter spelet "vad som gick fel/rätt" om så behövs..
Men tydligen måste en större skopa pedagogik in, frågan är bara hur...
Tips på hur man kan jämna ut skillnaderna mellan spelare & "utbilda" utan att vara störande?
/ps
Ja, jag HAR försökt att visa genom exempel, omvärldens reaktioner, tillsägelser, erf/Xp penalty, personliga samtal, osv.. osv...
/pps
Snittåldern i gruppen är 26, yngsta är 24. (folk booorde ha mognat...)
/ds