Så här lite kort och inte så korrigerat
Namn: Abigail ”Kalisha” Stafford
Abigail växte upp i amerikanska södern på ett plantage hennes far ägde. Mr Staffords fru, Theresa drevs till galenskap av andar eller demoner enligt vissa, av ett genetiskt arv enligt andra. På grund av att modern blev omöjlig att leva tillsammans med bröt Mr Stafford ihop och började supa. Mrs Stafford var även gravid. Sinnessjukdomen tillsammans med graviditeten gjorde henne omöjlig att leva med.
Den lokala hoodoo-häxan Abibi Semba fanns dock där hela tiden. Hennes expertis på området var välkänd i trakten. Naturligtvis sågs Mrs Stafford av vita läkare också men de kunde bara konstatera sådant alla visste. Abibi Semba läste tecknen i kråkans inälvor och förstod att någonting var mycket speciellt med barnet. Henric Stafford som hade starka nazistsympatisier och som allt oftare söp sig så redig att han knappt kunde stå började göra de hederligt arbetande negrerna nattliga besök som alltid slutade i bråk och ofta i gråt.
Natten då mor Abibi förlöste Abigail ur Theresas kropp, samma natt som den köttsliga modern gick hädan försökte Mr Stafford förgripa sig på en yngre svart kvinna.
Det hela slutade i kaos när männen reste sig upp för att hämnas. Men Abibi stoppade dem i farstun med onda förmaningar. Hon sade ”Kalisha har fötts inatt i blodet av sin mor. Om ni dödar hennes far kommer stor olycka över oss.” De vidskepliga männen vågade därför inte bränna ned gården som de i sin mannavrede planerat, slängde sina facklor och vandrade tillbaks till plantagen där de sov i baracker. Samma natt satt häxan vid det gnyende spädbarnet och bad till jungfrun och andarna att stå barnet bi och låta henne utveckla sina stora krafter.
(Det kan också tänkas att den mörka färgen på barnets ögon, det svarta håret som ofta ville locka sig och den aningen kopparaktiga nyansen i huden, bidrog till Abibis uppmärksamhet.)
Spädbarnet bar två namn, dels sitt engelska Abigail Theresa Stafford men också namnet som representerade hennes mystiska härkomst under den där magiska natten fylld av tecken. Kalisha "besvärjerskan", som var ämnad att studera under Abibi hoodooprästinnan. Under sin barndom var flickan inte som de flesta barn. "Tyngd av det öde som ålagts henne", menade Abibi och hennes tolkning var lag i det andliga på orten. Abigail var oftast lugn och brusade sällan upp ens när det var skäligt. Hennes far hade en tendens att från sin spritstinkande hammock vråla oheligheter efter flickan.
Abigail studerade även med privata lärare och intresserade sig mycket för Platons läror i synnerhet.
Vid sidan av de engelska studierna så lärde hon sig om andarna och riterna inom den katolsk-kreolska läran, av Abibi. När hon som tonåring började i en nystartad skola inne på orten dryga tre milen från plantagen, tyckte de flesta att hon var konstig. De andra barnen vågade varken tala med eller bjuda upp henne till lek. När de, som barn gör, vid något tillfälle försökte spela Abigail ett elakt spratt fick de ett sådant "onda ögat" kastat på sig att de drog sig undan och lät flickan vara ifred resten av terminen. Det skvallrades mycket om henne på orten och ryktena var förstås många, inte minst om hennes egentliga härkomst.
Medan flickan växte och blev äldre blev vissa av de kreolska dragen mer tydliga i hennes utseende. Tvivlet över hans dotters härkomst förmörkade faderns sinne alltmer och han tog till flaskan i högre grad än tidigare. Eftersom hans misstänksamhet och självömkan låg som ett ondsint moln och bubblade i hans sinne hade han säket vissa nätter kunnat skada Abigail, men som det nu var var det Abigail som bestämde i hus och på gården. Dessutom ägde hon sin mors förstånd och kynne och det gav att fadern ofta kunde falla i gråt när Abigail sagt "sanningens ord" till fadern.
När fadern till slut dog i <någon hemsk lungsjukdom som drabbat honom på grund av alkoholismen>, var Abigail arton. Hon ärvde ett plantage med tillhörande gård som hade sett bättre dagar. Hennes far hade tappat allt mer håg för skötseln av företaget under sina sista år. Nu arbetade här endast två män och ett par kvinnor. Abigail hade ett eget litet hus intill storgården medan de andra arbetarna hade möjlighet och också valde att bo i den barack som fortfarande var duglig. I och med faderns frånfälle dök det upp släktingar till familjen som Abigail aldrig träffat förut. De försökte ställa sig in med sina plånböcker i krokodilskinn och inställsamma leenden, alla på jakt efter de stora ägorna förstås. Men Abigail ville inte höra någonting om det. I samband med släktens giriga avancemang började vandaler dyka upp kring ägorna. Flera gånger tvingades den hon mota bort dem tillsammans med sina arbetare som fick gå med facklor kring gården. Själv stod hon då på verandan med hagelgeväret och gastade okvädesord.
Abigail lyckades så småninom få lite liv i plantagen genom att nyanställa driftig personal. Men så dog Abibi Semba och all vilja att driva plantaget dog med henne. Abigail blev förstås mycket ledsen och sörjde i flera dagar. Hon genomförde själv riterna med områdets församling som åskådare. Det fanns vissa som önskade att Kalisha skulle ta över Abibis plikter, medan andra ansåg att hon inte var som dem; ”mer vit än svart” löd det.
Abigail hade inte riktigt någon sådan drivkraft heller nu när Abigail dött. Istället sålde hon gård och plantage till en lokal pastor hon visste var en hederlig man. Hon tänkte att som religiös personlighet och dessutom svart skulle han vara bra för arbetarna och säkert kunna restaurera gård och plantage till dess forna prominens. Dessvärre fick Abigail inte så mycket pengar för affären men fadern hade i alla fall lämnat henne en ansenlig förmögenhet vid sitt frånfälle. Abigail flyttade till New York där hon insåg att den ansenliga förmögenheten inte riktigt var stor nog att leva på en längre tid.
Sen så kör jag fast lite på vad tusan hon hittar på i New York. Äventyret utspelar sig nämligen där. Jag tänker mig att hon startar en butik som säljer esoterika och att hon rådgör om sådant. Eventuellt att hon då blir upplockad lite societeten där det blivit populärt med ockultism och sånt. Abigail har ju fördelen att hon är bara delvis kreolska, har en sanna hoodoo-upbringing och samtidigt har en någorlunda ansenlig vit bakgrund. Hon kanske därför kan få uppdrag om att spå i kråkinälvor och sånt medan de rika damerna och herrarna ömsom förfasas av det primitiva och exotiska.
För jag har lite svårt att se hur hon blir accepterad som hoodoo-prästinna i Harlem om hon flyttar dit, eller tror ni det är möjligt?