Nekromanti Hjälp! Skapa ett intressant matriarkalt samhälle

[Mundo]

Om nu någon kvinna fyller en så viktig funktion att hon inte kan antas hinna sköta med sin avkomma får hon väl ta sig en assistent. En ung vuxen kvinna, som ännu inte har några egna barn, eller en äldre som inte kommer att få fler. Båda är goda alternativ.

Jag gillar det här. Eftersom samhället i övrigt är väldigt konservativt/religiöst så kanske tillochmed det vore rimligt att alla barn uppfostrades på särskilda daghem ledda av nunnor/präster/insert religiös titel.

Man vårdar sitt eget barn tills 6 års ålder eller något sen skickas de iväg Sparta-style.

Jag kan också anta att det skulle ha stora problem med att den manliga befolkningen vill fly till omgivnade patriarkala länder. Hur löser de det? Håller de männen under hård bevakning, eller låter de utflyttningen ske (med resultatet att samhället har en kraftig snedfördelning av kvinnor?) Kvinnor är ju inte beroende av män för att garantera samhällets fortbestånd; de kan ju så att säga tas in på entreprenad, från omgivande länder, när man vill ha ett barn eller bara är lite kåt. Sexturism? Manliga prostituerade?

Jag hade redan en tanke på att kvinnor från andra länder skulle immigrera dit. Men någon jätteflykt skulle det väl inte bli? Jag menar, inte flydde folk från Sverige till Finland för att de fick kvinnlig rösträtt så tidigt? Och inte flyttade väl Schweizorskna så mycket från deras land bara för att de fick kvinnlig rösträtt as-sent? Hmm... Men jag, grundtanken ligger väl i att de har en stereotypisk bild av männen i de omkringande länderna som de använder för att skrämma männen från att flytta. Och gör de det stör det ju inte så jävligt. Ett samhälle behöver ju inte jätte-många män för att leva vidare om man har en liberal syn på vem som får ligga med vem.

Det är kassa svar när alla länder runt omkring är patriarkala och landet dyrkar en ond gud.

Jag skulle kanske varit tydligare här. De tillber alltså alla samma religion, men de dyrkar mer intensivt en Gud i religionen än vad de andra gör, och det är Jenilli. Hon är faktiskt en "snäll Gud", vilket jag kan förstå tyckas är paradoxalt vid första anblicken. Tillåt mig att förtydliga. Hennes 'portfolio' handlar inte om att bringa smärta, utan att se styrka i stoicism och självkontroll.

"Jenilli, Godess of pain, suffering and endurance
At the dawn of time Jenilli was born as the fourth child of Terra. When she saw and witnessed the suffering that was bestowed upon the weak and frail humans she decided to protect them and she did so by embracing every single living being on Terra and protecting them with her mind and body. She is the veil of pain and endurance that soak up the suffering in silent contemplation so that the humans can live their lives as well as they do.
This has created a special codex amongst her followers even if her clergy varies greatly depending upon how you read into the scriptures. Some simply teach and promote ideals such as stoicism and to avoid bringing harm to any human while others draw it to the more extreme borders of martyrdom, avoiding to eat animals and downright pacifism, something which is not looked keen upon by the government. Her colors are black and white."

Männen går med på det för att stammen som Zweitel härstammar från har alltid varit matriarkal. Det fann sig i en dyrkan av livet och födslen som sedan när religionen långsamt utvecklades blev till Jenilli. Steget mellan samlare och jägare till bosatta förde också med sig ett väldigt avancerat skriftspråk som man inte hade tid till att lära sig om man utförde annat tidskrävande arbete (tillexempel vara bonde). Kvinnorna i Zweitel är inte genetiskt mer starka än kvinnor någon annan stans, dock så är det tack vare kulturen de har (som uppmuntrar kvinnor att vara aktiva) kvinnor som generellt sett är starkare än kvinnorna från andra städer.

 

[Cissi]

Stoicism är som sådant en dygd som man håller väldigt högt medan motsatsen, gnäll och klagan är något som anses ovärdigt en kvinna.

Jag går vidare då.

Stolthet, lugn och att vara samlad och att beskriva kvinnans dygd som att hon inte klagar, gnäller eller tar plats är ett sätt som har använts för att förtrycka kvinnan genom historien.

Att det skulle anses vara dygder i ett matriarkat rimmar riktigt illa med att kvinnan ska anses stå över mannen.

Dygder i ett matriarkat borde bara flit, strävan, trofasthet, lojalitet. Saker som setts som dygder hon män genom historien. Inte sånt som använts för att förtrycka.

 

[Mundo]

...Jenilli, Gudinnan av smärta, lidande och uthållighet.

För att en förlossning anses vara ett test i smärta, lidande och uthållighet?

Det känns jätte, jättekonstigt att ett matriarkat ska lyfta det negativa runt en hyllad företeelse som de viktigaste religiösa beståndsdelarna.
Havandeskapet, livet, döden, pånyttfödelse, början på nått nytt, blodet, glädjen och välkomnandet av en ny invidid borde vara det som lyfts fram. Inte lidande, smärta och uthållighet. Det är en märklig bild av havandeskap och kvinnlighet.

Havandeskap och barnafödande är inte en tävling i uthållighet.

Nej, det var en konstig gudom.

Jag hade gillat bättre "Jenilli, Gudinnan av liv, blod (som i släktskap) och framtid".

Jag hoppas mitt förtydligande om Jenilli lättade lite på din åsikt om Gudomen, annars får jag nog utveckla henne än mer. Min tanke var alltså inte at alla gick runt i svarta kläder och skrev dödsdikter på helgon.net

Smärtan ses som en naturlig process. Nu har jag aldrig varit gravid eller haft menstruation, men jag förstår att det gör jävligt ont och det är den smärtan som de här kvinnor har omfamnat som en del av moderskapet/vara kvinna. De tycker att smärtan i naturen är associerat till något positivt, inte att tortera folk eller piska alla män alá drow-style.

 

[Chryckan]

Varför förknippa barnafödandet och menstruation med smärta? Det är ganska så manscentrerat. Det är lite som att säga att i ett matriarkaliskt samhälle så är skönhetsidealen baserade på bröststorleken hos kvinnorna där större är vackrare.
(Kvinnobröst i myter och tro har mest handlat om dess magiska förmåga att ge näring och liv. Dess sexualisering är ett mannligt påhitt.)


Vill du ha ett matriarkalt samhälle som bygger på födande och fertilitet så är det faktiskt enklast att sno från hur sådana samhällen tror sett ut i vår egen värld. Kolla till exempel in Venus från Willendorf och likande moder gudinnor under paleolitisk tid och de olika teorier som finns på att de härstammar från någon sorts matriarkalt stenålderssamhälle. (Det är extremt osäker om dom teorierna eller än några teorier gällande just den sortens statyetter stämmer MEN de funkar skitbra att sno för ett rollspel.)

Eller varför inte ta något närmre i tiden som till exempel Wiccans tro på de tre aspekterna av kvinnan och moder jord. Det vore jättelätt att göra om den tron till grunden för ett matriarkalt religiöst samhälle.

Men framför allt istället för smärta så vore det mer passande på att fokusera på den positiva aspekten av barnafödandet. Att det är ett helt otroligt mirakel att en kvinna kan bära på ett helt nytt liv och föda fram en ny människa. Fråga vilken förälder eller genetiker som helst och dom kommer att förklara för dig hur otroligt fantastiskt det är.
Ta den aspekten, förstärk den genom att ge kvinnorna makten just för att de är de enda som kan göra något sånt och gör om männen till starka fertila och undergivna livakter till kvinnorna så har du en logiskt matriarkaliskt samhälle. (Som dessutom har fröet till ett patriarkaliskt samhälle inbyggt i sig vilket ger en skön bubblande konflikt.)


Eller föresten gör det inte eftersom jag tror jag kommer använda den iden själv.

Och om du vill ha stoism så varför inte fokusera på självuppoffring och förmågan att stå ut med umbäranden för att skydda det nya liv en kvinna bär på och tar hand om istället för på PMS.

 

[Cissi]

Jag gillar det här. Eftersom samhället i övrigt är väldigt konservativt/religiöst så kanske tillochmed det vore rimligt att alla barn uppfostrades på särskilda daghem ledda av nunnor/präster/insert religiös titel.

Man vårdar sitt eget barn tills 6 års ålder eller något sen skickas de iväg Sparta-style.

Ehm...

En av de viktigaste saker som definerar kvinnan är havandeskap och moderskap. Det borde ses som en ära att uppfostra sina barn och samhället borde vara byggt runt att det inte är några som helst problem med att göra karriär samtidigt som man tar hand om sin avkomma. Man borde inte skicka iväg sina barn att uppfostras av främlingar, då underminerar man sin egen vikt som mor och kvinna.

Däremot generationer, äldre kvinnor i familjen hjäpler de yngre med barnen. Mormödrar, farmödrar, mostrar, fastrar osv osv.

 

[Mundo]

Stoicism är som sådant en dygd som man håller väldigt högt medan motsatsen, gnäll och klagan är något som anses ovärdigt en kvinna.

Jag går vidare då.

Stolthet, lugn och att vara samlad och att beskriva kvinnans dygd som att hon inte klagar, gnäller eller tar plats är ett sätt som har använts för att förtrycka kvinnan genom historien.

Att det skulle anses vara dygder i ett matriarkat rimmar riktigt illa med att kvinnan ska anses stå över mannen.

Dygder i ett matriarkat borde bara flit, strävan, trofasthet, lojalitet. Saker som setts som dygder hon män genom historien. Inte sånt som använts för att förtrycka.

Hmm, där har en intressant tanke. Men stolthet och att inte vara gnällig har väl alltid varit något som man har förväntat sig av överheten? Alltså, ta tillexempel samuraj-samhället under sin hög-period. Då var ju just männens stoicism som gjorde att deras feodalsamhälle fungerade. Samurajen sa aldrig emot shogun, även om han sa döda dig själv för du hällde upp te på fel sätt.

Det är ju en maktstruktur för att förtrycka vem som helst, inte specifikt kvinnor (även om det använts mot kvinnor, absolut). Men flitighet är ju absolut en intressant dygd, och så är också lojalitet/trofasthet. Om samhället uppmanar en till att överlåta barnauppfostran till tempeln skulle man ju absolut förvänta sig att kvinnorna får mycket tid över till att fokusera just på vad de kan bidra med i samhället = flitighet. Men flitighet har väl också lite med att inte gnälla att göra? "Kavla upp armarna och börja jobba nu, inte tid att ta rast och klaga på ryggen hela tiden"?

 

[Cissi]

...Jenilli, Gudinnan av smärta, lidande och uthållighet.

För att en förlossning anses vara ett test i smärta, lidande och uthållighet?

Det känns jätte, jättekonstigt att ett matriarkat ska lyfta det negativa runt en hyllad företeelse som de viktigaste religiösa beståndsdelarna.
Havandeskapet, livet, döden, pånyttfödelse, början på nått nytt, blodet, glädjen och välkomnandet av en ny invidid borde vara det som lyfts fram. Inte lidande, smärta och uthållighet. Det är en märklig bild av havandeskap och kvinnlighet.

Havandeskap och barnafödande är inte en tävling i uthållighet.

Nej, det var en konstig gudom.

Jag hade gillat bättre "Jenilli, Gudinnan av liv, blod (som i släktskap) och framtid".

Jag hoppas mitt förtydligande om Jenilli lättade lite på din åsikt om Gudomen, annars får jag nog utveckla henne än mer. Min tanke var alltså inte at alla gick runt i svarta kläder och skrev dödsdikter på helgon.net

Smärtan ses som en naturlig process. Nu har jag aldrig varit gravid eller haft menstruation, men jag förstår att det gör jävligt ont och det är den smärtan som de här kvinnor har omfamnat som en del av moderskapet/vara kvinna. De tycker att smärtan i naturen är associerat till något positivt, inte att tortera folk eller piska alla män alá drow-style.

Jag sa inte att det handlade om att piska män. Det handlar om att lyfta "det tuffa" i moderskapsprocessen framför "det mjuka".

Hur många kvinnor tror du kommer ihåg trettio timmars smärta när de ligger med sin nyfödda vid bröstet?

Om du ska skapa ett matriarkat kan du inte skapa det på "manliga" premisser. Du måste bejaka det mjukare i kvinnligheten och att tillbe och hylla smärta, uthållighet och lidande är inte att använda sig av "kvinnliga" premisser.

 

[Man Mountainman]

Jag hade redan en tanke på att kvinnor från andra länder skulle immigrera dit. Men någon jätteflykt skulle det väl inte bli? Jag menar, inte flydde folk från Sverige till Finland för att de fick kvinnlig rösträtt så tidigt? Och inte flyttade väl Schweizorskna så mycket från deras land bara för att de fick kvinnlig rösträtt as-sent? Hmm... Men jag, grundtanken ligger väl i att de har en stereotypisk bild av männen i de omkringande länderna som de använder för att skrämma männen från att flytta. Och gör de det stör det ju inte så jävligt. Ett samhälle behöver ju inte jätte-många män för att leva vidare om man har en liberal syn på vem som får ligga med vem.

Ja, det är ju det jag menar. Jämförelsen med Sverige och Finland är inte särskilt spot-on. Det var ju inte som att Sverige blev ett matriarkat bara för att kvinnor fick rösträtt. I mångt och mycket var de samma slags samhällen (förutom att Sverige var ett rikare land -- och resultatet av det ser vi i den stora finska minoriteten i det här landet, Sveriges största invandrargrupp, både män och kvinnor).

Ett sätt att förklara bristen på manlig utflyttning kan ju vara att landet helt enkelt är mycket mer förmöget än omgivande regioner. Så även om män är underordnade, så har de ett bättre liv att vänta hemma än om de skulle fly utomlands och bli främlingar i ett fattigt land.

Det resonemanget väcker också frågan vad landet livnär sig på. Eftersom det är en stadsstat tänker man ju "handel", och det kunde kanske förklara rikedomen. Men jag vet inte hur väl det passar ihop med den konservativa teokratiska vibben. Handelsstäder tenderar väl att vara rätt liberala.

 

[Mundo]

Jag gillar det här. Eftersom samhället i övrigt är väldigt konservativt/religiöst så kanske tillochmed det vore rimligt att alla barn uppfostrades på särskilda daghem ledda av nunnor/präster/insert religiös titel.

Man vårdar sitt eget barn tills 6 års ålder eller något sen skickas de iväg Sparta-style.

Ehm...

En av de viktigaste saker som definerar kvinnan är havandeskap och moderskap. Det borde ses som en ära att uppfostra sina barn och samhället borde vara byggt runt att det inte är några som helst problem med att göra karriär samtidigt som man tar hand om sin avkomma. Man borde inte skicka iväg sina barn att uppfostras av främlingar, då underminerar man sin egen vikt som mor och kvinna.

Däremot generationer, äldre kvinnor i familjen hjäpler de yngre med barnen. Mormödrar, farmödrar, mostrar, fastrar osv osv.

Det här var min första tanke också. Sen insåg jag hur sjukt tråkigt det är att bli forcerad att dra med sig sin unge när man vill göra en äventyrare från Zweitel för man tycker det är coolt att lira en tjej från ett matriarkalt samhälle.

 

[Cissi]

Jag gillar det här. Eftersom samhället i övrigt är väldigt konservativt/religiöst så kanske tillochmed det vore rimligt att alla barn uppfostrades på särskilda daghem ledda av nunnor/präster/insert religiös titel.

Man vårdar sitt eget barn tills 6 års ålder eller något sen skickas de iväg Sparta-style.

Ehm...

En av de viktigaste saker som definerar kvinnan är havandeskap och moderskap. Det borde ses som en ära att uppfostra sina barn och samhället borde vara byggt runt att det inte är några som helst problem med att göra karriär samtidigt som man tar hand om sin avkomma. Man borde inte skicka iväg sina barn att uppfostras av främlingar, då underminerar man sin egen vikt som mor och kvinna.

Däremot generationer, äldre kvinnor i familjen hjäpler de yngre med barnen. Mormödrar, farmödrar, mostrar, fastrar osv osv.

Det här var min första tanke också. Sen insåg jag hur sjukt tråkigt det är att bli forcerad att dra med sig sin unge när man vill göra en äventyrare från Zweitel för man tycker det är coolt att lira en tjej från ett matriarkalt samhälle.

Men lämna barnet hos mormor då? Att lämna bort sina barn till andras händer är inte någon som man gör i ett samhälle som kretsar så mycket runt moderskap.

 

[Mundo]

Om du ska skapa ett matriarkat kan du inte skapa det på "manliga" premisser. Du måste bejaka det mjukare i kvinnligheten och att tillbe och hylla smärta, uthållighet och lidande är inte att använda sig av "kvinnliga" premisser.

Men trampar jag inte jävligt mycket i en stereotyp om jag gör alla kvinnorna till livsbejakande, kram-mysande som ska gilla allt det "mjuka" och som älskar att vara hemma och uppfostra sina barn? Alltså, jag ställer inte frågan för att jäklas eller något (och min drow-pisknings-grej var inte pikad till dig, det var folk ovan som sa att Jenilli var en 'ond Gud' och jag ville förtydliga) utan jag är ärligt talat rädd att då får man de där astråkiga matriarkaten som man alltid kunde ladda ned från rollspelssajter på tidigt 2000-tal. "Kvinnostaden är jättesnäll för det är kvinnor som bestämmer där och de är alla vackra och älskar bebisar."

Jag har helt enkelt två problem jag vill komma förbi på något sätt.
1: Det är inte kul att göra en äventyrare som förväntas knöga runt på sin unge hela tiden. Det bör vara någorlunda vanligt att man lämnar över barnen till att fostras hos någon annan, även om tempel kan bytas ut mot mormödrar/farmödrar/äldre släktingar.
2: Jag vill jättemycket undvika "alla tjejer är mjuka och gosiga" för det är, enligt mig, den värsta generaliseringen som finns där ute.

Uppskattar svaren jättemycket på hur jag kan jobba runt det.

 

[God45]

Jag hade redan en tanke på att kvinnor från andra länder skulle immigrera dit. Men någon jätteflykt skulle det väl inte bli? Jag menar, inte flydde folk från Sverige till Finland för att de fick kvinnlig rösträtt så tidigt? Och inte flyttade väl Schweizorskna så mycket från deras land bara för att de fick kvinnlig rösträtt as-sent? Hmm... Men jag, grundtanken ligger väl i att de har en stereotypisk bild av männen i de omkringande länderna som de använder för att skrämma männen från att flytta. Och gör de det stör det ju inte så jävligt. Ett samhälle behöver ju inte jätte-många män för att leva vidare om man har en liberal syn på vem som får ligga med vem.

Ja, det är ju det jag menar. Jämförelsen med Sverige och Finland är inte särskilt spot-on. Det var ju inte som att Sverige blev ett matriarkat bara för att kvinnor fick rösträtt. I mångt och mycket var de samma slags samhällen (förutom att Sverige var ett rikare land -- och resultatet av det ser vi i den stora finska minoriteten i det här landet, Sveriges största invandrargrupp, både män och kvinnor).

Ett sätt att förklara bristen på manlig utflyttning kan ju vara att landet helt enkelt är mycket mer förmöget än omgivande regioner. Så även om män är underordnade, så har de ett bättre liv att vänta hemma än om de skulle fly utomlands och bli främlingar i ett fattigt land.

Det resonemanget väcker också frågan vad landet livnär sig på. Eftersom det är en stadsstat tänker man ju "handel", och det kunde kanske förklara rikedomen. Men jag vet inte hur väl det passar ihop med den konservativa teokratiska vibben. Handelsstäder tenderar väl att vara rätt liberala.

Den här går inte ihop för mig heller. Mycket bygger på att landet är rikare än de omkringligande. Om detta beror på handel kan de inte vara varken super konservativa eller för avvikande från resten.

Är de konstiga och avvikande från resten och rikare? Då kommer de andra slå sig samman och förklara krig mot dem för att kunna lägga beslag på deras resurser. Oavsett vem som vinner så är det ju kört att skapa blandade grupper av spelarkaraktärer.

 

[Cissi]

Stoicism är som sådant en dygd som man håller väldigt högt medan motsatsen, gnäll och klagan är något som anses ovärdigt en kvinna.

Jag går vidare då.

Stolthet, lugn och att vara samlad och att beskriva kvinnans dygd som att hon inte klagar, gnäller eller tar plats är ett sätt som har använts för att förtrycka kvinnan genom historien.

Att det skulle anses vara dygder i ett matriarkat rimmar riktigt illa med att kvinnan ska anses stå över mannen.

Dygder i ett matriarkat borde bara flit, strävan, trofasthet, lojalitet. Saker som setts som dygder hon män genom historien. Inte sånt som använts för att förtrycka.

Hmm, där har en intressant tanke. Men stolthet och att inte vara gnällig har väl alltid varit något som man har förväntat sig av överheten? Alltså, ta tillexempel samuraj-samhället under sin hög-period. Då var ju just männens stoicism som gjorde att deras feodalsamhälle fungerade. Samurajen sa aldrig emot shogun, även om han sa döda dig själv för du hällde upp te på fel sätt.

Det är ju en maktstruktur för att förtrycka vem som helst, inte specifikt kvinnor (även om det använts mot kvinnor, absolut). Men flitighet är ju absolut en intressant dygd, och så är också lojalitet/trofasthet. Om samhället uppmanar en till att överlåta barnauppfostran till tempeln skulle man ju absolut förvänta sig att kvinnorna får mycket tid över till att fokusera just på vad de kan bidra med i samhället = flitighet. Men flitighet har väl också lite med att inte gnälla att göra? "Kavla upp armarna och börja jobba nu, inte tid att ta rast och klaga på ryggen hela tiden"?

Ja, typ. Det handlar om hur dygden framställs.

"Det är en dygd att inte gnälla."
eller
"Det är en dygd att jobba flitigt."

För även om man jobbar flitigt så kan det finnas ett visst mått av gnäll i det och saker man inte vill göra fast man gör det ändå.

Försök att formulera dygder utan att peta in negationer i dem.
Saker man ska göra snarare än saker man inte ska göra.

 

[Man Mountainman]

Jag gillar det här. Eftersom samhället i övrigt är väldigt konservativt/religiöst så kanske tillochmed det vore rimligt att alla barn uppfostrades på särskilda daghem ledda av nunnor/präster/insert religiös titel.

Man vårdar sitt eget barn tills 6 års ålder eller något sen skickas de iväg Sparta-style.

Ehm...

En av de viktigaste saker som definerar kvinnan är havandeskap och moderskap. Det borde ses som en ära att uppfostra sina barn och samhället borde vara byggt runt att det inte är några som helst problem med att göra karriär samtidigt som man tar hand om sin avkomma. Man borde inte skicka iväg sina barn att uppfostras av främlingar, då underminerar man sin egen vikt som mor och kvinna.

Däremot generationer, äldre kvinnor i familjen hjäpler de yngre med barnen. Mormödrar, farmödrar, mostrar, fastrar osv osv.

Det här var min första tanke också. Sen insåg jag hur sjukt tråkigt det är att bli forcerad att dra med sig sin unge när man vill göra en äventyrare från Zweitel för man tycker det är coolt att lira en tjej från ett matriarkalt samhälle.

Alltså, att kvinnor definieras av moderskap kan ju också ses som ett patriarkalt fenomen. I ett patriarkat, där männen har alla betydande roller i samhället, är ju kvinnan i stort sett hänvisad till det enda som mannen omöjligen kan göra, nämligen att föda barn.

Man kan ju tänka sig att unga kvinnor förväntas genomgå en period av resande och äventyr innan de stadgar sig och träder in i det verkliga vuxenlivet genom att bli mödrar. En sedvana som ju också varit vanlig bland aristokratiska ynglingar runt om vår värld.

Eller, som sagt, en separat klass av barnlösa kvinnor som till exempel skulle kunna tjäna som krigare (se janissarier), upptäcksresande osv. En accepterad alternativ könsroll eller ett "kall" som vissa kvinnor antas ha.

 

[Cissi]

Om du ska skapa ett matriarkat kan du inte skapa det på "manliga" premisser. Du måste bejaka det mjukare i kvinnligheten och att tillbe och hylla smärta, uthållighet och lidande är inte att använda sig av "kvinnliga" premisser.

Men trampar jag inte jävligt mycket i en stereotyp om jag gör alla kvinnorna till livsbejakande, kram-mysande som ska gilla allt det "mjuka" och som älskar att vara hemma och uppfostra sina barn? Alltså, jag ställer inte frågan för att jäklas eller något (och min drow-pisknings-grej var inte pikad till dig, det var folk ovan som sa att Jenilli var en 'ond Gud' och jag ville förtydliga) utan jag är ärligt talat rädd att då får man de där astråkiga matriarkaten som man alltid kunde ladda ned från rollspelssajter på tidigt 2000-tal. "Kvinnostaden är jättesnäll för det är kvinnor som bestämmer där och de är alla vackra och älskar bebisar."

Jag har helt enkelt två problem jag vill komma förbi på något sätt.
1: Det är inte kul att göra en äventyrare som förväntas knöga runt på sin unge hela tiden. Det bör vara någorlunda vanligt att man lämnar över barnen till att fostras hos någon annan, även om tempel kan bytas ut mot mormödrar/farmödrar/äldre släktingar.
2: Jag vill jättemycket undvika "alla tjejer är mjuka och gosiga" för det är, enligt mig, den värsta generaliseringen som finns där ute.

Uppskattar svaren jättemycket på hur jag kan jobba runt det.

Det du missar här är att bara för att man bejakar det livsgivande och lyckliga runt havnade och moderskap så betyder inte det att folket som sådant måste vara gulligulligt och kramigt.

Barnen kan uppfostras med hård och nästan fanatsik hand, det finns ett krav på att en avkomma måste prestera, man måste föda flickor för pojkar är inte lika mycket värda och får man för många flickor kan alla inte ärva så de yngsta döttrarna måste skapa sig en egen framtid (det är oftast de som blir äventyrare).

Och tänk på alla kvinnor som i en stat som hyllar moderskapet inte kan få barn. Tänk på de flickor som år efter år väntar på en menstruation som inte kommer, de kvinnor som väntar på ett barn som inte kommer, den kvinna som bara får pojkar osv osv.
Det finns massor du kan göra för att problematisera det här.

 

[Mundo]

Ja, typ. Det handlar om hur dygden framställs.

"Det är en dygd att inte gnälla."
eller
"Det är en dygd att jobba flitigt."

För även om man jobbar flitigt så kan det finnas ett visst mått av gnäll i det och saker man inte vill göra fast man gör det ändå.

Försök att formulera dygder utan att peta in negationer i dem.
Saker man ska göra snarare än saker man inte ska göra.

Tack. Det här var jättebra. Jag ska absolut tänka på hur jag formulerar deras dygder så jag inte fastnar i en fälla där.

Alltså, att kvinnor definieras av moderskap kan ju också ses som ett patriarkalt fenomen. I ett patriarkat, där männen har alla betydande roller i samhället, är ju kvinnan i stort sett hänvisad till det enda som mannen omöjligen kan göra, nämligen att föda barn.

Man kan ju tänka sig att unga kvinnor förväntas genomgå en period av resande och äventyr innan de stadgar sig och träder in i det verkliga vuxenlivet genom att bli mödrar. En sedvana som ju också varit vanlig bland aristokratiska ynglingar runt om vår värld.

Eller, som sagt, en separat klass av barnlösa kvinnor som till exempel skulle kunna tjäna som krigare (se janissarier), upptäcksresande osv. En accepterad alternativ könsroll eller ett "kall" som vissa kvinnor antas ha.

Det där är en intressant tanke. En slags "helig" social klass eller något som är ute och gör nu vad det känner för. Jag vill dock inte tvinga alla rollspelare att känna att de måste vara just den här klassen för att kunna äventyra. Då föredrar jag idén om äldre släktingar, vilket fungerar utmärkt för att låta gamla traditioner leva kvar.

 

[Chryckan]

Om du ska skapa ett matriarkat kan du inte skapa det på "manliga" premisser. Du måste bejaka det mjukare i kvinnligheten och att tillbe och hylla smärta, uthållighet och lidande är inte att använda sig av "kvinnliga" premisser.

Men trampar jag inte jävligt mycket i en stereotyp om jag gör alla kvinnorna till livsbejakande, kram-mysande som ska gilla allt det "mjuka" och som älskar att vara hemma och uppfostra sina barn? Alltså, jag ställer inte frågan för att jäklas eller något (och min drow-pisknings-grej var inte pikad till dig, det var folk ovan som sa att Jenilli var en 'ond Gud' och jag ville förtydliga) utan jag är ärligt talat rädd att då får man de där astråkiga matriarkaten som man alltid kunde ladda ned från rollspelssajter på tidigt 2000-tal. "Kvinnostaden är jättesnäll för det är kvinnor som bestämmer där och de är alla vackra och älskar bebisar."

Jag har helt enkelt två problem jag vill komma förbi på något sätt.
1: Det är inte kul att göra en äventyrare som förväntas knöga runt på sin unge hela tiden. Det bör vara någorlunda vanligt att man lämnar över barnen till att fostras hos någon annan, även om tempel kan bytas ut mot mormödrar/farmödrar/äldre släktingar.
2: Jag vill jättemycket undvika "alla tjejer är mjuka och gosiga" för det är, enligt mig, den värsta generaliseringen som finns där ute.

Uppskattar svaren jättemycket på hur jag kan jobba runt det.

Så här har jag löst det i min kampanjvärld som jag knåpar på. Dock så grund premissen ett atenskt/spartanskt amazon krigarsamhälle i en fantasy värld. Så det är vissa väsentliga skillnader i grundpremissen.

Kvinnorna har makten i samhället. De är de enda som får rösta. Män har ingen röst rätt och män är de enda som kan vara slavar. Riket styrs av tre ”drottningar” Jungfrun, Modern och Matriarken.

Vid åtta års ålder så skickas alla fria barn, pojkar som flickor i väg för att tränas i sin roll i samhället. Flickorna blir krigare, pojkarna lär sig ett yrke eller hantverk.

Så länge en kvinna är ”jungfru” så tjänar hon i armen som krigare och som sådan så är hennes rättigheter något begränsade så som att hon inte får rösta i alla val.
När en kvinna får barn så lämnar hon armen och blir en moder. Mödrarna har rollen som ledarskapet. Det är de som styr och ställer och bestämmer. När en moder får barnbarn så blir hon en matriark vilket är en moder med erfarenhet, vilket skänker henne ännu mer makt och respekt.

Kvinnornas ställning i mitt samhälle kommer ur födandet och hur de är de enda som har förmågan att skapa liv. Detta ger dem även en magisk styrka (i mytiska termer) som även är skälet till att de är krigarna i samhället.

Genom att dela in kvinnorna i klasser som även bygger på deras livscykler så har du en förklaring till hur kvinnor kan vara ute och äventyra (det är ett jobb för ungdomen) samtidigt som de kan vara hemma och ta hand om barnen (vilket är ett jobb för vuxna som nått en viss mognad och vishet).
Men om du tror att ta hand om barn gör mödrarna till mjuka och gosiga små gullisar så tar du fel. Att mödrar ska vara mjuka och gosiga är något som män har hittat på.
I resten av naturen så är det honorna som tar hand om och skyddar sina barn som är de farligaste varelserna man kan möta.

(Häng inte upp er på termer som jungfru m.m. De är bara PALCEHOLDERS och direkt översättningar från The Mother, the maiden and the other one. )

BTW, var snäll och sno inte allt för mycket från det här.

 

[Cissi]

Spoiler

Om du ska skapa ett matriarkat kan du inte skapa det på "manliga" premisser. Du måste bejaka det mjukare i kvinnligheten och att tillbe och hylla smärta, uthållighet och lidande är inte att använda sig av "kvinnliga" premisser.

Men trampar jag inte jävligt mycket i en stereotyp om jag gör alla kvinnorna till livsbejakande, kram-mysande som ska gilla allt det "mjuka" och som älskar att vara hemma och uppfostra sina barn? Alltså, jag ställer inte frågan för att jäklas eller något (och min drow-pisknings-grej var inte pikad till dig, det var folk ovan som sa att Jenilli var en 'ond Gud' och jag ville förtydliga) utan jag är ärligt talat rädd att då får man de där astråkiga matriarkaten som man alltid kunde ladda ned från rollspelssajter på tidigt 2000-tal. "Kvinnostaden är jättesnäll för det är kvinnor som bestämmer där och de är alla vackra och älskar bebisar."

Jag har helt enkelt två problem jag vill komma förbi på något sätt.
1: Det är inte kul att göra en äventyrare som förväntas knöga runt på sin unge hela tiden. Det bör vara någorlunda vanligt att man lämnar över barnen till att fostras hos någon annan, även om tempel kan bytas ut mot mormödrar/farmödrar/äldre släktingar.
2: Jag vill jättemycket undvika "alla tjejer är mjuka och gosiga" för det är, enligt mig, den värsta generaliseringen som finns där ute.

Uppskattar svaren jättemycket på hur jag kan jobba runt det.

Så här har jag löst det i min kampanjvärld som jag knåpar på. Dock så grund premissen ett atenskt/spartanskt amazon krigarsamhälle i en fantasy värld. Så det är vissa väsentliga skillnader i grundpremissen.

Kvinnorna har makten i samhället. De är de enda som får rösta. Män har ingen röst rätt och män är de enda som kan vara slavar. Riket styrs av tre ”drottningar” Jungfrun, Modern och Matriarken.

Vid åtta års ålder så skickas alla fria barn, pojkar som flickor i väg för att tränas i sin roll i samhället. Flickorna blir krigare, pojkarna lär sig ett yrke eller hantverk.

Så länge en kvinna är ”jungfru” så tjänar hon i armen som krigare och som sådan så är hennes rättigheter något begränsade så som att hon inte får rösta i alla val.
När en kvinna får barn så lämnar hon armen och blir en moder. Mödrarna har rollen som ledarskapet. Det är de som styr och ställer och bestämmer. När en moder får barnbarn så blir hon en matriark vilket är en moder med erfarenhet, vilket skänker henne ännu mer makt och respekt.

Kvinnornas ställning i mitt samhälle kommer ur födandet och hur de är de enda som har förmågan att skapa liv. Detta ger dem även en magisk styrka (i mytiska termer) som även är skälet till att de är krigarna i samhället.

Genom att dela in kvinnorna i klasser som även bygger på deras livscykler så har du en förklaring till hur kvinnor kan vara ute och äventyra (det är ett jobb för ungdomen) samtidigt som de kan vara hemma och ta hand om barnen (vilket är ett jobb för vuxna som nått en viss mognad och vishet).
Men om du tror att ta hand om barn gör mödrarna till mjuka och gosiga små gullisar så tar du fel. Att mödrar ska vara mjuka och gosiga är något som män har hittat på.
I resten av naturen så är det honorna som tar hand om och skyddar sina barn som är de farligaste varelserna man kan möta.

(Häng inte upp er på termer som jungfru m.m. De är bara PALCEHOLDERS och direkt översättningar från The Mother, the maiden and the other one. )

BTW, var snäll och sno inte allt för mycket från det här.

Det här är inte en dålig idé.
Det är lite det jag var inne på också när jag alldeles lätt vidrörde det här med arvsrätt.
I societetssammanhang så ärver den äldste sonen familjens egendom, den andra sonen ärver kanske ev företag, den tredje ärver förhoppningsvis kanske lite pengar så han inte är helt lottlös osv osv.

Likadant kan man hantera döttrarna i det här sammanhanget. De yngsta döttrarna är de som får gå med i armén då de är arvslösa. De äldsta ska ju föra familjens heder, namn och företagande vidare.

 

[Mundo]

BTW, var snäll och sno inte allt för mycket från det här.

Ska inte sno det, ingen fara :3
Men låter det inte lite som det jag skrev? Barn - Vuxen vid menstruationen (vilket är en vanlig måttstock i de flesta för-industrialiseringskulturer) och extra vuxen när de föder barn.

Jag filade på nån idé också med att låta ärke-hertiginnan ha ett helt hov av älskare (se Katarina den stora av Ryssland) och prompt välja en av sina arvingar istället för att låta den var den äldsta av hennes döttrar. Lite sådär effektivitetstänkande (och fullständigt skita i vilken kille hon låg med för att bli gravid, såklart) och samtidigt bjuda upp till ränksmideri och annat trevligt bland hennes döttrar som alla vill bevisa sig. Samt att vara ärkehertigginans dotter ger ju en väldigt många snabba karriärskliv. Satt tillochmed och funderande på om nästan hela stadens övre skikt på något sätt var besläktade med ärkehertiginnan/de som satt före henne. Den som inte ärver blir general, handelsminister, ansvarig för infrastrukturen, etc.

 

[Arfert]

..man kan ju också fråga sig varför männen inte tagit makten för länge sen. I synnerhet om det är ett rikt land. Är de fysiskt svagare? Är de utsatta för någon slags "tankekontroll"? Finns det några förmåner i styrelseskicket som gynnar män att de helt enkelt inte vill ta makten? Eller vad?

Historiskt sätt har män tagit makten.... för att det kunnat.