Nekromanti Hjältar eller inte?
- Thread starter han göte
- Start date
Hjältar
Jag gillar hjältetänket. Men det är roligare om man BÖRJAR som vanlig person, och sen VÄXER in i rollen som hjälte. Så med andra ord, låt folk kunna skapa vanliga personer med potentialen att bli hjältar. Det brukar funka bäst.
M.
Jag gillar hjältetänket. Men det är roligare om man BÖRJAR som vanlig person, och sen VÄXER in i rollen som hjälte. Så med andra ord, låt folk kunna skapa vanliga personer med potentialen att bli hjältar. Det brukar funka bäst.
M.
Rising
Vila i frid
Det beror på spelet och äventyrets stämning. Ibland är det roligast om man är precis lika bra/dålig som vilket annat miffo som helst, eftersom det gör att man fäster större vikt vid spelledarpersoner då de kompletterar en själv och kan göra sånt som man själv inte kan, samt att det blir enklare att relatera till ens medmänniskors situation.
I andra falll är det ballare om man får vara någon sorts supervarelser, för med krafter så följer ansvar. Att känna "det här måste jag ta itu med, om jag lämnar över problemet åt byborna/stadsvakten så kommer massor av människor dö i onödan, eller kanske kommer hela världen att gå under" kan göra så att man engagerar sig mer i handlingen.
I andra falll är det ballare om man får vara någon sorts supervarelser, för med krafter så följer ansvar. Att känna "det här måste jag ta itu med, om jag lämnar över problemet åt byborna/stadsvakten så kommer massor av människor dö i onödan, eller kanske kommer hela världen att gå under" kan göra så att man engagerar sig mer i handlingen.
Det beror på vilket humör jag är på. Oftast vill jag vara ungefär som en normal person, eller lite bättre. (Sedan har tydligen jag och de flesta spelskapare radikalt olika uppfattning om vad en normal person egentligen klarar av.) Ibland vill jag spela en jättehäftig rollperson. Jag skulle dock inte kalla det för att jag vill spela hjältar. Ordet "hjälte" implicerar inte bara en viss kompetens utan också en viss livsstil där drakar osjälviskt ska nedkämpas och jungfrur befrias. Det är det inte alltid självklart att jag vill göra.
/tobias
/tobias
Pom
Swashbuckler
Hjältar! Utvalda, unika, mäktiga, De Som Kan Göra Skillnad. Så vill jag ha mina spelares rollpersoner och så vill jag spela själv.
Fast lite preludier i grisodlarland kan vara pittoreskt och skoj.
Fast lite preludier i grisodlarland kan vara pittoreskt och skoj.
chrull
Stockholm Kartell
- Joined
- 17 May 2000
- Messages
- 8,421
Re: Hjältar
I sådana lägen gillar jag när man VERKLIGEN har potential för att bli hjälte. Att man är född med en unik kraft/gåva eller liknande, men som man sällan kan använda eller har nytta på, men som gärna växer i takt med karaktären...
I övrigt så spelar jag gärna vilken tönt som helst. Allt beroende på vad det är för spel och vad tanken med spelet är.
chrull
I sådana lägen gillar jag när man VERKLIGEN har potential för att bli hjälte. Att man är född med en unik kraft/gåva eller liknande, men som man sällan kan använda eller har nytta på, men som gärna växer i takt med karaktären...
I övrigt så spelar jag gärna vilken tönt som helst. Allt beroende på vad det är för spel och vad tanken med spelet är.
chrull
Jag är kluven i frågan. Många av de roligaste spelmötena är då man kan slänga in mäktiga motståndare (som tillåts ha alla de där grejorna och karaktärsdragen som bara passar någon som kommit upp sig en bit) och veta att rollpersonerna inte kommer att slitas i stycken av blotta förskräckelsen.
Å andra sidan tycker jag själv om att spela en ganska vanlig liten pilt, utan Järnnäve och Kommandotränad som särskilda egenskaper. Att jag sedan kan utföra "hjältedåd", att jag som en vemsomhelst har möjligheten att göra det, utan att behöva vara en "hjälte" är en helt annan sak. Antar att det beror mycket på hur man spelar - att en gång rädda ett barn som håller på att drunkna i forsen eller att göra sånt stupikvarten samtidigt som man fäktas mot dödsriddare med vänsterhanden, kräver och medför en viss skillnad i spelandet. Jag kan fortfarande sakna allt vad hjälteegenskaper kallas - jag kan vara sniken, grinig, lat, fet eller sjuklig till exempel.
Kom ihåg, "Hjältar har också känslor" och "Hjältar är också människor"
Å andra sidan tycker jag själv om att spela en ganska vanlig liten pilt, utan Järnnäve och Kommandotränad som särskilda egenskaper. Att jag sedan kan utföra "hjältedåd", att jag som en vemsomhelst har möjligheten att göra det, utan att behöva vara en "hjälte" är en helt annan sak. Antar att det beror mycket på hur man spelar - att en gång rädda ett barn som håller på att drunkna i forsen eller att göra sånt stupikvarten samtidigt som man fäktas mot dödsriddare med vänsterhanden, kräver och medför en viss skillnad i spelandet. Jag kan fortfarande sakna allt vad hjälteegenskaper kallas - jag kan vara sniken, grinig, lat, fet eller sjuklig till exempel.
Kom ihåg, "Hjältar har också känslor" och "Hjältar är också människor"
Re: Hjältar
Precis. Att man som spelledare sedan "planterat ut frön" som spelarna sedan få växa in i funkar bra med tycker jag. Frön av karaktär som t.ex. "rätt man på rätt plats", "osedvanlig tur", "bevittnad av folkmassorna" et.c. - detta för att under spelets gång få dem att uppleva hur de transformeras från vanliga medborgare på grisodlarnivå, till att verkligen ta steget ut och bli en fullblodig(?) hjälte. För detta krävs ju dock att man som SL slår en hel del slag "bakom lykta dörrar"... He he he...
Precis. Att man som spelledare sedan "planterat ut frön" som spelarna sedan få växa in i funkar bra med tycker jag. Frön av karaktär som t.ex. "rätt man på rätt plats", "osedvanlig tur", "bevittnad av folkmassorna" et.c. - detta för att under spelets gång få dem att uppleva hur de transformeras från vanliga medborgare på grisodlarnivå, till att verkligen ta steget ut och bli en fullblodig(?) hjälte. För detta krävs ju dock att man som SL slår en hel del slag "bakom lykta dörrar"... He he he...
Jag har alltid haft en förkärlek för att spela underdogs. Rollpersoner med en ganska anspråkslös bakgrund som dessutom oftast inte ser så mycket ut för världen, men har dolda talanger som gör det möjligt att slå stroppiga översittare på fingrarna. Jag tror att sådana rollpersoner kan betraktas som någon sorts hjältar. Men på senare år har jag börjat uppskatta grisodling allt mer.
Gordeg
Gordeg
Krille
Super Moderator
Hjältar och hjältar?
Det varierar hejdlöst.
Jag kan säga så här: det jag inte tycker om är principen att rollpersoner alltid börjar som okunniga fån och sedan får jobba-jobba-jobba för att bli såpass kompetenta att de klarar av sitt jobb, och sedan får jobba-jobba-jobba ännu mer för att nå hjältenivå.
Jag föredrar rollpersoner som är så kompetenta som de borde vara. Det omfattar både hjältepersonligheter (riddare, jägarsoldater, superhjältar) och mesar (riddarens väpnare, jägarsoldatens dotter, superhjältens sidekick), så länge som de är så bra som de borde vara.
Sen definierar jag "hjälte" väldigt annorlunda om man jämför med vad som verkar vara normen bland rollspelare. En "hjälte" är i mina ögon inte någon som är tokbra, utan en person som har gjort ett hjältedåd.
Till exempel så har jag favvo-rollpersonen Tuva. Det som är direkt ovanligt med henne (jämfört med resten av världen) är att hon har rävsvans och rävöron och att hon är vapensven åt en riddare. I övrigt är hon inte mycket bättre än vad man kan förvänta sig av en bondtös med bågskytteplikt och vapensventjänst de senaste åren i bagaget. Dock, under kampanjen som spelades så inföll det elaka tronföljdskriget när kungen dog barnlös, och hon såg helt enkelt till att konungens svärd inte hamnade i fel händer med hjälp av list och klur och lite lurendrejeri, och som resultat av det så blev hon dubbad till riddare och fick uppgiften att beskydda svärdet. När väl en vettig tronpretendent gav sig in i kampen så var det Tuva som samlade ihop extra förstärkningar i form av bondemilis och bågskyttar och kom till det avgörande slaget med åtskilliga hundra man till, så att prins Vilhelm kunde krönas till kung.
Likförbannat blev hon inte mycket bättre, i färdighetsvärden mätt, än en normal person, och hon blev definitivt inte en bättre krigsmaskin än en normal riddare. Efter kampanjen så var Bågskytte fortfarande hennes bästa färdighet med +6. Det är så bra som man kan förvänta sig av en person som lever av bågskytte, men inte elitbra (Robin Hood tror jag borde ha +10 eller +12 på samma skala). Och det var så bra som hon var från början, f'rexten.
Är hon en hjälte?
Jag hävdar att hon är det, inte för att hon är tokbra, utan för att hon har gjort något tokbra. Det är den sortens hjältar som jag gillar och gärna spelar. Men de behöver definitivt inte vara tokbäst.
Det varierar hejdlöst.
Jag kan säga så här: det jag inte tycker om är principen att rollpersoner alltid börjar som okunniga fån och sedan får jobba-jobba-jobba för att bli såpass kompetenta att de klarar av sitt jobb, och sedan får jobba-jobba-jobba ännu mer för att nå hjältenivå.
Jag föredrar rollpersoner som är så kompetenta som de borde vara. Det omfattar både hjältepersonligheter (riddare, jägarsoldater, superhjältar) och mesar (riddarens väpnare, jägarsoldatens dotter, superhjältens sidekick), så länge som de är så bra som de borde vara.
Sen definierar jag "hjälte" väldigt annorlunda om man jämför med vad som verkar vara normen bland rollspelare. En "hjälte" är i mina ögon inte någon som är tokbra, utan en person som har gjort ett hjältedåd.
Till exempel så har jag favvo-rollpersonen Tuva. Det som är direkt ovanligt med henne (jämfört med resten av världen) är att hon har rävsvans och rävöron och att hon är vapensven åt en riddare. I övrigt är hon inte mycket bättre än vad man kan förvänta sig av en bondtös med bågskytteplikt och vapensventjänst de senaste åren i bagaget. Dock, under kampanjen som spelades så inföll det elaka tronföljdskriget när kungen dog barnlös, och hon såg helt enkelt till att konungens svärd inte hamnade i fel händer med hjälp av list och klur och lite lurendrejeri, och som resultat av det så blev hon dubbad till riddare och fick uppgiften att beskydda svärdet. När väl en vettig tronpretendent gav sig in i kampen så var det Tuva som samlade ihop extra förstärkningar i form av bondemilis och bågskyttar och kom till det avgörande slaget med åtskilliga hundra man till, så att prins Vilhelm kunde krönas till kung.
Likförbannat blev hon inte mycket bättre, i färdighetsvärden mätt, än en normal person, och hon blev definitivt inte en bättre krigsmaskin än en normal riddare. Efter kampanjen så var Bågskytte fortfarande hennes bästa färdighet med +6. Det är så bra som man kan förvänta sig av en person som lever av bågskytte, men inte elitbra (Robin Hood tror jag borde ha +10 eller +12 på samma skala). Och det var så bra som hon var från början, f'rexten.
Är hon en hjälte?
Jag hävdar att hon är det, inte för att hon är tokbra, utan för att hon har gjort något tokbra. Det är den sortens hjältar som jag gillar och gärna spelar. Men de behöver definitivt inte vara tokbäst.
GrottrolletNaug
Swashbuckler
Det beror ju helt på genren huruvida man vill spela hjältar eller inte.
Jag är dock personligen (just nu) dragen åt hjältehållet. Men så spelar jag ju Exalted också...
/Naug
Jag är dock personligen (just nu) dragen åt hjältehållet. Men så spelar jag ju Exalted också...
/Naug
jag undrar vd ni tycker är bäst. att rollpersonenra är lite bättre än en vanliga peron och blir lite hjälter. eller skall personerna vara vanliga medborgare med inga extra fördelar? vilket tycker ni är roligast att spela?
Hej Han göte, du får bli sådär häftigt Lila här, jättebra fråga!
Du frågar helt enkelt vad vi tycker är roligast att spela, helskönt, istället för att man måste täcka in alla varianter man kan tänka sig att spela.
Svaret blir då vad jag tycker just nu, och har tyckt den senaste tiden.
För mig är det "hjältar" som i mäktiga figurer som jag tycker är roligast att spela, sen kan det finnas tusen undantag, såklart, får jag en engagerad och sprudlande GM så hänger jag naturligtvis på en grisodlarkampanj också, utan att tveka ska tillägas.
Hjältar kan också i min värld vara mörka "hjältar" som är egoister, men med förmåga att välja mellan olika alternativ.
Till skillnad från en del här så tycker jag inte det är viktigt att börja på enkel bondnivå för att senare bli hjältar, det är en variant som kan funka men det är inte alls nått som är viktigt för mig.
Jag tycker inte det är viktigt att man som spelare ska "förtjäna" sin hjältestatus, det är en kvarleva från dungeons and dragons barndom, som sen blivit norm även i många andra spel.
Missförstå mig rätt, det är inte fel att spela en sån kampanj, där man går från lågmakt/grisodlare till högmakt/hjälte.
Men det är på intet sätt nödvändigt och det är för mig en främmande tanke att man som spelare måste tjäna ihop massa poäng eller prickar eller stjärnor eller dots erp xp erf eller vad det nu kan heta. För att sen bli belönad med en mäktig snubbe.
Kampanjen kan lika gärna börja på hög nivå, baronen eller greven och hovmagikern som intrigerar vid hovet eller hövdingen som tillsammans med den beryktade överbjörnshamanen drar ut för att bekämpa bergatrollet.
Det måste inte vara så att man börjar med baronens stallpojke eller undergrävlingshamanlärlingen.
Sammanfattningsvis tycker jag att det är ett föråldrat synsätt att man som spelare måste förtjäna de mäktiga förmågorna, höga nivåerna eller det bombastiska ryktet.
Det är en variant bland många andra.
Bombu
Hej Han göte, du får bli sådär häftigt Lila här, jättebra fråga!
Du frågar helt enkelt vad vi tycker är roligast att spela, helskönt, istället för att man måste täcka in alla varianter man kan tänka sig att spela.
Svaret blir då vad jag tycker just nu, och har tyckt den senaste tiden.
För mig är det "hjältar" som i mäktiga figurer som jag tycker är roligast att spela, sen kan det finnas tusen undantag, såklart, får jag en engagerad och sprudlande GM så hänger jag naturligtvis på en grisodlarkampanj också, utan att tveka ska tillägas.
Hjältar kan också i min värld vara mörka "hjältar" som är egoister, men med förmåga att välja mellan olika alternativ.
Till skillnad från en del här så tycker jag inte det är viktigt att börja på enkel bondnivå för att senare bli hjältar, det är en variant som kan funka men det är inte alls nått som är viktigt för mig.
Jag tycker inte det är viktigt att man som spelare ska "förtjäna" sin hjältestatus, det är en kvarleva från dungeons and dragons barndom, som sen blivit norm även i många andra spel.
Missförstå mig rätt, det är inte fel att spela en sån kampanj, där man går från lågmakt/grisodlare till högmakt/hjälte.
Men det är på intet sätt nödvändigt och det är för mig en främmande tanke att man som spelare måste tjäna ihop massa poäng eller prickar eller stjärnor eller dots erp xp erf eller vad det nu kan heta. För att sen bli belönad med en mäktig snubbe.
Kampanjen kan lika gärna börja på hög nivå, baronen eller greven och hovmagikern som intrigerar vid hovet eller hövdingen som tillsammans med den beryktade överbjörnshamanen drar ut för att bekämpa bergatrollet.
Det måste inte vara så att man börjar med baronens stallpojke eller undergrävlingshamanlärlingen.
Sammanfattningsvis tycker jag att det är ett föråldrat synsätt att man som spelare måste förtjäna de mäktiga förmågorna, höga nivåerna eller det bombastiska ryktet.
Det är en variant bland många andra.
Bombu
För min del så gillar jag om min karaktär är i det närmaste lika bra som t. ex gemene soldat..
För att sedan ha den lilla exktra gnistan att sedan vandra ut & äventyra & därigenom bli bättre & bättre !
Att börja som bättre än gemene man är bara trist & tråkigt !!
För att sedan ha den lilla exktra gnistan att sedan vandra ut & äventyra & därigenom bli bättre & bättre !
Att börja som bättre än gemene man är bara trist & tråkigt !!
w176
Förlorad dotter
Jag gillar valfriheten att i ett spel kunna börja på vilken punk som helst från väldigt låg till väldigt hög nivå, då det ger olika typer av spel, och tycker dessutom att man inom en grupp kan ha väldigt olika kompetensnivåer utan att det stör. Riddaren och hans rådgivare och högra hand har troligen en hjälte nivå på sin värden med mera medan vapensvennen, och adelsmannans påkläderska troligtvis har bonnlurks nivå på sina värden. Lämna öppet eller ge olika nivåer att starta spelet på.