Spelmöte 4
Arryn, Gilito, och Hjalmar sitter vid korsvägen och pustar ut när det plötsligt visar sig att det här äventyrliga livet blivit för mycket för stackars Hjalmar: han får en hjärtinfarkt och avlider. Lyckligtvis dyker Ha´Rok och Wala upp som förstärkningar – eftersom de inte känner någon i detta märkliga land vill de gärna finna styrka i antal. Bäst som denna halvnya grupp föröker bestämma sig för vad de skall göra ser de ännu en person på vägen – denna gång söderifrån. Det visar sig vara en äldre dam med pigga violetta ögon, klädd i en lång läderrock (med olika små varor i innerfickorna) och ledande en åsnekärra fullastad med diverse utrustning. Hon presenterar sig som Johanna Knalle och blir väldigt bestört när hon får höra vad som hänt med Törneby. Efter att ha sålt litet prylar till äventyrarna berättar hon att folket i Törneby brukade bära fram en särskild blomma som offer till Askefroa – den kallas ”fredsblomman”, och kanske skulle hon bli vänligare sinnad om hon fick se en sådan.
Johanna tar dem till platsen där fredsblomman växer, men den visar sig ha blivit uppgrävd och bortförd. Spår från vättar hittas. Det verkar för farligt för gårdfarihandlerskan, som säger att hon beger sig till närmsta by – Vindpina, en dagsresa västerut – istället. Äventyrarna undrar om det finns någon större stad, och hon berättar då att Saltträsk, som ligger där Borgfloden rinner ut i Kejsarhavet, är den största staden i regionen. Om de följer floden söderut så ligger byn Alamas ungefär halvvägs dit – hälsa till värdshusägarna från Johanna. Efter att hon har lämnat dem rullar Arryn ut sin karta och upptäcker att de platser gumman berättat om nu finns utmärkta på den – och de fanns definitivt inte där innan…
Äventyrarna (det vill säga Wala) spårar vättarna utan problem, och när de närmar sig en grotta får Arryn syn på vaktposter. Gilitos reaktion på detta är att rusa rakt ut ifrån skogsbrynet och få två pilar i sig. Lyckligtvis sätter de sig i hans sköld och gör ingen märkbar skada. Arryn langar snabbt iväg två egna pilar som fäller en av vättarna, dess kompanjon blir sårad av en pil från Wala och tar till sjappen. Med kombinerade krafter rullar sedan Ha’Rok och Gilito undan stenen som blockerar ingången.
Väl inne i grottan hittar de först vad som tycks vara ett vaktrum med fyra vättar, som processen görs kort med. Ha’Rok fäller två, Gilito och Wala en var. Därefter kommer de till ett djupt schakt där det har fästs en repstege så man kan klättra ned. Gilito går först, och när han kommer in i en ny gång finns där flera vättar som håller på att dela upp byte från byn. Gilito dräper omedelbart en och håller resten stången tills hans kompanjoner klättrat ned (vilket går väldigt fort och lätt för Arryn och Wala, men Ha’Rok tar mer tid på sig). Under den följande striden gör Arryn och Ha’Rok bäst ifrån sig. Wala lyckas knäcka sitt spjut (det ersätts av det extra spjutet som gruppen plockat upp vid något tidigare tillfälle), och Gilito halkar på något onämnbart när han jagar efter flyende vättar och blir liggande på rygg medan striden avslutas.
Gilito vill kompensera för denna nesa genom att utnämna sig själv till spejare, men när han försöker smyga fram till nästa del av grottan lyckas han missa att det finns en avsats på en halvmeter vid dess ingång: han kliver rakt ut i luften och faller på näsan med med stort rustnings- och vapenskrammel. Retsen av gruppen rusar då in, och vättarna i denna stora huvudgrotta kastar sig över dem. Storvätten är tyvärr feg nog att leda från det bakre ledet – han ryter mest ut kommandon, och när hälften av hans trupper fallit retirerar han nedför en annan tunnel. Trots att vättarna försöker lyda sina order att koncentrera attacker på ”den där store” (Ha’Rok) så åstadkommer de inte så värst mycket, och blir istället sönderhackade på olika kreativa sätt av äventyrarna. Den siste försöker följa sin ledare, men kommer till en stängd och igenbommad dörr – medan han desperat bankar på den får han ryggen fylld av pilar.
Dörren visar sig motstå gruppens alla försök att forcera den, så till slut öppnar Storvätten den själv och lockar in dem för att bli omringade av hans husdjur – fyra ovanligt ondsinta vargar. Ha’Rok och Wala nedkämpar vargarna medan de andra koncentrerar sig på Storvätten. Det går inte jättebra för Arryn: först fastnar hennes huggkniv i fiendens sköld, sedan slår hon sönder sitt upphittade svärd mot stengolvet, och slutligen får hon en rostig spjutspets i solar plexus. Blödande fallar hon tillbaks medan de övriga avslutar kampen. Bland skatterna som vätteledaren samlat på sig hittas en läkande dryck som får Arryn på benen igen, och även de beryktade fredsblommorna.
På väg tillbaks till Törneby planterar de om merparten av blommorna och tar bara en med sig. Gilito och Ha’Rok går till värdshuset för att beskydda överlevarna, medan Arryn och Wala går till träddungen. Arryn räcker över blomman till Askefroa, som åtminstone inte anfaller dem, men sedan får hon panik och springer därifrån utan att säga något. Wala följer förbryllad efter. Allihopa lämnar byn medan Askefroa tycks någorlunda lugn. Mjölnaren och barnen vill gå till Vindpina, och Ha’Rok bestämmer sig för att eskortera dem. De tre resterande äventyrarna går istället mot Alamas. Tre dagar senare anländer de, friska och utvilade.
