Nekromanti Hjälp mig att sälja in D&D till mina spelare

[Oldtimer]

Som Hans påpekade, kan man ju spela detta på svenska också.

Dunder&Drakar är namnet på min svenska översättning av D&D 3.x och D&D 4Ever Fantasy är namnet på den reviderade versionen som i hög grad liknar D&D4. Ett "Starter Set" finns här.

 

[Dante]

Yay! Oldtimer!

Det var inte igår.

Jag försökte hitta dig på GothCon för att säga hej, men utan framgång.

 

[Konrad Konvalj]

Ser ju kanoners ut Oldtimer!

Böckerna är dock beställd, men det hela kanske kan användas som nått form av kompliment till mina vänner som har svårt för det engelska språket.

...Och sen är det ju jäfligt fräsigt med böcker istället för PDF.

 

[Jarl]

användas som nått form av kompliment till mina vänner som har svårt för det engelska språket.

Tänk bara på att det inte är direkt kompatibelt med originalreglerna.

 

[Konrad Konvalj]

Då kör jag originaldelarna istället.
Är väl ungefärt som att köpa in lite volvo delar och plocka på porschen så det är bäst att hoppa.

 

[Hrimfar]

@Vitulv
Jag känner att du och Solve talar lite om varandra. Men jag måste erkänna att han har en poäng. Nu ska vi göra klart att jag inte talar om D&D4e vilket jag aldrig har spelat, men jag har i mina dagar lagt ner åtskilliga år på att spela D&D 3 och 3.5 och fokus i det spelet är just att döda monster vilka ger xp. Visst, det finns ett litet stöd i relgerna för att införskaffa xp på annat vis, men i sin grundförpackning är det just monsterdödande = xp, xp = level up, level up = mums!

Sedan inte sagt att det inte finns stöd för annat typ av rollspelande eller konfliktlösande i reglerna. Vem som helst som är det minsta kreativ kan applicera färdigheterna på ett intressant vis och därmed komma ut ur hela BAB/Spells per day träsket. Men det är ju någonting man som spelgrupp tillför reglerna, det finns egentligen inte något vidare stöd för det egentligen.

Tillsammans med ett konfliktlösarsystem som bygger helt och hållet på att använda förmåga X för att ge varelse Y, Z mängd skada (det är väldigt få förmågor som ändrar på något annat väsentligt) gör detta att många, mig inberäknad menar att D&D ligger närmre sällskapsspel (i form av monsterslakt) än rollspel.

Men! Det är ju inget dåligt i det, det är väl bra att det finns rollspel med olika smak, man blir lätt trött på vanilj...

 

[Oldtimer]

Re: Yay! Oldtimer!

@Dante: Sorry, men jag haltade runt på kryckor med foten i gips, så jag höll mig mest i våra spelsalar eller hemma på soffan. Jag körde ju tre pass Dunder&Drakar och dessutom var jag spelledare för Skymning över London.

@Konrad: Du bör inte blanda mitt 4Ever Fantasy med engelska D&D4, för det är ingen 100% översättning (eftersom D&D4 till skillnad mot D&D 3.x inte är OGC). Men det är så likt att du skulle kunna börja med att köra lite med 4Ever Fantasy så att folk kommer in i spelstilen.

 

[CapnZapp]

Tur att du, som verkligen gillar D&D, försöker hjälpa någon att sälja in det hos andra.

Jag, som gillar D&D, tycker han säljer in det på ett väldigt ärligt och öppet sätt.

Spelet (både 3rd & 4th edition) fokuserar hårt på just monsterdödande, regelrunkeri, och själva powertrippen av att få mer mer mer.

När jag vill spela något sådant, är D&D överlägset bäst.

När jag vill spela med ett större fokus på det personliga, på karaktären snarare än hans guld eller utrustning, då skulle jag aldrig i mitt liv få för mig använda D&D.

Då spelar jag Mutant eller WFRP eller Call of Cthulhu.

Det innebär inte att det ena är bättre än det andra.

Eller för den delen att jag inte kan spela ett skräckscenario där spelarna spelar en dysfunktionell familj på campingresa och börjar begå mord när de inte vet om det, och måste ta de känslomässiga valen mellan att stå för vad de gjort eller komma undan, och göra det just i D&D.

Bara att jag skulle uppleva det som att använda fel verktyg för ändamålet. Som att slå i spik med gräsklippare.

Det är inget fel på min gräsklippare bara för att jag 100 gånger av 100 skulle valt KULT istället för D&D för just det jobbet. Typ.

 

[Sapient]

*zip*

Eller för den delen att jag inte kan spela ett skräckscenario där spelarna spelar en dysfunktionell familj på campingresa och börjar begå mord när de inte vet om det, och måste ta de känslomässiga valen mellan att stå för vad de gjort eller komma undan, och göra det just i D&D.

Bara att jag skulle uppleva det som att använda fel verktyg för ändamålet. Som att slå i spik med gräsklippare.

Det är inget fel på min gräsklippare bara för att jag 100 gånger av 100 skulle valt KULT istället för D&D för just det jobbet. Typ.

Öh, okej. Jag tror jag hänger med. Du och din dysfunktionella familj brukar mörda folk på semestern, om ni inte får spela D&D. Men är det VERKLIGEN ett bra argument att sälja in spelet till normal.. jag menar andra personer.

Och vad var det för tjat om gräsklippare?

(Så här går det när man slöläser inlägg kl 23 på kvällen.)

 

[CapnZapp]

(Så här går det när man slöläser inlägg kl 23 på kvällen.)

 

[Vitulv]

@Vitulv
Jag känner att du och Solve talar lite om varandra. Men jag måste erkänna att han har en poäng. Nu ska vi göra klart att jag inte talar om D&D4e vilket jag aldrig har spelat, men jag har i mina dagar lagt ner åtskilliga år på att spela D&D 3 och 3.5 och fokus i det spelet är just att döda monster vilka ger xp. Visst, det finns ett litet stöd i relgerna för att införskaffa xp på annat vis, men i sin grundförpackning är det just monsterdödande = xp, xp = level up, level up = mums!

Sedan inte sagt att det inte finns stöd för annat typ av rollspelande eller konfliktlösande i reglerna. Vem som helst som är det minsta kreativ kan applicera färdigheterna på ett intressant vis och därmed komma ut ur hela BAB/Spells per day träsket. Men det är ju någonting man som spelgrupp tillför reglerna, det finns egentligen inte något vidare stöd för det egentligen.

Tillsammans med ett konfliktlösarsystem som bygger helt och hållet på att använda förmåga X för att ge varelse Y, Z mängd skada (det är väldigt få förmågor som ändrar på något annat väsentligt) gör detta att många, mig inberäknad menar att D&D ligger närmre sällskapsspel (i form av monsterslakt) än rollspel.

Men! Det är ju inget dåligt i det, det är väl bra att det finns rollspel med olika smak, man blir lätt trött på vanilj...

Sölve påstod att D&D är mer monsterdödarfokuserat än tradspelen, jag menade att det inte är det. Jag har aldrig påstått att D&D inte fokuserar mycket på monsterbashing, jag har bara påstått att det inte skiljer sig nämnvärt från andra fantasyspel.

Så jag vet inte riktigt vad jag ska svara på ditt inlägg.

 

[Jarl]

Jag, som gillar D&D, tycker han säljer in det på ett väldigt ärligt och öppet sätt.

Trams. Det enda OP efterfrågade var hjälp med att framställa D&D i så god dager som möjligt. Istället fick hans någon personliga uppfattning om vad D&D är och inte är. Jag tyckte det var onödigt och ovidkommande. Mer än så är det inte.

 

[Vitulv]

Jag, som gillar D&D, tycker han säljer in det på ett väldigt ärligt och öppet sätt.

Trams. Det enda OP efterfrågade var hjälp med att framställa D&D i så god dager som möjligt. Istället fick hans någon personliga uppfattning om vad D&D är och inte är. Jag tyckte det var onödigt och ovidkommande. Mer än så är det inte.

Exakt. Jag fick tråkiga vibbar från början av 00-talet, när man knappt kunde nämna d20 på forumet utan att det dök upp en mobb med arga rollspelare som skulle berätta hur dåligt spelet var, och hur det på sikt skulle döda hobbyn. Detta i trådar där man hade ställt en regelfråga eller ville dryfta äventyrsidéer.

 

[Arfert]

Allt handlar om uppfattning av vad spelet kan göra. På 80-talet tyckte vi som körde AD&D på engelska att vi ägnade oss åt riktigt nyanserat rollspelande. Medan kobolder som spelade DoD ägnade sig ät monsterbashing i moduler som Svavelvinter. Vilket förmodligen var sant också, då. Så kan det vara!

Det blir vad man gör det till.

 

[Konrad Konvalj]

Paketet har anlänt!

Dags att vänta in kvigan och pöjkens sovstund sen är det fan dags för julafton. Satn vilket sug man får så snart man får ny gear..