Nekromanti Homo Sequitur - nästa människoart

[stenhöna]

Om man slänger ett öga på det här diagrammet ser man att den människoart som funnits längst är Homo Erectus (1,5 miljoner år). Många arter delar andraplats, där ibland Homo Habilis (1 miljon år). Vår art, Homo Sapiens, har funnits i 200'000 år. Några av framstegen som gjorts på vägen (senaste 6 miljoner år) är: Upprätt gång, stenredskap, tämjandet av elden, döda djur som man kan äta, tillaga och ha på sig, symboler, begravningar, språk m.m. En allt större hjärna möjliggjorde detta. Och det finns väl anledning att tro att hjärnan kommer fortsätta växa på nästa art, inte sant? Det är i alla fall så trenden sett ut de senaste sex miljoner åren. Eller har de nödvända villkoren för sådan artutveckling försvunnit (länken ovan pekar på mer instabilt väder som en faktor, t.ex. återkommande istider)?

Frågan har koppling till min rymdsetting, där människorna är utdöda - men varför begränsa sig till en utdöd människoart?

Så vad tror ni? Anpassning till viktlöst tillstånd? Anpassning till högkultur och ett liv utan arbete? Kommer muskler och skelett bara vara som en enda stor blindtarm i framtiden?

Här är också en intressant länk om framtidens människa, som bl.a. nämner kollaps av hormonsystemet som ett möjligt scenario.

 

[anth]

En allt större hjärna möjliggjorde detta. Och det finns väl anledning att tro att hjärnan kommer fortsätta växa på nästa art, inte sant?

Nej.
Hjärnans storlek beror på individens storlek.
Med ditt resonemang skulle blåvalen vara det intelligentate djuret på jodren - dess hjärna är c:a 6 ggr större än en människohjärna.

Vår utveckling beror inte på hjärnan, utan saker som motstående tummar och ändrat struphuvud.

Faktum är att människohjärnan anses optimal, d.v.s. vi skulle bli dummare om vi fick större hjärna.

Om det gäller människan i rymden så är små isolerade kolonier avgörande för evolutionen, precis som det varit på jorden.
Isolera en rymdkoloni i en miljon år så kommer varelserna som lever där inte ha mycket gemensamt med människorna i resten av universum.

 

[Rymdhamster]

Ja, det är väl inte så mycket storleken på hjärnan som är så viktig utan de storleken på hjärnans olika områden i förhållande till varandra. Och även där måste det ju finnas en slags optimal balans beroende på vad omgivningen kräver.

Jag tror inte det skulle vara helt lyckat att helt utesluta känslor, exempelvis. Eller instinkter för den delen.

 

[krank]

Så vad tror ni? Anpassning till viktlöst tillstånd? Anpassning till högkultur och ett liv utan arbete? Kommer muskler och skelett bara vara som en enda stor blindtarm i framtiden?

Ett ord: uploading. Sedan kan vi lämna de här veka, klafsiga och allmänt värdelösa köttklumparna bakom oss, och leva vidare på jorden och bland stjärnorna som oändliga digitala medvetanden.

 

[Rymdhamster]

Även om jag inte tycker idén är lika attraktiv som jag tror Krank tycker så tror jag nog också att det är den absolut mest logiska utvecklingen av det hela, i kombination med robotkroppar.

 

[krank]

Även om jag inte tycker idén är lika attraktiv som jag tror Krank tycker

Modda sitt eget medvetande! Distribuerad intelligens! Tusen olika sinnen, och förmåga att tolka dem alla! Resa i rymden i form av radiovågor! Backupper! Rymdskeppskroppar! WOHOOO!

 

[Arfert]

Jag skulle inte säga robotkroppar, utan mer syntetiska/anderoidkroppar väldigt lik människokroppen, både till funktion (vi gillar ju saker som att äta, dricka och ha sex) och utseende i minsta detalj. Med inbyggd nanoteknik där det behövs.

 

[God45]

Jag skulle anta att den "nya" människoarten har högre tålighet mot gift, strålning och väldigt kraftiga sjukdomar.

Så något som Pure humans från Gamma World/Mutant future för rollspels syften. Vilket borde funka med din Furry setting.

Sedan hade jag ju haft att alla människorna inte är döda utan några gav sig av. Och nu kommer de tillbaks med bättre Tech och är på dåligt humör över att folk har snott deras hus medan de var på semester.

 

[Mekanurg]

Så vad tror ni? Anpassning till viktlöst tillstånd? Anpassning till högkultur och ett liv utan arbete? Kommer muskler och skelett bara vara som en enda stor blindtarm i framtiden?

Ett ord: uploading. Sedan kan vi lämna de här veka, klafsiga och allmänt värdelösa köttklumparna bakom oss, och leva vidare på jorden och bland stjärnorna som oändliga digitala medvetanden.

Den mänskliga hjärnan har väl analogt funktionssätt. En övergång till digitalt borde väl förändra tänkandet i grunden? Sedan är man inte människa längre.

 

[krank]

Den mänskliga hjärnan har väl analogt funktionssätt. En övergång till digitalt borde väl förändra tänkandet i grunden? Sedan är man inte människa längre.

Och det är ett problem? =)

Alltså; det här med att avgränsa vad en människa är och sedan tycka att man borde hålla sig inom det vet jag inte om jag tycker är så intressant egentligen. Visst, vi kommer inte att vara homo sapiens sapiens längre men vi är å andra sidan inte homo erectus längre heller, eller vad nu den där första prylen som krälade upp ur vattnet kan ha hetat.

 

[krank]

(vi gillar ju saker som att äta, dricka och ha sex)

Äh, sånt kan man fixa genom simulerade stimuli... =)

 

[stenhöna]

Nej. Hjärnans storlek beror på individens storlek. Med ditt resonemang skulle blåvalen vara det intelligentate djuret på jodren - dess hjärna är c:a 6 ggr större än en människohjärna.

Nu är det ju så att valar ÄR intelligenta djur. Man kanske kan säga att stor hjärna är ett nödvändigt men inte tillräckligt villkor för intelligens och symboliskt tänkande? Dessutom har ju hjärnvolymen successivt gått upp för humanoider, och det var lite den trenden jag siktade efter.

Faktum är att människohjärnan anses optimal, d.v.s. vi skulle bli dummare om vi fick större hjärna.

Citation needed? Låter som en kvalificerad gissning.

Om det gäller människan i rymden så är små isolerade kolonier avgörande för evolutionen, precis som det varit på jorden. Isolera en rymdkoloni i en miljon år så kommer varelserna som lever där inte ha mycket gemensamt med människorna i resten av universum.

Ja, det var lite så jag tänkte. Människan koloniserar solsystemet, sen händer en kulturell nedgång och det yttre solsytetem lämnas för sig själv. Några hundratusen år senare möts de igen.

 

[stenhöna]

Jag tror inte det skulle vara helt lyckat att helt utesluta känslor, exempelvis. Eller instinkter för den delen.

Nej, hjärnan utvecklas som att man lägger lager på lager, är min uppfattning - de gamla instikterna finns kvar, men kan "overridas" av hjärnans nyare delar. Man kan kanske tänka sig att frontalloben blir större i en framtida art, som ökar förmågan till symbolisk informationshantering. Om det nu är den typen av förmåga som krävs i rymden. Annars kan man tänka sig att en människa som blir mer beroende av teknik faktiskt blir "dummare" själv.

 

[stenhöna]

Så vad tror ni? Anpassning till viktlöst tillstånd? Anpassning till högkultur och ett liv utan arbete? Kommer muskler och skelett bara vara som en enda stor blindtarm i framtiden?

Ett ord: uploading. Sedan kan vi lämna de här veka, klafsiga och allmänt värdelösa köttklumparna bakom oss, och leva vidare på jorden och bland stjärnorna som oändliga digitala medvetanden.

Helt personligt, men transhumanism tilltalar mig inte estetiskt. Jag vill ha framtiden gritty.

 

[stenhöna]

Jag skulle anta att den "nya" människoarten har högre tålighet mot gift, strålning och väldigt kraftiga sjukdomar.

Sedan hade jag ju haft att alla människorna inte är döda utan några gav sig av. Och nu kommer de tillbaks med bättre Tech och är på dåligt humör över att folk har snott deras hus medan de var på semester.

Det kan faktiskt bli tvärtom, att en ny människoart är så beroende av medicin att immunsystemet har tillbakabildats.

Jag funderar på att ha en bortglömd koloni av Homo Sequitur kvar runt Alpha Centauri, och att fågelfolket (det är djurhumanoider vi pratar om, alltså) har sporadisk kontakt med dessa. Inte för att de kan förstå varandra. Men det kan vara ett uppslag.

 

[krank]

Helt personligt, men transhumanism tilltalar mig inte estetiskt. Jag vill ha framtiden gritty.

Så du tänker att en skynet-"mänsklighet" inte går att göras gritty? =)

Annars är ju Eclipse Phase ett exempel på rätt ordentligt gritty transhumanism också...

 

[stenhöna]

Helt personligt, men transhumanism tilltalar mig inte estetiskt. Jag vill ha framtiden gritty.

Så du tänker att en skynet-"mänsklighet" inte går att göras gritty? =)

Annars är ju Eclipse Phase ett exempel på rätt ordentligt gritty transhumanism också...

OK, det kanske går, men jag tycker det blir svårt att relatera till. För mycket häftighet på ett bräde, liksom.

 

[anth]

Faktum är att människohjärnan anses optimal, d.v.s. vi skulle bli dummare om vi fick större hjärna.

Citation needed? Låter som en kvalificerad gissning.

Faktum är att den mänskliga hjärnan minskat 10 % de senaste 30.000 åren, samtidigt som vi blivit smartare.
http://phys.org/news/2011-02-brains-smarter.html

 

[Rymdhamster]

Jag skulle inte säga robotkroppar, utan mer syntetiska/anderoidkroppar väldigt lik människokroppen, både till funktion (vi gillar ju saker som att äta, dricka och ha sex) och utseende i minsta detalj. Med inbyggd nanoteknik där det behövs.

Nu får jag dock intrycket av att du förutsätter att vi bara skulle ha en kropp var, men varför begränsa sig? Krank tog upp ett ypperligt exempel när han nämnde rymdskeppskroppar. När jag sa robotkroppar menar jag att man kommer ha en mängd olika kroppar till olika ändamål, troligen förvarade i en större transportkropp som kan släpa runt på allting. Du hoppar in i din rymdskeppskropp och drar till luststaden på Mars där du sen hoppar in i din sexkropp och kör järnet.

Men på den noten, om vi ändå laddat upp oss själva, förändrar inte det väldigt mycket av vad vi behöver en kropp till? Du pratar om att vi gillar att äta, exempelvis, och det gör jag verkligen! Men varför äta fysisk mat? Den måste ju produceras, transporteras, tillagas (beroende på vad det är för mat) och sedan förtäras. Allt innan den blir gammal och dålig (såvida det inte rör sig om något som ska vara gammalt för att bli bra).

Vore det inte mycket mer praktiskt att utnyttja någon form av Virtuell verklighet till sånt här? Det är "bara" att att programera in alla olika sorters mat vi kan hitta, till och med råvaror så att man på virtuell väg kan laga till sin rätt precis som man vill ha den om man som jag även älskar att laga maten? Bränns den vid? Inga problem, det är bara att "backa bandet" några minuter. Aldrig mer något prat om utrotningshotade arter, sällsynta delikatesser eller helt enkelt utdöda arter. Har det en gång funnits (vid ett tillfälle när man kunde programmera in det) kommer det alltid att finnas!

Då slippar man allehanda problem med att hantera faktisk mat, och man slipper helt ofoget med att hantera avfallsprodukter!

Samma sak går nog att applicera på mycket av det du talar om. Sex exempelvis. Varför begränsa sig till fysisk sex? När din hjärna ändå är digital, kan du lika gärna satsa (haha) på virtuell sex med vem som helst, när som helst! Du kan till och med ha gruppsex med samma person (med dig själv, till och med, om du är lagd åt det hållet).

De flesta kommer alltså inte ens behöva ha en faktisk robotkropp utan kan leva resten av evigheten i bara sin hårddisk. Men för de som vill utforska nya miljöer finns robotskeppen, bergsklättrarkropparna, flygkropparna, undervattenskropparna och microkropparna (För att undersöka nya arter invändigt).

 

[Rymdhamster]

Nej, hjärnan utvecklas som att man lägger lager på lager, är min uppfattning - de gamla instikterna finns kvar, men kan "overridas" av hjärnans nyare delar.

Det skulle ju kunna ske en drastisk förändring i hjärnans uppbyggnad antar jag. I synnerhet om man räknar in genetisk modifikation. Annars handlar det ju som sagt om delarnas kapacitet i förhållande till varandra. Jag kommer inte ihåg vilken del som gör vad, men man kan ju låta den del som tar hand om logiskt tänkande bli mer dominant, men då kommer ju delen som tar hand om känslor att bli mindre dominant. Och i vissa specialiserade miljöer kan ju detta vara enbart av goda, men på sikt tror jag att det kommer begränsa en för mycket.

Mångsidighet är nyckeln till överlevnad på lång sikt. Däremot, om människorna nu ska ha dött ut kan ju överspecialisering vara en bra förklaring.