Om man slänger ett öga på det här diagrammet ser man att den människoart som funnits längst är Homo Erectus (1,5 miljoner år). Många arter delar andraplats, där ibland Homo Habilis (1 miljon år). Vår art, Homo Sapiens, har funnits i 200'000 år. Några av framstegen som gjorts på vägen (senaste 6 miljoner år) är: Upprätt gång, stenredskap, tämjandet av elden, döda djur som man kan äta, tillaga och ha på sig, symboler, begravningar, språk m.m. En allt större hjärna möjliggjorde detta. Och det finns väl anledning att tro att hjärnan kommer fortsätta växa på nästa art, inte sant? Det är i alla fall så trenden sett ut de senaste sex miljoner åren. Eller har de nödvända villkoren för sådan artutveckling försvunnit (länken ovan pekar på mer instabilt väder som en faktor, t.ex. återkommande istider)?
Frågan har koppling till min rymdsetting, där människorna är utdöda - men varför begränsa sig till en utdöd människoart?
Så vad tror ni? Anpassning till viktlöst tillstånd? Anpassning till högkultur och ett liv utan arbete? Kommer muskler och skelett bara vara som en enda stor blindtarm i framtiden?
Här är också en intressant länk om framtidens människa, som bl.a. nämner kollaps av hormonsystemet som ett möjligt scenario.
Frågan har koppling till min rymdsetting, där människorna är utdöda - men varför begränsa sig till en utdöd människoart?
Så vad tror ni? Anpassning till viktlöst tillstånd? Anpassning till högkultur och ett liv utan arbete? Kommer muskler och skelett bara vara som en enda stor blindtarm i framtiden?
Här är också en intressant länk om framtidens människa, som bl.a. nämner kollaps av hormonsystemet som ett möjligt scenario.