Jag är nog hoppa uppare, men inte skrikare
För mig är det naturligt med mycket gester i rollspel och att stå upp och prata. Och rollspelet har i perioder även lätt mig in på teater och lajv, där de elemänten får ta överhand.
Men skriken känner jag inte igen mig i, varierade röstlägen ja och olika sätt att prata, men sällan skrik (och i så fall mer så att jag gör teaterversionen och säger att han skriker och lägger röstläget som skrik på avstånt).
Att det finns de som stör sig på stående spelare tycker jag är synd. Jag står och går alltid gärna när jag pratar, både öga mot öga och i telefon. Och jag gör det bättre då också (åtminstone brukar jag sälja bättre när jag står upp och pratar i telefon), man får ett bättre röstläge och orkar prata längre. Samma sak med gesterna, jag pratar bättre när jag gör det med hela kroppen.
Och så är jag en "fysiks" person, beröring är naturligt för mig och för mig är det obekvämt att inte få röra folk.
Så det har inget med vad som är bra eller dåligt, utan det som är naturligt för mig. Det är så jag pratar och beter mig. Visst stärker det inlevelsen för mig också, men framförallt har jag svårt att leva mig in utan det. Kommunikativt är det också bättre metoder ju mer input man ger, om man är van vid att "lyssna" på det
Men det posetiva är att värdar kan mötas, jag har haft väldigt trevligt när jag har spelat med t ex Marco och här ser man hur olika spelstilar vi har. Men det är inget som hindrar att jag står upp och spelar min roll medan han sitter och spelar sin.