Nekromanti "Hoppa upp och skrikare"

[Svarte Faraonen]

"Däremot accepterar jag inte att bli rörd på under spel."

Det är detta som begränsar mitt hoppåskrikande när jag inte ä'r med en grupp jag är bekant med. Jag vill inte göra någon obekväm geno matt bryta derzs "personliga sfär", men jag fortsätter hopap runt. Jag vill ju inte göra spelarna alienerade elelr likannde. (ursäkkta, den däåliga stavnignen, men den har sina orsaker)

 

[Big Marco]

Precis. Det handlar om respekt och att inte kränka de gränser som jag som individ har satt upp. Jag är en ganska privat person och har jag inte inbjudit till fysisk kontakt så är det off limits. När jag väl har bjudit in någon så är det dock inga problem, i princip allt får göras (även om käftsmällar får komma med måtta).

 

[Björn_UBBT]

I små doser kan det vara bra. Men det verkar jobbigt ifall folk ska gå omkring i rummet eller kramas.

Brukar dock skrika i bland och andvända rösten när jag rollspelar. Brukar också använda lite kroppspråk, men brukar inte gå omkring. Vet inte riktigt om det hjälper de andra så mycket, men det hjälper mig själv att komma in i rollspersonen bättre.

 

[Gasten]

Som andra i den här tråden anser jag att röst och gestikulerande, ställning, liskom.. appearance är viktigt i bordsrollspel. så det håller jag på med. Jag försöker också hålla mig till några överdrivna arketyper, men det är en slump, för jag har alldrig tänkt typ "det är nog bra att hålla sig till arketyper för..." eller jo, en gång.

Jag hadde en spelledare på årets GothCon som varkade vara en sådan här hoppa upp och skrickare. det var en scen som han började gå runt i rummet och spela. det känndes lite konstigt, för det var inte riktigt som att vi var spelar, utan att han skulle hålla en teaterföreställning för oss. märkligt.

 

[walium]

Jag är nog ganska högljudd och kan ta rätt mycket plats, i alla fall om ingen annan gör det och jag känner mina medspelare relativt väl. Som spelledare varierar jag mitt beteende och kroppspråk mycket mer än som spelare. Men jag är verkligen inte någon teaterapa och skulla nog tycka att det var både distraherande och obekvämt om folk hoppade runt och spelade väldigt fysiskt. Åtminstone inledningsvis.

 

[Eksem]

Sitt ner och håll käften

Mera brädspel och mindre lajv. Mer berättelse, mindre teater. Mer observation, mindre inlevelse. Typ så.

 

[Ulfgeir]

Det beror på. Vissa saker kan man agera ut, men det kräver att man har utrymme och att det är en spelgrupp man är väl bekant med.

Finns ju de som går alldeles över styr dock. Exempelvis skulle jag spela med en grupp jag inte var bekant med och någon försökte leva ut en stridsscen för mycket och faktiskt slå mot mig så är risken stor att denne person skulle få ont (blir så när man tränat kampsport i 15 år...). Inte heller allt för förtjust i folk som skriker för mycket då det kan störa grannar etc.

/Ulfgeir

 

[Erik_N]

Re: Sitt ner och håll käften

Håller i mångt och mycket med. Sätt er ner, dra in stolen och spela, för i helvete...

 

[Guest]

Jag skulle nog bara gilla det, men eftersom jag inte riktigt upplevt det så kan jag ju inte säga ja eller nej, men för att någon ska störa min personliga sfär så kräver det att de sticker in något i mina ögon eller tar en slagborr och borrar hål på skallbenet på mig, det värsta jag kan tänka mig skulle kunna hända är typ att någon annan i spelgruppen skulle bli störd.

Men eftersom jag inte är van vid det kan jag ju inte direkt säga att det stärker upplevelsen för det vet jag ju inte.

 

[Krille]

Det finns olika nivåer på det hela. Det är en sak att variera tonfall. Det är en annan sak att skrika så att grannarna ringer Securitas eller viska så att vi hörselskadade inte hör. Jag får rätt ofta ont i öronen även av bara högt tonfall, och viskningar från höger har jag skitsvårt att höra. Man behöver inte ta i så man kräks när man ska variera tonläget.

Samma sak med kroppsspråket. Det är en sak att gestikulera. Det är en annan sak att hoppa runt och i farten riva ner mina lampor, högtalare, blommor, vaser, modellflygplan och andra prylar som man bara samlar på sig genom livet. Sen är jag en spelare som gärna sitter ner, och jag får lätt spatt om mina medspelare hoppar runt som tossingar. Det är lite jobbigt att rikta konversationen till någon när man inte vet vart de studsar härnäst.

Det där med beröring och privata zoner har redan behandlats, men resten... tja, gestikulera gärna, variera gärna tonfallet, men visa hänsyn till möblemang, grannar och hörselskadade medspelare.

Å just det... bara så ni vet, är inte hoppandet och skrikandet i linje med rollpersonens roll så anser jag att det är taskigt rollspel, oavsett hur mycket ni hoppar och skriker. Utlevelse är inte automagiskt lika med bra rollspel. För det mesta är det mest högljutt och farligt för möblemanget.

 

[MrG]

Jag är nog hoppa uppare, men inte skrikare

För mig är det naturligt med mycket gester i rollspel och att stå upp och prata. Och rollspelet har i perioder även lätt mig in på teater och lajv, där de elemänten får ta överhand.

Men skriken känner jag inte igen mig i, varierade röstlägen ja och olika sätt att prata, men sällan skrik (och i så fall mer så att jag gör teaterversionen och säger att han skriker och lägger röstläget som skrik på avstånt).

Att det finns de som stör sig på stående spelare tycker jag är synd. Jag står och går alltid gärna när jag pratar, både öga mot öga och i telefon. Och jag gör det bättre då också (åtminstone brukar jag sälja bättre när jag står upp och pratar i telefon), man får ett bättre röstläge och orkar prata längre. Samma sak med gesterna, jag pratar bättre när jag gör det med hela kroppen.

Och så är jag en "fysiks" person, beröring är naturligt för mig och för mig är det obekvämt att inte få röra folk.

Så det har inget med vad som är bra eller dåligt, utan det som är naturligt för mig. Det är så jag pratar och beter mig. Visst stärker det inlevelsen för mig också, men framförallt har jag svårt att leva mig in utan det. Kommunikativt är det också bättre metoder ju mer input man ger, om man är van vid att "lyssna" på det

Men det posetiva är att värdar kan mötas, jag har haft väldigt trevligt när jag har spelat med t ex Marco och här ser man hur olika spelstilar vi har. Men det är inget som hindrar att jag står upp och spelar min roll medan han sitter och spelar sin.