Nekromanti How done it [konventsscenarion]

[MrG]

SPOILER FÖREKOMMER FÖR SCENARIOT ARVET PÅ ST:MARYS

Ett intressant expriment som vi körde på GothCon i år var att se om man kunde få spelarna att misstänka varandra för ett mord.

Scenariot är rätt mycket ett slutet rum, där det bland annat förekommer ett mord. Men vi märkte att det mesta vi kunde göra i speltester så sökte spelarna en mördare utanför gruppen. Så när vi kommer fram till konventet har vi ett upplägg där oftast en av karaktärerna är mördare. Inte för att det hjälpet, tror att det knappt ens var en grupp på fem där spelarna misstänkte andra karaktärer (att karaktärerna gjorde det var däremot vanligare).

Jag tyckte det var jätteintressant som observation av hur rollspelare tänker och det är en kul metanivå att leka med.

Någon som har mer erfarenheter av det?

-Gunnar (som insett att jag borde skriva mer om konventskrivandet)

 

[Big Marco]

Hur menar du?

Var det så ovanligt? Vår grupp fattade rätt direkt när liket hittades.

 

[Ymir]

För vår grupp kändes det som att vi bara väntade på att få börja mörda varandra. Men jag tyckte det saknades lite incitament, fram tills Vredens stav dök upp. Det fanns klart grejer; personakterna som hittades komprometterade de olika rollpersonerna ganska duktigt, men jag tror nästan folk hade börjat mörda varandra -mer- om hotet från nazisterna inte var så påträngande.

Som vår situation var fanns det liksom ingen egentlig poäng med att mörda varandra, för det fanns inga särskilt stora kontanta medel i huset, och det kändes ändå inte som att det på något vis öht skulle gå att undkomma Wermacht.

Rollpersonerna hade behövt vara -ännu- mer desperata för pengar somehow, och det hade behövt finnas mer pengar i huset, eller någon konkret möjlighet att -sälja- staven till tyskarna; som det var nu skulle de ju bara ta den från en med våld oavsett.

That being said så, så fort vi väl hittade staven fick översten flipp och sköt hon Hjördis när hon blev för skum, men hon överlevde och sköt sedan honom, varvid han svarade med att klyva henne med en sabel. Pugilisten slog då ned översten, plockade upp staven, blev galen, slog författarinnan medvetslös. Min rollperson, hon förförerskan, försökte skjuta pugilisten i ryggen, men han överlevde och slog ned också henne. Ockultisten/charlatanen flydde huset i panik, och pugilisten stod kvar och skrattade i de andras blod med Vredens stav i famnen.

Helt ok, men det hade möjligtvis varit mer tillfredställande -utan- det somehow rätt artificiella incitament som Vredens stav utgjorde.

- Ymir, tänker

och pugilisten slog ned översten,

 

[MrG]

Hur menar du?

Var det så ovanligt? Vår grupp fattade rätt direkt när liket hittades.

Jorå det var rätt ovanligt, i princip inga grupper tog rätt mördare och de få som kopplade var de som fått samma person som mördare och spion. Vem var det som hade gjort det när ni körde?
Kan visserligen berott på spelarfaktorn om det var för enkelt, men var stolt, typ trettiofem lag tog det inte lika snabbt ;-)

-Gunnar (tycker Marcos reaktion var cool)

 

[Big Marco]

Nu vet jag inte hur upplägget var, men Boxar-Bobby (jag) slog ihjäl Higgins och frk Gustavsdotter var Nazi-sympatisör. Nazi-spion var butlern (SLP). Det låter på dig som om det var dynamiska roller, var det så?

(Vår Gustavsdotter våldtogs mer eller mindre till döds av ockultisten, när denne blev accelererad av Vredens stav - det var obehagligt).

 

[Björn_UBBT]

När mina kompisar och jag spelade scenariot så fanns det knappt några misstankar mellan spelarkaraktärerna. Åtminstone inte några uttalade sådana. Folk var mest intresserade av att försöka läsa det som fanns i advokatväskan i kontoret utan att någon av de andra märkte det. Kanske var det metaspelande, jag vet inte, men jag som spelare misstänkte ialla fall att översten hade gjort något skumt efter att jag sett honom smyga omkring själv i huset. Det blev snarare en "vi mot dem" situation där vi stod och funderade på varför den där advokaten var borta och varför den inkompetenta butlern inte hade sparkats.

Inte ens när Mein kampf och advokatens kropp dök upp så började vi misstänka varandra. Istället så blev butlern genast misstänkt. Inte för spioneri, men däremot för mord. Vi resonerade att det inte fanns någon annan i huset förutom butlern, advokaten och gruppen. Och eftersom advokaten var död så fanns det bara en möjlig misstänkt Fast för mig så kändes det inte som om vi metaspelade, åtminstone inte när vi satt där. Utan det kändes som en rätt "realistisk" reaktion för våra karaktärer. Vi var en grupp människor som hade lärt känna varandra ytligt och sedan slängts in i en ganska bisarr situation. Det kändes troligare att vi skulle misstänka den där jobbiga butlern än de där relativt trevliga människorna som vi samtalat och umgåtts med under nästan en hel dag. Även om vi hade ett väldigt svag koppling till varandra så hade vi en starkare koppling till varandra än till butlern.

Det hela slutade ialla fall väldigt bisarrt. Det blev en shootout mellan gruppen och tyskarna som landsteg på ön. Översten organiserade ett försvar och de andra (förutom min karaktär) hakade på. Och efter en ganska så våldsam strid så fanns det bara en överlevande i gruppen, min karaktär: förförerskan. Hon hade knappt deltagit i striden, utan mest kräkts och försökt att stoppa blödningen från författarinnans bortskjutna hand. Efter en "close encounter" med en tysk soldat som hon sparkade i skrevet och sedan sparkade nedför trappan så sprang hon och gömde sig under en säng i tre dagar tills tyskarna försvunnit.

 

[Ymir]

Heh. Så härligt olika man spelar konventskaraktärer. Jag spelade också förförerskan, men hakade upp mig på att hon tycktes ha tämligen högt i Courage jämfört med andra karaktärer - så hon var betydligt mer klyschigt brittiskt...sansad och mindre lättskrämd än de flesta.

- Ymir, förtäljer

 

[MrG]

Nu vet jag inte hur upplägget var, men Boxar-Bobby (jag) slog ihjäl Higgins och frk Gustavsdotter var Nazi-sympatisör. Nazi-spion var butlern (SLP). Det låter på dig som om det var dynamiska roller, var det så?

Om du med dynamiska roller menade att det varierade vem som var mördaren, så ja.
Och om alla fattade direkt att det var du, en komplimang tror jag, de flesta andra dolde att de var mördaren med bravu. Fast jag hade bara den mördaren i ett av passen och då körde spelaren hårt på minnesluckan som hintades och förträngande.

Kul att höra att scenariot funkade som tänkt och folk verkar haft många bra, men ändå varierade spelningar.

Och frågan kvarstår, hur kan det vara så svårt för att få folk (utom Marco med sällskpa) att misstänka varandra?

-Gunnar
Marco vad har ni för knep?

 

[Big Marco]

Jag kom sent till middagen, hade blåmärken och lindor kring händerna och Jean-Paul hintade påpassligt om ståhej i balsalen tidigare (där alla hade sett mig be) så det låg inte så långt borta när liket väl hittades. Men jag kunde inte erkänna då jag inte visste vad som hade hänt. Men jag gick med på att hypnotiseras av ockultisten och där uppenbarade sig vad som hade hänt. Men tack vare överesten som direkt myntade "Det var dråp och inte mord, Bobby är ofarlig" så fick jag inga övriga konsekvenser just då. Det var först senare jag insåg varför översten var så mån om att skydda mig... ,-)

 

[Marcus J]

Vi misstänkte egentligen aldrig varandra, eftersom det var ganska uppenbart att mördaren var nazispion, vi hittade nämligen hans kniv på advokaten.

Ett kort tag precis efter vi läste upp testamentet så misstänktes dock författaren. Jag var den enda som läste personakterna eftersom jag letade upp portföljen och gömde akterna innan jag visade upp testamentet.

Vi dog dock innan vi hann nysta mer i vem som var mördaren.

 

[ripperdoc]

Vi misstänkte ganska snabbt att det var Marcos karaktär, eftersom i stort sett alla bevis pekade åt det hållet. Men mordet var tämligen omotiverat och kändes mest som en parentes i storyn eller en fnurra på tråden - typ som om någon fumlat ett slag

Men det är stor skillnad att misstänka en spelare och en spelares karaktär. För att man ska misstänka att spelaren gjorde det måste man se spelarens motiv - då är man imo mer än benägen att misstänka andra. Så om den mördare vore en annan arvtagare hade man genast varit mer beredd att misstänka spelare att ha gjort det.

(och våldtäkten - inte direkt stolt över det, men jag tog spelledaren på orden när han beskrev min galenskap när jag greppat staven (jag var ockultisten)).