Mogger
Hipsteranka
Blorbdiskussionerna fick mig att fundera, men istället för att skräpa ner där så startar jag en egen tråd om hur jag spelar, vilka verktyg jag tycker är intressanta, vilka principer jag tycker funkar o.s.v
Först, det finns några saker jag verkligen gillar:
1) Genomtänkt, begriplig, sammanhängande, dynamisk och intressant setting. En som känns både bekant och främmande på samma gång. Senaste gångerna har det varit historisk setting och då kan jag gräva ner mig ganska mycket för att undvika stereotyper. I vår Revolverkampanj valde jag Oklahoma 1906 istället för det kanske mer arketypiska New Mexico 1870-80, exempelvis.
2) Levande, rimliga, intressanta, komplexa, mångbottnade och drivna rollpersoner. Vi pratar en hel del innan vi gör RP. De ska befinna sig i en kontext. Den är inte alltid avancerad, men rimlig och intressant. Vi är alltid intresserade i hur det ska gå för dem. RP är huvudpersonerna.
3) Val och konsekvenser. För att mitt SL:ande ska funka bäst behöver jag RP som gör saker som de väljer att göra av en eller annan orsak. Mycket av spelet handlar om att hantera fallout. Det finns sällan enkla val, och nästan alla vad leder till konsekvenser. Det är därför jag har en förkärlek till RP som redan befinner sig i en sådan situation, som soldater, poliser, kriminella o.dyl. Äventyrare kan platsa här med. Men jag fixar inte äventyrare som äventyrar för att det är äventyrligt.
Detta är mitt fokus. Om det någon gång råder någon tvekan om "vad ska hända nu?" så kikar jag på settingen och RP och vad de gjort tidigare och då brukar det vara ganska tydligt vad som händer härnäst. Jag hittar alltså inte på något löst, drar något osammanhängande ur hatten utan jag tittar på de tre punkterna ovan och följer stenhårt upp dem. Det är nämligen vad play to find out innebär för mig. Att find out hur RPs val i den kontext de befinner sig i påverkar setting och omgivning. Och vice versa. Settingen och konsekvenserna påverkar även RP. Det är en viktig växelverkan.
Det här fungerar väldigt väl för mig. Jag är inte helt säker på att mina spelare alltid tycker att det här lika fantastiskt så jag brukar lägga in ett långsiktigt mål som RP/spelarna verklige vill uppnå. Och vägen dit kantas naturligtvis av hinder, problem och svåra val. Ibland knyts detta ihop med en metaplott som kan vara episk eller mer jordnära. Men det finns ofta något i settingen som rör på sig, som vill något och som kommer att korsa RPs väg förr eller senare.
Det här kan man i princip uppnå med alla system som finns. Men det finns ju en del system som mer eller mindre ökar eller minskar möjligheterna att nå dit. Jag behöver inga system med dramapoäng odyl. Mina spelare brukar vara duktiga på att följa sina RP och aktivt göra val som är suboptimala eftersom de bryr sig om dem. Men jag gillar mekaniker som lyfter fram RPs dåliga sidor och svagheter. Och jag gillar mekaniker som får RP att bete sig som om de vore riktiga människor/varelser. Inte actionhjältar på en bit papper.
Så, hur preppar jag? Well, jag är lat. Och bekväm. Jag preppar mest det jag tycker är kul att preppa. Det blir några kartor, några SLPs, några grupperingar och något hot. Jag älskar verkligen preppgeneratorer, som att rulla fram solsystem i Star Wars D6. Enkelt och kul och jag behöver inte själv hitta på. För på just den här punkten är jag rätt blorbig. Jag känner inte att jag kan hitta på att 3:e kavalleriregementet är stationerade just där, och de vill döda en av RP. Men om jag rullar fram det är det en helt annan sak. Samma sak gäller saker som RP kan påträffa i spel. Jag slumpar gärna hur många det är på värdshuset, hur stort uppbådet är osv. Men, det påverkas naturligtvis av RPs agerande. Det är få tabeller jag kan använda rätt av. Ffa gäller det sådant som inte påverkas av RPs agerande.
Spelet börjar ofta med antingen en session zero för att känna på RP, eller med en bomb! Men jag vill gärna ha en riktning, ett mål. I spel är det sedan RPs agerande som driver spelet. Jag uppmuntrar verkligen mina spelare att inte fundera på äventyret eller vad andra spelare kanske vill. Utgå alltid från RP och var trogen din RP. Så löser allt sig. Mitt prepp är minimalt så det sabbas inte, och jag är flexibel och rullar med det som sker. Gör vad er RP vill.
På sistone har vi bara spelat ganska korta scenarion på 3-4 spelmöten, men jag är väldigt sugen på SL:a en längre kampanj framöver. Helst med Kopparhavets hjältar. Då kommer jag nog att förändra detta en aning. För det är inget dramaspel. Det är ett äventyrsspel. Och det ser jag fram emot. Jag kan det här nu och sugen på att spela lite mer Indiana Jones-fantasy!
Ja, det här blev långt, och kanske inte speciellt intressant för någon annan, men nu är det gjort
Först, det finns några saker jag verkligen gillar:
1) Genomtänkt, begriplig, sammanhängande, dynamisk och intressant setting. En som känns både bekant och främmande på samma gång. Senaste gångerna har det varit historisk setting och då kan jag gräva ner mig ganska mycket för att undvika stereotyper. I vår Revolverkampanj valde jag Oklahoma 1906 istället för det kanske mer arketypiska New Mexico 1870-80, exempelvis.
2) Levande, rimliga, intressanta, komplexa, mångbottnade och drivna rollpersoner. Vi pratar en hel del innan vi gör RP. De ska befinna sig i en kontext. Den är inte alltid avancerad, men rimlig och intressant. Vi är alltid intresserade i hur det ska gå för dem. RP är huvudpersonerna.
3) Val och konsekvenser. För att mitt SL:ande ska funka bäst behöver jag RP som gör saker som de väljer att göra av en eller annan orsak. Mycket av spelet handlar om att hantera fallout. Det finns sällan enkla val, och nästan alla vad leder till konsekvenser. Det är därför jag har en förkärlek till RP som redan befinner sig i en sådan situation, som soldater, poliser, kriminella o.dyl. Äventyrare kan platsa här med. Men jag fixar inte äventyrare som äventyrar för att det är äventyrligt.
Detta är mitt fokus. Om det någon gång råder någon tvekan om "vad ska hända nu?" så kikar jag på settingen och RP och vad de gjort tidigare och då brukar det vara ganska tydligt vad som händer härnäst. Jag hittar alltså inte på något löst, drar något osammanhängande ur hatten utan jag tittar på de tre punkterna ovan och följer stenhårt upp dem. Det är nämligen vad play to find out innebär för mig. Att find out hur RPs val i den kontext de befinner sig i påverkar setting och omgivning. Och vice versa. Settingen och konsekvenserna påverkar även RP. Det är en viktig växelverkan.
Det här fungerar väldigt väl för mig. Jag är inte helt säker på att mina spelare alltid tycker att det här lika fantastiskt så jag brukar lägga in ett långsiktigt mål som RP/spelarna verklige vill uppnå. Och vägen dit kantas naturligtvis av hinder, problem och svåra val. Ibland knyts detta ihop med en metaplott som kan vara episk eller mer jordnära. Men det finns ofta något i settingen som rör på sig, som vill något och som kommer att korsa RPs väg förr eller senare.
Det här kan man i princip uppnå med alla system som finns. Men det finns ju en del system som mer eller mindre ökar eller minskar möjligheterna att nå dit. Jag behöver inga system med dramapoäng odyl. Mina spelare brukar vara duktiga på att följa sina RP och aktivt göra val som är suboptimala eftersom de bryr sig om dem. Men jag gillar mekaniker som lyfter fram RPs dåliga sidor och svagheter. Och jag gillar mekaniker som får RP att bete sig som om de vore riktiga människor/varelser. Inte actionhjältar på en bit papper.
Så, hur preppar jag? Well, jag är lat. Och bekväm. Jag preppar mest det jag tycker är kul att preppa. Det blir några kartor, några SLPs, några grupperingar och något hot. Jag älskar verkligen preppgeneratorer, som att rulla fram solsystem i Star Wars D6. Enkelt och kul och jag behöver inte själv hitta på. För på just den här punkten är jag rätt blorbig. Jag känner inte att jag kan hitta på att 3:e kavalleriregementet är stationerade just där, och de vill döda en av RP. Men om jag rullar fram det är det en helt annan sak. Samma sak gäller saker som RP kan påträffa i spel. Jag slumpar gärna hur många det är på värdshuset, hur stort uppbådet är osv. Men, det påverkas naturligtvis av RPs agerande. Det är få tabeller jag kan använda rätt av. Ffa gäller det sådant som inte påverkas av RPs agerande.
Spelet börjar ofta med antingen en session zero för att känna på RP, eller med en bomb! Men jag vill gärna ha en riktning, ett mål. I spel är det sedan RPs agerande som driver spelet. Jag uppmuntrar verkligen mina spelare att inte fundera på äventyret eller vad andra spelare kanske vill. Utgå alltid från RP och var trogen din RP. Så löser allt sig. Mitt prepp är minimalt så det sabbas inte, och jag är flexibel och rullar med det som sker. Gör vad er RP vill.
På sistone har vi bara spelat ganska korta scenarion på 3-4 spelmöten, men jag är väldigt sugen på SL:a en längre kampanj framöver. Helst med Kopparhavets hjältar. Då kommer jag nog att förändra detta en aning. För det är inget dramaspel. Det är ett äventyrsspel. Och det ser jag fram emot. Jag kan det här nu och sugen på att spela lite mer Indiana Jones-fantasy!
Ja, det här blev långt, och kanske inte speciellt intressant för någon annan, men nu är det gjort