DeBracy
Eventuellt helt fantastisk
- Joined
- 21 May 2003
- Messages
- 5,876
När nu Monokel nämnde ett långtida regellöst spelledande i tråden för bra grejer så kände jag ett behov av att få stöta och blöta det här med friform lite grann. Jag börjar med att svamla lite som bakgrund:
Jag började mitt spelande med spel av klassiskt snitt (Drakar och Demoner, etc.), och har senaste 10-12 åren mest ägnat mig åt indieflum och gamm-D&D/OSR. Samtidigt som jag på senare år börjat närma mig traditionellt spelande igen, så har jag också haft ett friformssug, men jag känner att jag har lite svårare att ta mig an det på något vettigt sätt. Friform är främst något jag kört på konvent då och då, med varierande grad av tillfredställelse.
Det jag tycker mig ha kommit fram till att vettigt rollspelande kräver att det uppstår nån slags kritisk massa, en kärna som vi kan samlas kring, och jag skulle säga att olika spel gör det på väldigt olika sätt:
Historiskt antar jag att "Preppa som om man skulle spela spel X, sen strunta i reglerna" har varit en vanlig metod. En annan jag tycker mig ha snappat upp är folk som spelleder i världar de älskar, men som inte har egna spel eller kanske passar jättebra i dem. Men visst måste det finnas många fler ingångar som går att identifiera, även om de som spelar liksom bara kör och inte övertänker allt som jag tydligen gör?
Enda gången jag spellett uttalad friform på hemmaplan var det mer som ett konventsscenario, dvs. väldigt styrt med vilka roller spelarna kunde ta, och det fanns en ganska tydlig gimmick med scenariot egentligen (de var skådisar i en Robin Hood-filmatisering som på något vis plötsligt var i berättelsen ”på riktigt” med gimmicken att så fort de bara sa rakt av att de gjorde X och lyckades så funkade det, förutsatt att det var i linje med den roll de hade – något de lägligt snappade upp lagom till slutet så de kunde vara riktigt hjältiga).
Med erfarenhet från en massa indieprepp så borde jag egentligen inte alls ha svårt att ta mig an det här, men på något vis tar det emot. Kanske för att det plötsligt måste vara jag själv som ska stå för att jag vill att det ska vara på ett visst vis, istället för att kunna peka på en punkt i listan för hur förberedelserna ska göras? (Ja, jag har nån slags issues kring att vara auktoritet och behöva bestämma saker uppenbarligen – det är delvis därför spelledarlösa indiespel, och OSR där min roll är mer att tolka och förmedla, har varit det som funkat för mig)
Så, TL/DR: Friform. Hur har ni kört? Hur ser förberedelserna ut? Har du någon metodik du brukar använda dig av?
Jag började mitt spelande med spel av klassiskt snitt (Drakar och Demoner, etc.), och har senaste 10-12 åren mest ägnat mig åt indieflum och gamm-D&D/OSR. Samtidigt som jag på senare år börjat närma mig traditionellt spelande igen, så har jag också haft ett friformssug, men jag känner att jag har lite svårare att ta mig an det på något vettigt sätt. Friform är främst något jag kört på konvent då och då, med varierande grad av tillfredställelse.
Det jag tycker mig ha kommit fram till att vettigt rollspelande kräver att det uppstår nån slags kritisk massa, en kärna som vi kan samlas kring, och jag skulle säga att olika spel gör det på väldigt olika sätt:
- I traditionella rollspel ägnas ofta en hel del tid åt att göra rollpersonen. I fördelandet av poäng och val av färdigheter så mejslas rollpersonerna ut och får ganska tydlig form i tanken. De möter en värld/ett äventyr som förberetts av en spelledare som har en mer eller mindre tydlig vision. Kritisk massa infinner sig.
- I många indiespel så skapar man relationskartor eller förbereder en situation som lockar fram kritisk massa. I andra är upplägget så styrt att det den kritiska massa nästan finns i premissen för spelet (med följd att omspelsvärdet på lång sikt minskar, för det är liksom samma grej).
- I gamm-D&D/OSR når man också fort kritisk massa genom att fokusera på utforskande av förberedda platser och acceptera att rollpersonerna till stor del är verktyg för spelarna.
- I konventsscenarion (friform eller traditionellt spelande) och spel som i princip är friformsscenarion finns den kritiska massan inskriven i regel rollpersonernas bakgrunder, relationer och situation.
Historiskt antar jag att "Preppa som om man skulle spela spel X, sen strunta i reglerna" har varit en vanlig metod. En annan jag tycker mig ha snappat upp är folk som spelleder i världar de älskar, men som inte har egna spel eller kanske passar jättebra i dem. Men visst måste det finnas många fler ingångar som går att identifiera, även om de som spelar liksom bara kör och inte övertänker allt som jag tydligen gör?
Enda gången jag spellett uttalad friform på hemmaplan var det mer som ett konventsscenario, dvs. väldigt styrt med vilka roller spelarna kunde ta, och det fanns en ganska tydlig gimmick med scenariot egentligen (de var skådisar i en Robin Hood-filmatisering som på något vis plötsligt var i berättelsen ”på riktigt” med gimmicken att så fort de bara sa rakt av att de gjorde X och lyckades så funkade det, förutsatt att det var i linje med den roll de hade – något de lägligt snappade upp lagom till slutet så de kunde vara riktigt hjältiga).
Med erfarenhet från en massa indieprepp så borde jag egentligen inte alls ha svårt att ta mig an det här, men på något vis tar det emot. Kanske för att det plötsligt måste vara jag själv som ska stå för att jag vill att det ska vara på ett visst vis, istället för att kunna peka på en punkt i listan för hur förberedelserna ska göras? (Ja, jag har nån slags issues kring att vara auktoritet och behöva bestämma saker uppenbarligen – det är delvis därför spelledarlösa indiespel, och OSR där min roll är mer att tolka och förmedla, har varit det som funkat för mig)
Så, TL/DR: Friform. Hur har ni kört? Hur ser förberedelserna ut? Har du någon metodik du brukar använda dig av?