Jag har inte sett Hulken på bio, utan endast trailern på TV vilket inte gav mig någon känsla av att jag ville se filmen alls. Jag är nämligen uppvuxen med Lou Ferringos 80-tals TV-Hulk som spände ögonen i skurkarna, visade musklerna och morrade åt dem. Inte en serietidningsHulk som gör jättesprång på flera hundra meter. Lou Ferringos tunga löpning räckte för att få mig imponerad, tydligen har dagens publik större krav än så
Jag tycker att många av dagens TV-serier och filmer med science fiction eller fantasy-inslag är så överdrivet orealistiska att jag inte kan tycka om dem alls. Jag köper inte paketet, jag tror inte!
Det räcker inte att Neo i Matrix kan sparka tio skurkstjärtar, det måste vara hundra - nej tusen - nej... (Och ja, jag vet, det är inte på riktigt, det är i the Matrix, men måste man för den skull överdriva så förbannat?) Sälj dataspelet till varje pris - lägg till ett podrace, lägg till en biljakt, lägg till en evighetslång fightscen...
Var är känslan, var är de små medlen, var är den vetenskapliga bakgrunden? Var är all science i science fiction?
Och hur taskiga datoranimationer kan man egentligen acceptera? Ska allt bli en enda tecknad film till slut?
Jag tycker att vi är på väg till 80-talets actionfilmer där allt skulle explodera, gärna inne på något industriområde (I verkligheten skulle yrkersinspektionen ha stängt arbetsplatsen direkt, det går ju inte att jobba på ett ställe där allt flyger i luften hur enkelt som helst). Men det som gäller nu är bombastiska mastodontfilmer där en alltför stor andel av budgeten läggs på effekter, löner till överskattade stjärnskådespelare, en pyttedel går till manus och en mikrodel till research.
Våld verkar vara en förutsättning för att en film ska kunna spela in en enda spänn. Klassiker som Alien som har en för lång startsträcka sågas direkt - pang på som i Blade 2 och sen fullt ös hela tiden och ge kidsen maximalt med mardrömmar så de får valuta för pengarna. Gärna kan de hälla i sig lite Pepsi också, så fungerar varuplaceringen i filmen.
När ska publiken börja kräva kvalitet? När ska filmmakarna se sig själva som konstnärer och sluta pracka på oss hötorgsfilm efter hötorgsfilm...
/Magoo, känner sig mycket mycket gammal (och trött)
Jag tycker att många av dagens TV-serier och filmer med science fiction eller fantasy-inslag är så överdrivet orealistiska att jag inte kan tycka om dem alls. Jag köper inte paketet, jag tror inte!
Det räcker inte att Neo i Matrix kan sparka tio skurkstjärtar, det måste vara hundra - nej tusen - nej... (Och ja, jag vet, det är inte på riktigt, det är i the Matrix, men måste man för den skull överdriva så förbannat?) Sälj dataspelet till varje pris - lägg till ett podrace, lägg till en biljakt, lägg till en evighetslång fightscen...
Var är känslan, var är de små medlen, var är den vetenskapliga bakgrunden? Var är all science i science fiction?
Och hur taskiga datoranimationer kan man egentligen acceptera? Ska allt bli en enda tecknad film till slut?
Jag tycker att vi är på väg till 80-talets actionfilmer där allt skulle explodera, gärna inne på något industriområde (I verkligheten skulle yrkersinspektionen ha stängt arbetsplatsen direkt, det går ju inte att jobba på ett ställe där allt flyger i luften hur enkelt som helst). Men det som gäller nu är bombastiska mastodontfilmer där en alltför stor andel av budgeten läggs på effekter, löner till överskattade stjärnskådespelare, en pyttedel går till manus och en mikrodel till research.
Våld verkar vara en förutsättning för att en film ska kunna spela in en enda spänn. Klassiker som Alien som har en för lång startsträcka sågas direkt - pang på som i Blade 2 och sen fullt ös hela tiden och ge kidsen maximalt med mardrömmar så de får valuta för pengarna. Gärna kan de hälla i sig lite Pepsi också, så fungerar varuplaceringen i filmen.
När ska publiken börja kräva kvalitet? När ska filmmakarna se sig själva som konstnärer och sluta pracka på oss hötorgsfilm efter hötorgsfilm...
/Magoo, känner sig mycket mycket gammal (och trött)