Hmm...
Vilket bara visar min tes att filmen går samma väg som musiken: industri i stället för konst, prövade koncept i stället för kreativitet, lättuggad smörja i stället för tankeväckande alster.
Ehr.. Filmerna gick samma väg som musiken och blev industri för rätt längesedan... Jag skulle säga 80-talet***...
Visst finns det undantag men majoriteten är filmer gjorda av, eller iaf. sponsrade av folk som bara bryr sig om pengar...
Och då lär du som manusförfattare, regisör vika dig för sponorerna med jämna mellanrum...
Alltså blir filmerna etiskt/politiskt korrekta (med explosioner, jag-slår-dig-oavbrutet-i-tre-trettiominutersscener-och-du-är-inte död, en "manlig" som folk vill(???) kunna identifiera sig med, lite diskretnakna kvidande livrädda kvinnor...), och skall precis gå att klämma in med 11 el 15 års åldersgräns... BLÄH!!!
Kan även nämna att Terminator2 är den största besvikelsen någonsin... Inte för att jag e fanatisk i ettan, men det är nog ändå den uppföljare jag tycker "fallit" längst från orginalet...
*** eller iaf sent 80 tidigt 90...