"Enya är inte rave. Enya är techno!" ;-)
Brasklapp: Vampire lämnar mig kall av personliga skäl, men jag tycker inte att det är ett särskilt uselt spel, om än ganska hypat. Jag gillar Werewolf, och står åtminstone ut med Mage. Det enda White Wolf jag avskyr med Krille-passion är Changeling (paradoxalt nog det enda spel Krille gillar, but there you go).
Oswald;
"Hur som helst kan jag gå med på att "Dark Fantasy" möjligen är en bättre beteckning än skräck."
Jo. Definitivt, EMU.
Vampire och de andra WW-spelen är "skräck" på det sättet att de använder skräcklitteraturens _rekvisita_ - vampyrer, varulvar etc. Jämför Anne Rice's vampyrromaner: Deras främsta funktion är att vara _romantiska_ (och erotiska), men själva historierna använder skräckrekvisita.
Jag håller dock med Krille om att man inte blir skrämd av att spela dem, och inte av att läsa dem heller. Jag har aldrig blivit rädd av att läsa ett spelsupplement och lär inte bli det heller. Om du tycker Werewolf var ruskigt, Oswald, lär du blir mer skrämd av t.ex. bakgrunden till super(anti)hjältespelet Underground, som definitivt inte är ett skräckspel, men som fokuserar på livets allmänna jävligheter i form av sociala orättvisor, okontrollerad teknologisk utveckling och allmän mänsklig jävlighet. (Att det finns feta doser nattsvart humor lättar upp det hela, men den är ruskigt mörk i alla fall.)
World of Darkness är MINDRE skrämmande än verkligheten för mig. Jag är också Werewolf-fan, men finner Werewolf vara mer hoppingivande än verkligheten.
Face it. I verkligheten finns ingen klart definierad Ond Makt som ligger bakom all skit. Life's a bitch, helt enkelt. Det finns otrevliga men högst påtagliga sociologiska, ekonomiska och historiska orsaker till miljöförstöring, inget Pentex, ingen Weaver, ingen Wyrm.
Men i Werewolf kan du _slåss_! Det kanske är en jävulskt hopplös fajt, men du kan dö stående. Det är annat än att gå med i Greenpeace - även om jag som ex-miljöfascist anser att de mest aktiva miljörörelserna arbetar för att skapa en bild av sina motståndare som Pentex come real. Detsamma gäller Underground, för övrigt, men dess system för att mäta vilken effekt rollpersonernas handlingar faktiskt har på världen i stort är mer krasst realistiska; om du minskar folks otrygghet leder det ofta till inskränkningar i deras frihet, om du får lokala politiker att lägga pengar på X tar det pengar från Y, osv.
I alla fall, grundtemat i alla WW-spel är sådant som appellerar till varje tonåring (och alla som varit tonåringar och inte hämtat sig än):
*Otroliga, övermänskliga krafter, som ger en _makt_ över andra.
*En känsla av att vara (mer eller mindre) orättvist utstött, annorlunda och därmed _speciell_. Notera också att en rebell har _rätt_ att använda sina krafter på ett sätt som den som inte är underdog inte har, vilket pulveriserar moraliska dilemman.
*En mörk och därmed "cool" bakgrund. Face it, jag hatar att vara "söt". Jag vill inte vara en teddybjörn, Elvis, jag vill vara en tiger. Den som är ruskig är värd _respekt_.
*Men samtidigt är Mörkret Värre. Det finns de ute där som är Genuint Onda, och du har moralisk carte blanche att slåss mot dem, om du vill. En Storyteller (shudder, hatar det uttrycket) kan naturligtvis betona de mer gråmelerade aspekterna av det hela (alltså, det kanske ÄR smart att lyssna på sina Elders ibland, Technomancers kan kanske ha en poäng, osv.) men det funkar bäst i _konstrast_ med "Men Mörkret är Värre"-syndromet, som faller sig ganska naturligt och är tilltalande.
*Och så har vi då "skräcken" - som enligt mig är en trappings n' tropes -skräck, inte avsedd att skrämma (_beröra_, jo, men inte skrämma). Skräck är långt mer mainstream än den fantasy och SF som tidigare dominerat rollspelen - och WW pratar inte om relativt obskyr Lovecraftsk överskottpåadjektiv-skräck, utan klart igenkännbara arketyper. Genom att den ÄR mainstream har den klart lägre geek-faktor också - kom ihåg hur mycket prestige betyder för tonåringar (som har både relativt mycket fritid och mycket pengar, och alltså är de man skall producera rollspel för, precis som filmer).
Med alla dessa fördelaktiga faktorer sammantaget är det ett jävulskt slugt beslut att göra spel om övernaturliga skräckfigurer; de kan fås att stämma in på alla punkterna. Det gör att Vampire etc måste luta sig mot den litterära och cineastiska skräcktraditionen, men huvudambitionen är fortfarande INTE att skrämma.
Beröra psykologiskt, ja, men dels pratar vi som sagt om ångest - inte skräck, dels håller jag med Krille om att det kanske inte är så bra att försöka skapa det med de metoder som föreslås, men framförallt tycker jag vi skall snacka lite litteratursociologi.
Litteratursociologi är min favvo-vetenskap; den fokuserar på hur folk tar till sig en text och vad de gör av den mer än vad den som _skrev_ texten är ute efter.
Och Vampire: t M spelas i första hand, av de många grupper som jag deltagit i och mött INTE som psykologisk konfrontation med Besten Inom Sig, och inte som någon annan sorts skräck heller. Det må vara konstruktörernas avsikt, men det är inte det främsta sättet spelet används på. Att det är så stort beror också på dess flexibilitet - och mörka "superhjältefighter" och Dallas-liknande klanintriger är mycket lättare och mycket roligare för de flesta spelgrupper. Ångesten blr en del av bakgrunden, inte en main feature.
Det skall också tilläggas att det finns en klyscha i rollspelsvärlden att skräck är mer seriöst än allt annat och WW's "skräck" är mer seriös än annan skräck. Detta upprepas tills det blir sanning, fastän jag hittills icke sett ett enda bevis på detta.
Bakgrunden till detta sista är troligtvis att "traditionella" skräckspel (Call, Kult, Chill/Chock) betonar folks relativa eller åtminstone synbara _hjälplöshet_ i äventyren, vilket åtminstone på ytan ger dem en sorts kondom mot den veneriska sjukdomen "koboldism" i betydelsen hänsynslöst maktspel. Folk som tröttnat på dylikt har sett skräckspelen som en asylzon, och sedan har det blivit en "sanning" att skräck _automatiskt_ är mer seriös.
Men man skall akta sig för att tolka in folks tankesätt utifrån deras attityder, så jag skall nog hålla käft om det här. Denna långa parentes var bara för att visa mina fördomar...
Nightowl, gör skäl för namnet, vill spela Werewolf. Oyyyyyyyyyyl!
"No point selling out in the roleplaying industry. I mean there's no money."
Johnny Nexus
