Magnus Seter said:
När det gäller den aktuella bilden anser jag den vara problematisk utifrån perspektivet att kvinnan anses bli stark genom att anta ett stereotypt manligt attribut, våldsamhet. Det kan alltså ses som att hon endast kan bli en stark kvinna genom att vara en man.
/Magnus
Tack för den!
Och här ligger det för mig. Vem säger stark är bra. Vem säger vad som är bra öht. Inget är problematiskt om det inte används på ett problematiskt sätt. En kvinna ska få vara som hon är, och det ska få vara okej. Om hon nu är en typ som är stark genom att övertyga, eller genom att slåss, eller genom att vinna sympatier, eller genom att ha speciell kunskap etc etc, men också om hon nu råkar vara en typ som är svag, inte gillar smuts och vill bli räddad. Eller - ett revolutionärt koncept - om hon kanske inte bara är en sak, men "manlig" i vissa sammanhang och "kvinnlig" i andra, och beroende på dagsform och humör.
På ett viss sätt är det lika sexistiskt för mig att titta på en bild och tänka hon porträtteras snygg och svag som det ska vara, som det är sexistiskt att tänka hon porträtteras "för" svag, eller för stark, eller att det är bra att hon porträtteras som en stark kvinna.
Der blir fel så fort vi säger "kvinnor är" eller "kvinnoporträtt ska vara", vad det än är som kompletterar den meningen, "offer" eller "statsminister". Det viktiga är att de är individer.
Jag har viss förståelse för de som tycker att man kommer dit genom att porträttera mer av det som är underrepresenterat i existerande avbildningar, dvs starka kvinnor och manliga offer. För att skapa balans och poängtera att det finns allt hos alla, just det där med att alla är individer.
Samtidigt uttrycker man ett "ska vara" varje gång man gör så. Om det inte finns några stereotyper med alls, är också det en obalans och en "ska vara".
Jag personligen prioriterar balans och tolerans i nuet före överkompensation mot förflutna obalanser. Men det är ju åsiktssak vilken taktik man tror mest på.
Sen vill jag säga att Diamanda är lika stereotyp när hon porträtteras som svag som när hon porträtteras som bratzig. Det som tar bort stereotypet är att hon inte är bara det ena eller det andra, dvs just idag kände hon sig rätt för spandex och knytnäve, imorgon kanske hon känner för att köpa ett rosa regnskydd till sin pudel.
Vilket leder tillbaka till att det krävs sammanhang. En bild på en kvinna iklädd x görande y kommer alltid bara visa en kvinna iklädd x görande y. En diversifierad personlighet är helt enkelt inte lätt att fånga i en enda bild. Då behöver du antigen text till, vilket du har, eller fler bilder på samma person.
Det är förresten någonting man, av förståeliga logistiska skäl, inte ser ofta: flera aspekter av samma karaktär i bildformat. Det kanske vore nåt. Tänk t ex på stövelkatten i Shrek. En bild som cool överlevare, och sen den där med hatt i händerna och stooora kattungeögon, ni vet. Båda för sig också stereotyper, förstås, men hur ändrar sig effekten när båda två kommer tillsammans?