Jag brukar köra med lite "Eddings humor", dvs lite halvkomiska personligheter. Tex en halvklumpig, inställsam och entusiastisk väpnare till riddaren. Riddaren som inser att väpnaren som bäst kan bli en halvtaskig svärdskämpe och ganska medioker riddare vill inte säga det rätt ut till väpnaren som inte verkar uppfatta riddarens små pikar... Sådana saker tycker jag kan bli mycket roliga och kan förhöja spelglådjen markant! Det får dock inte gå till överdrift.
/"Fredda the mean" som tycker att Eddings böckerna är otroligt bra!