Nekromanti Humor

[Douggie]

En av de mest underhållande grejer jag någonsin sett var i morse på aladdin.... under ett krogslagsmål förvandlade anden en moståndares huggsabel till en amerikansk fotboll och tacklade honom klädd som fotbollsspelare.

Kan sådan humor, enligt min åsikt den ädlaste, användas i en seriöst rollspel? Den uppenbara anknytningen till vårt samhälle ligger i vägen för all fantasy-känsla man ibland försöker uppnå...

Men för mig är temat orchiska fotbollshuliganer för bra för att undvikas.

// Douggie

 

[Hasse]

"Kan sådan humor, enligt min åsikt den ädlaste, användas i en seriöst rollspel? Den uppenbara anknytningen till vårt samhälle ligger i vägen för all fantasy-känsla man ibland försöker uppnå..."

Det är klart att det iofs förstör fantasystämningen men om de man spelar med är ett gäng glada prickar som inte har något emot ett gott skratt så kan inte jag se varför man inte skulle kunna ha med orchiska fotbollshuliganer så länge man har kul när man spelar så tycker iaf jag att det är okej.

Hasse

So you think you can tell heaven from hell, blue skies from pain.
Pink Floyd

 

[Kitzune]

<I>"Men för mig är temat orchiska fotbollshuliganer för bra
för att undvikas."</I>

Du borde spela, eller åtsminstonde spana in Blood Bowl.
Det är späckat med häftiga och nydanande saker:
<A HREF="http://www.games-workshop.com/warhammerworld/bloodbowl/bloodbowl.htm" target="_new">http://www.games-workshop.com/warhammerworld/bloodbowl/bloodbowl.htm</A>

(Fast Games Workshops egen sida om spelet är inte någon
vidare informativ sak, sök gärna vidare själv efter Fansites)

/Alexander Gyhlesten

"Vigvatten: Smidigt diväteoxid"

 

[jbergman]

Kan sådan humor, enligt min åsikt den ädlaste, användas i en seriöst rollspel? Den uppenbara anknytningen till vårt samhälle ligger i vägen för all fantasy-känsla man ibland försöker uppnå...

Jag förstår faktiskt inte riktigt frågan.

Visst ligger det i vägen, så om du vill uppnå en känsla av hardcorerealistisk medeltid eller dylikt så är det nog kört. Om du å andra sidan faktiskt försöker uppnå en fullständigt anakronistisk fantasyvärld så är det ju helt okej. Nu tycker jag inte att det är fel med anakronismer, om de är medvetna. Jämför med t ex Hercules och Xena, den värld som där skildras är helt nedsölad med moderna företeelser, och jag fullständigt älskar det. Anledningen är att ingen av dessa teveserier utger sig för att skildra det sanna livet i Grekland anno typ 200 f.Kr.

Bestäm dig för vad du vill ha, och kör på det. I den spelvärld i vilken jag låter min pågående fantasykampanj utspela sig skulle det inte passa in, så för tillfället betackar jag mig, men någon gång kanske...

/Jakob

 

[neomind]

Jag anser att man bör akta sig för att göra ett humoristiskt rollspel. Jag har prövat några sådana (bl.a. Toons) och sällan har det varit lättare att hålla sig för skratt. Regelböckerna är ofta väldigt underhållande men vill man skratta medans man spelar anser jag att det är vanliga rollspel som gäller. Det inträffar ofta så underbart roliga saker när man minst anar det.

/neomind - inte mycket för att krysta fram saker..


Rymden är mörk - atrox caelum:
<A HREF="http://www.acc.umu.se/~korp/atroxcaelum" target="_new">http://www.acc.umu.se/~korp/atroxcaelum</A>

 

[Krille]

"under ett krogslagsmål förvandlade anden en moståndares huggsabel till en amerikansk fotboll och tacklade honom klädd som fotbollsspelare."

Stephen King använder lika fåniga saker - Flagg förvandlar en dolk som en av hjältarna försöker döda honom med till en banan i romanen Pestens Tid (vet inte om det förekommer i filmen). Så om det funkar i skräck, varför skulle det inte funka i fantasy?

I Star Trek VI: The Undiscovered Country så sparkar Kirk till en utomjording på knäskålarna, varvid denne stönande (och, tycker man då, tämligen omotiverat) faller till marken. Men när förklaringen "Not everyone has their genitals in the same place" kommer så kommer också vrålgarvet.

I Starship Troopers (filmen) ska Dizzy och Rico precis till att ha sex i tältet, då Raczak (eller hur fan han nu stavar namnet) stövlar in och kallar till stabsmöte om tio minuter, upptäcker Dizz och korrigerar sig. "Säg tjugo minuter" säger han och försvinner. "Vi hinner" säger Dizz och Rico och sätter igång - varvid hela salongen gapgarvar! De garvade ännu mer när en kompis - som är känd för att bestå av 99% hormoner - kläcker ur sig "precis så tänker jag!"

I Return of the Jedi svingar sig Chewbacca och två ewoker över till en AT-ST i en lian - med ett högt Johnny Weissmüller-vrål. I samma rulle säger sullusten Numb Ninx "det står tusen elefanter på min fot!" - på swahili. Lando svarar "Oroa dig inte - min kompis är där nere".

"Kan sådan humor, enligt min åsikt den ädlaste, användas i en seriöst rollspel? Den uppenbara anknytningen till vårt samhälle ligger i vägen för all fantasy-känsla man ibland försöker uppnå..."

Humor behövs. För det första är det roligt att ha humor (duh!), och för det andra så behövs det som kontrast till all depp, sorg, ångest, skräck, mörker etc som det är så inne att ha i rollspel.

Frågan är bara hur corny humor som ska vara med. Exemplet i Aladdin funkar eftersom det ingår i premisserna i Aladdin att anden kan göra lite vad han känner för. Det förstör inte stämningen där, utan höjer den tvärtom. Samma grej i vanlig standardfantasy hade med stor sannolikhet inte funkat, eftersom det inte ingår i standardfantasyns premisser.

- Krille

"Shout with glee and jump with joy;
I was here before Kilroy"

 

[Nightowl]

Exemplet i Aladdin funkar eftersom det ingår i premisserna i Aladdin att anden kan göra lite vad han känner för. Det förstör inte stämningen där, utan höjer den tvärtom.
Precis. Om man kollar framförallt ursprungsfilmen och de två made-for-video-uppföljarna (som har lite mer budget och därmed faktiskt tanke bakom sig) så är Andens anakronismer en del av hans personlighet; med sina superkosmiska krafter är sådant som tid och rum antagligen lappri för honom. (Aladdin själv fattar antagligen inte det roliga; det är bara vi tittare som garvar.)

Samma gäller annan fantsy-humor. Man förväntar sig att ekosystemet anpassat sig efter möjliga engelska ordvitsar när man läser Xanth-serien av Piers Anthony. Hade det inte funnits en efterrätt som heter "cherry bomb" hade folket i Xanth kunnat gå genom sina körsbärsträdgårdar utan att bära störtkruka. Weis' och Hickmans Darksword Trilogy utspelas i en värld så fylld med magi att det anses suspekt att göra någonting med händerna istället för att trolla fram det; regelrätt hantverk ses som "sorcery", svartkonst. Så när en skurk drar sitt svärd (!) under ett barslagsmål, är det fullständigt naturligt att värdshusvärden skriker: "No sorcery in my inn!" samtidigt som han plockar fram sin i förväg förberedda attackbesvärjelse under bardisken... Det är inte ett dugg komiskt för innevånarna i världen, men för en någorlunda garvad fantasyläsare är det en kliché som man vänt upp och ned på, och alltså är det kul...

Vad gäller rollspel ser jag alltså frågan som om man kan ha med humoristiska situationer som bara spelarna fattar är roliga. Att det kan hända grejer som rollpersonerna skrattar åt är väl självklart, och hur ofta det är måste väl bero på stämningen.

Vad gäller spelarhumor så är jag böjd att gå med på den, eftersom den ofta uppstår naturligt. Precis som i exempel från andra media är det dock beroende på förväntningarna från början. När jag spelar Mutant förväntar jag mig anakronistiska vitsar; det är en del av charmen med spelet. I ett Ars Magica-äventyr som tyvärr aldrig blev färdigt hamnade i princip RP i samma situationer som först de sju dvärgarna och sedan som feerna i Törnrosa (memo till kungen: Skall man bjuda in trollkarlar på sitt barns dop, bjud in alla trollkarlar i riket). Det funkade ganska bra eftersom kampanjen var vagt corny innan den redan hade startat, med en del andra in-jokes som spelarna men inte rollpersonerna skulle ha förstått.

I slutändan handlar det nog om ren fingertoppskänsla. Eller nåt.

Nightowl

Makt korrumperar. Absolut makt är ganska kul.

 

[Johan K]

O ja !

Visst så kan man använda det i seriösa rollspel. bara man använder det rätt så att det inte blir nått tramsigt.

[color:red]Nemo saltat sobrius, nisi forte insanis !</font color=red>

 

[Illern]

Re: Inte just sådan...

Personligen skulle jag aldrig använda just sådan humor, men så är jag också förtjust i att göra någon sorts ''realistisk dåtidsvärld med fantasytouch''. Däremot är ett och annat gott skratt inget att motarbeta om det passar in i världen/äventyret/kampanjen/rollpersonernas liv.
Men å andra sidan finns det ju spelstilar där absurdare humor är en del av stilen och stilar där det verkligen INTE finns något att skratta åt.
Smaken är o.s.v.

[color:green]Mustela Putoris Astrabo, Ordo Equester
Illerlyan:<A HREF="http://www.surf.to/ferret" target="_new">http://www.surf.to/ferret</A>

 

[Krille]

"Vad gäller rollspel ser jag alltså frågan som om man kan ha med humoristiska situationer som bara spelarna fattar är roliga."

I Trollvinter fanns det ett land som hette Rotwel. Vilket språk talades där? Jo, naturligtvis en jefla rotwelska. Hur många rollpersoner begriper det roliga med det? Inte en enda. Hur många spelare? Tja, jag har träffat en hel del konventsfolk som inte såg det roliga med det... /images/icons/wink.gif

- Krille

"Shout with glee and jump with joy;
I was here before Kilroy"

 

[Quan'talis]

Ja, det är en stor skillnad på humorrollspel och humor i rollspel. Till stor del handlar det om kontraster; om t.ex D&D-characters börjar uppföra sig som seriefigurer kan det vara roligt (åtminstone en liten stund), men om toons-characters uppför sig som seriefigurer är det... mindre roligt. (Om toons-figurerna började uppföra sig som om de t.ex var med i Call of Ctulhu skulle åtminstone jag tycka det var roligt, men alla är kanske inte så morbida till sin läggning). Men det måste inte vara helt spontant för det; för det mesta är det oplanerade saker man skrattar mest åt (för det mesta saker som går åt h-e), men det finns ju inget som säger att någonting som är planerat att vara roligt inte kan vara det också (Förutom Toons, då)

"A voice of chaos in a reasonable world"
www.senileape.cx

 

[Morgoth]

Kul men elakt men sant

Jag kommer ihåg ett spelmöte som jag (som spelare) hjälpte till gott med att sabotera. Den stackars SL ville spela seriöst. Men ingen var nog tillräckligt vaken. Allt jag tänkte på var att dra tillräckligt många vitsar på en minut. Och de andra hängde på.

Kul var det, och det är väl det som är idealen med rollspel, trots allt, men SL hade nog så lagom kul. Så vad räknas? Detta var ett mycket bissart fall av humor som inte upplevdes av spelledaren men i allra högsta grad av de spelande. Men om man gär så här flera gången, kan det bli en ovana?

Det var stor brist på seriöst men ingen brist på rollspelande - nej, jag tycker faktiskt inte att vid tappade rollfigurerna. En av spelarna, till exempel, var en före detta paladin som hade blivit någon sorts desperat ateist. Spelarna tappade här aldrig sin roll.

Inte heller jag... jag var en präst -inte riktigt klok, om jag minns rätt- som i vridna handlingar av humor gjorde allt för att plåga min ateistiske rival.

Det var kul, det blev många bra skratt. Var det rollspel?

Okej, vem känner för att strypa mig nu då?

 

[Kitzune]

Re: Kul men elakt men sant

<I>"Kul var det, och det är väl det som är idealen med
rollspel, trots allt, men SL hade nog så lagom kul. Så vad
räknas?"</I>

... Att man har respekt för andra. Pallar man inte med
att genomföra äventyret seriöst, såsom spelledaren tänkt
sig, är det allmän hyffs att berätta detta så spelmötet
kan upplösas och så ni kan dra era vitsar utan att sabba
något.

<I>"Detta var ett mycket bissart fall av humor som inte
upplevdes av spelledaren men i allra högsta grad av de
spelande. Men om man gär så här flera gången, kan det bli
en ovana?"</I>

Tjo, kan kan det ju. Ovanor har tendenser att hänga med i
rollspelandet efter man gjort det någon gång. Mitt snusande
för ett exempel /images/icons/wink.gif

/Alexander Gyhlesten

"Vigvatten: Smidigt diväteoxid"

 

[Blippe]

kravet

Dessutom är det jobbigt att ha kravet på sig att nu fan MÅSTE jag vara assrolig, hela speltiden ut i åtta timmar...