Nekromanti Hur ”woke” är era rollspelsvärldar?

[Svarte Faraonen]

Problemet för mig är när det blir selektivt, vilket det väldigt ofta blir i just detta sammanhang. Dessutom är ju "modernt socialliberal människosyn" ett kaos den med och knappast en enad människosyn där alla är överens. Tvärtom finns det ju otroligt många problemställningar som sätts i första rummet eller helt slätas över beroende på vem du frågar.

En annan aspekt av det är att fjantasyspel sällan respekterar sina egna världar särskilt mycket. Om en trollkarl kan frammana mat, exempelvis, varför skulle bönder vara de som producerade mat? Om orcher förökar sig så snabbt att det alltid är krig, hur kommer det sig att mänskligheten inte förlorat för länge sedan, i likhet med neandertalare vs homo sapiens? Om clerics och andra kan demonstrera konkreta praktiska bevis för att deras religion fungerar, varför finns det överhuvudtaget utrymme för att ifrågasätta något av det?

Samtidigt vill många fjantasyvärldar fokusera på verklighetens medeltida konflikter, som uppkom ur helt andra omständigheter. Det faller ofta på sin egna absurditet.

(Och ja, jag är lite dumdryg som envisas med att skriva 'fjantasy', men just den här typen av samtalsämnen är exakt varför.)

Jag är ingen fan av de fenomen du beskriver heller. Men jag hajar att långt ifrån alla är lika petiga som jag när det gäller spelvärldars interna konsekvens.

 

[Svarte Faraonen]

Många ord jag inte förstår här, men min spontana tanke är ändå: varför väljer man att spela i en feodal miljö där man måste ha med en massa sunkig människosyn ifall man inte vill att spelet ska handla om just feodalism och dess konsekvenser?

Det är som att säga att "min berättelse om my little ponies och deras kompisrelationer ska utspela sig I aliens universum..." "Varför?" "För jag tycker att aliens är coola!"

Bestäm vad berättelsen/spelet ska handla om - det sätter sen ramarna för setting och system!

Därför att man uppskattar lågteknologiska världar av andra skäl? Jag menar, det finns mängder med historiska epoker och kulturer som jag tycker är superintressanta, och de flesta hittar jag innan 1800-talet, så om jag ska spela något där jag låter mig inspireras av detta blir det också rimligt att jag placerar mig på en liknande teknologisk och social nivå. Sedan tycker jag väl också att decentraliserade samhällen där information inte rör sig snabbare än människor och är vildmarken fortfarande är farlig är mer äventyrsvänliga än alternativen, så även där påverkas mitt val av detta.

 

[APM]

Därför att man uppskattar lågteknologiska världar av andra skäl? Jag menar, det finns mängder med historiska epoker och kulturer som jag tycker är superintressanta, och de flesta hittar jag innan 1800-talet, så om jag ska spela något där jag låter mig inspireras av detta blir det också rimligt att jag placerar mig på en liknande teknologisk och social nivå. Sedan tycker jag väl också att decentraliserade samhällen där information inte rör sig snabbare än människor och är vildmarken fortfarande är farlig är mer äventyrsvänliga än alternativen, så även där påverkas mitt val av detta.

Jag tror att det handlar om preferenser och spelstil. Jag spelar aldrig för att uppleva en setting - därför läser jag sällan in mig på en given setting utan låter eventuell setting skapas dynamiskt som ett resultat av deltagarnas idéer kring ett mer eller mindre definierat koncept. Setting är i de flesta fall bara en backdrop för rollpersonernas berättelse när jag spelar. Ibland är någon del av settingen viktig för spelsystemet, men då blir den detaljen också mer än bara en backdrop: Berättelsen blir beroende av den.

Låter man settingens integritet bli viktigare minskar rollpersonernas betydelse och inflytande, och de blir underordnade settingen:
"det finns inget krut i den här spelvärlden" - "men jag är ju uppfinnare! Jag uppfinner krut!" - "ehm... Slå ett superduperjättemegasvårt uppfinna-slag.." - "äsch skit samma..."

I mitt spelande är rollpersonerna överordnade settingen. jag har förståelse för att andra inte spelar på det sättet, men frågan "what's the game about?" måste ju fortfarande kunna besvaras, och Setting, system och berättelse ska vara beroende av varandra.

 

[Lupus Maximus]

Jag skulle nog säga att det snarare är upp till varje spel! Spelar man tradd så är frågan "vad handlar spelet om" väldigt svår att svara på, för det kan handla om vad som helst.

Jag kör huvudsakligen tradspel och sandlådor. Vad gruppen är intresserad av, och vad de vill slippa, får man helt enkelt slå fast innan. Fantasysettingen jag nämnde ovan skapades efter en hel del online-kommunikation och två fysiska möten med spelgruppen, och det var inte ens fastslaget att vi skulle spela fantasy när diskussionen startade.

Jag upplever dock att spel, som inte specifikt handlar om förtryck, sällan blir bättre av att innehålla sådant. Om spelgruppen vill utforska vad exempelvis sexism eller machoideal gör med ett samhälle så riskerar det att bli ett osmakligt och exkluderande inslag helt i onödan.

Tja, det är din upplevelse.

Om jag vill spela med en person som inte vill att sexism ens skall finnas med som bakgrundselement, så skulle jag inte spela i Sandukar med den personen, inte spela i Sandukar men utan sexism. Vill jag spela med personen, så får vi hitta en annan setting. Vill jag spela i Sandukar får jag spela utan den personen.

Min upplevelse är att settings baserad på minsta gemensamma nämnare är så tråkiga att jag hellre skräddarsyr något om jag inte redan har något alternativ som passar, även om jag bara har en timme på mig att slänga ihop något. Hellre hundra olika alternativ, än en grådassig gröt som inte skall stöta sig med någon.

"men det var så på medeltiden!" funkar inte som argument när man spelar i en fantasivärld. Allt som verkar ologiskt är bara samhällets normer som sätter käppar i ens hjul. Så ser jag det iaf

De flesta som säger "men det var så på medeltiden" har ofta inte en aning om medeltiden, och baserar det på uppfattningen man hade på 1800-1950 talet.

Eftersom jag är extremt trött på "fantasy baserad på Västeuropa" i största allmänhet, så brukar det inte spela mig så stor roll hur folks faktiska kunskap om just medeltiden är.

 

[ceruleanfive]

Jag tror att det handlar om preferenser och spelstil. Jag spelar aldrig för att uppleva en setting - därför läser jag sällan in mig på en given setting utan låter eventuell setting skapas dynamiskt som ett resultat av deltagarnas idéer kring ett mer eller mindre definierat koncept. Setting är i de flesta fall bara en backdrop för rollpersonernas berättelse när jag spelar. Ibland är någon del av settingen viktig för spelsystemet, men då blir den detaljen också mer än bara en backdrop: Berättelsen blir beroende av den.

Låter man settingens integritet bli viktigare minskar rollpersonernas betydelse och inflytande, och de blir underordnade settingen:
"det finns inget krut i den här spelvärlden" - "men jag är ju uppfinnare! Jag uppfinner krut!" - "ehm... Slå ett superduperjättemegasvårt uppfinna-slag.." - "äsch skit samma..."

I mitt spelande är rollpersonerna överordnade settingen. jag har förståelse för att andra inte spelar på det sättet, men frågan "what's the game about?" måste ju fortfarande kunna besvaras, och Setting system och berättelse ska vara beroende av varandra.

Helt klart en fråga om preferens. En genomtänkt och spel-lämplig setting kan medföra helt nya möjligheter – och genom sina begränsningar öppna upp annars outforskade avenyer – för att på så sätt ge rollpersoner och en berättelse som sannolikt aldrig hade uppstått i andra fall.

 

[Grisodlar'n]

När vi lirar Drakar och Demoner (spelvärlden Altor) så är det mycket av medeltida könsroller. Det finns väldigt få kvinnliga krigare och äventyrerskor. Men de finns. Bisexuella och homosexuella RP har skapats någon enstaka gång, men ingen av spelarna har någonsin spelat en kvinna.

När vi lirar CoC så försöker vi hålla den klassiska eran/1920-talet så realistiskt som möjligt. I det senaste äventyret vi har börjat med (The Horrible Secret of Monhegan Island) så är polarens flickvän med och spelar en kvinnlig RP. Hon är engagerad i både RFSU/RFSL men har inga problem att lira i ett mer realistiskt 1920-tal med dess könsroller och rasism. Jag tycker inte man ska ducka för sådana saker. Däremot behöver man inte påpeka hur det är hela tiden. Alla runt spelbordet är någorlunda underförstådda med hur det var förr i tiden.

 

[Genesis]

Jag tror att det handlar om preferenser och spelstil. Jag spelar aldrig för att uppleva en setting - därför läser jag sällan in mig på en given setting utan låter eventuell setting skapas dynamiskt som ett resultat av deltagarnas idéer kring ett mer eller mindre definierat koncept. Setting är i de flesta fall bara en backdrop för rollpersonernas berättelse när jag spelar. Ibland är någon del av settingen viktig för spelsystemet, men då blir den detaljen också mer än bara en backdrop: Berättelsen blir beroende av den.

Ja, det är absolut en preferensfråga. Jag är generellt av samma preferens som du. Spelvärlden existerar för att tjäna berättelsen, och en på förhand definierad och genomtänkt spelvärld ställer generellt bara till besvär. Men för folk som spelar mer Right to Dream, som vill leva sig in i en värld snarare än skapa en berättelse, så är ju spelvärldens interna konsekvens jätteviktig.

 

[olaberg]

För mig som gillar "magisk realism" blir det intressant. Så här gör jag med låtsas-Norden på 500-talet:

Jag föreställer mig Norden på 500-talet som å ena sidan rätt patriarkalt, men å andra sidan kanske mindre patriarkalt än senare. Tänker mig att kanske var tionde krigare och hövding är kvinna. Lite ovanligt men inte galet.

Tänker mig en manlig krigarnorm bland krigare: var gärna kvinna, var gärna homosexuell, men var inte tjejig och fjollig om du ska räknas som karl.

Tänker mig att magi och trolldom är kvinnligt kodat, med fruktbarhetskult som bygger på en kvinnlig solgudinna som ger liv. Att frun i huset bestämmer vad som gäller i huset. Men att män också kan fokusera på jordbruk och trolldom även om det är mindre vanligt.

Tänker mig att sexualiteten är lite mer öppen och luststyrd, och att giftemål handlar om ekonomi mer än sex, särskilt om du äger jord. Homosexualitet och utomäktenskaplig sexuell nyfikenhet kan på så sätt levas ut utan att det blir drama. Men att barnen på det sättet kan drabbas.

Tänker mig att träldom finns och innebär olika grader av välmåga för trälarna. Att en tredjedel är trälar och att det är normaliserat. Att normen är att man behandlar även trälar hyfsat anständigt. Dock att sexuellt slaveri finns i den kontexten, men det har inte aktualiserats än. Jag vet inte hur jag ska hantera det.

Tänker mig att kontakterna med Medelhavsområdet inklusive Nordafrika samt västra Asien är täta, åtminstone i de kretsar figurerna rör sig. Rasism är inte riktat mot hudfärg utan mot andra släkter och stammar. Danskar är ett lömskt pack, men att ha ett sändebud från ett persiskt hov på besök är rimligt. Och att samer är lite knepiga vet ju alla.

Tänker mig framförallt att äventyrarna, spelarfigurerna, alltid är normbrytarna.

 

[Mogger]

Ja, det är absolut en preferensfråga. Jag är generellt av samma preferens som du. Spelvärlden existerar för att tjäna berättelsen, och en på förhand definierad och genomtänkt spelvärld ställer generellt bara till besvär. Men för folk som spelar mer Right to Dream, som vill leva sig in i en värld snarare än skapa en berättelse, så är ju spelvärldens interna konsekvens jätteviktig.

Vill bara flika in att spelvärld är ett utmärkt redskap för att fokusera spel mot teman. Setting som story är lite underanvänt, men funkar hur bra som helst. Tänker man setting som en rimlig back drop där allt ska vara "realistiskt" och man kan föreställa sig att det faktiskt finns en kvarn i varje by med en mjölnare, och bönder i ett fungerande ekonomiskt system så kan setting ha ett helt annat syfte. Men personligen tycker jag att drama förstärks av en konsekvent setting med ett antal givna normer och konflikter.

 

[Skarpskytten]

... Men personligen tycker jag att drama förstärks av en konsekvent setting med ett antal givna normer och konflikter.

Precis! Det är detta som Pendragon gör otroligt bra, som en oavsiktlig konsekvens av sin simulationism går att köra som ett ståry-spel. Det finns tonvis med kolliderande konflikter och agendor inbyggda i världen, ekonomiska, sociala, politiska, personliga, religiösa, ideologiska, etniska. Spelvärlden kommer laddad med saker som man kan göra drama av.