I D&D brukar det ibland sägas att HP inte egentligen eller enbart representerar kroppens integritet; utan position, utmattning, kontroll över situationen.
Alltså, att ta 7 HP i skada är inte att motståndaren landar en träff på dig. Åtminstone inte första gången. Istället betyder det att du inte framgångsrikt värjer motståndarens anfall, utan får retirera och hamnar på hälarna. Svetten rinner i ögonen, du börjar flåsa och du har inte motståndaren helt i sikte längre. Sen, när du förlorar rätt HP och närmar dig 0, då innebär träffarna faktiska skador.
Jag vet inte, ibland känns detta system lite dumt. Okej, det möjliggör ju att man faktiskt kan »läka« sig. »Second Wind« i D&D4e blir att ta ett steg tillbaka, andas djupt och sen kasta sig in med nya krafter. Rätt rimligt. Men vad gör då »Lay on hand« om jag nu inte är skadad utan bara ur balans?
Så ett tips jag har är att tänka på att rustningar faktiskt är ganska effektiva på att bromsa hugg och stick. Om du värjer ett svärdshugg i tillräcklig vinkel med din ringbrynjeklädda arm får du ett stort blåmärke, rejält ont och några trasiga ringar i din brynja. Inte mer.
Också, man vill aldrig bli träffad i bålen. Det är riktigt, riktigt allvarligt. Försvarsskador hamnar på armarna av en anledning; mycket hellre några senor och ben av där än att ett stick punkterar lungan eller ett hugg tar ut en njure.
Tyvärr har t.ex. (vissa utgåvor av) Drakar och Demoner, som är ett BRP-derivat, regler som skapar den bisarra effekten att man allra helst vill slänga sig fram med bröstkorgen först och gömma ömtåliga armar och ben. Det är svårt att hantera som SL.
