Jo en snabb fråga. När någon är shaman och ger sig in på andeplanet, brukar ni som är spelledare då beskriva andeplanet på något sätt eller hoppar ni över det och beskriver vad som händer på vårt eget plan? Och om ni beskriver andeplanet, hur tycker ni att det "ser ut"? Om det här står någonstans i böckerna får ni ursäkta en dum fråga.
plus en annan liten fråga. I vilka böcker finns mest information om Skugglandet?
Ursprungligen gick jag in för att beskriva ett fullständigt icke-fysiskt (icke-visuellt) andeplan, som inte gick att se, höra, eller förnimma med några andra sinnen än andeförnimmelse (och magiförnimmelse delvis). Det hela kunde egentligen inte beskrivas, och jag fick hänfalla åt liknelser i stil med ett skimrande nät av världens samlade magiflöde, där själar förekom som flammande ljuspunkter i ett väldigt mörkt tomrum. Täta förekomster av själar, tex städer, framstod närmast som nebulosor i mörkret. Det hela var -väldigt- knepigt att hantera, tro mig, jag har spelat en blind rollperson, och det fungerade fortfarande, SL fick bara kapitalisera på hur saker hördes, kändes, luktade...great fun, faktiskt...
men det här andeplanet kunde -bara- förnimmas med nån slags abstrakt sinne som IRL egentligen inte går att relatera till...
Vid någon punkt blev det väldigt enformigt, och eftersom andeplanet är så centralt i min kampanj (en rollis är ärkeschaman), beslöt jag att via retcon ge andeplanet en form som kunde ses, höras, etc. Det blev således istället en spöklik, dimhöljd drömvärld, som blir mindre och mindre lik den fysiska världen ju längre in man färdas; precis i gränslandet är den praktiskt taget en spegelbild av motsvarande plats i Mundanas fysiska verklighet (jfr andevärldarna i WoD). Det skimrande nät som är magiflödet är alltjämt närvarande, dock, och på avstånd ter sig själar fortfarande som eldar, stjärnor, whatever; först på nära håll framstår en bild av den fysiska kropp själen bebor.
Denna retcon var ett kolossalt misstag. Ja, det blev förvisso -groteskt- mycket enklare för mig som spelledare att beskriva andeplanet och skapa stämning där, men andestrid fortsatte att vara extremt enformigt - det var i själva verket reglerna det var fel på. (Jag har solida idéer på hur de kunnat fixas, men det är ett stort jävla projekt...)
Sedan är det problemet med att kunna förnimma andevärlden och den fysiska världen samtidigt. Det var inte svårt att tänka sig hur detta tedde sig med den icke-fysiska andeplansvarianten, men när samma person samtidigt ska kunna se saker i den vanliga världen -och- deras spegling på andeplanet...blir det betydligt svårare att hantera bra.
Men viktigast av allt; ett icke-fysiskt andeplan är en mycket snyggare och mindre klyschig lösning, mer kompatibelt med schamanistiska föreställningar i vår värld, och det är så andeplanet uppenbarligen är avsett att vara i Eon.
Därför ångrar jag mig, men det är för sent att fixa nu, jag får göra det bästa av vad jag har.
- Ymir, inte jättebitter alltså, om någon trodde det
I vår rollspelsgrupp så har andeplanet varit icke-fysiskt där jag personligen föreställt världen som färglös, samt att olika andar har olika färger (vilket är kind of VtM auspex rippatt)där karaktärer som har hög Quadoch lyser starkare och de som har låg Quadoch är mörkare för att dra ett exempel, skugglands varelsers andar kunde vår shaman inte finna på andeplanet när vi mött dem, SL vill inte säga varför men gruppens teori är att shamanen inte stött på den typen av andar tidigare och därmed inte vet vad han ska söka efter. (Vår shaman är för övrigt ingen ärkeshaman )
För den som använder magiförnimelse så kan man se pulserande trådar i vår värld som visar på det magiska där folk som varit i kontakt med en magi tidigare är befläckade (5timmar/magnitud kör vi med. Trådarnas färger är också olika utefter typen av filament, formen varierar efter effekt osv.
Ska faktiskt försöka skriva hur jag "visualiserar" andeplanet när jag är Sl.
Först och främst så tror jag väl vi båda skulle se ett helt icke-fysiskt andeplan. Visst det är sjukt svårt att beskriva, men änsålänge har bara jag behöft beskriva andeplanet en gång i min kampanj.
Det var när två rollpersoner som dock inte hade andeförnimmelse dog och sedan blev återuppväckta, mendans dom under tiden var budna till den tredje rollpersonens kläder.
Det hela var en del av Xinus plan att införa rollpersonerna på hans sida. Bland annat efter att ha tagit sig in e deras drömmar och lockat dom med "irrfarelser" och sedan då han förklätt sig som döden och påsåsätt dödat dom(för att vända dom mot deras tidigare allierade. och sen återuppväcka dom för att visa "god vilja"
Då beskrev jag andeplanet som ett tyst mörker, dom kände inget, hörde inget och heller inte såg eller luktade något. Bara en stark känsla av tomhet fanns sig där.
Men för att försöka beskriva andeplanet för någon som har andeförnimmelse. Det är en plats fast ändå inte. Man kan varken se eller höra, inte känna eller lukta och ingen smak finner man i sitt sinne.
Man kan inte röra sig men ändå kan man flytta sitt medvetande. Andeplanet är således "fysiskt" bara en punkt. Där allt är sammlat. Men "punkten" innehåller en fjärde dimision där man således kan känna av en närvaro om man har andeförnimmelse. Entiteter såsom själar, andar , demoner och liknande på andeplanet känner man av med en sorts magkänsla. Ett sorts undermedvetenhet att något finns där. Har man haft kontakt med den tidigare så kan man få "minnes"-känslor av personen. Möter du din gamla älskare så blir man förmodligen alledens varm och kärleksfull. Möter man sin baneman så känner man nog snarare ett svart hat.
Om man är tillräckligt skicklig och smart så kan man börja lära känna ingen olika individer igenom känslorna dom uttstrålar.
Återigen, dom är helt individuella och således väldigt svårförståliga även för en vis och mäktig schaman.
Vanliga andar utstrålar en känsla av tomhet oftast. Medans ett spöke som blivit lustmördat förmodligen signalerar en stark känsla av sorg, hat och obesvarad kärlek.
Andestrid gåt till så att man försöker minnas starka händelser i sitt liv och projicerar dom känslorna för att skrämma bort andra andar. Således kan en gammal schaman som kanske har vart med om att nästan bli förtärd av en demon prokicera dom känslorna och den skräcken mot en mindre erfaren ande.
Givetvis så är färdigheten/attributet andeförnimmelse tecknet på hur skicklig man är att projicera sina känslor och jag tycker att man skall använda formeln psy+and och dela summan på 2.
Ex. 12 i psy och 12 i and = 12 i andestrid.
Här kan man faktiskt komma att använda den underbara formeln ifrån drunoks drängar. Och för att bevisa att farliga saker är bättre på andestrid så kan man dra ifrån ob1t6 på andestrid för den som har högst Rang.
Hur man orienterar sig på andeplanet har också med att följa sina inre känslor och minnen sedan tidigare andeplansvistelser. Man följe således ett sorts bakgrundsbrus av olika känslor. Svårt att beskriva, text har aldrig vart min starka sida.
Men ungefär såhär, det du konsentrerar dig på som mest det är det du upplever och kan fokusera på. Det är därför du kan "flytta" dig på andeplanet.
Komunication går såklart över språkgränserna då dom flesta andevarelser inte kan förstå sig på mundans språk eller har glömt dom.
Istället så använder man sig ungefär av samma sätt som andestrid. Man får tänka sig minnesbilder och känslor att kominucera med.
Har man dessutom magiförnimmelse så börjar det bli väldigt svårt att beskriva andeplanet. Magiförnimmelsen fungerar således på samma sätt eftersom du saknar syn,känslen,lukt,smak,hörsel.
Nästan ingen kan förknippa magiflöderna med känslor. Alltså är magin väldigt svår att förstå sig på i andeplanet. Har man dock ett sorts känsloladdat band till någon aspekt, då kan man ständigt känna ett bakgrundsbrus av känslan man förnimmer, olika stark beroende på vilken aspekt det är. Och vissa asåekter känner man inte av alls.
mini:spoiler följer
dom aspekterna man kan "förnimma" i andeplanet är ; Psykotropi, daimotropi,teotropi,kronotropi,ataxatropi,nomotropi,oneirotropi.
Men då det är väldigt svårt att ha ett känslomässigt band till magi, vilket kräver att man för det första vet att det är just aspekten man har ett sådant band till så är det väldigt om inte nästan omöjligt att känna sig fram med magiförnimmelse på andeplanet.
Och som sagt, det bör påpekas att varje andes "aura" av känslor är individuell ifrån ande till ande och till vem "han" möter.
Jag behöver således inte känna kärlek ifrån en helt för mig okänd ande medans det för dig kan vara din avlidne flickvän.
Dock skulle jag kunna känna igen hennes ande senare igenom hur hon just projicerar sina känslor ut till alla andra.
Hoppas det gav er något
Det samlade iallfall mina tankar lite
Till Schamaner & drömvandrare har jag följande idé:
De flesta schamaner försätter sig i trans medels rus eller andra klart sinnesförändrande metoder (exempelvis smärta, droger, hunger, törst som ger utmattning -- tanken är faktiskt att låta modifikationen från Utmattningssektionen göra det LÄTTARE att uppnå trans). Nåväl, till poängen: Det är troligt att schamanen upplever en fysisk upplevelse av andeplanet som är helt och hållet suggestiv -- utan att denna känsla på något sätt är verklig. Alltså skulle det vara möjligt för spelledaren att beskriva andeplanet med fysiska metaforer utan att det skulle stå i konflikt med att andeplanet är helt och hållet icke-fysiskt.
Tycker att modifikationerna ifrån UK låter som en rolig och spännande idé som går helt hand i hand med vad som verkar vettigt.
Jag iallafall skulle hellre se andeplanet som så icke-fysiskt som det bara är möjligt.
Det finns alledens för många andeplan och liknande i fantasylittraturen/spelen osv osv där andeplanet är en form av avspegling av den verkliga världen eller en fysisk "minnes"plats där de avlidnas minnen bestämmer hur andeplanet ser ut.
Och Eon har lyckats vara nyskapande tidigare, och jag hoppas att andeplanet blir en utav dom sakerna. Ett unikt andeplan.
Jag har aldrig sett att varken demoner, gudar eller andar är fysiska varelser.
Så jag hoppas att folk vill ha ett icke-fysiskt andeplan med icke-fysiska invånare.
Jag tror det är vettigt att gör adet väldigt klart att det i så fall rör sig om metaforer, och att själva andebesvärjaren inte upplever dem på samma vis som vanliga sinnesintryck. Ungefär som de flesta effekter av, öhm, kemisk påverkan på sinnet jag upplevt -- en upplevelse av att saker är på ett vis, utan att upplevelsen nödvändigtvis korresponderar med den faktiska sinnesinputen. Det är på många vis mer suggestivt än att bara beskriva direkta sinnesintryck.
Personligen har jag tidigare löst andeplans-problemet på ett väldigt oinspirerande vis; genom att inte direkt beskriva det. Till exempel kunde det ha låtit:
- "Du känner att det finns en vakt på andra sidan dörren."
- "Jag går i trans..." (slår slag) "...övertalar min fetisch och försöker förflytta mig till vakten."
- "Okej, slå Ob2T6."
- (slår) "Lyckat."
- - -
Dvs ingen beskrivning. (Sedan hade vi även problemet att det var på tok för lätt att döda någon från andeplanet, då vi ansåg att man kunde driva ut anden med andestrid utan att sedan behöva besätta kroppen). I övrigt anser även jag att andeplanet bör hållas icke-fysiskt till så stor grad det går, men uppenbarligen är det ganska svårt att hitta ett bra sätt att lösa det på.
Personligen blev jag mest inspirerad av Ymirs icke-fysiska tolkning, men det finns ju uppenbarligen problem med den. Angående dimensioner (Poseurs inlägg), så har även jag ansett att andeplanet bör ha en fjärde dimension. Dock så har jag problem med att betrakta de övriga tre dimensionerna som non-existenta (dvs att andeplanet är punktformigt om man bara tar Mundanas tre dimensioner i betraktelse). Anledningen till detta är helt enkelt att det uppenbarligen existerar ett väldigt precist samband mellan var man fysiskt befinner sig och vilka andar man känner av; den logiska följden av detta är för mig att andeplanet måste ha tre dimensioner som mer eller mindre exakt sammanfaller med Mundanas (hur exakt beror på hur noga spelledaren är med distanser).
Den fjärde dimensionen för mig har istället att göra med "närheten" till Mundana. (Detta stämmer även väl överrens med mina Eterteorier, vilket såklart får mig att gilla det mer). Ju längre "bort" från Mundana en ande färdas desto svårare blir det att behåla kontroll; jag ser det som att Andeplanet blir mer "våldsamt", som ett stormigt hav jämfört med ett stilla. Förklaringen till detta ligger i att en ande är av Mundana och ju längre bort den färdas desto mindre "i sync" ligger den med omgivningen. För övrigt så har jag av praktiska anledningar sett den fjärde dimensionen som krökt på ett sådant vis att man egentligen bara kan färdas "bort" i en riktning, och skulle man färdas nog lång "bort" så skulle man till slut vända om (eller tja, sedan kröks den runt sig själv, så man skulle också kunna komma än längre bort men den delen är mer som en annat plan - det daimotropiska, även om det egentligen är samma plan).
Nu anser jag personligen att mitt andeplan är långt ifrån perfekt, men jag tänkte att det kanske kunde ge liv till någon idé hos någon annan
Jag kan väl hålla med om att mitt inlägg snarare är en sån här men har heller aldrig kategoriserat mastodontbegreppet efter storlek utan snarare innebörd.
Man kanske skulle kunna göra Andeplanet som en dröm att det känns naturligt när man är där men alla minnen är helt förvrängda och att man inte hör eller ser på riktigt utan bara inbillar sig att man gör det, och så behöver man Andeförnimmelse för att "inbilla" sig rätt. Fast en del saker kan man nog märka ändå, typ du blir rädd om du känner av en demon. Eftersom andarirrar omkring kanske mann går som man går i drömmen; så alla andar lever i sin egen värld och att det är därför man inte kan kontakta dem.
Så om du beskriver andeplanet för en person utan AF beskriv det som en dröm och låt honom gå som han vill
men låt det sakna innebörd och om han går tillbaka till ett ställe är det förmodligen helt förbytt Ex Jack är död och vaknar upp på ett torg med stenhus
runtomkring det går märkliga varelser på gatorna. han blir livrädd och springer in i ett stenhus, men när han slår igen dörren är han utomhus. Han kryper ihop och börjar gråta. när han tittar upp är han i skog med sina vänner,de ska tydligen jaga drakar. Han har nu dödat den gigantiska hare(hela 4 ot hög)när han sitter och äter på vargköttet märker han att det var en groda han somnar och vaknar på torget den här gånge är han inte rädd, han hade ju dödat en jättelik padda ehm... eller något. Märk väl att detta bara är inbillning han var ensam hela tiden.
Jag tycker inte att döda själar ska kunna förnimma andeplanet överhuvudtaget. Förutom dom som väl lyckas lära sig det.
Men att ha det som du beskriver det tycker jag känns ...tomt...
Tycker inte det skulle ge mig något att ha andeplanet som någon "drömvärld". Då finns det för det första redan ett drömplan.
Helt Enkelt i mitt eon så är knappast sinnesintrycken elektriska impulser kopplade till hjärnan osv osv. Nej sinnesintryck är högst kroppsliga företeelser i mitt mundana. Själen är det "sjätte" sinnet och därför kan man bara ha känsloimpulser på andeplanet.
Det är lika omöjligt att se eller höra i andeplanet som för en som vart blind sen födseln att föreställa sig färgen blå...
Sen att automatiskt bli rädd för en demon ser jag inte som ett måste.(vilket du heller förmodligen inte gör?) Demonerna likt gudarna kan nog maskera sina känslor dom projicerar ut till andra. Förutsatt att dom vill
Personligen blev jag mest inspirerad av Ymirs icke-fysiska tolkning, men det finns ju uppenbarligen problem med den. Angående dimensioner (Poseurs inlägg), så har även jag ansett att andeplanet bör ha en fjärde dimension. Dock så har jag problem med att betrakta de övriga tre dimensionerna som non-existenta (dvs att andeplanet är punktformigt om man bara tar Mundanas tre dimensioner i betraktelse). Anledningen till detta är helt enkelt att det uppenbarligen existerar ett väldigt precist samband mellan var man fysiskt befinner sig och vilka andar man känner av; den logiska följden av detta är för mig att andeplanet måste ha tre dimensioner som mer eller mindre exakt sammanfaller med Mundanas (hur exakt beror på hur noga spelledaren är med distanser).
Jag ser inte nödvändigtvis att mundana och andeplanet måste fysiskt överlappa varandra som ost på en macka. Så jag ska återigen försöka förklara
Mundana är således en egen sfär, ett klot.
Andeplanet är en icke-fysisk plats förmodligen långt bortom stjärnorna ihopkopplad med mundana.
... Men utan poetiska förklaringar på "vart" andeplanet finns så.
Jag tycker inte att fysiskt avstånd på mundana har något med andeplanet att göra.
Återigen, det man koncentrerar sig på är det som står i fokus. Hur "långt bort" saker är på andeplanet är hur svårt dom är att koncentrera sig på, hur mycket bakgrundsbrus och hur lång tid den har haft på sig att irra iväg.
Givetvis så är ju mundana och andeplanet sammankopplat, det vet vi sedan tidigare.
Och det är just därför schamaner som hamnar i trance har lättast att hitta själar av levande varelser nära där han gick i trance. Det är just deras "brus" som är lättast att känna av. Det är just där hans koncentration ligger, alltså står dom i fokus.
Jag kommer mer och mer fram till att skriva är inte mitt medium of choise.
Det är väldigt svårt att beskriva en icke fysisk sak utan att dra fysiska paralleller.
/poseur försäkrar att det är bättre än han skriver.
Okej, nu förstår jag bättre hur du tänker, och det är i sig inte särdeles konstigt. Jag föredrar dock fortfarande ett andeplan som på sätt och vis sammanfaller med Mundana (ang. dimensioner), helt enkelt för att jag har lättare att föreställa mig det och därför blir mer inspirerad av ett sådant andeplan. Sedan kanske det skulle ändras om du lyckades förmedla din känsla, för jag tror det är just det som saknas för mig. Självklart är det dock extremt svårt att förklara sådant i text.
En annan möjlighet när det gäller beskrivning är att bara spela på vad som de facto händer inledningsvis i en trans (när pupillerna vidgas, ni vet). Detta är i tur och ordning: klarare färger, skarpare och tydligare ljudbild (men samtidigt en större distans till den), en värld som reduceras till geometriska former (för mig tenderar det att bli ett myller av millimeterstora rektanglar, men jag vet att andra upplever det annorlunda) och den egna kroppens plötsliga stentyngd. Överfört i beskrivning, så ser schamanen inledningsvis världen, men kan inte röra sig, eller interagera särskilt väl med den. Man skulle mycket väl kunna beskriva platsens karaktär (trygg/otrygg) genom extra känslointryck på detta stadium. I sådana fall så skulle jag föreslå att man använde fysiska känslouttryck för lugn respektive stress.
I nästa steg, där en normal trans antingen övergår i förhöjt medvetande eller pseudoslummer, så blir världen en funktion av de sinnesintryck som inte är synen. Medvetandet är mer eller mindre bortkopplat på det här stadiet. Det enda jag kan likna det vid är att höra människor som talar till en under hög feber.
Här skulle jag föreslå att beskrivningen bara reduceras till det allra mest väsentliga, användandes korta meningar, för att markera kontrasten. Typ - "Du flyttar dig utanför kroppen. Andarna runt dig är välvilliga. En av kontaktar dig och vill att du flyttar hyddan när du kommer tillbaka. En annan ande attackerar dig. Han försöker få dig i obalans, och har en effekt på sitt slag på tio." eller, om man är på den mörka sidan "du vet att din kropp är död, och att ditt medvetande börjar förtvina. En själ lämnar sin kropp på ett visst avstånd från den. Du närmar dig kroppen. Den är tom. Du besätter kroppen".
Markera gärna tidsdissonans också, eftersom man under djuptrans förlorar tidsbegreppet helt, och ibland till och med känner sig piggare när man går ur den än vad man gör när man går in. Däremot så är det sällan eller aldrig så att man har en aning om hur länge man har varit borta.
För utomstående verkar schamanen lugn, men varje handling från spelarens sida bör motsvaras av ett mindre spasmiskt ryck i schamanens kropp. Detta aktualiserar också frågan om uppvaknande. Det går oftast att "rycka upp" personer ur trans, och det tycker jag också bör vara möjligt i Eon, men däremot är det djävligt störande, och definitivt stressande, jag skulle (i mundanas multiandevärld) föreslå att rollpersonen slår ett tur och bara tillåts återvända till sin egen tomma kropp om slaget lyckas. Vad gäller sådant som förhör av personer i trans, så skulle jag strunta i regler för det, om det inte är så att en hel kampanj planeras. ISF, så har milton eriksson skrivit en del bra saker.
Jag hade tänkt skriva lite mer men hann inte; träning, Iaf: Eftersom tankar enligt mej är lika matriella som känslor och man tänker ju när man ser/hör what ever (i mitt mundana är det absolut inga elektriska impulser utan psykotropi).Alltså dina tankar känslor etc följer med ditt psykotropiska fält så man tänker alltså ochjag har nte hört talas om nnågon som kan tänka tillsammans (utom då magiker och schamaner). Men sen kan man ju känna av andras magiska fält passivt och påverkas. Jag har inte utvecklat min teori vidare än.
I övrigt tycker jag att din teori är grymt bra, men dock lite tom, förkla gärna varför du sätter känslor i fokus. Förresten vad händer enligt dej om tex en simpel dräng dör är han medveten om sig själv eller är han bara ...död... .
Alltså dina tankar känslor etc följer med ditt psykotropiska fält så man tänker alltså ochjag har nte hört talas om nnågon som kan tänka tillsammans (utom då magiker och schamaner).
Effekten skapar en mental koppling mellan magikern och andra magiker som också begagnar sig av effekten. Medan detta band är i kraft delar magikerna medvetande och tankar, som vore de en enda, sammansatt varelse. De förenade genomsyras av ett enda övergripande medvetande, vilket gör det omöjligt för de inblandade att ljuga eller dölja något för varandra. Effektens räckvidd är obegränsad, men den måste kombineras med effekten "Identifiera", vilken anger det Sanna namn som givits det gemensamma medvetandet. Detta namn är vanligen av rang 6. Under effektens varaktighet är magikern oförmögen att röra sig, tala eller på annat sätt förnimma omvärlden. Dock befinner sig själen fortfarande i kroppen, varför de autonoma funktionerna inte sätts ur spel.
Kör man med min Antichton-förklaring av Mörkret är (någon del av) andeplanet nästan ofrånkomligen knuten till Mundanas fysiska värld på ett sådant sätt att det somehow omger klotet, likt atmosfären. Mundana och Antichton hade nämnligen varsin 'psykosfär'; summan av deras samlade Andeplan/Drömvärld/Underjord, och en fundamental orsak bakom farorna Mörkret utgjorde var att dessa psykosfärer smälte samman allt mer ju närmare Mundana och Antichton kom varandra. Skugglandet är kanske unikt för Mundana, dock, givet vilken roll det spelade i denna kosmiska soppa.
Tänkte att det kunde vara värt att nämna, många verkar ju föredra mitt Mörkerkoncept.
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.
)
rakponken