Jag varken skrev eller menade att man måste vara stabil och högpresterande för att klara sig i akademin, bara att om man redan har problem med depression och att bli klar med saker är det inte en karriär jag skulle rekommendera. Det är en ganska destruktiv miljö som naturligtvis även har sina ljuspunkter (jag har inte helt lämnat akademin själv än). Men jag har blivit ganska desillusionerad med tiden, både av egen erfarenhet och den hos kollegor och vänner.
Jag vet inte om den är destruktiv i min erfarenhet, men det är kanske ett sidospår. Oavsett, klarar man inte deadlines är man så klart helt rökt, liksom i alla andra kreativa yrken. Då ska man nog välja ett nio till fem jobb med klara ramar istället.
Ja, det var nog det här som var min kärnpunkt men som jag inte riktigt kom fram till. Om man har problem med deadlines (de får förstås kännas jobbiga, nästan alla får ju lite ångest, men man bör oftast klara dem i alla fall) bör man söka sig någon annanstans. Arbetsmiljöfrågan är delvis en annan sak och förstås delvis även anekdotisk.
www.skatteverket.se
Gäller det oavsett om man köper en ny bostad eller ej?Många bra tips från andra redan. Ta hand om dig själv så gott det går, antingen via terapi/behandling men även med grundläggande må-bra saker som sömn, mat och motion.
Vad gäller pengarna är det såklart bra om de räcker så långt som möjligt. Jag vet inte om du kände till det redan, men sedan i höstas är det tillåtet att skjuta upp att betala skatten på vinst för försäljning av lägenhet, vilket kan göra stor skillnad i hur mycket pengar du får över.
Slopad ränta på uppskov vid bostadsförsäljning
Nu avskaffas räntan på både befintliga och nya uppskov från och med deklarationen 2022.
Nej, har man inte köpt en ny bostad måste skatten betalas, uppskov uppstår bara när vinsten investeras i ett nytt boende.
Om man tar csn samtidigt med drygar ut sitt csn med de 600k för att slippa extrajobba borde väl kunna gå?
Det går ju ändå att leva på csn, men som jag förstod Ymer är det inte ett alternativ.
600K borde väl räcka i tre år iaf? Det är tillräckligt för typ en enklare akademisk utbildning, exempelvis högskoleingenjör (nu vet jag inte om just det är Ymirs gebit, men som exempel).
Helt anekdotiskt är det ju inte, det finns ju undersökningar som visar att doktorander har sämre psykisk hälsa än folkgenomsnittet (i synnerhet kvinnliga doktorander, förstås).
Även sjukskrivningen är betydligt högre.
Du har helt rätt. Det anekdotiska ligger kanske mest i att jag inte orkade hänvisa till några källor.
9 år, med mina nuvarande månadskostnader... ( Jag bor i ett kollektiv på ett ställe som förmodligen har de lägsta matkostnaderna i hela Sverige).
Jag vill här framhålla att det finns gradskillnader även i helvetet. Alla som är i branschen kan säkert ge exempel på dysfunktionella institutioner och psykopatiska professorer, men det finns också okej miljöer. Kanske t.o.m. bra?
Ja, då så har du ju stora potentiella möjligheter. Då är ju frågan vad för aktivitet som gör din vardag positiv och hur du kan leva på den. Om det inte är utbildning som bär dit så kan ju pengarna va en startplåt för att bygga upp ett portfolio.
Som doktorand i historia finns det onekligen en del unika och extremt häftiga jobb man kan söka, det minns jag från arbetsmarknads-dagar när jag pluggade historia, och vi fick se exempel på jobbannonser. Jag minns inte exakt vad det rörde sig om men det var högstatusjobb inom musee- och kulturprojekt, folkminnesprojekt och dylikt.
