Nekromanti Hur bra är Symbaroum?

[Conan]

Regler, värld, äventyr, moduler etc?

 

[Rangertheman]

Frågar du mig så blir svaret: Exceptionellt bra.

Settingen är djup, intressant och har ett bra stöd i det regellätta systemet. Jag gillar politiska och ideologiska intriger. Det har Symbaroum massor av.

 

[krank]

Symbaroum är det vackraste fantasyspelet jag känner till. Dess illustrationer får mig att vilja spela fantasyrollspel, och det säger en hel del givet att jag normalt sett inte gillar fantasy.

Världen består i stort sett av två delar: en cool del, som är en jättestor skog med stora monstruösa varelser, ruiner och mysterier. Och så en tråkig del, som mest består av olika barbarstammar som bråkar med varandra på sedvanligt fantasyvärldsvis. Spelets grundbok försöker på lite för många sidor att få mig intresserad av barbarstammarna, och öser namn och relationer och platser över mig. Det finns för all del lite skillnad; en del av barbarerna har kommit senare, andra bodde redan där etc. men jag kan verkligen inte förmå mig att bry mig om medeltida fantasycivilisationer. Den delen hade i mina ögon gärna fått minimeras och mest fått agera bakgrund för det egentliga äventyrandet, som jag skulle vilja förlägga i den coola skogen och de coola ruinerna.

Reglerna vill hemskt gärna vara samma slags speliga system som D&D4/5. Huruvida de lyckas vet jag inte, för jag är inte speciellt bra på eller intresserad av sådana regelsystem. Det finns en grundtanke om att spelarna ska slå alla slag som är charmig men också den absoluta, diametrala motsatsen mot vad jag föredrar. Jag vill inte ha en massa synliga system som tar plats och uppmärksamhet från utforskning och intressanta beslut. Turligt nog gäller reglerna mest strid, och sånt tycker ju jag är trist och undviker oavsett vilket.

Jag kan inte med den bästa vilja i världen kalla reglerna "lätta". Men det är ju för att min toleransnivå för regelpill är minimal. Jämfört med typ Eon eller The Riddle of Steel eller något annat riktigt grötigt system så är Symbaroum lätt, så mycket kan jag erkänna.

Modulerna har jag inte hunnit läsa så mycket av. Mest för att jag fastnade i spelarens handbok, som ju mest tillförde mer av det jag inte ville ha (regler)...

Nu låter det som att jag inte rekommenderar spelet. Det gör jag. Eller, jag rekommenderar att man köper det. För det är enormt vackert och inspirerande. Någon dag ska jag bygga ett regelsystem jag står ut med att använda till det. Och så hoppas jag på fler moduler specifikt om skogen, och som hjälper SL att konstruera utforskningsäventyr ut i skogen.

 

[Jocke]

92% bra skulle jag säga. Om jag ska göra en anti-krank och ge ett kort svar.

I de åtta procnen som saknas ryms ungefär följande:

1. Du kan bli missnöjd om du tycker att strid ska vara balanserat och att en förmåga ska vara lika ”bra” som vilken annan som helst för samma poäng. Men ser du i stället förmågorna som flaggor om vad spelarna vill vara med om och möjligheter för deras rollpersoner att glänsa så kommer du ha svårt att hitta saker att klaga på.

Spelet borde tydligare berätta det här för spelledaren.

2. Många av de släppta äventyren är lite för lika.

 

[Paal]

Riktigt, riktigt bra. Det är lätt ett av mina favoritspel någonsin.

Visuellt är det fantastiskt, både bilder och layout.

Världen är precis rätt gör mig, mörk och mystisk med mycket intriger. Den är förhållandevis avgränsad vilket gör fokuset djupare.

Reglerna är enkla och bra, med undantaget att stridsförmågorna snabbt blir komplexa och väldigt många. Spelarens handbok tillför en hel del som jag tyckte saknades lite i grundboken, men allt är väldigt modulärt och väldigt lätt att husregla. Vissa designval för reglerna är lite annorlunda men när man vant sig funkar de riktigt bra i spel.

Äventyren är bra och underhållande men behöver lite handpåläggning ibland.

Allting som kommit ut har bara gjort spelet bättre och den vanligaste kritiken är att det inte finns mer material om allt omedelbart. Plus att reglerna inte varit så pedagogiskt presenterade, vilket dock blivit bättre i nytrycket.

Rekommenderas å det varmaste.

 

[Paal]

Ta även Kranks prat om barbarer med en nypa salt. Enligt honom är allt utan wi-fi barbariskt.

Även om det finns gott om barbarstammar i skogsmiljön så är det inte typiska Conanbarbarer vi pratar om. Och majoriteten av världen kan mest liknas vid sent 1500-tal. Ganska likt The Empire i gamla WFRP.

 

[God45]

Alltså... jag vill inte vara nejsägaren här. Men det är generisk fantasy med ett halv-kass regelsystem. Det misslyckas katastrofalt med att svara på frågan "Varför ska jag inte bara spela D&D" som är minimum du måste kunna svara på för att existens berättiga ett fantasy rollspel. Och balansen är wack på ett sätt som gör att jag jämför det negativt med Pathfinder... Så tyvärr ingen rekommendation.

 

[Järven]

Regler: Min åsikt om reglerna är att de generellt sett är bra. Det är relativt få moment av tärningsrullande och striderna är snabba och actionfyllda. Men jag måste erkänna att det för mig, som är uppvuxen i Eons regelvärld ibland kan kännas lite platt. Om man inte tillämpar extra regler som manövrar i strid och själv är ganska aktiv i gestaltningen av bataljen så kan striderna bli ganska tråkiga tärningsövningar där KP:na bara tickar nedåt. Så upplevde i alla fall vi det under de första spelmötena innan vi lyckades forma spelet till en stil som passar oss. Vi har husreglat en hel del för att ta bort den värsta udden av oballansen i vissa förmågor. Om man tycker att karaktärsgestaltning och smidighet går före det djup och varriation som mer kompelxa regler erbjuder (vilket vår grupp gör) så är systemet mycket bra!

Världen: Stämningsfull. Mycket bra illustrationer. En djup, mörk och mystisk skog utgör navet i världen och bjuder in till mängder av spännande äventyr. Personligen gillar jag faktumet att det bara finns ett rike beskrivet (än så länge i alla fall). Tycker även vädligt mycket om korruptionssystemet där man sakta sugs ner i mörkret om man är för girig med mystiska färdigheter. Nackdelen är väl i så fall att världen inte finns helt färdigbeskriven ännu, järnringen avslöjar mer och mer efterhand som fler böcker i huvudkampanjen ges ut.

Äventyr: Detta skulle jag säga är spelets absolut största styrka. Järnringen är mycket bra på att skriva spännande äventyr, väl illustrerade med kartor och bilder på SLP:s, karaktärsbeskrivningar och bra översikter över händelseförloppen. Det finns många fraktioner med krockande viljor som rör sig i äventyren och rollpersonerna har många grupper att alliera sig med eller bli ovänner med. Nackdelen med äventyren tycker jag är att de är för mycket utmaningar som endast är stridsutmaningar hade gärna sett mer problemlösning och mer förhandling.

 

[krank]

Ta även Kranks prat om barbarer med en nypa salt. Enligt honom är allt utan wi-fi barbariskt.

Japp.

 

[krank]

Alltså... jag vill inte vara nejsägaren här. Men det är generisk fantasy med ett halv-kass regelsystem. Det misslyckas katastrofalt med att svara på frågan "Varför ska jag inte bara spela D&D" som är minimum du måste kunna svara på för att existens berättiga ett fantasy rollspel.

Eftersom D&D bara är ett regelsystem, inte en värld, så skulle jag säga att spelet svarar på frågan rätt bra: för att det är en rätt ball spelvärld. Och för att man slipper D&Ds regelsystem, såklart. Alltid ett plus.

Med det sagt lär det ju inte vara raketforskning att köra Symbaroums spelvärld med D&Ds regler, om man nu absolut måste. Spelvärlden är helt klart ballare än typ alla jag läst något om till D&D.

 

[Rangertheman]

När det gäller strid så har jag en grupp som mycket aktivt söker andra vägar närhelst det går, vilket är för det mesta. Därför gör det inget att de är rätt enformiga. En väg är att göra dem mer komplexa och strategiska. En annan är att få dem hyggligt snabb överstökade (vilket är lätt med Symbaroums dödliga strider) för att kunna återgå till utforskning och diplomati. Med alla de intriger och motstridiga viljor som är i rörelse, är det som att spela Game of Thrones, fast utan nakenhet och stora delar av våldet.

Eftersom jag har spelat både Symbaroum och D&D kan jag inte alls hålla med God45. Det är väldigt olika typer av spel. Även om Symbaroum delar en hel del element med generisk fantasy, är de helt annorlunda. Tolkiens alver hade t.ex inte alls passat i Davokar.

 

[God45]

Eftersom D&D bara är ett regelsystem, inte en värld, så skulle jag säga att spelet svarar på frågan rätt bra: för att det är en rätt ball spelvärld. Och för att man slipper D&Ds regelsystem, såklart. Alltid ett plus.

Med det sagt lär det ju inte vara raketforskning att köra Symbaroums spelvärld med D&Ds regler, om man nu absolut måste. Spelvärlden är helt klart ballare än typ alla jag läst något om till D&D.

Ehhh.... spelvärlden är typ ok. Och när reglerna inte är bra finns det noll anledning att byta spel. Ingen anledning att gå från standarden. Man kan göra sin egen läskiga skog med minimal ansträngning om det är vad man vill ha.

 

[Henke]

Någon dag ska jag bygga ett regelsystem jag står ut med att använda till det. Och så hoppas jag på fler moduler specifikt om skogen, och som hjälper SL att konstruera utforskningsäventyr ut i skogen.

Det regelsystemet väntar man verkligen på!

Har själv kikat på ett franskt FATE-hack och även sett om man skulle kunna använda Oktoberlandets FATE-motor till spelet. Även funderat på att köra med Cthulhu Dark´s regler, men där känner jag att risken är att man tappar kopplingen mellan regler/setting.

 

[krank]

Ehhh.... spelvärlden är typ ok. Och när reglerna inte är bra finns det noll anledning att byta spel. Ingen anledning att gå från standarden. Man kan göra sin egen läskiga skog med minimal ansträngning om det är vad man vill ha.

Jag har aldrig någonsin stött på ett regelsystem jag gillat, så om jag skulle strunta i alla spel som hade regler jag inte gillade så skulle jag inte spela rollspel alls. Det skulle sedan aldrig falla mig in att för egen del se D&D som "standarden". Att något är "standard" antyder att man orkar med det på daglig basis, så att säga. Jag tar gärna varje tillfälle att spela något annat än D&D (utom möjligen fyran, som tar de grejer jag ogillar med D&D och sätter det i en mer tydligt brädspelig kontext vilket funkar mycket bättre).

Och visst, man kan skapa sin egen läskiga skog. Jag skulle inte ha några problem att sno ihop ett regelsystem som åtminstone var tillräckligt enkelt för att jag skulle orka med det och en sån skog. Men jag skulle använda Symbaroums illustrationer som inspiration, sätta stats på varelserna man ser där, etc. Illustrationerna är det som gör Symbaroum skiljt från i princip alla annan trökfantasy jag sett. Mustig, mystisk, trevlig stämning. Regelsystem finns det hur många som helst av, och alla är kassa, så det skulle inte falla mig in att köpa ett spel för dess regler. Men få spel har så snygga illustrationer som Symbaroum, och det stödjer jag gärna. Även om det skulle sluta med att jag bygger en egen läskig skog utifrån bilderna.

Om man har den märkliga åsikten att spel "är" sina regler - visst, nä, då finns det ingen anledning att spela Symbaroum.

Eller D&D.

 

[krank]

som att spela Game of Thrones, fast utan nakenhet och stora delar av våldet.

Så typ helt fruktansvärt och man vill bara elda upp alla? =)

 

[krank]

Det regelsystemet väntar man verkligen på!

Det här kommer att vara min designprocess:

1) Ta Rotsystem.
2) Montera loss allt som har med cybernetik att göra, och byt ut skills på lämpliga sätt. På så vis får vi en aktuell version av regelsystemet Krank, anpassat till fantasy.
3) Vapen behöver inte ens moddas. Det är inte som att olika vapen är så olika varandra i Krank.
4) Ta Rotsystem-modulen Dina ängder gröna. Utgå från dess utforskningsmekaniker. Byt ut Grönskansaker mot Symbaroumsaker.
5) Klart!

 

[God45]

Jag har aldrig någonsin stött på ett regelsystem jag gillat, så om jag skulle strunta i alla spel som hade regler jag inte gillade så skulle jag inte spela rollspel alls. Det skulle sedan aldrig falla mig in att för egen del se D&D som "standarden". Att något är "standard" antyder att man orkar med det på daglig basis, så att säga. Jag tar gärna varje tillfälle att spela något annat än D&D (utom möjligen fyran, som tar de grejer jag ogillar med D&D och sätter det i en mer tydligt brädspelig kontext vilket funkar mycket bättre).

Och visst, man kan skapa sin egen läskiga skog. Jag skulle inte ha några problem att sno ihop ett regelsystem som åtminstone var tillräckligt enkelt för att jag skulle orka med det och en sån skog. Men jag skulle använda Symbaroums illustrationer som inspiration, sätta stats på varelserna man ser där, etc. Illustrationerna är det som gör Symbaroum skiljt från i princip alla annan trökfantasy jag sett. Mustig, mystisk, trevlig stämning. Regelsystem finns det hur många som helst av, och alla är kassa, så det skulle inte falla mig in att köpa ett spel för dess regler. Men få spel har så snygga illustrationer som Symbaroum, och det stödjer jag gärna. Även om det skulle sluta med att jag bygger en egen läskig skog utifrån bilderna.

Om man har den märkliga åsikten att spel "är" sina regler - visst, nä, då finns det ingen anledning att spela Symbaroum.

Eller D&D.

Hej, bara för att det inte är "din" standard betyder det inte att det är standarden. Det kom först, det är mest imiterat, det är mest välkänt och är störst så det är standarden. Sedan får du tycka vad du vill om det.

Men jag hade hellre kört Pathfinder än Symbaroum för det är objektivt bättre balanserat och lika "lättviktigt". Och om det inte är en svidande kritik mot systemet är inget det.

Men att köpa en rollspelsbok där inte settingen är bra eller systemet är bra för att man gillar bilderna... Då kan man lika bra köpa en konstbok. Eller en tavla. Jag ser inte argumentet för att det gör det vettigt som ett rollspel.

 

[God45]

När det gäller strid så har jag en grupp som mycket aktivt söker andra vägar närhelst det går, vilket är för det mesta. Därför gör det inget att de är rätt enformiga. En väg är att göra dem mer komplexa och strategiska. En annan är att få dem hyggligt snabb överstökade (vilket är lätt med Symbaroums dödliga strider) för att kunna återgå till utforskning och diplomati. Med alla de intriger och motstridiga viljor som är i rörelse, är det som att spela Game of Thrones, fast utan nakenhet och stora delar av våldet.

Eftersom jag har spelat både Symbaroum och D&D kan jag inte alls hålla med God45. Det är väldigt olika typer av spel. Även om Symbaroum delar en hel del element med generisk fantasy, är de helt annorlunda. Tolkiens alver hade t.ex inte alls passat i Davokar.

Varför skulle någon vilja ha Game of Thrones utan naket och våld? Låter lika värdelöst som alkoholfri öl

Och inget medhåll. Symbaroum är generic fantasy as fuck. Deras alver är gjorda ofta tidigare. Och att sätta likhet mellan Sagan om ringen alver = D&D är ett misstag. D&D gör alla världar där det finns svärd och magi. Allt från brutal Sword & Sandals Dark Sun till Epic Fantasy Dragon Lance. Alverna är vita vålnader i skogen, glada hippies, Tolkien rip offs och magiska transhumanister. Eller mycket annat.

 

[Bifur]

Symbaroum rekommenderas varmt, det är i mångt och mycket ett utmärkt spel.

Sedan ska man vara medveten om att Symbaroum i väldigt stor utsträckning är sin setting och inte minst sin huvudkampanj. Är man inte intresserad av att driva kampanjer som Törnetronen (mängder med fraktioner i komplext samspel, trådar fram och tillbaka mellan platser och SLP och möten i del 1 som ges sin fulla betydelse i del 5 - ja nu är vi ju ännu bara vid del 2 men ni förstår) då är inte kvalitén lika hög. Det är fortfarande en fantasieggande setting som har en hel del möjligheter just i utforskandet av den stora skogen men det är ändå mer begränsat och håller kanske inte som koncept lika länge. Gillar man å andra sidan sådana upplägg som Törnetronen har, då finns det inget bättre idag om man inte vill falla tillbaka på äldre klassiska kampanjer.

Vad gäller reglerna känns de som en axelryckning. Det finns en del fördelar (snabb mekanik, korruptionssystemet) men också en del nackdelar (obalanserat stridssystemen framför allt). Det är inte ett av de bättre system jag spelat med men inte heller det sämsta. Jag har till och från övervägt alternativa system men ändå landat i att det inte är värt jobbet att byta. I varje fall inte om man vill ha något som hyfsat väl synkar med Symbaroums speldata och fångar spelvärldens anda.

 

[krank]

Hej, bara för att det inte är "din" standard betyder det inte att det är standarden. Det kom först, det är mest imiterat, det är mest välkänt och är störst så det är standarden. Sedan får du tycka vad du vill om det.

Eftersom ditt "argument" handlade om när det är rimligt att "frångå standarden" så är det i allra högsta grad relevant vad man som person anser vara standard. För många är D&D standard; där finns det kanske få anledningar att frångå den. För ganska många av oss är D&D inte "standard", och då finns det få anledningar att inte frångå det systemet.

Men jag hade hellre kört Pathfinder än Symbaroum för det är objektivt bättre balanserat och lika "lättviktigt". Och om det inte är en svidande kritik mot systemet är inget det.

Pest eller kolera...

Men att köpa en rollspelsbok där inte settingen är bra eller systemet är bra för att man gillar bilderna... Då kan man lika bra köpa en konstbok. Eller en tavla. Jag ser inte argumentet för att det gör det vettigt som ett rollspel.

Det jag argumenterar för är att det är en bra produkt. Inte att helheten är bra. Jag ångrar inte att jag köpte det, och det gör mig sugen på att spela fantasy (något, som sagt, i princip ingen annan rollspelsprodukt någonsin lyckats med).

Symbaroums existens som produkt berättigas därmed av dess fantastiska illustrationer. Svaret på frågan "varför ska jag inte bara spela D&D?" besvaras av "för att D&D har ett för krångligt regelsystem, för tråkiga spelvärldar och få om några illustrationer som kommer i närheten".

Jag köper de flesta rollspel för bilderna, för de flesta regelsystem är i mina ögon skitdåliga och jag har gett upp hoppet om att hitta nån som skriver spelvärldar jag tycker håller acceptabel nivå. För att inte tala om att alla rollspel jag någonsin köpt (utom kanske något enstaka undantag) har sorgligt eftersatta SL-kapitel som bara tröskar regler och som utgår från att SL redan har all inspiration till äventyr och all förmåga att brodera ut dem till något spelbart som behövs. Kort sagt, de flesta rollspelsprodukter är oanvändbara. Symbaroum är åtminstone en snygg, inspirerande bok vilket är mer än jag kan säga om de flesta andra.