Nekromanti Hur bra måste man vara? *litta gnälltråd*

[Vavva]

Jag har fått upprepade påtryckningar att börja spelleda. Jag har spellett förut, men aldrig känt mig särskilt bra på det utan alltid levt med komplex för att jag rent ut sagt suger som spelledare. Nu är det flera som försökt peppa mig till att börja, ofta med argument som "du som är en så bra och engagerad spelare borde ju inte vara usel på att spelleda heller". Kanske är det bara nojor från min sida, men jag känner verkligen att jag skulle suga gigantiska elefantballar som spelledare, av skäl jag inte riktigt kan sätta fingret på.

Så, hur bra måste man egentligen vara? Jag vet att frågan i det närmaste är retorisk, men jag undrar ändå. Hur bra måste en SL vara för att det ska vara roligt och givande att spela?

Någon som har några tips om hur man ska komma över sin fobi för att göra bort sig totalt?

 

[Xhakhal]

Jag spelleder bara på konvent, för där slipper jag skämmas inför mina vänner över hur dålig jag känner att jag är, och då bara spel med humor i (tex. Skymningshem, eller Drakar och Demoner - spelet som i sig är ett enda stort skämt) eftersom man då alltid på något sätt kan kommunicera med spelarna.

Engagerade spelare garenterar inte på något sätt att man är en bra spelledare däremot... Men för mig så räcker det så länge spelledaren kan både lyssna och berätta, och är duktig på att känna efter vad spelarna vill ha.

Inte för att det här var till så stor hjälp, men i alla fall.

Lycka till, i vilket fall som helst!

 

[krank]

Mitt tips är simpelt: Öva. Ingen är en bra spelledare från början.

Testa att sätta ihop eller läsa in dig på något mindre scenario till ett spel du känner dig bekväm i, och där du som spelare ändå känner att du har lite koll på världen. Spela äventyret på en kväll, och prata efteråt om vad som kändes bra och vad som kändes mindre bra. Eventuellt kan du ju också ha samtal innan ni börjar spela.

Själv ska jag eventuellt snart börja spelleda Call of Cthulhu, och där lider jag svårt av dåligt självförtroende. Jag kan definitivt sympatisera. Det jag kommer att göra är att först ha ett möte där man skapar rollpersoner och diskuterar vad man vill ha ut av spelet, förväntningar och idéer, etc. Vad vill spelarna ha? Pressa dem en smula på den punkten, så att alla vet ungefär vad som förväntas av dem. Sedan har jag ett äventyr i CoC's grundbok som jag tänkte köra igenom på en kväll.

Sedan; SL är inte ensam om ansvaret. Spelarna har också ansvar för att göra upplevelsen komplett. En kass SL med engagerade spelare som tar kontrollen över sina rollpersoner och tar kreativa beslut kan bli hur kul som helst. Samtidigt kan den bäste spelledaren i världen inte göra något åt spelare som sätter sig på tvären eller är oengagerade.

Våga öva! Med övning följer färdighet.

 

[Rickard]

Nu är det flera som försökt peppa mig till att börja, /.../ Så, hur bra måste man egentligen vara?

Det handlar snarare om hur snälla dina spelare är. Eftersom du är (relativt) ny, så borde de ha överseende och efteråt säga om de var roande och eventuellt komma med förslag. Fast förlita dig inte på att de ska (konstruktivt) kritisera dig, utan ha några frågor förberedda som inte kan besvaras med "Ja", "Nej" eller "Det var bra". Typ, "Vad tyckte ni om skelettet i garderoben? Vad var era tankar" eller "När jag beskrev rummet gjorde jag det ifrån rosens utgångspunkt. Gav det någon speciellt känsla?".

Det är kul att få respons på sådant som man har experimenterat med och sådant som man har planerat. Ibland får man känslan "Jaha, kan man uppleva det på det sättet?". Fast jag är gudabenådad med spelare som gillar att ge respons. Nåväl, det viktiga är att du tar dig an spelledarrollen och får träning i det, för oavsett hur det går så kan du dra lärdom av det.

Hur bra måste en SL vara för att det ska vara roligt och givande att spela?

/Han som kan säga att olika spelledare har olika kvaliteter, så att svara på detta blir personligt spekulerande

 

[Wyldstorm]

Någon som har några tips om hur man ska komma över sin fobi för att göra bort sig totalt?

Tja, du har ju fått "upprepade påtryckningar".. Så steg ett i fobiträningen skulle isåfall vara att inse att de andra verkar tycka att du skulle bli en bra spelledare..

steg 2 borde vara att plocka ett erkänt "bra" äventyr du trivs med & spelleda det. (lite lojt bara..)

Steg 3 vore att göra ett äventyr med dina spelare i åtanke, och se vilka trådar du kan/bör använda.

När du kommer till steg 4 så går det av bara farten...

Så, hur bra måste man egentligen vara?

"Tillräckligt."
Men det viktigaste är att du förstår dina spelare, inte mycket annat behövs.

 

[Vavva]

Flera i tråden...

...har förteslagit att jag ska spelleda ett färdigt äventyr. Men tar inte det bort en del av poängen med att ha just mig som spelledare? jag menar, är inte en del av en SL:s säregenhet den smak och nyans som kännetecknar den sortens plotter och berättelser h*n skapar? *funderar*

Nej, om jag ska spelleda så ska jag göra något själv. Jag har i princip en färdig kampanj i senviktorianska england, jag ska bara samla mod att våga spelleda... Jag vet att mitt förarbete är bra, det är själva performance-delen som jag har ågren över.

Hjälp?

 

[Wyldstorm]

Re: Flera i tråden...

Poängen med färdiga äventyr är att de berättar oftast vad du ska säga, när & hur.

Även om du väljer att göra ett eget så kan det vara ett enkelt sätt att se "vaniljspelledande", vilket innehåller grunder om än inte mycket mer.

Kör du ditt egna, det blir antagligen bättre (me tanke på hur köpes oftast är upplagda) men läs igenom ett eller två, för att se hur andra tycker att man ska göra.

Aja, mitt tips är att vänta med storslagna planerade kampanjen tills du är lite varm i kläderna.

Spelled nåt kort först?

 

[Rickard]

Re: Flera i tråden...

...har förteslagit att jag ska spelleda ett färdigt äventyr. Men tar inte det bort en del av poängen med att ha just mig som spelledare? jag menar, är inte en del av en SL:s säregenhet den smak och nyans som kännetecknar den sortens plotter och berättelser h*n skapar? *funderar*

Det är vettigt för ovana spelledare ha att något att förlita sig på, även om spelarfriheten inskränks lite. Det är lite som att plugga till en tenta - desto mer du läst in dig på det, desto säkrare blir du. Om du har ett scenario att förlita dig på (och som du kan) så behöver du inte känna ångest under spelmötet när saker och ting börjar hända.

Själv brukar jag alltid försöka sätta min särprägel på ett äventyr. Ju mer tid jag har haft att tänka på det, desto mer blir det "mitt äventyr". Jag slänger ju dit moment som jag känner mig säker med. När jag sitter med ett färdigskrivet scenario så tänker jag alltid "Hur ska jag spelleda detta" eller för specifika detljer "Hur ska jag framställa detta?".

Fast jag tror inte att spela färdigskrivna äventyr är den enda och vettigaste vägen att gå. Att skriva eget och få kommentarer på det gör (antagligen) att man utvecklas snabbare så att man hittar sin egen stil (för- som nackdelar). Vad är det egentligen i själva genomförandet som du bävar för?

/Han som tänkte ge förslag på saker, men det brukar kunna låsa tänkandet

 

[Vavva]

Re: Flera i tråden...

Jag har ju skrivit konventsscenarion som blivit ganska uppskattade, så jag tror att jag har god koll på upplägg och vilka idéer som funkar/inte funkar. Men det var ju svårt att veta för er.

Jag har tänkt småbörja avslappnat solo med min stora kampanj, bara som uppvärming, med en spelare jag brukar trivas jättebra med och som jag känner utan och innantill eftersom vi spelat rätt mycket tillsammans och han ofta spellett mig. Då får jag en mjukstart eftersom han i lugn och ro kan ge konstruktuv kritik och ta sig tiden att diskutera igenom allt med mig efteråt. Det har dessutom fördelen att jag etablerat vissa platser och fraktioner innan jag släpper in resten av gruppen och blivit varm i kläderna med SLP:erna.

Hm, en plan har börjat formas...

 

[Vavva]

Bävande

Jag vet inte riktigt... Scenskräck? Att jag ska missa subtila signaler från spelarna? Att jag inte ska kunna hitta rätt balans mellan att ge dem utrymme och leda plotten framåt? Att jag ska missbedöma deras reaktioner på vad jag slänger åt dem? Att jag ska staka mig så att orden inte flödar så ymnigt som jag skulle vilja?

Att mina manliga SLP:s ska bli kartongbitar som bara flyttas runt medan mina kvinnliga blir hela personer eftersom jag kan identifiera mig med deras könsroll och situation? Att jag ska skapa karikatyrer och klichéer av SLP:s som inte kan engagera mina spelare?

Tja, en hel del helt enkelt.

 

[Wyldstorm]

Re: Flera i tråden...

Tja, har du skrivit scenarion i mängder som spelletts med uppskattning & så.. Och vill komma över fobin..
-En örfil som steg 1?

Lite solospel kan vara en skitbra idé dock..
Väv gärna in karaktärsdragsanledningar & annat, så rollspelandet fördjupas lite.

Meh, känns som om du har koll på't tbh..

 

[Vavva]

Re: Flera i tråden...

Inte mängder, bara tre. Men ändock.

Det är som sagt inte skapandet av grundberättelsen eller förberedandet som gör mig sketanervös. Det är själva utförandet.

I suck.

 

[Rickard]

Re: Bävande

Jag vet inte riktigt... Scenskräck? Att jag ska missa subtila signaler från spelarna? Att jag inte ska kunna hitta rätt balans mellan att ge dem utrymme och leda plotten framåt? Att jag ska missbedöma deras reaktioner på vad jag slänger åt dem? Att jag ska staka mig så att orden inte flödar så ymnigt som jag skulle vilja?

Ingen spelledare är komplett och man har dåliga dagar. Spelled för att hitta dina för- och nackdelar och träna på det som du tycker är bra, för det kommer du använda oftare i framtiden. När du känner att du är tillräckligt stabil så kan du gå över och joxa med dina nackdelar.

Ok, med för- och nackdelar så menar jag "sådant som du har fallenhet för" respektive "sådant som du är dålig på". Kom inte på något bra ord för det.

Ingen spelledare är komplett; så försök inte vara det, för då är chansen större att du brister. Våga vara dålig och hitta det.

Man har dåliga dagar: ingen är perfekt, så svälj små missöden. De kommer att ske ändå.

Att jag ska skapa karikatyrer och klichéer av SLP:s som inte kan engagera mina spelare?

Karikatyrer är för mig det som fungerar bäst. Om de inte blir extrema så kommer spelarna ha svårt att komma ihåg dem (om de inte skriver ner namnet), för din egen personlighet och utstrålning kommer att skina igenom. Alla spelledarpersoner ska lysa lika mycket och de som är med en kort stund är de som ska lysa starkast, så försök aldrig att tona ner karaktärer som bara ska vara med i en scen. Därför är det också (IMHO) enklare att spelleda rollspel som har extrema karaktärsyttringar i världen, typ Shadowrun eller Mutant.

/Han som har några artiklar som kan fungera som tips och tricks

 

[Nightowl]

Re: Flera i tråden...

I suck

Alltså, Han är väldigt vis, så vis att man börjar vänta sig han ska prata som Yoda. Man blir bara bättre genom att öva och begrunda. Ditt problem i starten verkar vara brist på självförtroende.

Så, få någon bekant att göra som Sven Bianci gör med Faye här ovan; så fort du beklagar dig över hur dålig du är helt omotiverat, så slår en av dina spelare dig i huvvet med en hoprullad Sverox. (Jag har mailat den här till mina kollegor och uppmanat dem att göra samma ska med mig; jag har en tendens att börja meningar med "Nu ska vi se om jag klara det här...")

Det är inte alltid en klyscha att man kan det man vill. På dom! Buss bara! Testa dig fram! *whack!*

Erik

 

[Wyldstorm]

Re: Flera i tråden...

Kör de solospelsintro'n du snackade om.
Det är i bra idé, din idé & väldigt logiskt.

Speciellt med annan (vänligt inställd) spelledare som testsubjekt. (Be om kommentarer efteråt, glöm inte..)

 

[Nightowl]

Mycket viktigt

(Be om kommentarer efteråt, glöm inte..)

Och, precis som Han sa, ställ frågorna så att de inte kan besvaras på ett intetsägande sätt.

Erik

 

[Man Mountainman]

Bra förarbete och bra rollgestaltning kommer att ta dig halvvägs. Vad som behövs för att ta dig resten av vägen är en känsla för vad som är intressant och dramaturgiskt passande, improvisationsförmåga, tajming och lyhördhet inför spelarna.

Jag skulle vilja påstå att det sista är viktigast för en oerfaren spelledare. Att vara lyhörd, låta dina spelare influera plotten, ta emot deras förslag och gå på deras idéer kommer att ge dem en känsla av delaktighet som kan kompensera för de eventuella tekniska brister du har. Låt spelarna göra halva jobbet åt dig, helt enkelt! Om de är engagerade och egensinniga spelare så kommer de glatt att tacka ja till denna möjlighet. Låt spelarna avlasta dig. Distribuera arbetsbördan. Ingen har sagt att spelledaren ska dra hela det narrativa lasset på egen hand.

En annan viktig sak: be om feedback! Inte bara i slutet av äventyret, utan kontinuerligt! Uppmuntra metasnack. Fråga, "var det här bra?". Tvinga spelarna att anmärka så fort de är missnöjda med något. På så sätt lär du dig massor. Ett bra sätt att få in den här möjligheten utan att bryta illusionen är att dela upp spelet i scener, och ha en paus mellan varje scen, där man förutom feedbacksnacket kan ägna sig åt att gå på toa, poppa popcorn etc.

/Kalle

 

[Johan K]

Någon som har några tips om hur man ska komma över sin fobi för att göra bort sig totalt?

Tyvärr så finns det inga genvägar...
Den enda är att helt enkelt ta tjuren vid hornen & sätta sig i SL-sittsen. Efter ett tag så märker man att det inte är så farligt.
Att vara en bra sl tror jag är att man är sådär lagom förberedd, har lite trix i bakfickan & går in för att ha ett skoj spelmöte med sina spealre. Då tror jag på att det kommer att gå bra.

 

[Big Marco]

Så, hur bra måste man egentligen vara?

Inte alls, det räcker med att du är du, eftersom du spelar med dina vänner.

För, vad är det värsta som kan hända? Att det blir kass? Nej, om det blir kass så är det alla deltagares fel, inte spelledarens.

Du vet redan detta och kommer inte att ha några problem med att spelleda alls. Jag är helt övertygad.

 

[Rising]

Jag tycker du är typiskt kvinnlig, nu, Vavva. Och inte på ett bra sätt. Du utgår från att du inte skulle vara bra nog, medan en kille bara skulle fråga om tips och råd och ta för givet att han dög. Om något skulle gå fel så skulle han prova andra förutsättningar och komma tillbaka och fråga om nya råd, men han skulle hela tiden ta för givet att han själv dög.

Så.

Dessutom, vafan... Du har berättat på forumet om saker du gjort som spelledare - och det har varit helt sjukt bra grejer. Så, liksom, lägg av. Du är bra. Jag blir nästan mer irriterad än något annat när jag läser ditt inlägg.

Någon som har några tips om hur man ska komma över sin fobi för att göra bort sig totalt?

Ge tips kan jag däremot göra. Även bra spelledare kan behöva tips.

Jag skulle inte lira något officiellt äventyr, och det säger jag för att jag inte kan göra det särskilt bra. Det kräver så himla mycket mer förarbete än vad det gör att själv skriva ett äventyr, och jag får aldrig någon riktig intuitiv känsla för saker i sådana äventyr. Jag begriper dem helt enkelt aldrig. Dessutom blir det nästan alltid så att jag sitter och bläddrar i papper medan jag spelleder sådana grejer - så det suger.

Nä, skriv något eget. Det gör allt mycket lättare och mer levande.

Jag tror inte heller på soloandet, och det av samma anledningar. Med många spelare så kan de aktivera varandra. Du kan kasta in saker i handlingen som får dem att diskutera med varandra och skapa sina egna små konflikter och draman. Om du kör med en solo spelare så måste du stå för så mycket mer, och allt blir svårare. Återigen, jag skulle inte göra det för att jag inte skulle kunna göra det lika bra.

Jag skulle försöka spelleda något väldigt öppet scenario där just spelarna hade många möjligheter att själva skapa sina egna konflikter och händelser.