D&D Hur bra spelledare är/har du?

[Genesis]

Jag började den här översättningen som en introduktion för folk som vill börja spela bordsrollspel, framförallt femte upplagan av D&D. I början funderade jag på att börja med svenska rollspel, men utifrån de rekommendationer jag fick tyckte jag att svenska rollspel (framförallt äldre upplagor) bestraffade spelare om de inte gjorde som spelet förväntades av en. Exempel:

[...]plötsligt bländas du av en blixt som slår ned alldeles framför dig. Där blixten slog ned står en högrest gammal man och tittar strängt på dig. Han har en stor tärning i en kedja om halsen. "Jag är Den Store Spelledare", säger han allvarligt. "Tyvärr måste jag meddela att du är alldeles för räddhågad för att klara äventyraryrket." Han skakar sorgset på huvudet och suckar. "Ja, ungdomen nuförtiden är då inte mycket för att hurra för." Så pekar han på dig och mumlar något mystiskt. POFF! Äventyret är slut. Din rollperson har just upplösts i ett rökmoln.
/Drakar och Demoner, tredje upplagan, sidan 7.​

Ja, du borde nog titta på lite moderna rollspel. Om din bild av rollspel är färgad av DnD5 och DoD3 så har du en massa spännande att upptäcka! Moderna svenska rollspel är ju på många sätt väldigt i ropet och håller riktigt hög klass. Därför har de ju också rönt mycket internationella framgångar. Jag har själv inte så bra koll på moderna tradrollspel (jag lirar ju ganska annorlunda spel), men ta en titt på Kopparhavets hjältar, Neotech Edge, Kutulu, Mörk borg och Bortom varselklotet, för att ta några exempel på spel som har gott rykte som genomtänkta och välkonstruerade. Min bild är att genomsnittskvaliteten på svenska rollspel är högre än på till exempel amerikanska.

Kanske ett sätt att utvecklas som rollspelare?

Skämt åsido så tycker jag i alla fall att det är toppen att jobba på sin skicklighet som rollspelare. Jag brinner väldigt mycket för det och vi i Hantverksgruppen spelar varannan vecka med fokus på att träna och förbättra oss. Så även om jag inte är målgruppen för just dina videor tycker jag att det är ett toppeninitiativ, i alla fall. Hoppas att du inte låter dig nedslås av bemötandet här på forumet. Och om du börjar utforska floran av svenska kvalitetsrollspel så kanske du till och med kan göra en video om det och tipsa de som tittar på dina videor och som mest kommit i kontakt med DnD om att det finns en hel värld med sppännande rollspel att upptäcka!

 

[rollspelsroger]

Mmm... det där tycker jag är ... det svåraste. Meningsfulla val och tempo. Bara för att de inte får ändan ur vagnen, eller för att de inte fattat att de ska resa till Kandra, ... rollpersonerna har ofta timmar och dagar på sig att fundera på saker som spelarna kanske får 5 minuter på sig att diskutera. Hur förbereder man sig för att ta sig över dimmiga bergen? Omöjligt för spelarna att veta om SL har tänkt att de ska skaffa exakt all utrustning som krävs för att ta sig förbi varenda bergspass... eller om det kommer krävas ett klättra-slag och bli ett orch-överfall, så är det klart.

Vill påpeka att bollen inte ligger enbart hos SL här. Jag tänker att även spelarna kan tänka mer på 'vad skulle min rollfigur göra i den här situationen?' i förväg. Att den typen av fråga brister beror ofta på att spelarna, i de fall jag varit SL, inte skapar en ordentlig bakgrundshistoria eller berättelsebåge åt sina karaktärer. De flesta spelarna jag träffat tänker på karaktärsbladets mekaniska delar och tycker om s.k. 'narrspel' då de tar sig ut ur de flesta situationer genom att skämta sig fram. Det är inget fel med denna typ av spel, tvärtom det kan bli hysteriskt roligt, så länge alla kring spelbordet är med på det.

När det gäller tempo: Om spelarna t.ex. är ödslar en massa tid på en sak, t.ex. en sten de hittar på marken, brukar jag (om spelarna inte vill släppa taget om det dom hittar) försöka hitta ett sätt att väva in det de fokuserar på i spelet. På så sätt får spelarna känna sig speciella. Om något inte alls passar att väva in i berättelsen, t.ex. de för en väldigt lång konversation med en NPC i jakt på ledtrådar, kan jag istället summera åt dem i stil med "ni har ett lång och trevligt samtal med personen, men får ingen ytterligare användbar information."

 

[luddwig]

... utifrån de rekommendationer jag fick tyckte jag att svenska rollspel (framförallt äldre upplagor) bestraffade spelare om de inte gjorde som spelet förväntades av en.

Att bestraffa spelare var en del av tidsandan, jämför till exempel den här artikeln om hur spelskaparen Gary Gygax uppmuntrade till att bestraffa spelare i DnD. Som tur är har hobbyn förändrats till det bättre sedan dess och som @Genesis nämner ovan finns det många svenska rollspel som håller hög kvalitet. Framförallt är det spel som har smidiga regelsystem och ger möjlighet att spela väldigt varierat till skillnad mot 5E:s detaljtunga system och stridsfokus.

 

[Sömniga Isaac]

Att den typen av fråga brister beror ofta på att spelarna, i de fall jag varit SL, inte skapar en ordentlig bakgrundshistoria eller berättelsebåge åt sina karaktärer.

Det här tycker jag är så intressant för jag lägger minimalt på bakgrund till mina rollpersoner när jag är spelare. Däremot lägger jag väldigt mycket tid vid målsättningar och behov som rollpersonen har. Försöker fundera på vad som driver rollpersonen och vilka behov denne har.

Exempel: Alfred, paladinen av de uråldrigas ed, som söker att återfinna den undersköna linneduken som genom sina broderier berättar om naturens vidunderliga skönhet. På sina resor att finna väven har Alfred tagit det till sig att upptäcka och visa världens skönhet för de han möter under sina resor med hjälp av gamla berättelser förvaltade genom den orden han svurit lojalitet mot. Innerst inne söker han dock någon som kan sätta gränser för hans upptåg även om han gömmer detta i handling genom att vara viljestark och kastas in i nya äventyr om det innebär att han får upptäcka än mer av naturens skönhet.

Nu blev detta exempel egentligen på tok för långt mot vad jag brukar vilja ha med mig. Det viktiga för mig är vad vill rollpersonen? Vad saknar rollpersonen? Och vad behöver rollpersonen? för att skapa en rollperson som kan vara drivande och aktiv i spel.

 

[rollspelsroger]

Helt rätt, jag tror det många gånger har berott på att vi inte samtalat om våra förväntningar innan spel när det här problemet uppstår vid spelbordet. I regel så är det som alltid kommunikationen som brister när dessa bekymmer uppstår. Jag ser ju ett mervärde i att ha perioder runt spelbordet där tiden går åt till lite småsnack och skratta om alldagliga ting, problemet är så att säga när det slukar upp allt för mycket av tiden som ska gå till själva aktiviteten. Här är det nog även jag som slår vakt om min tid väldigt mycket då den är begränsad och jag vill använda den så effektivt som möjligt, något jag brukar vara tydlig med mot gruppen. Lika väl som jag är helt med på att småprat och dylikt är viktigt för andra i spelgruppen.

Här har jag och en av mina vänner, som jag även spelar regelbundet med, lärt oss mycket av varandra då vi står på helt olika sidor i denna fråga. För honom skulle all tid kunna gå åt till småprat och för egen del vill jag att så liten del som möjligt går till småprat. Genom våra samtal har vi dock lärt oss förstå och uppskatta varandras behov och med det ur världen så har vi båda blivit bättre på att spela med varandra och respektera varandras intressen.

I de spelgrupper jag hamnat i har vi, på något automatiskt sätt, utvecklat så att innan alla är samlade småpratar vi, sedan brukar vi ta en paus under mitten av sessionen (så folk får möjlighet att gå på toa och fylla på vattenflaskor etc.) under den pausen småpratar vi. Efter spelet har vi lite konstruktivt prat och ibland blir det lite småprat efter spelet. Vet inte hur det skulle införas om folk tycker om att småprata under spelet, men kanske det är någon som kommer få användning av det här och bestämma med sin spelgrupp att ha avsatt tid för småprat.

 

[rollspelsroger]

Det här tycker jag är så intressant för jag lägger minimalt på bakgrund till mina rollpersoner när jag är spelare. Däremot lägger jag väldigt mycket tid vid målsättningar och behov som rollpersonen har. Försöker fundera på vad som driver rollpersonen och vilka behov denne har.

Exempel: Alfred, paladinen av de uråldrigas ed, som söker att återfinna den undersköna linneduken som genom sina broderier berättar om naturens vidunderliga skönhet. På sina resor att finna väven har Alfred tagit det till sig att upptäcka och visa världens skönhet för de han möter under sina resor med hjälp av gamla berättelser förvaltade genom den orden han svurit lojalitet mot. Innerst inne söker han dock någon som kan sätta gränser för hans upptåg även om han gömmer detta i handling genom att vara viljestark och kastas in i nya äventyr om det innebär att han får upptäcka än mer av naturens skönhet.

Nu blev detta exempel egentligen på tok för långt mot vad jag brukar vilja ha med mig. Det viktiga för mig är vad vill rollpersonen? Vad saknar rollpersonen? Och vad behöver rollpersonen? för att skapa en rollperson som kan vara drivande och aktiv i spel.

Och ibland behövs det inte mer. Det beror mycket på vilka du spelar med. Men om en vill ha saker på ett annat sätt kan detta diskuteras mellan sessionerna och bästa tillfället att prata om förväntningar är, enligt mig, under 'session noll' (om spelgruppen har en).

 

[zo0ok]

Jag tänker att även spelarna kan tänka mer på 'vad skulle min rollfigur göra i den här situationen?' i förväg. Att den typen av fråga brister beror ofta på att spelarna, i de fall jag varit SL, inte skapar en ordentlig bakgrundshistoria eller berättelsebåge åt sina karaktärer.

I en del spel - Dungeon Crawl Classics med sina Funnels är kanske det mest extrema exemplet - är det där något man verkligen inte håller på med.
Så jag säger inte att du har fel, men det är en spelstilsfråga (expectation management - i båda riktningarna).

tycker om s.k. 'narrspel' då de tar sig ut ur de flesta situationer genom att skämta sig fram

Fråga till vem som helst: är det där en ganska svensk rollspelsföreteelse? Jag är kanske tråkig men jag har behovet att ta mitt rollspelande på allvar - att liksom kunna föreställa mig att det är på riktigt - och när det då blir en fars så faller det för mig.

 

[rollspelsroger]

[...]Jag är kanske tråkig men jag har behovet att ta mitt rollspelande på allvar - att liksom kunna föreställa mig att det är på riktigt - och när det då blir en fars så faller det för mig.

Beror på typ av spel. T.ex.: Jag höll i en engångssession av Call of Cthulhu-berättelsen Paper Chase. När berättelsen nådde sitt klimax började en spelare leka 'ghostbusters', vilket förstörde atmosfären ganska rejält. Dock kunde detta bortförklaras av att karaktären drabbades av galenskap och sattes tillfälligt ur spel genom att den fick både en fobi (permanent) och en tillfällig mani. Lyckligtvis hakade resten av spelarna inte på trenden.

I regel vill jag ha ett seriösare spel ju mer jag planerar, speciellt om jag skapar eget material för mina spelare.

 

[Genesis]

Fråga till vem som helst: är det där en ganska svensk rollspelsföreteelse? Jag är kanske tråkig men jag har behovet att ta mitt rollspelande på allvar - att liksom kunna föreställa mig att det är på riktigt - och när det då blir en fars så faller det för mig.

Det hände en del när jag var tonåring, men har nog inte hänt på ett decennium, mer än något enstaka skämt som bara är för passande för att låta bli. Och aldrig så att det förstör. Känns som ett tecken på att olika spelare har olika bild av vad som ska spelas. Drabbar kanske mest genrer som kan spelas på många olika sätt och därmed får en otydlig estetik? Om jag spelar Psychodrame och berättelsen handlar om en familj som försöker att hålla ihop efter att modern blir inlagd efter ett självmordsförsök så är det liten risk att någon kommer att få för sig att det är lämpligt att skämta. Likaså om vi spelar Drakar och bananer så är det uppenbart att det är ett ganska flamsigt spel. Men spelar man utan att ha synkat sig mer om genre och bara säger "fantasy" så har man ett rätt brett spelrum om vad detta innehåller. Sagan om Ringen, Sagan om is och eld eller Skivvärlden?

 

[Sömniga Isaac]

Fråga till vem som helst: är det där en ganska svensk rollspelsföreteelse? Jag är kanske tråkig men jag har behovet att ta mitt rollspelande på allvar - att liksom kunna föreställa mig att det är på riktigt - och när det då blir en fars så faller det för mig.

Nej tror inte det är en svenskrollspelsföreteelse. Tror snarare det är något som uppstår när det inte finns en gemensam förväntning runt spelbordet. Det här är nog mer ett allmänt problem som alla grupper stött på eller stöter på så länge gruppen inte kan enas omkring vad det är vi spelar och vad vi är ute efter runt spelbordet.

 

[RasmusL]

Jag är en värdelös spelledare...

...men då det jag sett av Mercer och spel han är med i är typ antitesen till allt jag vill med rollspel så är det nog en bra sak

 

[rollspelsroger]

Jag är en värdelös spelledare...

...men då det jag sett av Mercer och spel han är med i är typ antitesen till allt jag vill med rollspel så är det nog en bra sak

Alla har vi områden där vi kan förbättras.

Vad är du bra på och vad vill du bli bättre på?
Har du någon förebild inom spelledande eller annan som du hämtar inspiration från?

 

[RasmusL]

Alla har vi områden där vi kan förbättras.

Vad är du bra på och vad vill du bli bättre på?
Har du någon förebild inom spelledande eller annan som du hämtar inspiration från?

Jag tror att jag förstår varifrån råden och tankarna i videon kommer ifrån och känner igen mycket från hur det såg ut i mina grupper och hur rollspel antogs spelas på 90-talet. Detta är fortfarande en fungerande spelstil i klassisk anda men många av de antaganden som görs i videon har redan utmanats, diskuterats och omformats av traditioner som utvecklats parallellt med eller utifrån detta. Jag har helt enkelt en annan smak och en annan stil som jag hoppas att jag gör helt okej men som inte är riktigt kompatibel med de kriterier du sätter upp. Och det är okej! Det finns inte en typ av rollspel, eller tre eller fyra, det finns en oändlig mängd!

Förebilder beror mycket på "hur" och "vad" som spelas. Rickard, Genesis, Simon och Arvidos m fl här på forumet tycker jag är riktigt duktiga på sånt som jag själv vill göra, inom Nordic larp och i Fastaval-svängen finns många extremt duktiga med helt annorlunda stil och för OSR har jag fått spela med chrull och kloptok som inspirerade. För att nämna några. Om Mercer hade varit en förebild så hade jag tagit dina råd till hjärtat till fullo, nu kommer jag att notera någon detalj som jag tyckte var intressant men resten är nog bättre lämpat för någon annans spelledande!

Det sagt, inte en dålig video alls! Direktöversättningarna är lite fnissiga ibland men andemeningen går fram och jag tycker att budskapet är solitt (även om det kanske inte riktigt är min spelstil). Kul att du gör grejer, mer sånt!

 

[Genesis]

Jag tror att jag förstår varifrån råden och tankarna i videon kommer ifrån och känner igen mycket från hur det såg ut i mina grupper och hur rollspel antogs spelas på 90-talet. Detta är fortfarande en fungerande spelstil i klassisk anda men många av de antaganden som görs i videon har redan utmanats, diskuterats och omformats av traditioner som utvecklats parallellt med eller utifrån detta. Jag har helt enkelt en annan smak och en annan stil som jag hoppas att jag gör helt okej men som inte är riktigt kompatibel med de kriterier du sätter upp. Och det är okej! Det finns inte en typ av rollspel, eller tre eller fyra, det finns en oändlig mängd!

Jag har ju inte heller den spelstilen, men videon handlar ju om DnD5, och inlägget ligger i DnD-forumet, så man får ju utgå ifrån det.

Å andra sidan är ju DnD lite spelet som folk gör allt möjligt med (för att de är bekväma med det och/eller för att de inte känner till andra spel. Så det vore kanske intressant att senare i kanalen utforska andra sätt att spela. Men det blir ju lite svårt om konceptet är ”Översätta den här amerikanarens videor till svenska”. Man blir ju lite begränsad i vad man kan göra.

 

[Genesis]

När det gäller mitt eget spelande så skiljer jag inte så mycket på vilka egenskaper jag behöver som spelare kontra spelledare, även i de fall jag spelar spel som har en spelledare (spelar ju mest spelledarlöst annars). Språklig förmåga, känsla för dramaturgi, skådespelarskicklighet, improvisationsförmåga och generell social kompetens (ta lagom mycket plats) är förmågor jag tycker är lika värdefulla för spelare som för spelledare. Jag ser nog spelledaren mest som en av många spelare med en lite annorlunda roll.

För egen del är det den språkliga förmågan jag helst skulle vilja bli bättre på. Jag tycker att jag är helt okej på det, men språklig elegans är något som verkligen förhöjer nöjet för mig i rollspel, och jag vill bli bättre på det. Kanske speciellt flytet, att kunna tala med ett flödande språk som inte hackar, stannar upp för betänketid eller avbryts av konstanta fyllnadsljud. Min stora förebild här är @GnomviD, som är helt fenomenal på den här aspekten. Ett utökat aktivt ordförråd tror jag är nyckeln här, och jag funderar på att göra en medveten satsning för att öka detta hos mig själv.

 

[RasmusL]

Jag har ju inte heller den spelstilen, men videon handlar ju om DnD5, och inlägget ligger i DnD-forumet, så man får ju utgå ifrån det.

Absolut! Och jag spelar DND5E, med en helt annat inställning. DND har ju rätt begränsat med "utpekad och tydligt definierad spelstil". I brist på tydligt fokus i spelet fyller jag det med min egen stil, helt inom ramen för skrivna scenarion, regler och annat. Precis som den som gjort den här videon gör tonvis med antaganden som inte går att hitta stöd för i den skrivna produkten. Jag tror inte att du menar att det sätt som förespråkas i videon är den enda vägen

Anledningen till att det spelas just 5E just nu för mig är mest varumärket, "fantasytropen" och YouTube för igenkänning hos nya spelare, inte så mycket själva spelet. Att det finns förskrivet material av åtminstone godkänd kvalitet är också en bonus.

 

[RasmusL]

...men inom kategorin "hur du spelleder 5E på amerikanska konvent på ett sätt som känns igen av publiken" så är det här säkert spot on!


EDIT: Inser att jag kanske låter lite raljant ovan, det är inte meningen. Många VILL ju spela som i Critical Role, inget fel med det och segmentet är nog inte supersmalt även i Sverige!

 

[Sömniga Isaac]

För egen del är det den språkliga förmågan jag helst skulle vilja bli bättre på. Jag tycker att jag är helt okej på det, men språklig elegans är något som verkligen förhöjer nöjet för mig i rollspel, och jag vill bli bättre på det.

Det här kan jag se i mig själv som spelare och spelledare som en förmåga jag behöver träna, särskilt då rollspel är en aktivitet som bygger på språket i stor utsträckning. Det är få gånger jag blir så medveten om hur mycket gränser språket sätter som när jag spelare rollspel eller undervisar i min vardag. Ett välutvecklat språk och en god förmåga att anpassa språket kan verkligen göra underverk i båda aktiviteterna.

 

[rollspelsroger]

Jag har ju inte heller den spelstilen, men videon handlar ju om DnD5, och inlägget ligger i DnD-forumet, så man får ju utgå ifrån det.

Å andra sidan är ju DnD lite spelet som folk gör allt möjligt med (för att de är bekväma med det och/eller för att de inte känner till andra spel. Så det vore kanske intressant att senare i kanalen utforska andra sätt att spela. Men det blir ju lite svårt om konceptet är ”Översätta den här amerikanarens videor till svenska”. Man blir ju lite begränsad i vad man kan göra.

Materialet är inte bara raka översättningar. T.ex. i den här videon går jag igenom hur det går att hitta rollspel utifrån ett svenskt perspektiv:

Själv tycker jag att det är inget fel att ha ett amerikanskt perspektiv eftersom D&D är ett amerikanskt spel. Jag gissar att jag hade fått liknande reaktioner oavsett vilket perspektiv jag valt att presentera dessa videor från och jag är väl medveten om att Sverige har en lång och utvecklad rollspelskultur. Jag vet att tipsen i klippet är bara just det, tips, och att folk har olika preferenser, men för den som är helt ny spelledare tycker jag att klippet är en bra utgångspunkt. Håller du inte med om något så hoppas jag att den personen reflekterar över det jag tidigare sagt: "Vad är du bra på?" och "Vad vill du bli bättre på?"

Med det sagt: Nu när den här serien är klar ser jag fram emot att utforska/recensera nya rollspel. Tack alla som kommit med konstruktiv kritik och att diskussionen är igång.

 

[Sömniga Isaac]

Jag vet att tipsen i klippet är bara just det, tips, och att folk har olika preferenser, men för den som är helt ny spelledare tycker jag att klippet är en bra utgångspunkt.

Jag har tänkt lite och jag tror det här är något som kan utvecklas, inte bara för dina klipp utan generellt när det kommer till råd till spelledare och spelare, nämligen medvetenhet om att våra råd präglas av vår egen syn på aktiviteten vi talar om. Tipsen som du ger genom klippet kan verka allmänt hållna till en början med, men gräver man djupare så märker man att det finns en del förväntningar och föreställningar om vad spelledarens roll är som utgår från en tradition du är bekant med. Samma sak skulle hända om jag gjorde ett klipp med spelledartips, det skulle utgå ifrån mina tankar om vad en spelledare skulle göra och förmodligen även färgas av dessa tankar om jag inte tänker till.

Risken när vi ger råd är att vi låter råden färgas av vårt perspektiv och vi tappar nyanserna som finns när det kommer till vad det innebär att vara en spelledare eller spelare. Somliga generella tips är alltid gångbara men som nya spelledare kan ett klipp som ger rådgivning utifrån ett perspektiv resultera i att jag tror att det är den enda rätta vägen. Så en bättre ingång hade kanske varit att tala om spelledandet utifrån syftet med aktiviteten och vad en själv söker i spel. Ett sådant klipp skulle då lyfta olika stilar en spelledare kan ha och vilka fallgropar de olika stilarna har.

Är du en spelledare som älskar att berätta berättelser och skriver en utförlig plot, var då vaksam på när ditt berättande tar över spelarnas valmöjligheter vid spelbordet. Råkar du istället vara en spelledare som älskar att bygga världar, var då vaksam på när du börjar dränka dina spelare i information istället för att låta dem upptäcka världen. Är det så att du istället är en spelledare som drivs av mysterier och intriger, var då noga med att komma ihåg att det som är uppenbart för dig inte är uppenbart för spelarna så plantera fler ledtrådar än du själv tror behövs! Ett sådant här upplägg skulle fånga in att det finns flera olika stilar att spelleda på och även vilka färdigheter som behöver utvecklas för de olika spelledarstilarna, något som gör att en ny spelledare kan börja utforska vilken typ av spel denne vill ha vid sitt spelbord och tillsammans med sin grupp. Det är tips och råd som även ger spelgruppen ett språk att använda när de talar om vad de söker vid spelbordet.