Det är nog något som borde läras ut väldigt tidigt och att inte lägga ned mer tid på att förbereda än du själv faktiskt finner givande. Finns få saker, utifrån egen erfarenhet, som förstör så mycket som att förbereda mer än vad som behövs och vad som är givande för mig själv för då börjar spelledandet bli en börda istället för ett nöje.
Jag insåg det när jag försökte involvera en av mina spelare i världsbygget, för att får mer acceptans och förståelse för världen. Men han hade både bestämda idéer och tyckte egentligen inte att det spelade någon roll - det viktiga var att man fick "lira lite rollspel på söndag". Då kände jag mig inte så uppskattad för det arbetet jag lade ner.
Einstein: "everything should be made as simple as possible, but not simpler".
En bra rollspels-session handlar om att få fram vissa känslor: överraskning, rädsla, triumf... och att få en gemensam meningsfull upplevelse runt bordet (det kanske gäller alla spelstilar, men nu tänker jag såhär). Som SL försöker man få till detta med minsta möjliga medel (eftersom man inte har oändliga resurser och måste prioritera). Det behöver inte vara detaljerat - det behöver göra ett intryck och engagera - och det måste kännas rimligt och trovärdigt.
Hur förmedlar man saker enkelt, med få ord (och bilder), så att spelarna enkelt fattar och det går fort framåt?
Det tror jag bra spelledare gör bättre än sämre spelledare.