Nekromanti Hur definieras weird fantasy?

[Delanoir]

Jag har stött på termen weird fantasy allt oftare och blivit nyfiken och intresserad. Nu vet jag inte om min google fu är tillfälligt ur funktion men jag har svårt att hitta en bra, sammanfattande beskrivning av begreppet (många sökresultat handlar om något HELT annat...) Mörkt, våldsamt och skruvat är ledord som ofta verkar relevanta, men känns samtidigt så pass generella att de inte riktigt lyckas ringa in eller beskriva genren på djupet.

Har tex sett att Lamentations of the flame princess marknadsförs som weird, men har aldrig spelat det utan bara läst lite om det.

Jag vet inte om jag är ute och reser men får lite känslan av Clark Ashton Smiths Zothique-noveller. Men hur ska man annars tänka för att weird ska vara just weird? Conan möter Alice i Underlandet? Labyrint korsat med Hellraiser? Neil Gaiman tolkar bröderna Grimm?

Tacksam för input, och tar gladeligen emot tips på böcker, filmer, serier och annat som kan sägas representerar genren.

 

[Storuggla]

Allt som oftast är det som beskrivs som weird fantasy bara något i stil med att de ersatt alver med en blåhudad människoras utan kroppsbehåring som fyller exakt samma roll som alver, döpt om en eller två spells till något lite vågat och sen gjort ett monster som har sitt könsorgan i pannan. Sen skrattar skaparen av spelet glatt och åker runt på konvent där han förklarar hur edgy och ickemainstream han är. Eller som Simpsons beskrev en viss konststil: "Weird for the sake of being weird".


Storuggla, har andra verktyg också

 

[ertr]

Weird fantasy är inte något väldefinierat begrepp. Det är inte särskilt etablerat som begrepp heller.

Exakt vad folk menar med det kan nog variera från fall till fall, med det enda gemensamma att det är någonting som är lite "udda" och avviker från standardmallen i något avseende.

 

[chrull]

För mig handlar weird om att det ska röra sig om nya fantastiska saker. Det behöver inte vara mörkt eller våldsamt, det behöver däremot kännas främmande. Förstår dina spelare exakt vad monstret de slåss mot är och att det där skinande svärdet de hittar ger +1 på skada och att träffa så spelar du inte weird. Om monstret däremot saknar namn, svärdet kan vara vad som helst och varken spelarna eller rollpersonerna har full koll på vilka naturlagar som gäller så spelar du nog weird.

 

[Mundo]

Allt som oftast är det som beskrivs som weird fantasy bara något i stil med att de ersatt alver med en blåhudad människoras utan kroppsbehåring som fyller exakt samma roll som alver, döpt om en eller två spells till något lite vågat och sen gjort ett monster som har sitt könsorgan i pannan. Sen skrattar skaparen av spelet glatt och åker runt på konvent där han förklarar hur edgy och ickemainstream han är. Eller som Simpsons beskrev en viss konststil: "Weird for the sake of being weird".


Storuggla, har andra verktyg också

 

[Ymir]

jag tänker....Glorantha.

Men annars får jag hålla med andra om att det låter rätt mycket som en bullshit-term, i nuläget omöjlig att definiera.

 

[Arfert]

Allt som oftast är det som beskrivs som weird fantasy bara något i stil med att de ersatt alver med en blåhudad människoras utan kroppsbehåring som fyller exakt samma roll som alver, döpt om en eller två spells till något lite vågat och sen gjort ett monster som har sitt könsorgan i pannan.

Klockren definition. Lägg till att man vill ha med mycket skum sex och människooffer. Och överhuvudtaget saker som kan reta kristna amerikaner.

 

[Cybot]

Allt som oftast är det som beskrivs som weird fantasy bara något i stil med att de ersatt alver med en blåhudad människoras utan kroppsbehåring som fyller exakt samma roll som alver, döpt om en eller två spells till något lite vågat och sen gjort ett monster som har sitt könsorgan i pannan.

Klockren definition. Lägg till att man vill ha med mycket skum sex och människooffer. Och överhuvudtaget saker som kan reta kristna amerikaner.

Tycker väl att det är när "Weird fantasy" är som sämst.

När det är som bäst så snackar vi Bröderna Grimm: Den Ej disneyfierade versionen.
American McGee's Alice (även om det är ett datorspel) tycker jag är Weird Fantasy när det görs rätt.

 

[Jocke]

Jag tänker mig att det är en sub-genre som kommer ur Lewis Carrol, clive barkers barnböcker, Borges, Dreamlands, Coraline, attack on titan och LoftP. Alltså att det mer är en läsarskapad genre än en författarskapad.

 

[Ond bråd död]

Jag har aldrig hört talas om det annat än i beskrivningen av LotFP. Trodde det bara var en fräsig term han hittat på för att kränga sitt spel.

 

[Arfert]

Jag har aldrig hört talas om det annat än i beskrivningen av LotFP. Trodde det bara var en fräsig term han hittat på för att kränga sitt spel.

Samma här.

 

[terje]

För mig handlar weird om att det ska röra sig om nya fantastiska saker. Det behöver inte vara mörkt eller våldsamt, det behöver däremot kännas främmande. Förstår dina spelare exakt vad monstret de slåss mot är och att det där skinande svärdet de hittar ger +1 på skada och att träffa så spelar du inte weird. Om monstret däremot saknar namn, svärdet kan vara vad som helst och varken spelarna eller rollpersonerna har full koll på vilka naturlagar som gäller så spelar du nog weird.

Ja det här är nog det jag tänker på när jag hör termen, fantasy som inte använder etablerade klyschor. Sen tänker jag också på Weird Tales (där HP Lovecraft, RE Howard och Clark Ashton Smith skrev) och the New Weird (såsom China Mieville). Men det ligger helt klart något i Storugglas definition också.

 

[chrull]

Jag har aldrig hört talas om det annat än i beskrivningen av LotFP. Trodde det bara var en fräsig term han hittat på för att kränga sitt spel.

Samma här.

 

[Arfert]

Ja, men den tidningen (som jag äger) har ingenting med rollspels-genren att göra. Det är snarare Forbidden Planet-aktiga sf-äventyr. Star Trek på 60-talet, blandat med Ray Bradbury.

Kolla gärna den här klassiska historien. Rätt långt från LotFP, eller hur? Det är därför att jag inte gjorde kopplingen.

 

[DeBracy]

Jag har aldrig hört talas om det annat än i beskrivningen av LotFP. Trodde det bara var en fräsig term han hittat på för att kränga sitt spel.

Lite som när power metal-bandet Rhapsody började kalla sin musik för hollywood metal.

 

[chrull]

Ja, men den tidningen (som jag äger) har ingenting med rollspels-genren att göra. Det är snarare Forbidden Planet-aktiga sf-äventyr.

Kolla gärna den här klassiska historien. Rätt långt från LotFP, eller hur? Det är därför att jag inte gjorde kopplingen.

LotFP är ju mer än Raggis tentakelmonster. Isle of the Unknown och Qelong är ju också LotFP. Weird Fantasy är ju dessutom mer än så.

 

[Storuggla]

Raggi skrev själv följande på rpg.net:

Anyway, my take on "weird":

It's about screwing around with expectations.

On the surface LotFP is "just another" simulacrum, and the terms and process of play is very familiar, but it's tweaked enough that actual play deviates considerably from expectations as play advances. Only Fighters get better at fighting, Magic-Users don't gain most of the "standard" artillery spells (but do have things like Summon available at first-level which can be a world-changer and is almost always a game-changer when it's used), you don't have the expectations of seeing any familiar monsters and you can't expect to gather magic items, and this all does shape how the players play and how adventures run. Gaining levels means a lot less overall which is a massive change in how these games play... at least to me.

Basically my idea to make it "weird" was to strip out a lot of the common fantasyisms and make the base game more mundane so the things that are unusual - from a real-world perspective - are rarer and more notable. (The next step will be getting rid of demi-humans; they've already disappeared from my writing and were really only included in the Grindhouse Edition for the sake of easier compatibility with other materials.) To load up the actual core rules with all sorts of strange shit (my preference would be for the Magic section and details on the magic-using classes to be a separate book) to me lessens the "Weird."

A hypothetical third edition of LotFP would be formatted even more so... the basic rules wouldn't even acknowledge that the supernatural exists; that stuff would all be in the Referee's materials and even spell details and such would be encouraged to not be revealed to players (as opposed to the idea that the magic book is just another book for the players to reference). As if the game the players are playing and the game the Referee is running are completely different (but that's a big idea that probably wouldn't have commercial legs...).

Dat källa


Storuggla, utifall att någon undrade

 

[Arfert]

Ja, men det har fortfarande ingenting med tidningen WIERD FANTASY att göra. Den är ju inte ett smack fantasy till att börja med. Mer Star Trek och Månbas Alpha.

 

[Ymir]

Ja, men den tidningen (som jag äger) har ingenting med rollspels-genren att göra.

well, det såg iallafall ut som att de battlade en Yochlol...

 

[Delanoir]

Hmm, ok, trodde att termen var mer etablerad och definierad än så. Som en hittepåterm i syfte att sälja genom att vara lite provokativ känns det ju genast mindre intressant. Hade nog föreställt mig något annat, något annorlunda. Visst, som benämning på något som avviker från normen eller förser det med en twist skulle det funka bra, men blir kanske svåranvändbart när det inte råder konsensus kring definitionen.