Andy
Vila i frid
Det var när 91:an kom som det började kännas som ett varumärke, tycker jag. Med alla sina handböcker och skit.
Nekromanti Hur DoD är DoD egentligen?
- Thread starter Krille
- Start date
hakanlo
Hero
Det känns som att många önskar sig ungefär just det, koncist uttryckt! Då hade möjligen en värld som Trudvang kunnat vara ett av dessa supplement, och dra nytta på ett logiskt sätt av varumärke A (DoD), samtidigt som man lanserar B (Trudvang).Arfert said:
Jag gillar vad Riotminds gjort. Jag tycker just att känslan av att de gjort ett spel de gillar finns där. Det "goes a long way". Och visst kan det kännas som att ett nytt djärvt drag med lite modernisering i form av DoDT var logiskt. Jag har inte lust att lasta dem för det eller något annat (snarare tvärtom). Men man kan som sagt resonera (fram och tillbaka) om arvet mot varumärket.
Re: Hur DoD är DoD egentligen? (Långt/Rant)
* Äventyrsspels ALLA produkter blev sämre efter 1988
* Vi som konsumenter blev kräsnare och fick upp ögonen för konkurrensen
* Rollspelshobbyn som helhet växte lavinartat och den 3:e generationen blev en kaotisk historia.
* Alternativa hobbies som Lajv, datorspel och Magic breddade och "urholkade" rollspelandet.
För att utveckla punkterna vidare så är min uppfattning att det runt 87/88 kom några riktigt bra produkter från Äventyrsspel - bl.a. Star Wars och Samuraj. Därefter upplevde vi (Jag och mina polare) att man ökade takten i produktionen men man försämrade kvalitén och framförallt atmosfären kring produkterna. Kvalitetsförsämringen var framförallt textmässigt, bildmässigt (Hade säkert till stor del varit ok tidigare pga. Nisses illustrationer) och införandet av "Awesome". Vi ville inte ha "Awesome" (Som i snabba kickar utan egentlig substans) - vi ville ha ett nytt evolutionssteg motsvarande Drakar och Demoner Expert. Vi gled därför över till utländska alternativ (i vårt fall mest Rolemaster) även om en av våra grupper fortsatt spelade Barbia/Konfluxen/Nidland.
Efter några tveksamma år med framförallt Nya Mutant kom så småningom DoD -91. Vi märkte knappt av det. Det var likt Expert men hade tråkig grafisk utstrålning. Det största problemet var sannolikt avsaknaden av den efterlängtade utvecklingen. Då grundboxen inte tilltalade oss satte vi oss heller inte in i handböckerna vilket säkert var lika bra.
Den sista "riktiga" produkten de släppte var Kult som vi betraktade som fruktansvärt välgjort och ambitiöst, men vi ville egentligen aldrig riktigt spela det då det var lite speciellt och vi hade svårt att ta till oss spelvärlden (som spelare, aldrig som spelledare). De sämsta sidorna hos Kult (grafiskt, monster och annat "ytligt") spillde också till stor del över i MutantRymd/Chronopia och Sinkadus. Dessa produkter läste jag aldrig (då) och har aldrig spelat. Det fanns inget där som tilltalade oss utan vi betraktade det som barnspel tillsammans med Magic (tredje generationen rollspelare var fortfarande barn då). Kort därefter började Expressen-cirkusen och Vampyrlajvandet och man talade tyst om att man gillade rollspel tills tredje vågen ebbat ut.
Under tiden fick vi intrycket av att Targetgames:
* blivit för självgoda och förlorat alla erfarna medarbetare.
* köpte för mycket datorutrustning, snygga lokaler och kassa frilansare.
* släppt för mycket kortspel, figurspel och annat
* Imploderat
Min slutsats är alltså att det var Äventyrsspels varumärke och Target games som bolag som var mest vanvårdat. Drakar och Demoner står i min värld fortfarande för något väldigt positivt hos många, men jag är tveksam till att dessa associerar varumärket med just de senaste versionerna av spelet. För det stora flertalet tror jag snarare att det är nära eller identiskt med "rollspel". Sen om det är ett försäljningsargument för de senare versionerna eller inte vågar jag inte sia om.
//EvilSpook
Jag tror att det var varumärket Äventyrsspel som vanvårdades och krashade först. Utifrån mitt perspektiv som kund från den andra rollspelsgenerationen (började spela 1985 -) långt bort från Target Games och övriga rollspelssverige var det ett antal saker som hände.Hakanlo said:
* Äventyrsspels ALLA produkter blev sämre efter 1988
* Vi som konsumenter blev kräsnare och fick upp ögonen för konkurrensen
* Rollspelshobbyn som helhet växte lavinartat och den 3:e generationen blev en kaotisk historia.
* Alternativa hobbies som Lajv, datorspel och Magic breddade och "urholkade" rollspelandet.
För att utveckla punkterna vidare så är min uppfattning att det runt 87/88 kom några riktigt bra produkter från Äventyrsspel - bl.a. Star Wars och Samuraj. Därefter upplevde vi (Jag och mina polare) att man ökade takten i produktionen men man försämrade kvalitén och framförallt atmosfären kring produkterna. Kvalitetsförsämringen var framförallt textmässigt, bildmässigt (Hade säkert till stor del varit ok tidigare pga. Nisses illustrationer) och införandet av "Awesome". Vi ville inte ha "Awesome" (Som i snabba kickar utan egentlig substans) - vi ville ha ett nytt evolutionssteg motsvarande Drakar och Demoner Expert. Vi gled därför över till utländska alternativ (i vårt fall mest Rolemaster) även om en av våra grupper fortsatt spelade Barbia/Konfluxen/Nidland.
Efter några tveksamma år med framförallt Nya Mutant kom så småningom DoD -91. Vi märkte knappt av det. Det var likt Expert men hade tråkig grafisk utstrålning. Det största problemet var sannolikt avsaknaden av den efterlängtade utvecklingen. Då grundboxen inte tilltalade oss satte vi oss heller inte in i handböckerna vilket säkert var lika bra.
Den sista "riktiga" produkten de släppte var Kult som vi betraktade som fruktansvärt välgjort och ambitiöst, men vi ville egentligen aldrig riktigt spela det då det var lite speciellt och vi hade svårt att ta till oss spelvärlden (som spelare, aldrig som spelledare). De sämsta sidorna hos Kult (grafiskt, monster och annat "ytligt") spillde också till stor del över i MutantRymd/Chronopia och Sinkadus. Dessa produkter läste jag aldrig (då) och har aldrig spelat. Det fanns inget där som tilltalade oss utan vi betraktade det som barnspel tillsammans med Magic (tredje generationen rollspelare var fortfarande barn då). Kort därefter började Expressen-cirkusen och Vampyrlajvandet och man talade tyst om att man gillade rollspel tills tredje vågen ebbat ut.
Under tiden fick vi intrycket av att Targetgames:
* blivit för självgoda och förlorat alla erfarna medarbetare.
* köpte för mycket datorutrustning, snygga lokaler och kassa frilansare.
* släppt för mycket kortspel, figurspel och annat
* Imploderat
Min slutsats är alltså att det var Äventyrsspels varumärke och Target games som bolag som var mest vanvårdat. Drakar och Demoner står i min värld fortfarande för något väldigt positivt hos många, men jag är tveksam till att dessa associerar varumärket med just de senaste versionerna av spelet. För det stora flertalet tror jag snarare att det är nära eller identiskt med "rollspel". Sen om det är ett försäljningsargument för de senare versionerna eller inte vågar jag inte sia om.
//EvilSpook
Nej, de tröttnade på att alla hela tiden skulle fråga dem ett och annat angående misshandeln av Drakar & Demoner-varumärket så de startade ett eget forum. Sen tröttnade de på det också och stängde lampan på hela kalaset. Sen har de iofs mjukstartat igen, men hur som helst, de har haft så mycket nerd-rage på sig att man kunde tro att de var WotC.
Med det sagt så var ju DoD aldrig så jäkla fett att det egentligen skulle funnits något att misshandla. Vildhjarta är den tveklöst bästa produkt som burit Drakar och Demoner-namnet näst de bra bitarna av Trakorien-serien, t.ex. Även Jorges trumfar nästan hela Ä-spels katalog.
Med det sagt så var ju DoD aldrig så jäkla fett att det egentligen skulle funnits något att misshandla. Vildhjarta är den tveklöst bästa produkt som burit Drakar och Demoner-namnet näst de bra bitarna av Trakorien-serien, t.ex. Även Jorges trumfar nästan hela Ä-spels katalog.
Jag hàller med dig där, DodT känns pà nàgot sätt mer "seriöst" än gamla Dod versioner. Den ger mig en annorlunda känsla ialla fall. Även om Chronopia hade en "ganska" annorlunda värld än tidigare versioner sà fanns glimten i ögat kvar. Därmed inte sagt att DoDT är sämre, bara annorlunda. Fast det kanske bara är nostalgin som spökar med mig.
Ond bråd död
Swashbuckler
Re: Hur DoD är DoD egentligen? (Långt/Rant)
Jag började spela rollspel 1987, jag vet inte vilken generation det räknas till. Men min upplevelse påminner om din, framförallt att jag inte gillade när de började införa "awesome" i och med Nya Mutant. Det jag är osäker på är om rollspelen faktiskt blev sämre efter 88. Så här i efterhand har jag svårt att säga att de senare spelen egentligen var så mycket sämre än föregångarna. Drakar och Demoner och Mutant var ju regelmässigt mycket sämre än Nya Mutant. Ändå gillade jag inte alls Nya Mutant på den tiden.
Jag får intrycket av att rollspel var en fluga och när det gick över förvann alla normala spelare och bara nördarna var kvar. Äventyrsspel försökte behålla den stora massan av spelare genom göra allt mer "awesome", vilket kanske inte gick hem lika mycket hos nördarna.
Jag började spela rollspel 1987, jag vet inte vilken generation det räknas till. Men min upplevelse påminner om din, framförallt att jag inte gillade när de började införa "awesome" i och med Nya Mutant. Det jag är osäker på är om rollspelen faktiskt blev sämre efter 88. Så här i efterhand har jag svårt att säga att de senare spelen egentligen var så mycket sämre än föregångarna. Drakar och Demoner och Mutant var ju regelmässigt mycket sämre än Nya Mutant. Ändå gillade jag inte alls Nya Mutant på den tiden.
Jag får intrycket av att rollspel var en fluga och när det gick över förvann alla normala spelare och bara nördarna var kvar. Äventyrsspel försökte behålla den stora massan av spelare genom göra allt mer "awesome", vilket kanske inte gick hem lika mycket hos nördarna.
Möller
Hubert Hortlax
- Joined
- 28 Sep 2008
- Messages
- 3,202
Jag började spela nån gång på det tidiga 2000-talet, så jag får anses väldigt fräsh jämfört med er skräcködlor.
Jag började iallafall med DoD6R (alltså då Trudvang uppfinns som spelvärd. Vill påminna att DoD6 faktiskt är generisk BRP-fantasy. Det lär finnas köttätande kameler)
Sedan kom DoDT. Vet fortfarande inte riktigt vad jag tycker om det. Den gröna fina regelboken jag hade var plötsligt föråldrad. Istället var det att bläddra i halvdassiga mjukpärms-"böcker" levererade i nån box. Nja.
Men regelutvecklingen gillar jag nog än idag. Det är iallafall utveckling bort från BRP, ett försök att minska reglerna.
(Jag skriver detta mest för att jag inte hade något annat att göra)
Jag började iallafall med DoD6R (alltså då Trudvang uppfinns som spelvärd. Vill påminna att DoD6 faktiskt är generisk BRP-fantasy. Det lär finnas köttätande kameler)
Sedan kom DoDT. Vet fortfarande inte riktigt vad jag tycker om det. Den gröna fina regelboken jag hade var plötsligt föråldrad. Istället var det att bläddra i halvdassiga mjukpärms-"böcker" levererade i nån box. Nja.
Men regelutvecklingen gillar jag nog än idag. Det är iallafall utveckling bort från BRP, ett försök att minska reglerna.
(Jag skriver detta mest för att jag inte hade något annat att göra)
Andy
Vila i frid
Instämmer helt och hållet.
Botulf
Hero
- Joined
- 25 Dec 2008
- Messages
- 1,269
Kamel fanns bara i utrustningslistorna har jag för mig (även elefant) men att de ska ha varit köttätare har jag inget minne avmoller said:
DoD6 första utgåvan var lite konstigt på ett sätt: Den var både generisk samtidigt som den inte var det. Religionerna och magin anknöt ju till Trudvang (samt referenser såsom namn på språk m.m). Halvgeneriskt kanske passar bättre.
(jag fick bara ett infall av att vara petig)
Re: Hur DoD är DoD egentligen? (Långt/Rant)
1) Pionjärerna, spelade D&D och DoD -82 i slutet på -70 till början på -80.
2) Den första svenska "rollspelsvågen" under 80-talet (mest Äventyrsspels produkter)
3) Den andra och riktigt stora vågen i början på 90-talet. (De som började med DoD-91/Nya Mutant)
4) Vet inte om den ens finns (som generation), men de som började efter att 3) ebbat ut.
Själv skulle jag vilja reda ut begreppen innan jag fortsätter. Amerikanarna skiljer på Nerd (Högpresterande, socialt efterbliven) Geek (Normal social kompetens men med ett djupt särintresse) och Dork (Lågpresterande med samma sociala inkompetens som Nerd). Jag tror att rollspelarna kanske kommer från alla tre fallangerna men att många av de sistnämnda (tillsammans med fotbollskillarna) försvann när flugan var över. Däremot kom det nog in några som traditionellt sett inte var rollspelare (datorspelare, lajvare, m.m.)
Helt klart försökte Target Games rikta in sig på en bredare marknad och framförallt de som var nya i svängen och förlorade därigenom kärntrupperna (FanBasen). "Awesome" grejen tycker jag man kan finna i alla andra spel från tiden också (DoD-91/Chronopia/MutantRymd/Chronicles etc.).
//EvilSpook
Ledsen för att jag bara körde på min egen generationsindelning utan att förklara den. Som jag ser det fanns följande generationer:HJK said:
1) Pionjärerna, spelade D&D och DoD -82 i slutet på -70 till början på -80.
2) Den första svenska "rollspelsvågen" under 80-talet (mest Äventyrsspels produkter)
3) Den andra och riktigt stora vågen i början på 90-talet. (De som började med DoD-91/Nya Mutant)
4) Vet inte om den ens finns (som generation), men de som började efter att 3) ebbat ut.
Tack - då är det inte bara jag som är galenHJK said:
De blev regelmässigt slimmade, det kan jag hålla med om. De blev däremot inte genomgående bättre (som vi förväntade oss) vågar jag påstå.HJK said:
Framförallt under 90-talet tror jag att det var en fluga och att det slumpmässigt kom in icke-nördar (ofta såna som var värre) som kanske egentligen inte brydde sig så mycket om rollspel.HJK said:
Själv skulle jag vilja reda ut begreppen innan jag fortsätter. Amerikanarna skiljer på Nerd (Högpresterande, socialt efterbliven) Geek (Normal social kompetens men med ett djupt särintresse) och Dork (Lågpresterande med samma sociala inkompetens som Nerd). Jag tror att rollspelarna kanske kommer från alla tre fallangerna men att många av de sistnämnda (tillsammans med fotbollskillarna) försvann när flugan var över. Däremot kom det nog in några som traditionellt sett inte var rollspelare (datorspelare, lajvare, m.m.)
Helt klart försökte Target Games rikta in sig på en bredare marknad och framförallt de som var nya i svängen och förlorade därigenom kärntrupperna (FanBasen). "Awesome" grejen tycker jag man kan finna i alla andra spel från tiden också (DoD-91/Chronopia/MutantRymd/Chronicles etc.).
//EvilSpook
Re: Hur DoD är DoD egentligen? (Långt/Rant)
Jag skulle tippa att rollspel i Sverige var som allra allra störst 1985-88.
Egentligen helt ointressant, men den "stora" svenska rollspelsvågen var under slutet av 80-talet. Äventysspel visserligen ut extremt mycket produkter 90-92 ( titta på detta behändiga diagram) men det tog tokstopp ganska snabbt.EvilSpook said:
Jag skulle tippa att rollspel i Sverige var som allra allra störst 1985-88.
Re: Hur DoD är DoD egentligen? (Långt/Rant)
Jag tror helt enkelt Target själva tröttnade på Drakar och Demoner, och därför ändrades deras inrikting...
...man tyckte det nog var ballare att vara Games Worshop än Chaosium, liksom. När man var uppe och hälsade på Target och snackade med Nisse med flera på tidiga nittiotalet så var fokus mycket på balla skjutvapen, tuffa monster och breda axlar, om man säger så.
Sen är det nog så att tillväxten minskade (speciellt efter Kult och Nintendo och Segas intåg), och de äldre spelarna gick vidare till engelska spel efter ett tag.
Jag tror helt enkelt Target själva tröttnade på Drakar och Demoner, och därför ändrades deras inrikting...
...man tyckte det nog var ballare att vara Games Worshop än Chaosium, liksom. När man var uppe och hälsade på Target och snackade med Nisse med flera på tidiga nittiotalet så var fokus mycket på balla skjutvapen, tuffa monster och breda axlar, om man säger så.
Sen är det nog så att tillväxten minskade (speciellt efter Kult och Nintendo och Segas intåg), och de äldre spelarna gick vidare till engelska spel efter ett tag.
hakanlo
Hero
Re: Hur DoD är DoD egentligen? (Långt/Rant)
Jag tycker att DoDT tydligt är ett försök att hitta tillbaka till känslan, återetablera ett kontrakt. Men det är i grunden olika nog för att gamla uvar (läs undertecknad) inte ska känna igen sig. Iallafall vad gäller DoDT.
Min absoluta känsla är precis just det, det fångas bra genom ordet "awesome". Axelskyddsinflation. Regelöverambition (hur man gör en RP i DoD91; det är enligt mig ett praktexempel på icke-DoD). Mainstreaming. Kändes som ett kontraktsbrott mot de som var med (ref. diverse tidigare varumärkesanalyser).HJK said:
Jag tycker att DoDT tydligt är ett försök att hitta tillbaka till känslan, återetablera ett kontrakt. Men det är i grunden olika nog för att gamla uvar (läs undertecknad) inte ska känna igen sig. Iallafall vad gäller DoDT.
Re: Hur DoD är DoD egentligen? (Långt/Rant)
Jag tyckar Trudvang iofs är DoD, eftersom de äger namnet, men det är helt klart ett ANNAT DoD än Äventyrsspels.
Fast å andra sidan är Järnringens Mutant ett annat Mutant än Äventyrsspels (med sin anything goes SF-aktigare stil)... tiden går och folk vill göra sin grej.
Däremot skulle jag, om jag var Riot, satt en betydligt större Drakar och Demoner-logga på lådan (om de ville dra nytta av namnet)... nu kunde de lika gärna nästan skippat den.
Jag tyckar Trudvang iofs är DoD, eftersom de äger namnet, men det är helt klart ett ANNAT DoD än Äventyrsspels.
Fast å andra sidan är Järnringens Mutant ett annat Mutant än Äventyrsspels (med sin anything goes SF-aktigare stil)... tiden går och folk vill göra sin grej.
Däremot skulle jag, om jag var Riot, satt en betydligt större Drakar och Demoner-logga på lådan (om de ville dra nytta av namnet)... nu kunde de lika gärna nästan skippat den.