"Genom att skriva något i stil med "Copyright (c) 2003 Anders Troberg" (byt ut namn, årtal och byt till riktigt (c)-tecken). Årtalet ska vara det år då det skrevs, det ska alltså inte jackas upp varje år (vanligt misstag)!"
Du behöver inte ens göra det. Upphovsrätten (det som normalt kallas "copyright") får upphovsmannen omedelbart som denne blir upphov till något. Punkt.
I Sverige behövs inget (c)-tecken, men ska man ha ett så ska man inte använda teckenkombinationen (c), utan ett riktigt copyright-tecken. Sätter man dit en sådan så är det för att vara övertydlig och möjligen amerikansk, men det behövs inte.
Nära besläktat med detta är termen "publikationsrätt" (det som egentligen är "copyright"): publikationsrätten tillhör upphovsmannen, tills denne delar ut den till någon, till exempel ett förlag eller alla och envar. Denna publikationsrätt kan delas ut gratis eller mot ersättning, den kan delas ut exklusivt eller icke-exklusivt, och den kan begränsas på annat sätt.
Så säger jag att Västmark 2.14 är fritt för alla att skriva ut för eget bruk så ger jag alla och envar publikationsrätten för eget bruk, men upphovsrätten behåller jag. Säger jag att Västmark 3 inte får spridas så behåller jag publikationsrätten. Säger WotC att System Reference Document är fritt att sprida och publicera givet villkoren i OGL så har de gett alla och envar rätten en icke-exklusiv och något begränsad publikationsrätt.
Ett ord om upphovsman: om du skriver något på eget bevåg så är du upphovsman, även om du säljer publikationsrätten senare. Om du skriver något på beställning så regleras upphovsrätten i avtalet mellan dig och beställaren. Det kan mycket väl hända att upphovsrätten för beställt material kan hamna hos beställaren, beroende på avtal.
"Vill du kunna styrka det i rätten måste du på något sätt ha ett exemplar som bevisar att du hade skrivit det vid den tidpunkt som copyrighten utgår ifrån (2003 i exemplet ovan)."
Orsaken till att det kan vara värt att fixa sådan bevisning är rättsligt om någon snor det. Om någon snor ditt verk och du vill ta det till tingsrätten så är det du som påstår att den andre har begått en brottslig handling. Därmed ligger bevisbördan på dig - det är alltså upp till dig att bevisa att den andre har begått ett brott. Kan inte du bevisa detta så är han oskyldig.
Nu är risken som sagt var inte särskilt stor, men den är värd att fundera på i alla fall.