Nekromanti Hur får man en toppenstämning under spelmötet?

Jocke_898

Veteran
Joined
10 Mar 2004
Messages
61
Location
Österbybruk
Under mitt senaste spelmöte, när jag och några kompisar spelade DoD... Så var det lixom ingen stämning alls.. vi hade ju musik i bakrunden.... och helt släckt med några ljus tända men det var lixom inte någon stämning alls... Vi var i slutet av äventyret.. när vi skulle söka upp fursten i Fangora, som staden hette... men sen när vi hade hittat honom och skulle ta hans liv.. och återvända med den magiska ringen som han stulit från en bondflicka så försvann stämningen totalt... vi hade givetvis spelat i 4 å en halv timme.. men det var inte kul när stämningen egentligen ska va på topp... då den är i botten...

Hjälp mig... det här får absolut inte hända på nästa spelmöte...
Om ni har några funderingar så är jag tacksam om ni svarar...
 
Joined
29 Jul 2001
Messages
814
Location
Stockholm.
Var det spelarna som drivit handlingen dit?

Eller följde de bara med spelledaren?

Om det var det senare fallet kan vem som helst tappa suget...
 

DODswe4

Hero
Joined
3 Mar 2004
Messages
1,283
Location
Stockholm
Ett gått råd är att låta spelarna bestämma hur det ska gå, jag menar: Du säger inte vart dom ska, dom får ett uppdrag dom försöker lösa det på bästa sätt.

PS: ha alltid ett par reserv planer utöver huvud delen av äventyret. då spelare aldrig gör som man tänkt (i alla fall inte dom jag spelar med)
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,268
Location
Helsingborg
"Hjälp mig... det här får absolut inte hända på nästa spelmöte...
Om ni har några funderingar så är jag tacksam om ni svarar...
"
Många ogillar Dr Phil för att de tror Dr Phil är ute efter att lösa någons problem bara under en kort stund.. Detta är givetvis rätt omöjligt, då psykologen måste sätta sig in i problemet och det kan ta några möten innan det sker.. Vad psykologen då ser är mönster som denne kan peka ut och försöker få sin patiens att inse vad denne själv bör göra för att motverka dessa mönster.. Det Dr Phil gör är att ta en snabb väg och sedan peka ut de vanligaste svaren.. Det är därför jag nog gillar honom.. För allt som jag själv kommer på, alltså det vettigaste att göra, är precis det han säger.. Så när jag väl inte har ett svar så lyssnar jag på vad den gode doktorn säger, för det är vad jag antagligen skulle ha sagt om jag hade mer erfarenhet på området..

Så varför dillar jag om Dr Phil då? Jo, för att jag tycker du målar upp ett ickeproblem.. Om detta fortsätter i några spelomgångar, är det ett problem.. Då kan man se ett mönster och då kan man även försöka hitta på åtgärder.. Som det är nu så kan det bero på massor utav faktorer.. Vad hade du i åtanke när du skapade tråden? Att någon skulle säga "alltid beror på [det här]" och medan du läser det så öppnar sig himlen och solstråler lyser ner på området där du sitter.. Det är rätt otroligt att det skulle hända..

Vad tror du själv? Liksom, jag kan räkna upp anledningar som "trötthet", "ni har tappat gnistan", "stress", "dålig spelledare" (--> tråkigt äventyr), "sorg" och så vidare.. Fast det mest troliga är ändå att det beror på alla dessa faktorer, men de är fördelade över en majoritet av spelarna.. Kanske var det en tillfällighet? Hade du väntat till nästa spelomgång så hade du fått veta.. I regel kan det också vara spelledarens fel men jag vet inte hur din spelledare (eller du) spelleder, så jag kan inte säga "det här gjorde han fel"..

Sedan avtar också stämningen efter några års spelande.. Det gjorde det i vår spelgrupp och vi spelade väl i 5-6 år nästan varje gång i veckan.. Det hela gick över till att rollspela för att ha något att göra medan vi umgicks och sedan så blev det kort- och brädspel istället.. Kort- och brädspel under de få tillfällen vi ses nuförtiden, för numera är hela spelgruppen splittrade utöver östkusten..

/Han som är mer känd som Dr Pedophil (eller möjligtvis Necrophil om man ser till hans nuvarande signatur?)
 

Wictor

Warrior
Joined
9 Feb 2004
Messages
325
Location
Stockholm
Det jag nu säger är mina åsikter och inga vedertagna sanningar.

Musik och levande ljus tycker jag i regel inte har någon större inverkan på stämningen, de kan i alla fall inte ge dig stämning helt på egen hand. Jag tror att det mest handlar om någon sorts placeboeffekt, mina erfarenheter säger mig att man kan spela precis lika bra till glödlampor som till stearinljus.

Den avslagna stämning du beskriver har jag också råkat ut för. Jag tror att det mest beror på trötthet, man kan faktiskt bli psykiskt trött av att spela rollspel. Testa att ta något avbrott och gå ett varv runt kvarteret och lufta både er själva, era tankar samt rummet ni spelar i. Stämningen brukar komma lättare efter en liten luftpaus. Det är ju värt att testa i alla fall.
 

GrottrolletNaug

Swashbuckler
Joined
12 Dec 2001
Messages
3,026
Location
Uppsala
Enligt min erfarenhet så brukar stämningen vara på topp så länge det inte finns några störande moment i vägen.

Störande moment kan vara, men är inte begränsat till:

<ul type="square">
[*] Ringande mobiler
[*] Trötthet
[*] Ljud och rörelse från folk som inte är med i rollspelet (typ folk som går i trappor, TVapparater som står på, syrran som pratar i telefon)
[*] Offsnack
[*] Sviktande prestanda hos spelledaren
[*] Stress typ tidspress (vi måste gå om 30 minuter... fan.) eller annan stress (herren min skapare, jag har 1500 sidor historietenta om 2 veckor och har inte ens öppnat böckerna).
[*] Övriga koncentrationssvårigheter. Typ spelare som är nykära, nydumpade eller på annat sätt mer i sina tankar än i rollspelet.
[/list]


Undvik störande moment och ha ett bra äventyr samt spelare som verkligen vill spela så får ni stämning.


/Naug
 

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
8,057
Location
Nordnordost
Han räknar upp en massa olika skäl till en "trött" grupp, och jag håller med. En gång är ingen gång, man kan vara ur slag och det ger ett mindre bra spelmöte. En enda trött spelare (eller spelledare för den delen) kan sänka ett helt spelmöte. Men nästa gång man spelar och alla är utvilade och på hugget så kommer stämningen tillbaka.

Dock målar han upp en rätt dyster bild av att rollspel mattas av efter några år, här håller jag inte med alls. Jag räknar mig själv, om inte till gammelrävarna, så iallafall till rävarna i rollspelssverige (jag har spelat i sådär 18 år vid det här laget) och bortsett från första och andra spelmötets av nostalgi guldtäckta minnen så har jag haft lika roligt hela tiden. Eller när det har varit som roligast har det varit lika roligt, svackorna har blivit lite fler de senaste tio åren, men när det är bra så är det minst lika bra som det var för länge sedan när jag började.

När jag började på universitetet blev jag indragen i en rad olika spelgrupper och spelade Eon och Rolemaster med mycket stor behållning. Och trots mitt ogillande av Eon nu de senaste åren så är den kampanjen den jag minns som den bästa jag haft privilegiet att få spela i. Nu det senate året så har jag gjort flera speltester av Höstdimma med vakna och intressanta spelare, och där har det också varit höjdpunkter som jag kommer att bära med mig länge länge.

Så, tappa inte sugen för ett misslyckat spelmöte sånt händer, och blir det en ihållande trend så får du väl komma tillbaka och fråga på nytt.
 

ripperdoc

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,399
Location
Tokyo
Varje gång det här diskuteras tar folk upp saker som mobiler, musiken, ljussättningen, etc. Jag tror inte att det är det avgörande. Med risk för att säga något självklart - stämning kommer när spelarna engagerar sig i sina rollpersoners öden. Jag tror det är så enkelt. Man kan göra ett enkelt test - sätt deras rollpersoner under dödshot ("Ni är jagade av något ni vet kan döda er enkelt, om ni står kvar kommer ni att stryka med. Vad gör ni?"). Det är ganska banalt, men där har man början till en tät stämning. Om testet misslyckas och ingen stämning kommer upp så beror det på något allvarligt fel. Ni har spelat alldeles för länge, spelledaren har gjort en riktigt dålig insats eller spelarna bryr sig helt enkelt inte om sina karaktärer eller spelet. Det sista borde leda till arkebusering medelst tärningar, IMHO, eftersom ett grundkrav på spelare är att de engagerar sig.

Så, för att få stämning måste man engagera spelarna att bry sig om deras rollpersoner. Locka med vinster de vill att deras rollpersoner ska ha - pengar, ära, makt, relationer, etc. Hota med förluster de inte vill utsätta sina rollpersoner för - våld, död, förlust av viktiga föremål, etc.

/RD - stressad på morgonkvisten
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,656
Varje gång det här diskuteras tar folk upp saker som mobiler, musiken, ljussättningen, etc. Jag tror inte att det är det avgörande. Med risk för att säga något självklart - stämning kommer när spelarna engagerar sig i sina rollpersoners öden. Jag tror det är så enkelt.
Japp, håller med. De andra bitarna är trick man kan använda för att finputsa, men spelarnas engagemang är var allt börjar och slutar.
 

Petri

Veteran
Joined
22 Jul 2003
Messages
159
Location
Göteborg
det här får absolut inte hända på nästa spelmöte...
Det får det visst. Man kan inte lyckas varje gång. Låter som om du har lite för stor press på dig själv. Men sanningen är den att man inte alltid kan vara på topp, och man kommer att misslyckas lite då och då (talar av egen erfarenhet).

Och sedan som vissa redan har nämnt det var bara ett spelmöte, knappast nåt att hissa varningsflaggor för riktigt ännu. Men om problemet håller i sig så kanske du ska ta ett snack med spelgruppen för att luska ut vad problemet skulle kunna vara.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Vi var i slutet av äventyret.. när vi skulle söka upp fursten i Fangora, som staden hette... men sen när vi hade hittat honom och skulle ta hans liv.. och återvända med den magiska ringen som han stulit från en bondflicka så försvann stämningen totalt
Om jag förstår spelomgången rätt så hade ni bra stämning först, men att den totaldog efter att ni hade spöat fursten.

Då kan lösningen på ditt problem vara att skriva mer dramatiska äventyr. Jag gissar att dina spelare tappade känslan för att de kände att de hade "spöat bossen" - att de hade klarat det de ville klara. Kanske kan man likna ditt äventyr som en badboll; fin från utsidan, men så fort man tagit sig igenom det yttre laget så märker man att det är helt tomt innuti.

Riktigt bra berättare brukar säga att de lägger upp sina handlingar som en lök istället. Tittar man på en lök så kan man se ungefär ett par av de yttersta lagren. Skalar man bort det första lagret så framstår de inre lagren tydligare, och man kan se längre och längre in mot lökens kärna. Det blir aldrig tomt som innuti en badboll.

Hur gör man då detta i ett rollspel? Jo, tänk exempelvis om rollpersonerna i ditt äventyr hade kommit in till furstens borg i Fangora och sett en massa rester efter vad som såg ut att vara magiska ritualer: Nedbrända stearinljus, altare besudlade med blod som ännu inte levrat, rester efter stort sällskap som samlats i borgen för att sedan ha lämnat platsen... Det hade väckt rollpersonernas intresse. Tänk om de, när de dödat fursten, hade fått höra honom väsa med sina sista ord i livet "ni fick mig... men... ringen... är på väg mot... Demonberget... Fullfölja ritualen... Evigt mörker..." - då hade rollpersonerna direkt haft något nytt att göra. De hade alltså skalat bort Furste-lagret på löken, men haft kvar ett nytt och ännu häftigare äventyrs-lager på löken att skala.

Det viktiga är att man alltid slutar med ett s.k. klimax; en höjdpunkt. Det sista man gör skall vara det häftigaste i hela äventyret, och det skall inte komma någon lång, seg, transportsträcka efter det. Det är okej att läsa om hur två hober reser över hela världen för att bekämpa ondskan, men att läsa hur de går tillbaka hela vägen igen, det vore inget lattjo.

Därför brukar jag undvika äventyr i stil med "ni ska hämta den här grejen och sedan gå tillbaka hela vägen igen." Antingen så snabbspolar jag igenom hela tillbakaresan, eller så ser jag till att det fortsätter vara spännande på hela tillbakaresan, exempelvis genom att det blir en kapplöpning mot fienderna då båda försöker komma hem först och att det är där den -verkliga- slutstriden skall utspelas.

Nu vet jag iofs inte med säkerhet att det här är tips som kan hjälpa dig, men efter att ha läst vad du skrev så verkade det som att du hade förberett dig ordentligt och att det bara var i själva äventyret som det fanns stämningsmässiga brister. Men hoppa upp i sadeln igen, vi har alla ibland misslyckats med att få en riktigt tät stämning.
 

Lambi

Swordsman
Joined
5 May 2001
Messages
597
Location
Stockholm
Lök-exemplet och gRISING-[OT]

Lök-exemplet ar en bra mall for ett lyckat aventyr. Det blir lite ihaligt om man anvander badbollar. (syrsorna jollrar i parontraden som Tai-Chi/Body Balance-jeppar skulle uttryckt det... eller kanske inte... ehum).

Om ett aventyr kanns for ihaligt sa har man for fa lager. Jag brukar alltid forsoka slanga ut tradar som spelarna inte alltid behover folja, det kan bli manga konstiga idèer som spelarna hittar pa nar de forsoker koppla ihop saker och ting som kanske inte har nagot direkt samband. Det blir lattare en verkligare handling. Han som stotte ihop med spelaren och fragade efter nagra kronor kanske var arkeskurken som bara ville ta en narmare titt pa spelarna eller bara en hemlos, nerknarkad rackare...

Jag skrattade ganska gott at inlagget ocksa... Forlat Rising, kan inte hjalpa det. Jag rakade bara koppla det till ditt gamla splatterinlagg som du gjorde for himla lange sedan. Du skulle bara ana hur mycket noje det inlagget gjort mig. Tackar mjukast for det. -_-
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Jag tycker du har fått många fina svar här, som Hans inställning till problem i gruppen, RipperDocs engagemangsteori och Risings inlägg som gick på det i handlingen som verkade trigga det här. Jag tror att för att lösa problemet så behöver man både Risings och RipperDocs perspektiv: Stämningen kommer av hur intresserade och engagerade spelarna är. Exempel som tagits upp är hur mycket de känner för sina rollpersoner, andra exempel kan vara hur intresserade det är av världsbeskrivningen och hur intresserade de är av handlingen och vad rollpersonerna får göra (Olika spelare kanske vill få ut olika saker av rollspelet, och har tråkigt när de inte får det.)

Med utgångspunkt från vad som skrivits i den här tråden, skulle du kunna förklara mer ingående vad som hände egentligen? Är det något i den här tråden som du tycker uppträdde, så att säga?

Försvann utmaningen? Brast historien? Kom något yttre störningsmoment?
 

Jocke_898

Veteran
Joined
10 Mar 2004
Messages
61
Location
Österbybruk
det var spelarna som drivit handlingen ddit den kom.. iofsj så.. handlatde det oxå lite granna om att äventyret var rätt så stelt... äventyret är ganska styrt om man kna säga så.. rollspelarna hade inte mkt till val. men de har ja lär t mig av det här äventyret och så att om jag spelleder nån gång så väljer jag inte ett lika "stelt" äventyr......=)
 
Top