Nekromanti Hur får vi fler att börja spela rollspel?

[Anarchclown]

Ok. Det fantastiska med att spela rollspel i jämförelse med andra brädspel som man också kan spela karaktärer i är bland annat två saker. Det första är att man själv får vara kreativ när man skapar sin karaktär. Det andra är att man får spela samma karaktär under lång tid och utveckla den. Om jag bara ska spela en färdigskriven karaktär under kort tid kan jag lika gärna spela Mice & Mystics eller liknande. Alltså tror jag att ha allting färdiggjort är själva motsatsen till vad som tilltalar nya spelare. Jag inser behovet av det ibland på konvent till exempel, men om man har en mer avslappnad miljö så är det nog vettigare att låta folk göra sina egna karaktärer. Överlag har jag noterat att folk tycker att rollspel är kul när de testar det, jag är inte så säker på att man måste återuppfinna hjulet för att introducera folk.

 

[Mutanten]

Jag tror att den starkaste rekryteringskanalen är att de som spelar idag introducerar nya spelare.

Det tror jag också. Och om man inte klarar av att föda barn så får man sno andras barn dvs söka upp och introducera andra barn än sina egna om man inte har några.

Nu är iofs jag helt ointresserad av att spelleda barn men det kanske inte alla är.

 

[Mutanten]

Jag tror supergänget var inne på rätt spår vad gäller att locka unga till spelet. Skapa ett enkelt spel a la D&D. 15 enkla figurer av hjältar och monster, några golvplaner och en regelbok i serietidningsformat som förklarar enkla mekaniker runt strid (flanking, line of sight) och mycket enkla mekaniker runt färdigheter (saker som leta fällor och smyga, men fokus runt sociala färdigheter såsom övertala och liknande) och ett tärningsystem som bygger in färdighetsvärdet i tärningarna och som visar success inte siffror.

Hm, jag bör nog utveckla det sista lite...

Säg till exempel att alla varje gång de skall mäta sig mot en svårighetsgrad slår 5 sexsisdiga tärningar. Dessa är märkta med success eller fail men har olika många beroende på färg. En utan färdighet rullar 5x (2 success, 4 fails). För varje FV man har i en färdighet så får man byta ut en tärning mot en Kunnig tärning (3 success, 3 fails) och om man kommer över FV 5 så kan man få Expert-tärning (4 success, 2 fails).

När man sedan skall försöka sig på någonting, till exempel att klappa på någon så har de sakerna en svårighetsgrad som skall slås över eller lika med. Flanking gör att man får uppgradera en tärning ett snäpp eller eventuellt flera tärningar om man har rätt fördighet eller dyl.

Eller jag vet inte, jag bara spånar. Det kanske blir för svårt/stökigt/meckigt... Men grundiden tror jag på i alla fall.

Jag hade som barn inga problem att förstå grunderna i BRP. Det gör nog dagens barn också. De kan väl räkna till hundra och förstå att 57 är högre än 35 som de har i färdighetsvärde. Jag tror inte några specialtärningar behövs. Men jag tror tärningar behövs eftersom de är så kul med ROLLSPELSTÄRNINGAR. Därför kanske Savage Worlds är bättre än BRP eller D6 för med SW får barnen rulla fler konstiga tärningar. För är det något rollspel är för den oinvigde så är det "ett sällskapsspel med konstiga träningar".

 

[Mutanten]

Jag tycker vi är någonting på spåren här. Skaffa flickvän (för att introducera kvinnor för rollspel) -> gör flickvännen gravid (för att introducera barn för rollspel) = fler rollspelare

Jag tror allt står och faller med nördstämpeln. Eller nördförbannelsen. För frågan är om det är nörden som gör rollspel nördigt eller om det är rollspelen som gör nörden. Jag gissar att nörden och rollspelen är ihopväxta med varandra efter decennier av liv i symbios. Nörden och den nördiga rollspelshobbyn. Forever.

Men räkna med en counterattack.

 

[Vitulv]

Jag är helt övertygad om att hobbyn måste utvecklas rent tekniskt för att någonsin kunna bli något mer än en marginalföreteelse. Jag tror krank har pratat om detta tidigare.

Det finns ingen lockelse i rollspel som de ser ut idag, och har gjort sedan sjuttiotalet. Hobbyn har inte på något vis hängt med i den allmänna samhällsutvecklingen. Kopplingen till t.ex. smarta devices måste vara mer än en app som är en databas med regler. "Digitalisering" är inte att erbjuda pdf-versioner av tryckta regelböcker och äventyr.

Jag och tusentals andra nostalgiker älskar att Baldur's Gate och Icewind Dale har kommit i "enhanced editions". Men är det någon som på allvar tror att det lockar nya spelare?

För att locka nya spelare räcker det inte med snygga rollspelsböcker med fyrfärgstryck. Folk behöver något de inte sett förut, och man behöver locka fler sinnen än någon sorts introvert fascination för påhittade världar. Att prova på rollspel för första gången måste kännas som första gången en annan loggade in i WoW. Det behöver öppna en ny värld av saker man aldrig tidigare sett, samtidigt som det omfamnar den teknik som hela tiden är närvarande i våra liv.

Att snacka om tjocka eller tunna regelböcker är närmast skrattretande symptomatiskt för vår hobby. Vi kan liksom inte förstå hur någon inte kan vilja spela på vårt sätt (jag gör här ingen som helst skillnad på trad eller indie, D&D eller AW).

Så om frågan är "Hur får vi fler att börja spela rollspel som vi gör?" så är svaret: det får vi inte.
Hur vi får fler att vilja spela något som kan klassas som rollspel? Erbjud något som ingen sett förr. Erbjud något som 2015 känns lika nytt och omvälvande som Gygax D&D gjorde för 40 år sedan. Erbjud inte en ny mekanik för fucking handlingsresolution, eller vad ni rollspelsteoretiker nu kallar det.

Typ Skylanders, eller nåt. Det var coolt.

 

[Mutanten]

Spelleda på bibliotek kanske kan vara en väg att gå? Många bibliotek gillar ju att fixa sådana saker på helger, och de kan säkert ställa upp med ett rum eller något sådant där spelledande en gång i veckan kan äga rum. Då når en också de som gillar böcker, och det kan vara de som är troligast att de gillar rollspel.

/M

Det tror jag på. När jag var barn så hade de sagostunder för barn vissa tider på mitt lokala bibliotek. Rollspelstund, onsdagar kl 18-20.

 

[obak]

När började folk spela? Jag spelade rollspel första gången när jag var 10 eller 11, det var en kompis storebrorsa som spelledde Drakar och Demoner Expert, eller om det var 91. Hade jag börjat spela senare så vet jag ine om jag blivit lika intresserad av hobbyn.

 

[Magnus Seter]

När började folk spela? Jag spelade rollspel första gången när jag var 10 eller 11, det var en kompis storebrorsa som spelledde Drakar och Demoner Expert, eller om det var 91. Hade jag börjat spela senare så vet jag ine om jag blivit lika intresserad av hobbyn.

Jag var 13 år. Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli.

/M

 

[Ram]

Jag hade som barn inga problem att förstå grunderna i BRP. Det gör nog dagens barn också. De kan väl räkna till hundra och förstå att 57 är högre än 35 som de har i färdighetsvärde. Jag tror inte några specialtärningar behövs. Men jag tror tärningar behövs eftersom de är så kul med ROLLSPELSTÄRNINGAR. Därför kanske Savage Worlds är bättre än BRP eller D6 för med SW får barnen rulla fler konstiga tärningar. För är det något rollspel är för den oinvigde så är det "ett sällskapsspel med konstiga träningar".

Ja, det låter vettigt. Jag såg framför mig att de olika tärningarna hade lite olika balla symboler för success och fail som ytterligare skall späda på den mysiga känslan hos spelet. Typ som i Star wars X-wing eller Art of war.

 

[Vimes]

Nu gillade jag Vitulvs inlägg, för jag tyckte det lät vettigt. Men sen kom jag att tänka på en annan nördhobby, brädspelen, som har haft värsta renässansen de senaste åren, alldeles utan att några kvalitativa förändringar skett i hur brädspelen fungerar. Vad beror det på?

 

[Mutanten]

Jag är helt övertygad om att hobbyn måste utvecklas rent tekniskt för att någonsin kunna bli något mer än en marginalföreteelse. Jag tror krank har pratat om detta tidigare.

Det finns ingen lockelse i rollspel som de ser ut idag, och har gjort sedan sjuttiotalet. Hobbyn har inte på något vis hängt med i den allmänna samhällsutvecklingen. Kopplingen till t.ex. smarta devices måste vara mer än en app som är en databas med regler. "Digitalisering" är inte att erbjuda pdf-versioner av tryckta regelböcker och äventyr.

Du har säkert en poäng men samtidigt så lockar digitaliseringen av rollspelhobbyn inte mig. Jag gillar att rollspelen är ett icke digitalt andningshål i dessa facebookar- och instagramartider. Jag kan känna att rollspelen tvärtom envetet ska bita sig fast i det icke digitala samhället eftersom det är vad människor behöver som mest i vår allt mer digitala värld. Samtidigt måste man fråga sig hur mycket rollspelen kan förändras innan rollspel inte längre är rollspel. Jag misstänker att digitaliseringen av rollspelen om den blir av kommer att döda rollspelshobbyn så som vi känner den i dag. Jag är inte säker på att jag vill se rollspelen utvecklas så.

Det är ganska orimligt att tro att rollspelen ska vara någonting annat än en marginell företeelse. Jag tycker att det är lika naivt att tro att rollspelen ska konkurrera med datorspelen som att tro att undervattensrugby ska konkurrera med fotbollen om publiken. Rollspelen har inte en chans och lika bra är kanske det. Man måste fråga sig om det finns ett självändamål i att fler ska spela rollspel. Ja fler rollspelare innebär mer pengar i branschen och större möjligheter att ge ut professionella produkter så ur den aspekten finns det en mening med att fler spelar rollspel. Men annars? Jag är tveksam.

För att locka nya spelare räcker det inte med snygga rollspelsböcker med fyrfärgstryck. Folk behöver något de inte sett förut, och man behöver locka fler sinnen än någon sorts introvert fascination för påhittade världar. Att prova på rollspel för första gången måste kännas som första gången en annan loggade in i WoW. Det behöver öppna en ny värld av saker man aldrig tidigare sett, samtidigt som det omfamnar den teknik som hela tiden är närvarande i våra liv.

Jag är inte så säker på det. DoD och gamla Mutant är någonting nytt för en 10-åring som provar det i dag lika mycket som det var det när jag spelade spelen första gången. Det kanske tvärtom är så att nya rollspel riskerar att förstöra den positiva upplevelse som de gamla rollspelen uppenbart har förmedlat till så många människor.

Jag tror inte det är något större fel på spelen som redan finns i dag i sig. Jag tror bara inte att barn och ungdomar tar sig tid till att spela rollspel. Det är så mycket annat som stjäl deras uppmärksamhet. Det gäller att slå av strömmen så att folk återvänder till "verkligheten".

Jag tror inte barn och ungdomar behöver mer än uppfräschade versioner av DoD och Mutant (som ju finns i en ny version) plus någon som lär ut hur rollspel kan spelas. När man ändå fräschar upp spelen så kan man passa på att minska ner förberedelsetiden när man ändå håller på.

Sedan är det ett problem att så många rollspel kräver så mycket förberedelser. Det är inte bara generation GRATIS vi har att göra med utan även generation NU. Det krävs ofta en ihärdig spelledare för att rollspelandet inte ska stanna av. Jag tror rollspel som går snabbt att förbereda (inte inför första spelmötet utan inför varje nytt äventyr) och som kanske passar bra för korta spelpass ligger mer i tiden än megakampanjer som kräver en spelledare med med en läkares läshuvud och med tid som en pensionär.

 

[Magnus Seter]

Nu gillade jag Vitulvs inlägg, för jag tyckte det lät vettigt. Men sen kom jag att tänka på en annan nördhobby, brädspelen, som har haft värsta renässansen de senaste åren, alldeles utan att några kvalitativa förändringar skett i hur brädspelen fungerar. Vad beror det på?

Jag tror att det delvis beror på att de brädspel vi hade när vi var små var/är skitdåliga. På de senaste åren har det kommit väldigt bra brädspel, bra paketerade och spännande och roliga.

Långt bättre än Försvunna Diamanten, typ. Och det torde ha påverkat spelandet. Och sen kan det vara så att gamla rollspelare plockat upp brädspelshobbyn för att rollspel är för trist och för tidsödande. Ett brädspel ger kicken av "new and shiny" och går att spela på några timmar. Och så behöver en inte läsa tjocka tjocka regelböcker.

/M

 

[Vimes]

Jag vet inte. Går du in i en leksaksbutik eller typ Akademibokhandeln är, med extremt få undantag, alla spel som säljs antingen för väldigt små barn eller för efterblivna vuxna. Men vid sidan om detta (som ju varit ett faktum skitlänge) så har brädspelshobbyn expanderat jättemycket.

Edit: förövrigt finns det jättemycket bra brädspel som har 20-30 år på nacken i varje fall.

 

[Man Mountainman]

Nu gillade jag Vitulvs inlägg, för jag tyckte det lät vettigt. Men sen kom jag att tänka på en annan nördhobby, brädspelen, som har haft värsta renässansen de senaste åren, alldeles utan att några kvalitativa förändringar skett i hur brädspelen fungerar. Vad beror det på?

Jag framför spekulationen att det beror på två saker: 1) bättre brädspel, 2) en mer spel-savvy befolkning som typ fattar vad det går ut på, 3) slump [jag sa två saker, men "slump" är ju inte riktigt en sak].

Man kan ju leta orsaker tills man blir blå, men i slutändan styrs väl sånt här mycket av mer eller mindre godtyckliga trender. Varför var det inne med surdegsbröd för några år sedan? Ingen vet (de som påstår att de vet har fel). Det är bara en sån där grej: nån sätter igång, och så hakar några andra på för att det verkar skoj, och sen uppnås en kritisk massa som gör att den trendkänslige inte kan tillåta sig själv att stå utanför.

Det om det. Jag tror Vitulv har fel. Inte behövs det sound and fury. Folk hakar på så nippriga saker, så varför inte rollspel? Om det är något som står i vägen för att rollspelen ska få en renässans i Sverige (det verkar redan vara på gång i USA, om man ska tro Ken och Robin) så är det väl att den svenska hobbyn är så nördigt navelskådande. Vi måste bli lite mer business-minded, tror jag, som jänkarna är av naturen. Hur ska det gå till? Fråga inte mig, jag är ingen jävla krämare. Trial and error, antar jag, som med allt annat.

Okej, det här var ett synnerligen ohjälpsamt inlägg. Mountainman out!

 

[Mutanten]

Instämmer med tidigare förslag om gateway-droger. En hel del lär väl ha kommit in på ungefär samma sätt som undertecknad, dvs genom enklare spel som HeroQuest och dess kusiner, som introducerar själva grundkonceptet med rollspel; åtminstone om man vill rekrytera folk som är mer inriktade på spel och grottkräl.

Visst men jag tror ni missar målet. Problemet är inte bristen på tillräckligt bra rollspel för att introducera nya spelare till hobbyn. Jag tror problemet ligger i att lära barn och ungdomar att spela rollspel dvs det är nyrekryteringen som brister. Att ge ut ett nybörjarvänligt rollspel är inte samma sak som att nya människor börjar spela rollspel. Spelet är bara början.

EDIT: Ett konkret exempel. Jag hatar att läsa dåligt skrivna böcker. Varför har inget spelförlag gjort en serie youtube-filmer som förklarar reglerna som de står i boken och avslutar hela föreläsningsserien med en serie acutal play-filmer? Jag tycker att detta hade varit tusen gånger mer digitalisering än att ge ut rollspelet som pdf utan att för den skulle förändra rollspelen i sin natur. Varför skriver ni böcker när övriga världen alltmer använder sig av rörlig bild för att kommunicera med omvärlden?

 

[Ram]

Jag vet inte. Går du in i en leksaksbutik eller typ Akademibokhandeln är, med extremt få undantag, alla spel som säljs antingen för väldigt små barn eller för efterblivna vuxna. Men vid sidan om detta (som ju varit ett faktum skitlänge) så har brädspelshobbyn expanderat jättemycket.

Edit: förövrigt finns det jättemycket bra brädspel som har 20-30 år på nacken i varje fall.

Håller med om de mindre leksaksaffärerna och bokhandlarna, men t.ex. Toys'r'us är hyfsat ok. Ticket to ride, carcasonne, catan etc. har dykt upp på hyllorna. Lite framsteg.

 

[Vimes]

Jag tror Man Mountainman har rätt!

 

[Mutanten]

När började folk spela? Jag spelade rollspel första gången när jag var 10 eller 11, det var en kompis storebrorsa som spelledde Drakar och Demoner Expert, eller om det var 91. Hade jag börjat spela senare så vet jag ine om jag blivit lika intresserad av hobbyn.

Jag tippar att introduktionen bör ske senast strax för tonåren. Kanske ännu tidigare eftersom barnen börjar använda surfplattor på BB nuförtiden.

 

[Mutanten]

Och sen kan det vara så att gamla rollspelare plockat upp brädspelshobbyn för att rollspel är för trist och för tidsödande. Ett brädspel ger kicken av "new and shiny" och går att spela på några timmar.

Så var det för mig när jag plockade upp rollspelshobbyn efter ett lååångt uppehåll för några månader sedan. Jag tänkte att jag satsar på brädspel och lyckades övertala en skeptisk spelgrupp att brädspelen har utvecklats mycket och är nästan lika roliga som rollspel. Jag hade fel. Det går inte att jämföra rollspelsbrädspel som Descent med vanliga rollspel.

Nu är jag istället inriktad på fisktankar och deckarrollspel som jag hoppas ska gå snabbt förbereda och skapa äventyr åt utan att för den skull tappa rollspelskänslan. Jag hoppas att jag har hittat en gyllene medelväg. Jag hoppas kunna spelleda ett deckarrollspel som är ett mellanting mellan The Esoterrorists och brädspelet Sherlock Holmes Consulting Detective.

 

[Vitulv]

Du har säkert en poäng men samtidigt så lockar digitaliseringen av rollspelhobbyn inte mig. Jag gillar att rollspelen är ett icke digitalt andningshål i dessa facebookar- och instagramartider. Jag kan känna att rollspelen tvärtom envetet ska bita sig fast i det icke digitala samhället eftersom det är vad människor behöver som mest i vår allt mer digitala värld. Samtidigt måste man fråga sig hur mycket rollspelen kan förändras innan rollspel inte längre är rollspel. Jag misstänker att digitaliseringen av rollspelen om den blir av kommer att döda rollspelshobbyn så som vi känner den i dag. Jag är inte säker på att jag vill se rollspelen utvecklas så.

Det är ganska orimligt att tro att rollspelen ska vara någonting annat än en marginell företeelse. Jag tycker att det är lika naivt att tro att rollspelen ska konkurrera med datorspelen som att tro att undervattensrugby ska konkurrera med fotbollen om publiken. Rollspelen har inte en chans och lika bra är kanske det. Man måste fråga sig om det finns ett självändamål i att fler ska spela rollspel. Ja fler rollspelare innebär mer pengar i branschen och större möjligheter att ge ut professionella produkter så ur den aspekten finns det en mening med att fler spelar rollspel. Men annars? Jag är tveksam.



Jag är inte så säker på det. DoD och gamla Mutant är någonting nytt för en 10-åring som provar det i dag lika mycket som det var det när jag spelade spelen första gången. Det kanske tvärtom är så att nya rollspel riskerar att förstöra den positiva upplevelse som de gamla rollspelen uppenbart har förmedlat till så många människor.

Jag tror inte det är något större fel på spelen som redan finns i dag i sig. Jag tror bara inte att barn och ungdomar tar sig tid till att spela rollspel. Det är så mycket annat som stjäl deras uppmärksamhet. Det gäller att slå av strömmen så att folk återvänder till "verkligheten".

Jag tror inte barn och ungdomar behöver mer än uppfräschade versioner av DoD och Mutant (som ju finns i en ny version) plus någon som lär ut hur rollspel kan spelas. När man ändå fräschar upp spelen så kan man passa på att minska ner förberedelsetiden när man ändå håller på.

Sedan är det ett problem att så många rollspel kräver så mycket förberedelser. Det är inte bara generation GRATIS vi har att göra med utan även generation NU. Det krävs ofta en ihärdig spelledare för att rollspelandet inte ska stanna av. Jag tror rollspel som går snabbt att förbereda (inte inför första spelmötet utan inför varje nytt äventyr) och som kanske passar bra för korta spelpass ligger mer i tiden än megakampanjer som kräver en spelledare med med en läkares läshuvud och med tid som en pensionär.

Du bygger hela ditt resonemang på vad du vill att rollspel skall vara. Och du spelar redan rollspel. Så för den ursprungliga frågeställningen blir det tämligen irrelevant.

Alltså, jag tycker också om hur rollspelen är idag. För mig räcker digitaliseringen med pdf:er och regelappar. Men det är inte nostalgiska nördar som dig och mig vi pratar om, utan en helt annan målgrupp som varken växte upp innan smartphones, eller har spelat rollspel i 20+ år.

Så för mig får rollspel gärna fortsätta vara som de alltid har varit, och fortsätta vara ett marginaliserat särintresse. Precis som dig känner jag heller inget brinnande intresse av att locka in fler i hobbyn.