chrull
Stockholm Kartell
- Joined
- 17 May 2000
- Messages
- 8,429
Har du en källa på det? En vanlig kritik mot VtM är ju att det just var super(anti)hjältar med huggtänder och att det ofta bara handlade om att banka fiender.
Hur folk spelade Vampire
- Thread starter chrull
- Start date
Ingen källa utöver de vampirespelare jag mötte när det begav sig, nej.
Jag är dock fullt medveten om att en hel del spelgrupper spelade det som om det vore D&D, och sedan klagade på att de gjorde det.
(Inte för att spelet har jättebra SL-verktyg för att designa intrigfokuserade äventyr, men utifrån fiktionen i böckerna etc tyckte jag ändå det var hyfsat tydligt. Men det är kanske den gamla lögnen om att "finns det mest regler för strid så ska man såklart mest strida" som spökar?)
För mig är det ett typexempel på att om man inte har ett bra "såhär spelleder man"-kapitel så kommer större delen av upplevelsen vara beroende på vad SL (och spelarna) redan kan. Och om SL kommer direkt från klassiskt äventyrsbankande…
- Joined
- 4 Dec 2010
- Messages
- 7,737
Angående Vampire och tjejer så är blev de tjejer jag kände som jag kände intresserade av Vampire vis lajv och spelade där på ett sätt som lade fokus på relationer och intriger och i princip inget fokus på strid. Det var först därefter de blev intresserade av bordsrollspelet Vampire och när de väl började med det spelade de på samma sätt som de gjorde vid lajv, det vill säga fokus på intriger och karaktärsutveckling. Just de tjejer jag kände tror jag hade kört på samma sätt oavsett regler. Vet att detta är superanekdotiskt.
Stämmer nog också rätt bra med min anekdotiska upplevelse. Många kom antingen via lajv eller via de som kom via lajv (eller kom via lajvkultur även om de aldrig kommit iväg på faktiska lajv).
Och att folk som kommer från lajv spelar annorlunda än folk som kommer från D&D/DoD/andra tradspel känns inte helt förvånande kanske =)
Men det känns just därför lite märkligt när Vampire skälls för att vara "superhjältespel med huggtänder"; jag fattar att det behövts mer verktyg för att bryta tradspelares mönster, men samtidigt blir det lite skumt när man skäller på ett spel för något man själv tar med sig in.
Cybot
Mest spelbar
"Superhjältespel med huggtänder" är en legitim kritik oavsett hur du spelar spelet. För oavsett om man använder muskler eller intrig så lutar Vampires regler åt power fantasy snarare än skräck.
Vilket bara är en fungerande kritik om man går med på paradigmet "ett rollspel är sina regler, och där reglerna har tonvikt är där spelet har sin tonvikt".
Vilket jag alltså inte gör.
entomophobiac
Pistoler & Mord
Det här tycker jag dock är ganska intressant, för rollspelet är ju mer fokuserat på Humanity än power fantasy. Att du har massor med övernaturliga krafter innebär ju inte nödvändigtvis att det är en power fantasy, när spelets centrala konflikt snarare handlar om att inte använda sina krafter utan hålla fast vid sin mänsklighet. Och sedan klankonflikterna mellan vampyrer som har olika förhållningssätt till hur de sprider förbannelsen, och hur de ser på humanity.
Att det absolut går att spela på det sättet är ju något annat än vad spelets intention var. Lite som att Western med en grupp tolvåringar nästan ovillkorligen slutade med bankrån och sheriffdueller. Det betyder ju inte att Western är ett spel som handlar om bankrån och sheriffdueller.
Quadrante
Grisbonde
En hel del spel/produkter skulle nog må bra av att premissen skrivs ut tydligt. Gärna kort. Typ: Vampire — kampen mellan den inre besten och sin mänsklighets överlevnad.
Så har de som spelar en chans att försöka uppfylla kreatören/ernas intension. Sen att man kanske upptäcker att spelets byggstenar inte drar åt samma håll som idén är väl nyttigt.
Så har de som spelar en chans att försöka uppfylla kreatören/ernas intension. Sen att man kanske upptäcker att spelets byggstenar inte drar åt samma håll som idén är väl nyttigt.
Mikl
Warrior
- Joined
- 11 May 2023
- Messages
- 319
Absolut, och jag tycker att detta gränsar till den stora och eviga frågan om hur spelgrupper ska hantera inbördes skiljaktigheter i preferenser och spelstil.
Jag tycker att rätt ände att börja i är att titta på spelaren, varje individ för sig. Någon som går igång på att vara en certifierad tuffing i spelet kommer att vilja ha en rollperson som är en asskicker oavsett system och setting. Samma sak med en spelare som tycker att rollgestaltningen är det viktigaste. Eller den som behöver en bra och begriplig story för att tycka att spelmötet är meningsfullt. Eller den som vill spela en ninja varje gång (Rogue, Assamite, I don´t care!). Förr eller senare graviterar folk mot sina gamla vanor.
Det går att bredda sin repertoar men bara om man själv vill, och jag skulle inte begära det av någon som inte tycker att det är kul.
Men detta är alltså ett symtom som jag inte bara tycker går från D&D-fantasy till storytelling utan åt alla riktningar samtidigt. Det skulle underlätta om alla spelare hade full koll på sina preferenser och att alla grupper kunde hantera detta prestigelöst, men det kommer aldrig att hända så var och en får försöka lösa det i sin egen grupp.
entomophobiac
Pistoler & Mord
Inte för att vara sån, men på första uppslaget av andra utgåvan står det: A Storytelling Game of Personal Horror. "By becoming a monster, one learns what it is to be human". Spelet ägnar väldigt många sidor åt att förklara vad det tycker det handlar om. Men inget av det hindrar det ju från att bli blobb-min/maxning eller superhjältar med huggtänder runt ett faktiskt spelbord.
Jag kan ofta tycka att åsikter kring spel bottnar i en sorts mainstreamkonsensus snarare än vad spelen själva faktiskt uttalat eller spelmekaniskt försöker uppnå. Men så är det ju med många olika hobbies, såklart.
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 19,803
De publicerade en hel bok om att spela lönnmördare tränade från barnsben, sedan gjorda till vampyrer, som bor i ett magiskt laserfort i efterlivet och slåss mot aliens från en annan spirituell dimension som OCKSÅ är rymden som förvandlat sig till magisk cancer som ger folk superkrafter. Så, de säger en massa saker.
Quadrante
Grisbonde
Jo, det finns där. Men jag sa att [en hel del spel/produkter skulle må bra av …], inte att VtM saknar en. Sen att så många skippar läsa detta och kollar upp stridskapitlet istället… (och blir förvånad när/om de inte hittar ett).
MODERERING
Den här diskussionen kommer från tråden om D&D:s dominans: Jag är så jävla trött på D&Ds dominans | rollspel.nu
Den här diskussionen kommer från tråden om D&D:s dominans: Jag är så jävla trött på D&Ds dominans | rollspel.nu
Ptja, alltså, ALLA skrivna äventyr vi spelade (vi spelage hela GC och allt officiellt till Chicago By Night) hade rätt gott om moment där det var nästan omöjliga att undvika strid. Och humanity är ganska enkelt att hantera regelmässigt så länge en inte är just i strid.
Så visst, om vi tar bort regler och skrivna scenarion och bara behåller setting så kan jag köpa att det inte är fokus på strid!
Minimoni
Homelander
De tjejer jag under några gånger spelade med, två från min klass på gymnasiet och några andra LotR-nördar som likt mig själv köade i flera dagar och nätter för att få biljetter till tredje filmen. De spelade precis lika varierar eller likriktat som vilka killar som helst som jag har spelat med. Det var precis lika mycket/lite strid i Vampire som det var när jag spelat utan tjejer, och nog förekom det strid även när tjejerna var med. De hade precis lika blodtörstiga(pun intended) karaktärer och skapade precis lika mycket utrymme för strid när de var SL som någon av de killarna jag spelat med hade gjort.
Så mina högst anekdotiska upplevelser av VTM och att spela med tjejer kontra killar, är att det inte är för mig någon skillnad alls. Jag tror man självklart kan spela VTM utan att det har mycket strid eller ens strid alls, men jag tror inte att utfallet beror på vilket kön spelarna/sl har eller inte har.
Så mina högst anekdotiska upplevelser av VTM och att spela med tjejer kontra killar, är att det inte är för mig någon skillnad alls. Jag tror man självklart kan spela VTM utan att det har mycket strid eller ens strid alls, men jag tror inte att utfallet beror på vilket kön spelarna/sl har eller inte har.
Jag tror inte att någon argumenterat för ett fullständigt beroende heller. Det är inte som att "tjej = intriger, man = våld" och att det stämmer för varje enskild spelare.
Däremot har det ju traditionellt varit så att de spel som i högre grad lockat kvinnor varit de som varit mer fokuserade på intriger och skräck, snarare än gladvåld eller den sortens musklig/blodig/våldsam power fantasy. Innan Vampire lockade en massa tjejer var det vad jag förstått CoC som var det stora "tjejspelet".
Och återigen utan att säga att inga tjejer spelade något annat. Vi snackar mönster, sannolikheter och grader här. Inte könsdeterminism.
Minimoni
Homelander
Jepp, jag argumenterar inte emot dig. Jag ville endast slänga in mina fem anekdotiska eurocent.
entomophobiac
Pistoler & Mord
Enough said!
Quadrante
Grisbonde
En sak jag saknade med VtM var en guide hur man tänker under olika tidsåldrar. Hade varit snyggt hjälpmedel för en spelledare …
entomophobiac
Pistoler & Mord
Verkligen! Men då hade de ju inte kunnat sälja böcker som Vampire: The Dark Ages...
Känns som mycket av vad WoD blev handlade om att sälja böcker.