...samtidigt blir det lite skumt när man skäller på ett spel för något man själv tar med sig in.
Absolut, och jag tycker att detta gränsar till den stora och eviga frågan om hur spelgrupper ska hantera inbördes skiljaktigheter i preferenser och spelstil.
Jag tycker att rätt ände att börja i är att titta på spelaren, varje individ för sig. Någon som går igång på att vara en certifierad tuffing i spelet kommer att vilja ha en rollperson som är en asskicker oavsett system och setting. Samma sak med en spelare som tycker att rollgestaltningen är det viktigaste. Eller den som behöver en bra och begriplig story för att tycka att spelmötet är meningsfullt. Eller den som vill spela en ninja varje gång (Rogue, Assamite, I don´t care!). Förr eller senare graviterar folk mot sina gamla vanor.
Det går att bredda sin repertoar men bara om man själv vill, och jag skulle inte begära det av någon som inte tycker att det är kul.
Men detta är alltså ett symtom som jag inte bara tycker går från D&D-fantasy till storytelling utan åt alla riktningar samtidigt. Det skulle underlätta om alla spelare hade full koll på sina preferenser och att alla grupper kunde hantera detta prestigelöst, men det kommer aldrig att hända så var och en får försöka lösa det i sin egen grupp.