Om någon säger ”I en stor slottssal står fyra statyer föreställande ankor” till min fru, så skapas en 4K VR-upplevelse i hennes hjärna där hon kan gå runt i salen och kolla. Hon kan liksom kliva in i bilden i huvudet. Hjärnan fyller även i alla detaljer: hur golvet ser ut, var dörrarna finns, arkitektorisk stil, hur många fönster, vilka färger allt har, hur ankorna ser ut (spoiler: De har riddarrustningar på sig), etc.
Om någon säger samma till mig, ser jag ingenting i huvudet. Möjligen flimrar en blek urvattnad svartvit 2d-bild av random detalj förbi, men oftast inte ens det. Min hjärna fungerar mer som, jag vet inte, en ständigt blåsande vind av ord, meningar och symboler. Vissa delar av vinden blåser liksom... närmre... och skapar en ständigt pågående monolog i huvudet.
Sånna här skillnader i hur man tänker måste ju påverka rollspelande jättemycket. Eller? Vad man har för teknik som sl, vad man uppskattar som spelare. Hur man konstruerar äventyr och spel.
Hur tänker ni? Och hur påverkar det ert rollspelande tror ni?
Om någon säger samma till mig, ser jag ingenting i huvudet. Möjligen flimrar en blek urvattnad svartvit 2d-bild av random detalj förbi, men oftast inte ens det. Min hjärna fungerar mer som, jag vet inte, en ständigt blåsande vind av ord, meningar och symboler. Vissa delar av vinden blåser liksom... närmre... och skapar en ständigt pågående monolog i huvudet.
Sånna här skillnader i hur man tänker måste ju påverka rollspelande jättemycket. Eller? Vad man har för teknik som sl, vad man uppskattar som spelare. Hur man konstruerar äventyr och spel.
Hur tänker ni? Och hur påverkar det ert rollspelande tror ni?