Nekromanti Hur fysiska är ni beredda att vara?

[chrull]

Vilken nivå är ni bekväma med, vilken utmanar er och var går gränsen för vad som är ok? Varför?

SSC: Safe Sane and Consensual.

I vanliga fall är jag inte okej med att någon rör vid mig överhuvudtaget, det gäller trippelt upp om det är någon jag bara umgås med i rollspels-sammanhang.
Och det här gäller saker som att lägga handen på min axel.

Så nej, håll fysisk kontakt borta från spelbordet.

Är du säker på att du vill använda en BDSM term för att beskriva något vid spelbordet? Det känns likadans som när folk har "safe-words"

SSC är ju en bra regel att hålla sig till när man har med andra personer att göra överhuvudtaget. Ska jag vara ärlig hade jag inte läst alla inlägg och sett att safe words redan kommit på tal.

 

[Krille]

Intressant, det är nämligen inte min erfarenhet. Jag tror förvisso inte att jag kan minnas att X-cardet har använts någon gång jag varit med men jag har när jag hört mig för i efterhand fått feedback om att det är tryggt att det finns där.

Enkät kanske är ett steg för långt, jag är inte helt säker, och möjligen blir det ett gevär av den Chekovska modellen men det skulle vara spännande att testa och om det kan göras och sparas från några konvent kan man nog få lite intressant analys ur statistiken.

Som det heter, "your mileage may vary".

Så fort de där säkerhetsdetaljerna kommer upp så upplever jag att vi inte är kamrater kring ett spel längre. Vi är snarare motståndare som förhandlar om hur forumet för vår interaktion ska se ut. Så fort det händer så blir jag obekväm med vad som skulle vara ett kamratligt nöje kring köksbordet, och så vill jag inte ha det.

Jag är dessutom en person som dras iväg till fjärran världar av text på papper. Text utan fysisk beröring, utan gester, kan skicka iväg mig till en magisk internatskola, en koloni på Mars, ett iskallt och hårigt Norden för tusen år sedan, eller ett galaktiskt rymdkrig långt in i framtiden.

Beröring rycker mig tillbaka till här och nu och framförallt till mig, den person som jag hade tagit ledigt från.

 

[Vitulv]

Inget alls egentligen. Jag har svårt att de hur jag skulle uppskatta att någon vid spelbordet tog på mig. Jag har generellt lite svårt för alltför yvigt gestikulerande också, det känns som dålig amatörteater och för mig stör det mer än det ger.

 

[Svarte Faraonen]

Inget alls egentligen. Jag har svårt att de hur jag skulle uppskatta att någon vid spelbordet tog på mig. Jag har generellt lite svårt för alltför yvigt gestikulerande också, det känns som dålig amatörteater och för mig stör det mer än det ger.

Därav att jag blir mer gestikulerande när det är ett spel där det känns OK att vara mer "amatörteater". The Daughters of Verona är ett utmärkt exempel -- spelet är tänkt att vara som en komedi på 1500-talet, och även de som sitter längst bak ska kunna förstå vad ni gör, så att prata styltigt och göra överdrivna gester passar helt in i temat.

 

[Vitulv]

Inget alls egentligen. Jag har svårt att de hur jag skulle uppskatta att någon vid spelbordet tog på mig. Jag har generellt lite svårt för alltför yvigt gestikulerande också, det känns som dålig amatörteater och för mig stör det mer än det ger.

Därav att jag blir mer gestikulerande när det är ett spel där det känns OK att vara mer "amatörteater". The Daughters of Verona är ett utmärkt exempel -- spelet är tänkt att vara som en komedi på 1500-talet, och även de som sitter längst bak ska kunna förstå vad ni gör, så att prata styltigt och göra överdrivna gester passar helt in i temat.

Jag menar absolut inte att det inte funkar för andra än mig själv och kan absolut förstå att det passar vid den typen av spel. Men jag är ju heller inte så intresserad av sådana spel som Daughters of Verona

 

[Svarte Faraonen]

Inget alls egentligen. Jag har svårt att de hur jag skulle uppskatta att någon vid spelbordet tog på mig. Jag har generellt lite svårt för alltför yvigt gestikulerande också, det känns som dålig amatörteater och för mig stör det mer än det ger.

Därav att jag blir mer gestikulerande när det är ett spel där det känns OK att vara mer "amatörteater". The Daughters of Verona är ett utmärkt exempel -- spelet är tänkt att vara som en komedi på 1500-talet, och även de som sitter längst bak ska kunna förstå vad ni gör, så att prata styltigt och göra överdrivna gester passar helt in i temat.

Jag menar absolut inte att det inte funkar för andra än mig själv och kan absolut förstå att det passar vid den typen av spel. Men jag är ju heller inte så intresserad av sådana spel som Daughters of Verona

Ja, egentligen är det ju inget jag själv spelar i vanliga fall heller, utan det är mest på konvent jag kör den sortens grejer. Så jag kanske brer på lite mer eftersom det är ett särskilt tillfälle -- i de spel jag spelar i vanliga fall rör jag mig mindre.

EDIT: "Mindre" är i det här fallet "ungefär så mycket jag gestikulerar när jag har en intensiv diskussion på fyllan". Så det kan nog vara rätt mycket ändå.

 

[Mundo]

Skaka hand går bara bra om de introducerar sig för en viktig karaktär. Det har hänt någon gång då och då.

Allt annat förutom det skulle jag nog inte vara så bekväm med.

 

[Troberg]

Jag ser inte vad som händer runt bordet som en separat värld. Med andra ord, jag är OK med det som jag skulle vara OK med utanför spelet. Det kan dessutom variera mycket beroende på person och situation.

 

[slanfan]

Jag drar gränsen vid en high5 efter ett bra tärningsrull. Kramas och slåss kan vi göra nån annan gång.

 

[Brokk]

Det beror på spelgrupp. Vissa grupper har vi vart mera fysiska med kramar och lite halvt lajvande. Men gruppen jag är i nu är nog höjda röster och ta i hand lagom, inget hångel
/Brokk

 

[Zimith_UBBT]

Jag kan både slåss och hångla i rollspel. Hör av dig!

 

[solvebring]

Jag vill kort sagt bara tacka för ett givande inlägg. Tänkvärt att vara fysisk fast på ett mer symboliskt, markerande sätt. Gillar det tänket. Låter vettigt och safe.

 

[solvebring]

... men då spelar du inte längre bordsrollspel...

Nu tar jag ett citat här lite ur sitt sammanhang men jag tar det lite som ett exempel på något som, i minoritet, getts uttryck för i tråden. Dels blir jag lite nyfiken på vad hobbyn jag sysslar med kallas men det känns som en fruktlös diskussion, jag tror att jag vet vad du menar och att du inte menar något nedvärderande om min spelstil med det, och dels funderar jag över hur lät det skulle vara för mig att av misstag förstöra ditt kul på exempelvis konventsspel och hur detta problem löses. Jag spelar en hel del spel som jag själv upplever blir bättre av spel "i rummet" och det som ter sig naturligt för dig kan bli en bromskloss för mig om jag inte är med på noterna.

En möjlig lösning kanske kan vara att som lekledare på konvent (hemma i vardagsrummet vet jag att det är ok att slå sönder inredning och glas, kramas och brottas, skrika och hoppa, etc så där är det mindre viktigt) dela ut en liten anonym enkät innan varje spelpass där högsta toleransnivåer kan kryssas i för ett antal parametrar. Jag tänker mig en femgradig skala, kanske fem till tio kvalitativa variabler.

Vad tror ni om det? Förslag på variabler?

Varför inte bara fråga och diskutera?

 

[RasmusL]

... men då spelar du inte längre bordsrollspel...

Nu tar jag ett citat här lite ur sitt sammanhang men jag tar det lite som ett exempel på något som, i minoritet, getts uttryck för i tråden. Dels blir jag lite nyfiken på vad hobbyn jag sysslar med kallas men det känns som en fruktlös diskussion, jag tror att jag vet vad du menar och att du inte menar något nedvärderande om min spelstil med det, och dels funderar jag över hur lät det skulle vara för mig att av misstag förstöra ditt kul på exempelvis konventsspel och hur detta problem löses. Jag spelar en hel del spel som jag själv upplever blir bättre av spel "i rummet" och det som ter sig naturligt för dig kan bli en bromskloss för mig om jag inte är med på noterna.

En möjlig lösning kanske kan vara att som lekledare på konvent (hemma i vardagsrummet vet jag att det är ok att slå sönder inredning och glas, kramas och brottas, skrika och hoppa, etc så där är det mindre viktigt) dela ut en liten anonym enkät innan varje spelpass där högsta toleransnivåer kan kryssas i för ett antal parametrar. Jag tänker mig en femgradig skala, kanske fem till tio kvalitativa variabler.

Vad tror ni om det? Förslag på variabler?

Varför inte bara fråga och diskutera?

För att undvika känsla av utsatthet hos de som har lägst tolerans, för att man innan spel inte ska tvingas "ta i" sådant som är obehagligt vilket kan färga hela spelet, för att man kan komma att känna sig låst av en "överenskommelse" som man kanske bara är 99% bekväm med och genomlida sådant som inte är OK, att olika människor tar olika mycket plats i en diskussion, etc.

Vad skulle du säga är fördelarna med att diskutera istället för att respondera?

 

[RasmusL]

Jag kan både slåss och hångla i rollspel. Hör av dig!

Låter som en fest! Jag bor ju uppe i Stockholmstrakten från och med månadsskiftet så något, någon gång, åtminstone!

 

[mr_si]

markerar nog mest i luften om jag vill visa att jag t ex slår någon... skulle någon slå mig på riktigt vid ett spelbord skulle jag troligtvis bli förbannad och skulle någon försöka hångla med mig skulle jag bli grymt störd och påpeka att jag 1: har flickvän/ sambo 2: tycker man kan göra sådant på någon annan plats än vid ett spelbord

 

[RasmusL]

Öppen fråga:

Vad skulle ni säga är fördelarna med att diskutera istället för att respondera?

 

[w176]

Oj. Skitbra fråga.

Jag uppskattar att vara över hela skalan, från att vara totalt icke fysiskt (t.ex. spela i text över internet) till att hardcore fyslajva där jag varit beredd att bryta ben när jag sprunigt i mörka skogar under natten och kommit hem med stora feta blåmärken, eller lajva sex väldigt fysiskt med Ars Armandi och phallus metoden.

Däremot så skulle jag nog inte vara bekväm med att någon tog det längre än förväntat av de sociala kontraktet.

Kysser någon mig på plötligt ett lajv där det är ett del av vad man kan förvänta sig att spelet kan innehålla, är det helt okej.

Tar någon och kysser mig plötslig när vi spelar rollspel i en spelgrupp där vi normalt sett aldrig rör vid varann är det inte okej.

Ibland är det okej att tänja och utforska gränserna lite, ibland är det till och med skitcool att göra det. Jag minns en scen i en spelgrupp där vi normalt sett inte rörde vid varann. Spelaren som spelade min make i knäböjde, tog försiktigt min hand och kysste den försiktigt efter våra roller dött, och vi skulle ta ställning til om våra själar skulle följas åt i döden eller inte.

Genom att göra något som vi inte tidiagre gjort i kampanjen underströks vikten av den scenen genom hur han knäföll och kysste min hand.

Men ett för stort gränsöverskridande är inte okej. Han knäföll försiktigt och tog försktigt min hand, och kände av spelsituationen och om jag var okej med det.

---

Vad som är okej är helt enkelt kontexuellt.

Kommer en kompis in naken i bastun när vi bastar är det helt okej i den kontexten. Det är del av det sociala kontraktet att vara naken i bastun.

Dyker samma kompis upp naken till spelmötet är det inte helt okej.

 

[Bunny]

Hyr mycket tycker ni det är ok att andra anbänder sig av sin kropp vid spelbordet? Gestikulera? Greppa tag i era händer? Krama er? Ställa sig upp? Falla ner på golvet? Sätta sig i erat knä? Kyssa er? Slå er? Strypgrepp? Etc

Vilken nivå är ni bekväma med, vilken utmanar er och var går gränsen för vad som är ok? Varför?

Det här beror för min del helt på det sociala kontraktet i gruppen. Framförallt i den Malmö-grupp jag tyvärr flyttade ifrån härom året så hade det mesta av vad du nämner varit okej, och de tog också plats under spel. Vi hade blivit duktiga på att kommunicera vår comfort zone och likaledes vår discomfort zone, så att vi visste ramarna för våra handlingar.

Det här kunde jag utnyttja mycket som spelledare (men även som spelare!). Att till exempel ställa sig bakom en spelare under en dialog in-game är för mig ett annat sätt att arbeta med tonläge och kroppsspråk för att kommunicera status och relation i en situation. Att sätta en spelare ensam på en stol mitt i rummet och gå runt denne medan du pratar med hen är ett bra tips för att göra till exempel en förhörsscen intensiv. Huvudsaken är att det finns ett samförstånd kring att det är okej att vara flexibel med detta, att kunna leka lite med rummet och sitt agerande för att nå en viss effekt. Att "misslyckas" är sällan hela världen.

Så samförstånd ska givetvis avgöra, och detta är i allra högsta grad situationsbaserat. Det finns sammanhang då jag inte skulle backa för lite immersions-hångel (det här har faktiskt aldrig inträffat ännu, tro det eller ej), och sammanhang där en handpåläggning skulle gå över gränsen. Jag har varit med om situationer där kroppskontakt inte känts ok, som en spelledare som tog ett väldigt löst och hastigt strypgrepp på mig. Jag har tyvärr också trallat över diverse trygghetsgränser själv i min naiva och okunniga ungdom.

 

[mr_si]

förstår inte frågan... förklara vad du menar?