Nekromanti Hur gör man ett rollspel om kärlek?

[Man Mountainman]

Kärlek kan tyckas vara ett av de mest uttjatade ämnen som finns. Snart sagt varenda film och teveserie, och en hel del romaner, omfattar åtminstone en kärlekshistoria. Men när man tänker efter: hur många av dessa berättelser är det som egentligen handlar om kärlek? Det vill säga, hur många är det som behandlar kärlek, som utforskar ämnet, som ställer frågor och formulerar tentativa svar? Antalet blir genast mindre.

Och när man tittar på rollspel så krymper antalet till snart sagt noll. (Vilket knappast förvånar någon. Rollspel brukar inte "handla" om något speciellt på det sättet. Det brukar vara upp till varje spelgrupp att göra äventyr som "handlar" om olika saker).

Kärlek fyller många roller i vårt symboliska universum. Det kan vara det mest underbara som finns, och det mest plågsamma. För några är kärlek den kraft som rättfärdigar världen i all dess elände och meningslöshet. För andra är det i sig en meningslös drift, en tom romantisering av en biologisk instinkt. Några anser att kärleken är ond.

Så, det verkar finnas gott om möjliga infallsvinklar och utgångspunkter. Men går det att göra ett rollspel om kärlek? Alltså inte bara ett äventyr, en kampanj eller sådär, utan ett riktigt rollspel med setting, regler, spelledartips och hela köret?

Vad tror ni? Nån som har några tankar?

 

[Krille]

Jag tror du kan börja med att konstatera att rollspel handlar om handlingar, medan kärlek handlar om relationer. Det är klart att handlingar kan ha sin rot i kärlek, men de kan lika gärna ha sin rot i pengar eller det sociala kontraktet i spelgruppen (dvs "äventyrare går på äventyr"). Ska du angripa kärleksproblemet så ser jag två möjligheter: antingen ett nytt socialt kontrakt ("äventyrare kärar ner sig"), eller ett system som utgår från relationerna istället för handlingar.

Och ett spel av den senare sorten har jag här.

Edit: Som exempel på spel med nytt socialt kontrakt skulle vi kunna ta Blue Rose. Sen att det inte verkar spelas efter det nya kontraktet, utan att man mest håller sig till det gamla, det är en annan sak.

 

[Genesis]

Tja, det finns ju Breaking the Ice. Och Shooting the Moon. Och It was a Mutual Decision. Så det saknas ju inte helt. Men jag tycker definitivt att det borde finnas ett spel som utforskar det närmare.

Jag har inget mer att tillägga just nu, men förhoppningsvis så kan jag återkomma senare.

 

[Mogger]

Nu har jag inte läst Sex & Sorcerer men finns det inte en del intressant att hitta där?

Sedan undrar jag om inte Grey Ranks handlar om kärlek. Fumlig, dömd tonårskärlek mellan barn som inte får leva ut den.

Men ok, ponera att vi skapar kärleksspel, vad skulle det innehålla? Vad skulle skilja det från en session TSOY där man valt Key of Love och liknande? Vad saknar TSOY?

Kärlek handlar ju om ömhet, villkorslöshet, sex, olycka, vänskap, attraktion m.m. När jag tänker på det så är det väl ganska vanliga inslag när iaf jag spelar rollspel.

Min fråga är alltså, kan man frigöra kärlek från övrig drama? Jag ser inte riktigt hur, men det betyder inte så mycket.

 

[Gurgeh]

Så, det verkar finnas gott om möjliga infallsvinklar och utgångspunkter. Men går det att göra ett rollspel om kärlek? Alltså inte bara ett äventyr, en kampanj eller sådär, utan ett riktigt rollspel med setting, regler, spelledartips och hela köret?

Jag chansar på Nej! Det går att göra ett rollspel där handlingen fokuserar på kärlek, och där rollpersonerna och spelledarpersonerna motiveras av kärlek, men jag vet inte att det innebär att det är ett rollspel om kärlek. Ett spel definieras av vad man gör i det, till exempel röjer katakomber eller slåss mot superskurkar, eller möjligen av de känlor man ska uppleva då man spelar det, och då är det känslor som skräck eller skratt. Att få spelarna att faktiskt uppleva kärlek under spelmötet är naturligtis omöjligt.

Fast det beror ju på hur man definierar ett spel om kärlek. Om man inte överanalyserar, utan nöjer sig med antingen att spelet ska fokusera på kärleksrelationer är det naturligtvis fullt genomförbart.

/tobias

 

[krank]

Att få spelarna att faktiskt uppleva kärlek under spelmötet är naturligtis omöjligt.

Det beror väl på... Man kan ju skapa glädje, ilska, rädsla och kåthet under spelmötet, så varför inte kärlek? Vore det inte helt sjukt coolt? Jag har givetvis ingen aning om hur man skulle gå till väga, men att det är möjligt, det tror jag. Åtminstone någon form av starka lust/föreälskelsekänslor.

 

[Man Mountainman]

Jag tror du kan börja med att konstatera att rollspel handlar om handlingar, medan kärlek handlar om relationer.

Är det inte lite cirkulärt att hävda att något "handlar om handlingar". Om något handlar om relationer, är det inte då en "handling om relationer"?

Men nä, jag är inte intresserad av rollspel som socialt fenomen i allmänhet, utan av specifika rollspel. Dessa skulle givetvis behöva spelas i enlighet med ett annorlunda "socialt kontrakt" än det som säger att "rollspel ska handla om äventyrare som drar runt och löser uppdrag".

Men därmed vill jag inte gå så långt som att säga att "rollspelet behöver ett nytt socialt kontrakt". Rollspelet behöver spelare som inte uppfyller karikatyren av en rollspelare, så mycket är säkert. Men det sociala kontrakter är per definition något som råder mellan personer och är alltså ingenting som finns eller inte finns i rollspelet. Rollspelet kan bara uppmuntra till eller avråda från vissa sociala kontrakt, vissa normer etc.

Och det finns gott om rollspelare som är i stånd att rollspela en romans.

 

[Man Mountainman]

Bah! Forge-kitsch!

 

[Man Mountainman]

Min fråga är alltså, kan man frigöra kärlek från övrig drama?

Ja, det tror jag. Om man abstraherar ut kärleken från de specifika relationer och narrativa förlopp som de tenderar att vara aspekter och moment av, och gör det till det tema som i sig "adresseras" av berättelsen i form av, för att prata så ni Forge-människor begriper, premisser som utforskas och sånt där.

 

[Man Mountainman]

jag vet inte att det innebär att det är ett rollspel om kärlek.

Jag tror att det kan duga alldeles utmärkt att låta det innebära "ett rollspel som uppmuntrar till äventyr som handlar om kärlek"

 

[Krille]

Är det inte lite cirkulärt att hävda att något "handlar om handlingar". Om något handlar om relationer, är det inte då en "handling om relationer"?

Det beror helt på hur bokstavligt du tolkar vad jag säger.

Om du istället tolkar "handlar om" som det var menat, dvs att "A är ett utförande-av-handlingar-orienterat regelsystem" respektive att "B är ett hanterande-av-relationer-orienterat regelsystem", blir det klarare då?

 

[Man Mountainman]

Här kunde man kanske ha nytta av psykoanalysen? Det är ett välkänt faktum att i psykoanalytisk teori så inträffar något som kallas "transference", vilket basically innebär att patienten blir kär i sin terapeut (ibland slår det ut på motsatt sätt och patienten börjar hata terapeuten istället). Det ska tydligen hända mer eller mindre undantagslöst, och vara en central del i hur psykoanalys utövas.

Om man läser på hur det här går till kanske man kan få insikter som man kan använda i rollspel?

 

[Man Mountainman]

Haha, jaha. Handling som i "action" och inte som i "plot". Jag fattar.

Okej, men resten av mitt inlägg är ju i stort sett opåverkat av denna begreppsförvirring. Har du något mer att tillägga?

 

[Krille]

Okej, men resten av mitt inlägg är ju i stort sett opåverkat av denna begreppsförvirring. Har du något mer att tillägga?

Egentligen inte. Om du inte köper ett socialt kontrakt som en del av premissen av ett rollspel - exempelvis Blue Rose, som är ett romantiskt rollspel i stil med The Princess Bride genom det sociala kontraktet och ett helt vanligt d20 Light (det var det som blev True20 så småningom) - så finns det ju egentligen inte något att tillägga. Då har du ju desarmerat den grenen av diskussionen.

 

[Man Mountainman]

Om du inte köper ett socialt kontrakt som en del av premissen av ett rollspel - exempelvis Blue Rose, som är ett romantiskt rollspel i stil med The Princess Bride genom det sociala kontraktet och ett helt vanligt d20 Light (det var det som blev True20 så småningom)

Men min poäng är ju just precis att vad det nu än är i spel som Blue Rose som gör det till ett "romantiskt rollspel", så är det inte det sociala kontraktet eftersom det sociala kontraktet existerar på den sociala nivån (mellan spelarna som personer) och inte på rollspelets nivå (rollspelet i bemärkelsen den faktiska texten, vill säga).

Alltså, jag är intresserad av att diskutera vad det är som gör ett spel som "Blue Rose" till ett "romantiskt rollspel", men jag hävdar bestämt att det är oegentligt att säga att Blue Rose skulle ha "ett annat socialt kontrakt" än vanliga rollspel eller nåt sånt. Varje givet rollspel kan ju spelas med ett socialt kontrakt som uppmuntrar till romans, och inte vara ett "romantiskt rollspel" för det.

I Blue Rose är det, föreslår jag, framför allt settingen och kanske spelledarkapitlet som innehåller det "romantiska".

Sen är kanske inte just Blue Rose ett så bra exempel på vad jag är ute efter, i alla fall inte om jag har rätt i min trådstart att klassiska "romanser" egentligen inte "handlar" om kärlek i den bemärkelsen att de utforskar kärlek som ett tema, utan snarare bara använder kärleken som en motor för att generera dramatik.

 

[Wilmer]

Kill your darlings (lite OT)

Om Spelarna blir förälskade i ett koncept eller en rollperson och denne sedan far illa, har någon varit med om det och följade känsloyttringar?

Jag har en spelare som brukar fila mycket på sina rollpersoner och så som Eon och jag fungerar händer det sig att de dör brutalt och "orättvist" och han sörjer dem länge och skadar kampanjen eftersom han tappar lusten att spela.

Finns det någon teknik för att göra riktigt älskvärda karaktärer?

 

[krank]

Om man läser på hur det här går till kanske man kan få insikter som man kan använda i rollspel?

Mycket coolt förslag, tycker jag. Liknande grejer pågår ju i Jungs terapeutiska grejjer, vill jag minnas, och hans spelande med olika arketyper och vad åtminstone jag tycker liknar rollspelande borde man kanske också kunna titta på... Fast det var flera år sedan jag läste Jung, och Freud har jag inte läst alls egentligen. Så själva arbetet lämnar jag till de bättre pålästa...

 

[Big Marco]

Detta är en mycket intressant frågeställning. Det berör en av mina käpphästar gällande rollspel, nämligen att det så gott som alltid i rollspel verkar vara viktigare att definiera vad en rollperson kan snarare än vad rollpersonen vill . Något jag tycker är en radikal feltolkning av vad som är mänskligt. För ofta kommer vad man kan från vad man vill och viljan att göra något är i många fall helt avgörande för slutresultatet.

Dock, att göra ett helt rollspel som bara handlar om att utforska kärlek blir väl nischat och Forge(tm)-blajigt. På samma sätt som ett rollspel som bara handlar om hat också blir.

Spel som jag på rak arm kommer på som beaktar kärlek via regelverket är:

* Eon; Karaktärdraget Amor - dock sorgligt underutvecklat
* Västmark; Om jag minns rätt (Krille?) så kunde man ha egenskapen Kärlek väl?
* Noir; Drivkrafterna kan användas för kärlek och ger handfasta modifikationer genom regelverket, karaktärsdrag likaså. Dessutom finns det regler för att om man är lyckligt kär så förbättras ens chanser att återhämta Välmående (och tvärtom vid olycklig kärlek). Samt att relationerna som en huvudperson har med berättarpersoner kan innefattas av flaggorna "attraktion" och "passion" och dessa påverkar också direkt via regelverket.
* ... sedan kommer jag inte på några fler, vilket fan är sorgligt.

 

[Svarte Faraonen]

Pendragon lägger en del vikt vid hövisk kärlek, och det finns ett regelverk kring hur detta fungerar.

 

[Krille]

Alltså, jag är intresserad av att diskutera vad det är som gör ett spel som "Blue Rose" till ett "romantiskt rollspel", men jag hävdar bestämt att det är oegentligt att säga att Blue Rose skulle ha "ett annat socialt kontrakt" än vanliga rollspel eller nåt sånt. Varje givet rollspel kan ju spelas med ett socialt kontrakt som uppmuntrar till romans, och inte vara ett "romantiskt rollspel" för det.

I Blue Rose är det, föreslår jag, framför allt settingen och kanske spelledarkapitlet som innehåller det "romantiska".

Jag tror att vi ser på det sociala kontraktet lite olika. Du hävdar att sociala kontrakt endast existerar mellan spelarna. Jag vill mena att sociala kontrakt definitivt existerar in potentia i form av spelets premisser uttryckt i setting, regler och tankat till spelare och spelledare.

Blue Rose är ett exempel, men jag skulle lika gärna kunna ta Call of Cthulhu - premissen där är att rollpersonerna undersöker mystiska kulter som leder till hemska monster. Den premissen leder i sin tur till att spelarna formar det sociala kontraktet att undersöka mystiska kulter, istället för att göra som varje vettig person och flytta till Los Angeles och leva ett helt normalt liv som rullskridskoservitris på ett drive-in-fik, eller gå helt rollspelsbananas och slakta alla kultister och ta deras pengar. Cthulhu är trots allt en helt vanlig BRP med lite Sanity-regler, så rent regelmässigt är det inget som hindrar rollpersonerna från att gå helt bonkers och kutta orcher precis som deras andra BRP-rollpersoner i Drakar&Demoner. Skillnaden ligger i att premissen för spelet är annorlunda och leder till ett annorlunda socialt kontrakt.

Samma sak med Blue Rose, vilket illustreras ännu bättre när det utvecklades till True20. Förutom Blue Roses setting så har vi med samma regler mecha, musketör-space opera, arabfantasy och tidsreseaction. Visst, setting och spelledarkapitel skiljer dem åt, men dessa settingar och spelledarkapitel är det som leder till det annorlunda sociala kontraktet, och det krävs att spelarna anammar detta annorlunda sociala kontrakt för att få något som skiljer Blue Rose från vilken annan fjantasymiljö som helst.

utan snarare bara använder kärleken som en motor för att generera dramatik.

Det är precis så som Blue Rose är - förutsatt att man använder det jag kallar spelets sociala kontrakt och du kallar setting och spelledartips. Skiter man i det så är det en d20 light.