Hur gör man fantasyreligiononer intressanta?

[Troberg]

Face it, de flesta fantasyreligioner är otroligt tråkiga. "De dyrkar eldguden/dödsguden/naturen, och sedan är det inte mycket mer med det...".

Vad har ni för tips på hur man gör den intressantare?

Några tankar:

* Det finns gott om historiska exempel på religioner som är rätt så, låt oss vara diplomatiska och kalla dem "excentriska". Gör dem komplicerade och osammanhängande. En religion där de tror på att världen skapades ur en uråldrig noshörnings gäspning, och de klär sig i färgglada kläder och har långt hår och sjunger en sång om det, typ.

* Låt inte religionerna ha "stelnat". Placera dem i skedet när de är nya, och sprids och utmanar andra religioner.

* Gudar är inte bara "en variant på magi" för utövarna. Det handlar inte om paladiner som får lite spells från guden, utan spelar man någon variant på sådant så är man en profet, som får visioner från guden som man inte kan motstå, och ofta inte förstår. Profeten är gudens redskap, inte tvärtom.

* Religioner i omvälvning. Maktkamper och ändringar av religionens grundvalar. Verkligt exempel: när Akenaten försökt införa monoteism i forntida egypten.

* En maktstruktur inom religionens organisation, en herre-på-täppan där alla intrigerar och kämpar för att komma uppåt och de som misslyckas avrättas som kättare.

* Ändrade förutsättningar som skakar om religionen. I verkligheten har vi tex Galileo och hans insikt om att jorden inte var universums mitt, i fantasy kan det vara ett folk som inte träffat andra raser förrän helt plötsligt ett blandat gäng äventyrare seglar vilse och blir strandade där. Feck, de andra raserna kanske finns i myter och ses som demoner...

* Religioner där man dyrkar något som egentligen inte är en gud, utan bara en mäktig varelse i världen. Drakar kan tex bli dyrkade så i Palladium, men jag kan tex se hur sjömän dyrkar jättebläckfisken Astorolus.

Något som däremot sällan funkar är religiösa krig. Det blir bara för mycket. Sure, en inkvisitation som bakgrund kan funka, men inte korståg.

Tankar? Hur gör ni dem intressantare?

 

[Rymdhamster]

Börja med kulturerna. Gör sedan pantheonen utifrån kulturen.

Vilka egenskaper värderas och prisas? Vilka egenskaper anses dåliga?

Låt gudarna spegla dessa egenskaper, och ta den form kulturen skulle föreställa sig att de tar.

Om det sen betyder att kluturerna faktiskt påverkar gudarna, eller om det är gudarna som påverkar kulturerna kan du bestämma senare.

 

[Sömniga Isaac]

Fundera på vad det är religionen söker att förklara och hur den påverkar vad som ses som heligt och profant i världen.

Religioner handlar i väldigt stor utsträckning om renlighet, så fundera på vad som anses rent och orent samt hur det påverkar samhället i stort. Vilka renhetsritualer uppstår och hur är dessa förankrade i religionens förklaring om världens kosmologi. Sen kommer även frågan om hur religionen förklarar och befäster maktstrukturer i samhället, vilka berättelser från religionen befäster samhällshierarkierna till exempel? Och hur kan dessa tankar hamna i kollision med grannlandets sedvänjor. Tänk även på övergångsritualer, hur markerar man övergångar i religionen? Från ofrälst till frälst? Från omyndig till myndig? Från den som hör till budet till den som sprider budet? Om gudarna är aktiva och bryr sig om sin församling, på vilket sätt inverkar dessa i livets olika skeenden och hur gör gudarna för att tillrättavisa den som faller ur ledet?

 

[Tarsus]

Det är som med allt annat inom fantasy: titta på historien, plocka ut något som passar och byt ut ett par namn.
Tänk inte för mycket och säg inte för mycket, utan fyll i detaljerna allteftersom det behövs.

 

[Sömniga Isaac]

Det är som med allt annat inom fantasy: titta på historien, plocka ut något som passar och byt ut ett par namn.
Tänk inte för mycket och säg inte för mycket, utan fyll i detaljerna allteftersom det behövs.

Och jag skulle nog säga tvärsom att faktiskt tänka och fundera över hur saker hänger ihop. Ta gärna inspiration men förstå även varför utövandet såg ut som det gjorde. Detta beror nog dock på att jag är intresserad av religion, undervisar om religion och även ser det som väsentligt att det finns en inneboende logik i religionens struktur. Även om religioner, och den som är troende kan ses som irrationell i sin tro så är religioner något som har en inneboende logik. De uppstår inte ur ett vakuum, de har ett syfte och en förklaring bakom sina många ritualer. Saker som kan ses som egenheter för den som studerar utifrån men som bär på en djuplodad förklaring för den som studerar religionens historia, utveckling och överlevnad i möte med andra idéströmningar i samhället.

 

[Troberg]

Fast ska man göra dem realistiska? Fantasy är fantasy, magi existerar, diverse skumma varelser existerar, det borde ge större frihetsgrader när man skapar religioner.

 

[SpringandeKulle]

Jag saknar oftast hur man tillbedjer gudarna. Det lämnas ofta bort. Är det hädelse eller tecken på något gott om man gäspar i noshörningsreligionen?
Sen saknar jag också lite inbördes rivalitet. Säg två byar som försöker tillbedja 'god skörd'-guden. Om en by offrar mer eller tillbedjer mer än den andra byn så får de bättre skörd. Det kan bli missämja inom religionen för båda försöker få guden att titta på dem. Byn som förlorar får missväxt och svälter medan byn som vann får stor skörd och blir feta och rika. Sånt saknar jag.

 

[Sömniga Isaac]

Fast ska man göra dem realistiska? Fantasy är fantasy, magi existerar, diverse skumma varelser existerar, det borde ge större frihetsgrader när man skapar religioner.

Jag tror att om du låter dig inspireras av verkligheten kommer du märka att religioner, när de sedan präglas av fantastiska inslag, kan bli väldigt levande. En religion som bygger på hur religioner i vår värld är behöver inte bli tråkiga, tvärsom så blir ju myten i religionen i en värld som bygger på fantasy levande. Det är inte bara religionen som lever, det är även så att de många gudarna är aktiva och skapare av religionen som är. Religion är inte statisk i vår värld. I en fantasy värld där gudarna fortfarande närvarar med sina sändebud kommer ju spelvärlden präglas inte bara av dess heliga texter och berättelser utan även av att spelvärlden genomlever myterna som kommer forma framtida utövares syn på religionerna. Rollpersonerna, med övriga invånare i världen, kan bli åskådare till händelser som senare kommer forma religionens utformning då myten inte är myt utan den verklighet som spelvärlden äger rum inom.

 

[Tre solar]

Jag uppskattar när fantasyreligioner är motsägelsefulla och när riter och myter innehåller oväntade kombinationer. Så "eldens och morgondaggens gud" är bättre än "eldens och solens gud"

Jag gillar också när den världsliga makten kommer från den religiösa organisationen, snarare än från någon gud.

 

[Froste]

Är det verkligen viktigt att ha djup på religioner? För mig är religionerna i sig själva inte intressanta utöver de konflikter som individer involverade i religionen skapar, har inte upplevt att folk vill lära sig om obskyra ritualer i en religion UNLESS det krävs lite gömd kunskap för att lösa något pussel.

 

[God45]

Vad jag vill ha i en fantasy religion i rollspel är tre saker:

Först en fantastisk hook. Någonting som man missionerar med, berättar för någon som inte hört talas om religionen eller vad man lär barn om. Kristendomen handlar om att Gud dog för våra synder och hur vi kan bli förlåtna. Buddhismen handlar om att livet är lidande och vad vi kan göra åt det. Nurgle dyrkan handlar om att ifall du slutar stå ut och börjar omfamna förfallet som är livet så är det inte förfall utan en illusion. Suneism handlar om att det som är vackert är sant och skönhet är objektivt.

Sedan vill jag ha en estetik! Någonting som fångar en och inspirerar en. Kristendomen har man tortyrinstrumentet som dödade Gud överallt, spetsiga kyrkor och färgglada glasfönster. Buddhismen har munkar med rakade huvud, kulturellt idealiserade statyer av Buddha och trappstegs arkitektur. Nurgle har tecken på sjukdom, uppsvällda kroppar, grönt och saker i grupper om sju. Sune har rött hår mot gula bakgrunder eller blont hår mot röda bakgrunder, röda rosor och speglar utan glas.

För det tredje vill jag ha ”djup”, ”fluff” eller ”världsbygge” i uppdelade bitar som kan användas som plot hooks. Saker som kan förmedlas som ”Visste du att?” Som kan användas för att fluffa saker. Visste du att när någon går med i Kristendomen så dopas de i vatten av en av deras heliga män? Visste du att buddhisterna tror på många gudar men de är inte så viktiga? Visste du att Nurgle dyrkare brukar kalla honom pappa eller morfar eftersom han är en så omtänksam och vänlig gud? Visste du att Sune dyrkarna har heliga orgier?

 

[Zire]

Jag håller med, de är normalt sett tråkiga!

Gör dem intressanta genom att fokusera på de extrema, isolerade avarterna. Det kanske finns någon trist, omfattande eldgudadyrkan. Skit i dem, låt de stå i bakgrunden. Fokusera på den lilla sekten, byn där de bränner bort håret som barn, har brännskador på kroppen som tatueringar, lär sig gå över brinnande lava med bara fötterna och bränner upp sina fienden långsamt med mystiska oljor i komplicerade ceremonier. Strunta i att ge dem några avancerad metafysiska förklaringar, ge dem intressanta uttryck. Och använd dem inte som fienden i huvudsak, det är tråkigt och enkelt. Låt RP försöka samarbeta med dem, handla med dem etc, det är mer intressant.

 

[Sömniga Isaac]

Vad jag vill ha i en fantasy religion i rollspel är tre saker:

Först en fantastisk hook. Någonting som man missionerar med, berättar för någon som inte hört talas om religionen eller vad man lär barn om. Kristendomen handlar om att Gud dog för våra synder och hur vi kan bli förlåtna. Buddhismen handlar om att livet är lidande och vad vi kan göra åt det. Nurgle dyrkan handlar om att ifall du slutar stå ut och börjar omfamna förfallet som är livet så är det inte förfall utan en illusion. Suneism handlar om att det som är vackert är sant och skönhet är objektivt.

Sedan vill jag ha en estetik! Någonting som fångar en och inspirerar en. Kristendomen har man tortyrinstrumentet som dödade Gud överallt, spetsiga kyrkor och färgglada glasfönster. Buddhismen har munkar med rakade huvud, kulturellt idealiserade statyer av Buddha och trappstegs arkitektur. Nurgle har tecken på sjukdom, uppsvällda kroppar, grönt och saker i grupper om sju. Sune har rött hår mot gula bakgrunder eller blont hår mot röda bakgrunder, röda rosor och speglar utan glas.

För det tredje vill jag ha ”djup”, ”fluff” eller ”världsbygge” i uppdelade bitar som kan användas som plot hooks. Saker som kan förmedlas som ”Visste du att?” Som kan användas för att fluffa saker. Visste du att när någon går med i Kristendomen så dopas de i vatten av en av deras heliga män? Visste du att buddhisterna tror på många gudar men de är inte så viktiga? Visste du att Nurgle dyrkare brukar kalla honom pappa eller morfar eftersom han är en så omtänksam och vänlig gud? Visste du att Sune dyrkarna har heliga orgier?

Det här var nog bland det bästa jag läst när det kommer till att göra religioner intressanta. Fantastiskt inlägg om du frågar mig. Tack @God45 för att du lyfter fram saker på ett så klarsynt sätt!

 

[God45]

Jag tror en grej är att religioner som är baserade på extas och känsla funkar bättre i rollspel. För det kan du bara beskriva känslan av. Särskilt om man träffar heliga män, änglar eller guden själv. Varför dyrkar du guden av mord? För att han kom till mig i person, viskade i mitt öra med sin andedräkt varm som tusen älskares hjärteblod och fyllde mig med mening som jag aldrig ens trodde att jag skulle kunna känna.

För vill du ha djupet av en helig text på tjugotusen ord måste du skriva den heliga texten! Och bara en absolut jävla idiot skulle skriva tjugotusen ord om en rollspelsreligion! Så, liksom, jag gjorde det förra året för jag är absolut den idioten. Men det är inte ett effektivt sätt att existera på.

 

[Quadrante]

Det är rimligt att om religion är sann så slutar inte äventyret när man dör. Men gudar behöver inte vara faktiskt närvarande för att påverka hur man tror.

 

[Troberg]

Är det verkligen viktigt att ha djup på religioner? För mig är religionerna i sig själva inte intressanta utöver de konflikter som individer involverade i religionen skapar, har inte upplevt att folk vill lära sig om obskyra ritualer i en religion UNLESS det krävs lite gömd kunskap för att lösa något pussel.

Det är det jag också är ute efter. Rollspelsbränsle, snarare än realism.

 

[Mogger]

Nästan alla missar att svara på frågan varför någon tillber guden. Börjar man i den änden blir det intressant. Jag brukar jämföra religioner med politiska ideologier, för att göra perspektivet begripligt. Varför man är socialist eller liberal kan vi förstå, men säger någon att de tillhör Alabasterkyrkan har vi ingen kontext. Det är också viktigt att kyrkan är en del av samhället. Präster har ansvar och kan ställas till svars, eller hyllas.

Religioner ska ses som en del av det sociala kontraktet.

 

[guldfink]

För några år sedan hade jag en idé om att skapa en setting där ett folk hade missuppfattat sin gud. Alla budord, ritualer och andra uttryck för religionen skulle bygga på gamla nära kontakter med guden, men som sedan omtolkats till rena felaktigheter över generationerna. De troende skulle leva i misär men enträget fortsätta utöva religionen i hopp om gudens återkomst.

Främst lockades jag av att kunna överraska mina spelare och deras karaktärer med plötsliga bonusar när de, av misstag, levde så som guden en gång bestämt.

 

[SpringandeKulle]

Är det verkligen viktigt att ha djup på religioner? För mig är religionerna i sig själva inte intressanta utöver de konflikter som individer involverade i religionen skapar, har inte upplevt att folk vill lära sig om obskyra ritualer i en religion UNLESS det krävs lite gömd kunskap för att lösa något pussel.

Jag tillhör nog inte folk i så fall... Jag tycker att ritualer är till för att få en känsla av att religion faktiskt förekommer i världen. Som att man inte jobbar på söndagar t.ex för den dagen ska ägnas åt gå till templet. Gudar som är tänkt att faktiskt vara en del av världen kommer annars få en roll i kulissen och bara plockas fram när man råkar komma ihåg dem. Sen behöver ritualerna inte vara utförda i någon stor detaljgrad.

 

[God45]

För några år sedan hade jag en idé om att skapa en setting där ett folk hade missuppfattat sin gud. Alla budord, ritualer och andra uttryck för religionen skulle bygga på gamla nära kontakter med guden, men som sedan omtolkats till rena felaktigheter över generationerna. De troende skulle leva i misär men enträget fortsätta utöva religionen i hopp om gudens återkomst.

Främst lockades jag av att kunna överraska mina spelare och deras karaktärer med plötsliga bonusar när de, av misstag, levde så som guden en gång bestämt.

Så, typ, Mormonism?