Nekromanti Hur ger ditt favoritspel dig vad du vill ha?

DeBracy

Eventuellt helt fantastisk
Joined
21 May 2003
Messages
5,843
Jag tänkte dela med mig av något som hände när vi spelade Usagi Yojimbo, den första varianten med förenklade Fuzion-regler och taktikval i strid (Offensiv, Försiktig, Defensiv, Fly).

Egentligen inte alls något spel som knyter an värst hårt till rollspelandet eller världen utan är ganska standard men just den här gången var en såndär då saker och ting föll på plats.

Två av mina spelare hade redan äventyrat en del tillsammans vill jag minnas. Den ena var en kringströvande krigare som bemästra svärdets konst, den siste av sin skola. Den andre hade kommit från fjärran (Kina) och livnärde sig som livvakt, alltjämt i hopp om att en dag vara nog stark för att återvända och besegra sin forna herre. Den tredje fick knyta ihop upplägget: han var en av shoguns agenter, utsänd för att spionera på falskmyntare. Han hade fått tag i de bevis som krävdes men var nu jagat efter att ha blivit upptäckt.

Givetvis slår de tre följe och vi spelar ut delar av resan, bland annat ett besök på ett värdshus där en blind kvinna spelar shamisen för småpengar. Det visar sig att hon är en kringvandrande underhållare på väg åt samma håll som rollpersonerna. Det faller sig som så att han som spelar livvakten nappar på mina beskrivningar av kvinnans skönhet och utrstårlning så visst tycke uppstår.

I själva verket är hon naturligtvis en lönnmördare, sänd för att dräpa shoguns agent och får när nog chansen då agenten skadas senare under resan: de har försökt söka skydd i en by som plågas av rövare och tar självmant på sig att hjälpa till att försvara byn när rövarna dyker upp. Agenten blir sårad och tar sig tillbaka till kvarnen där han blir ensam med kvinnan som erbjuder sig att förbinda såret. Hon drogar honom och ska till att sätta kniven i honom just som de andra två kommer tillbaka, givetvis som segrare.

Nästa dag reser de vidare under tystnad och mitt på en lång raksträcka av vägen, mellan två stora fält med högt gräs, stannar agenten plötsligt. Släpper helt sitt antagna uppträdande (tidigare har han betett sig lite som en pajas eller galning för att ingen skulle ana hans syfte). Han konfronterar kvinnan och säger åt henne att utföra det dåd hon har kommit för. Livvakten känner sig helt ställd och förstår först inte vad som sker men kastar sig direkt framför sin nuvarande uppdragsgivare när kvinnan fäller ut sitt spjut, listigt förklätt som en vandringsstav.

Striden blir otroligt kort. Kvinnan får första handlingen och anfaller agenten (hon hade tidigare utmanövrerat livvakten och svärdsmästaren) men... livvakten har en förmåga som gör att han får möta anfallet ("Claim the blow", det är ju hans uppdragsgivare som är i fara). Sagt och gjort, kvinnan och livvakten väljer varsin taktik. Båda väljer Offensiv. Det pirrar till lite i magen när vi inser att den som förlorar kommer ta dubbel skada och med all sannolikhet dö direkt. Tärninga rullas... exakt lika. Vi kring bordet tittar på varandra och vet inte riktigt vad vi ska säga... men så säger livvaktens spelare "Uh... jag har den här förmågan som ger +3 på ett slag... skulle den passa in här?"

Förmågan han syftar på heter "Pride"; eftersom Usagi Yojimbo innehåller idel animorfa rollpersoner och spelaren ville spela tiger så tog vi och använde samma värden och förmågor som för lejon. Och... när hans stolthet är på spel så får han tillgodoräkna sig +3. Vi funderar lite kort över saken tillsammans: han var den som bjöd in henne i gruppen. Hon är där för att döda hans uppdragsgivare. Jo... vi kom överens om att stolheten nog stod på spel.

+3 bryter dödläget, han rasslar iväg dubbla antalet skadetärningar och jag tror inte ens vi räknade ihop dem. Hon var så död så... Men! Först måste hon ju få ta några sista flämtande andetag och stryka handen längs hans kind...! De hade ju trots allt fattat tycker för varandra.

Och så slutade det. Shoguns agent red iväg utan ett ord och lämnade svärdsmästaren och livvakten att begrava kvinnan. Livvakten skar en fläta av hennes hår att behålla som minne (vilket han gjorde en jättesnygg grej med i nästa äventyr vi spelade) och jag... ja... jag hade för andra gången smakat på hur det kändes att få spela ut en riktigt snygg story. Och slutet hade aldrig blivit sådär bra utan det där tärningsslaget då vi nästan satte i halsen kombinerat med taktikkorten. Hade han bara huggit ner henne på två stridsrundor så hade inte scenen alls fått samma tyngd.
 

ripperdoc

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,399
Location
Tokyo
Nu ska jag vara besvärlig och säga att jag varken har favoritspel (inte 100% sant, men nära) eller favoritvärld. Jag ser också väldigt liten koppling mellan spel och hur roligt jag har - andra faktorer är mycket viktigare (exempelvis kampanj, deltagare och spelvärld - i ordning av "viktighet").

Jag förstår inte den här fokusen på vad specifika spel ger. Spel som spel, och spelvärld kan man välja efter humör (jag kan ha kul i de flesta). Mina förväntningar ligger framförallt på den story som byggs upp gemensamt - oavsett spelsystem.
 

Targon

Hero
Joined
29 Jun 2000
Messages
1,667
Location
Lund
Jag har gjort vad jag kunnat, nämligen att lista de faktorer jag letar efter och de spel som jag upplever har potential att uppfylla dessa faktorer.

Riktiga wow!-upplevelser utifrån i huvudsak de två sistnämda faktorerna har dock ännu så länge endast begränsat sig till polarnas namnlösa hemmabyggen, totalt irrelevant för dig och andra på det här forumet.

Alltså, jag vill ha en schysst och stor värld som alltid kan presentera något nytt runt hörnet, gärna lite mörk och dystopisk och där man egentligen inte riktigt vet om ens gubbe överhuvudtaget lever nästa minut eller inte, dessutom fylld med mystik och hemligheter. Har inte upplevt detta riktigt än med kommersiella spel (DoD6/Trudvang kommer väl kanske närmast).
 

Zire

Swashbuckler
Joined
18 May 2000
Messages
3,122
Location
Umeå
DoDT är väl mitt favoritspel för tillfället.

Jag gillar fantasy och framför allt om det skulle kunna utspela sig i skogen och kring knuten på gården där jag växte upp. Trudvang är den spelvärld (av dem som jag har provat) som jag tycker uppfyller det bäst och därför är det min favorit. Reglerna kommer inte i vägen så därför fungerar de bra.

I regelväg gillar jag T10-systemet, men även Nyx som jag nyligen kollade in. Båda systemen är ganska "snygga" på nått vis. De ger mig vibbar av enkelhet. Dock är världen mycket viktigare än reglerna för min del.
 

Johan K

Gammal & dryg
Joined
22 May 2000
Messages
12,401
Location
Lund
Skulle vara kul att höra om något tillfälle när allt fallit på plats. Jag är intresserad av hur ni tar avstamp i spelvärlden för att i spel nå fram till den starka bild som förmedlas via böckerna.
Oj, hur ska jag försöka få till det här svaret till ett bra svar.
just sådana där spesifika aha-upplevelser kan jag jsut inte komma på just nu såklart.. Utan det är mer en känsklla över spelet som jag & tror åxå resten av grupepn har. Vi har fastnat för just hur världen beter sig & dess sagostämmning som finns där.

Finns det något sätt ni använder reglerna på som lyfter fram just de delar som gör Trudvang till din favoritfantasy?
Nej, inte dirkekt faktsitk. Reglerna finns däär när man behöver dem helt enkelt, så de anvins just inte specifikt för att lyfta fram själva stämmningen så att säga.
 

Pom

Swashbuckler
Joined
23 Jun 2003
Messages
2,926
Location
Enskededalen
Jag gillar DnD av flera skäl; dels det som Lexx talar om med utvecklingsmöjligheterna från lurk till superhjälte och dels systemet med klasser.
Mina korta exempel rör den senare aspekten - Lexx får reda ut fördelarna med det han tog upp. :gremsmile:

Min låglevelfighter irrade omkring i ett träsk utan någon utrustning. Men eftersom fighter kan alla vapen utom de mest exotiska kunde jag bryta en trädgren och göra mig en stav och veta att jag skulle kunna försvara mig helt OK med denna stav.

Min höglevelwizard genomgick en andlig kris och blev pacifist. Tack vare att wizards har tillgång till massor av olika spells var det en smal sak att lägga artillerimagin på hyllan och övergå till att skrämma, förlama och charma angripare med stor effektivitet.
 

Feuflux

omjonasson.se
Joined
8 Jan 2001
Messages
5,017
Location
Linköping
Argh. Massa text!

Har inget vettigt ifyllt som favoritspel i nuläget... men Feng Shui är ett spel som har stått där. Vad är då bra med Feng Shui?
* Färdigheterna. Efter att ha läst de milslånga färdighetslistorna i DoD, Viking, etc så var det skönt att komma till ett spel som inte skapat färdigheter för färdigheternas skull. Färdigheterna är dessutom bra beskrivna och har med info om vilka kontakter man får genom att inneha en färdighet.
* Uppmuntrande till deltagarberättande. För mig var det nytt att spelarna i så hög grad skulle vara delaktiga till att beskriva miljöer, vad som händer vid lyckade färdighetsslag etc. Hela boken är ett enda stort SL-tips.

Ironiskt nog är den bästa scen jag nånsin fått till i Feng Shui inte speciellt regelrelaterad. Det var en biljakt där jag helt slängde ut turordningssystemet och körde på känsla när det var dags för de inblandade att få hitta på nåt nytt. "Stressat" tempo utan betänktetid, inga pauser utan jag babblade konstant om vad som hände, väldigt passande tärningsslag hela tiden (mooksens bilar plockades en och en i perfekt dramatik) och spelarna var väldigt med på noterna hela tiden. Däremot så har ju Feng Shui inspirerat mig till den här scenen med sina actionbetonande texter även om jag lika gärna hade kunnat köra samma scen i nåt annat spel som har snabba bilar och grönsaksstånd att demolera på vägen.

Tycker RipperDoc har en stor poäng vad han säger om regler. Spelgrupp och setting är mycket viktigare än reglerna (så länge reglerna inte aktivt är i vägen som ex. Eons tunga stridssystem skulle vara i ett gladactionspel som Feng Shui).

Mutant:UA är det enda spel som lirats de senare åren och är väl därför indirekt mitt favoritspel. Jag var lite skeptisk i början eftersom "efter katastrofen" inte är min kopp te riktigt (gillar fantasy och ninjor) men har kommit in i det mer och mer. M:Ua lyckas vara dystert och glatt på samma gång och jag inte kommer på nåt annat spel som ger mig den känslan (säger kanske inte så mycket eftersom jag är rätt så rollspelsobildad). Dystert för att världen är karg och ogästvänlig och glatt för humorn med fornfynd och alla konstiga karaktärer man stöter på.

Så... Feng Shui är bäst för sina färdigheter och stämningstexter. Mutant:UA är bäst för sina mutationer och stämningstexter. Eftersom det är det som inspirerar mig mest.
 
Top