Nekromanti Hur gestaltar du dina alver?

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,555
Mina alver är rasistiska Tyskar från svarta skogen som håller på att dö ut genom innavel eftersom de inte accepterar halvalverna. De som lämnar skogarna är oftast cleriks till märkliga men goda gudar eller fruktansvärt brutala fighters.

Hur är dina? :gremsmile:
 

Radioaktiv

Hero
Joined
13 Feb 2011
Messages
1,310
Location
Nästan Brätte
Oftast är de ingenting.

Men en gång i tiden när jag skrev äventyr så hade jag med alver, enbart för att någon spelade halvalv. Och ifall de skulle träffa på alverna så skulle de göra det i den där enda skogen, den där enda gången.

De var skitflummiga trädkramare som bodde i stora gamla träd. De var veganer, bar mystiska amuletter och alla kunde hela. Och andas under vatten. Jag vet inte varför, där de bodde fanns väl en hel skogssjö eller något och det var allt.

De hade krigare, men de flesta vapnen hade inte behövts användas på flera hundra år. Så de var väl mest där för att skrämmas antar jag.

Eh, jag tror att de inte hade använt sina vapen på skitlänge just för att skogen hade format någon typ av skyddsbarriär runt dem. Alverna hade helt enkelt bott i skogen så länge att träden runt om kring dem också blivit magiska, och då fått sitt medvetande sammanflätat med dem.

Alver vill inte slåss=Skogen hjälper dem att slippa. Och då kan alverna mest fortstätta bo i sina träd och filosofera, gräva magiska brunnar som RP kan titta ned i för att få hintar om framtiden, meditera, fläta lövkorgar, baka mysko bröd, och göra annat som alver gör så bra.

Jag tror att min hatkärlek till alver kom med dod6. Alver är skitbra på allting. The end. Oproblematiserat och inte så kul kunde jag tycka.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
God45 said:
Mina alver är rasistiska Tyskar från svarta skogen som håller på att dö ut genom innavel eftersom de inte accepterar halvalverna. De som lämnar skogarna är oftast cleriks till märkliga men goda gudar eller fruktansvärt brutala fighters.

Hur är dina? :gremsmile:
Mina alver är ett nyvaket släkte som precis har upptäckt att resten av världen har tillbringat de senaste tvåhundra åren med nya jävla påfund i form av "upplysningstiden" och "industriella revolutionen", och att alverna inte längre är fokus för omvärldens vidskepliga dyrkan. Det räcker liksom inte med att rida på förvuxna rovfåglar från ett par flygande öar när resten av världen har flygande pansarkryssare och flygmaskiner med maskingevär.

Ungefär hälften av dem försöker nu desperat komma ikapp och byta ut sitt klansamhälle mot en nationalstat. Det går sådär. Tänk dig ungefär förvirringen som uppstår hos farfar när det tonåriga barnbarnet hjälper honom med att få igång Kungen eller Harpan när ikonen försvunnit från skrivbordet tillsammans med en desperat vilja att försöka förstå vad ungjäveln pratar om. Fast tvärtom.

Den andra hälften använder det lilla "oooh" och "aaah" som finns kvar plus inflytandet av gammal hävd för att få omvärlden att kriga sönder sig till stenåldern igen så att den alviska hegemonin över världen kan återupptas. Det närmaste jag kan tänka mig som liknar det målet är Tokugawa-shogunatets o-uppfinnande/monopoliserande av krutvapen i Japan, fast genom manipulerande och intriger istället för erövring.
 

Skarpskytten

Ödestyngd världsvandrare
Joined
18 May 2007
Messages
6,194
Location
Omfalos
På den gamla onda tiden, när jag spelade en kampanj i Tolkiens värld, så var alver sjukt ovanliga, magiska, självlysande, mystiska och allt annat de är i Sagan om Ringen.

På den ännu ondare tiden, när jag spelade Drakar och Demoner, så var alver som alla andra, fast med 4T6 i SMI.

Och i min egen (ganska misslyckade) fantasy-värld (som jag av någon anledning försökte köra genom DnD 3.0) var alver så här [varning för wall of text]:

Vildalver

Stammarna

Vildalver lever i stammar, vars storlek varierar mellan ett par hundra medlemmar till flera tusen. Stammen är allt för en vildalv, då en ensam alv inte kommer att klara sig särskilt länge i stjärnornas land. Då stammens medlemmar alltid lever nära inpå varandra och nästan alla dagliga aktiviteter (jakt, matlagning, sång, barnuppfostran) utförs i grupp lever vildalver ett kollektivt liv.


Kvinnor, män och barn

Inget definierar en vildalvs liv så mycket som vilket kön han eller hon föds med. Könen är jämlika, men anses vara olika bra på olika saker och fyller därför också olika funktioner i stammen. Män, som är starkare och uthålligare än kvinnor, blir med mycket få undantag krigare och jägare. Kvinnor blir barnuppfostrare, helare och magiker; det är också kvinnor som har den största politiska makten, då kvinnor anses vara klokare och mer förmögna att se helheter och sammanhang än män. Ett fåtal män blir dock helare eller magiker, liksom en del kvinnor blir krigare eller jägare.
På grund av den höga dödligheten bland vildalvs män och låg nativitet utgör vuxna kvinnor ofta så många som tre femtedelar av alla i en stam. Kvinnor är också i allmänhet äldre än männen.
Alvbarn älskas och skyddas som de skatter de är. Älder ger erfarenhet och vishet och därför har en vildalv större inflytande ju äldre han eller hon är. En alv vars livsbana inte bryts av våld, olycka eller sjukdom blir mellan sjuhundra och tusen år; sådant är mycket sällsynt sedan Kael Anaions förräderi. En alv under hundra år gammal har väldigt lite att säga till om.
När en alvman blivit fyra eller fem årtionden gammal brukar han börja uppvakta en alvkvinna som vanligtvis är betydligt äldre, ibland med flera hundra år. Efter några års uppvaktning väljer kvinnan om hon vill äkta sig med mannen eller inte. Äktenskap är monogama och livslånga.


Styre

Nästan alla alvstammar styrs av en drottning. Drottningens makt omges av en komplicerad uppsättning regler och sedvanor, och är långt ifrån absolut. En drottnings främst plikt är att fatta beslut som gynnar hela stammen. Drottningen har ett råd där de äldsta och visaste av bägge könen är medlemmar; av kulturella och demografiska skäl innebär detta att över fyra femtedelar av rådsmedlemmarna är kvinnor i de flesta stammar.
I vissa stammar har mäktiga, manliga krigare lyckats ta makten. Sådana patriarkala experiment leder nästan alltid förr eller senare att hövdingen investerar för mycket prestige i ett krig eller en hämndaktion, med stammens undergång som vanlig följd. Drottningar vet att hämnd är meningslöst, en lyxvara, och att flykt oftast innebär överlevnad.



Kultur och dagligt liv

Vildalvers liv är enkla och förutsägbara. Männen ägnar en stor del av dagen till att jaga medan kvinnorna tar hand om barn, syr kläder, samlar mat och örter och pysslar om hemmen. Strax före sömntimmarna samlas stammen för att äta, sjunga, dansa och berätta sagor. Vildalvernas kultur är muntlig, då böcker är skrymmande och förgängliga.
För vildalver är lojalitet, samarbetsförmåga och vilja att överleva de viktigaste egenskaperna hos en person. Att sätta sig själv före stammen är en dödssynd, liksom att riskera stammens överlevnad genom sina handlingar. Heder och ära har ingen större betydelse; att fly anses helt naturligt; feghet definieras som vägran att slåss till det bittra slutet och ingenting annat.


Religion

Vildalver förbannar givetvis sin onde, förrädiske skapare och kan inte som de övriga älvfolken dyrka sin skapare. Många är i praktiken ateister, men vissa ärar och åkallar Karna, Marduk och Kamu.


Teknologi

En gång var alverna de skickligaste av alla hantverkare, men den ständiga kampen för överlevnad och brist på råvaror har reducerat vildalvernas tekniska nivå till stenåldern. Alla metallföremål som finns i en vildalvs ägo är antingen uråldriga eller erövrade från deras fiender.
Vildalver lever nästa alltid i tält eller hyddor, inte för att de inte kan bygga sig hus, utan för att en stam alltid måste vara beredd att fly. Det är sällan en stam stannar mer än fem år på en och samma plats.


Krigföring

Vildalver föredrar att slåss ur bakhåll, gärna uppbackade av magiker och präster. En annan favorittaktik (som funkar förvånansvärt ofta) är att låtsas fly för att locka in sina fiender i ett bakhåll. Vildalver accepterar aldrig en strid på lika villkor; har de ingen fördel flyr de hellre för att slåss en annan dag.
I krig är vildalver fullständigt skoningslösa och drar sig vare sig för att hugga ned krigsfångar, flyende eller sina fienders kvinnor och barn.

Idag är jag inte så intresserad av alver alls. Utom i Pendragon, då. Men där är de något helt annat.
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,607
Location
Ludvika
Mina alver är starkt färgade av hur de gestaltades i Bilbo när jag var liten: de låg i trädkronorna och sjöng lustiga låtar i vattnadal, och de festade och sjöng i mörkmården.

Sen har de blandas med min uppfattning om pikter och andra keltiska folk och är nu ett naturnära folk som går klädda i djurhudar och skinkläder med smycken och verktyg tillverkade i brons. De måla sina kroppar i olika mystiska mönster och flätar in blommor och fågelfjädrar i sitt hår. De är levnadsglada och sjunger och skojar gärna med varandra, men de vill också bli lämnade i fred av utbölingar och använder sin magi för att förvilla de som försöker ge sig in i deras skogar.

De är långa, med ljust hår i olika färger och tatuerar sig eller målar mönster på sin hud i blått eller grönt på ett sätt som får färgerna att skifta och nästan verka levande.

De älskar naturen och lever i harmoni med den, och avskyr de som förstör den och hugger ner deras skogar.
 

DeBracy

Eventuellt helt fantastisk
Joined
21 May 2003
Messages
5,859
Skarpskytten said:
Idag är jag inte så intresserad av alver alls. Utom i Pendragon, då. Men där är de något helt annat.
Jamen berätta då människa! :gremlaugh:
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,555
[Vildalver föredrar att slåss ur bakhåll, gärna uppbackade av magiker och präster. En annan favorittaktik (som funkar förvånansvärt ofta) är att låtsas fly för att locka in sina fiender i ett bakhåll. Vildalver accepterar aldrig en strid på lika villkor; har de ingen fördel flyr de hellre för att slåss en annan dag.
I krig är vildalver fullständigt skoningslösa och drar sig vare sig för att hugga ned krigsfångar, flyende eller sina fienders kvinnor och barn./quote]

Så de slåss som alla spelar grupper jag varit med i? Skulle varit cool att spela en grupp arga grottmännsiko alver :gremsmile:
 

Skarpskytten

Ödestyngd världsvandrare
Joined
18 May 2007
Messages
6,194
Location
Omfalos
God45 said:
Så de slåss som alla spelar grupper jag varit med i? Skulle varit cool att spela en grupp arga grottmännsiko alver :gremsmile:
Jag får damma av min gamla värld och DnD 3.0 :gremlaugh:
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,555
Skarpskytten said:
God45 said:
Så de slåss som alla spelar grupper jag varit med i? Skulle varit cool att spela en grupp arga grottmännsiko alver :gremsmile:
Jag får damma av min gamla värld och DnD 3.0 :gremlaugh:
Drar du igång ett spel vill jag vara med :gremsmile:
 

Cissi

Up to no good.
Joined
29 Jul 2012
Messages
3,111
Location
Ostgothia
Jag gestaltar mina alver som polyamorösa och dryga. Lite elitistiska och vackra.
Tråkigare än troll, allvarligare än dvärgar.
 

Skarpskytten

Ödestyngd världsvandrare
Joined
18 May 2007
Messages
6,194
Location
Omfalos
DeBracy said:
Skarpskytten said:
Idag är jag inte så intresserad av alver alls. Utom i Pendragon, då. Men där är de något helt annat.
Jamen berätta då människa! :gremlaugh:
Ja, alltså, då talar vi ju om Faeries. Dessa finns så klart i två versioner, Seelie och Unseelie, och de lever på "Andra Sidan", men kan så klart, framförallt efterhand som "Britanniens Förtrolling" sprider sig mötas i den vanliga världen.

Dock tycker jag inte riktigt om det sätt som Faeries gestaltas i Pendragon; eller, jag tycker att de har blivit (i äventyre, i Pendragon Great Campaign) för alldagliga, vanliga och omystiska.

Så när jag kör Pendragon är alla möten med Faeries - vare sig de är Seelie ("goda" eller i alla fall någorludna välvilliga till människor) eller Unseelie ("onda") - farliga och oförutsägbara. Mitt måtto är: "alla möten med alv-varelser kommer att förändra din karaktär, kanske på ett omvälvande sätt". Alver kommer att få dig att göra hemska saker, de kommer att möblera om dina grundegenskaper, de kommer att stöka runt bland dina Passions. Om du återkommer från Andra Sidan med bara -2 i SIZ ska du vara tacksam. Detta skapar spänning. Spelare tänker inte "coolt alver" utan, "satan i gatan, det här kommer att göra ont". De drar sig in i det sista för att bege sig till Andra Sidan, och börjar svettas även när de ädlaste alvkungar säger: "Jag har en idé ..."

Så är mina "alver" i Pendragon.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,555
Alver i min kampanj har spelats av mina spelare som lite... nazistiska? Jag beskrev dem som tyska och rasistiska och sedan glömde mina spelare lite att det skulle vara medeltiden :gremwink:
 

Skarpskytten

Ödestyngd världsvandrare
Joined
18 May 2007
Messages
6,194
Location
Omfalos
Fiktionslek: God45: Jag har många hundra spelledartimmar i 3.x. Det spelet tar död på spelledarlusten förr eller senare. Går aldrig tillbaka dit.
Om jag någonsin plockar upp den världen igen, så blir det inte med 3.x. Men kanske DnDNext?
 

yokowermland

Warrior
Joined
27 Dec 2003
Messages
238
Location
Wermland
Sitter ju och plurar på min egen fantasy setting och tänkt något kanske så här med stödord om alver och hur de ska funka. Kan se att de kanske blir lite kniviga att ha som spelarkaraktärer.

Uråldriga (döh)

Rasistiska (Har krigat med människorna om makten i de västra länderna och förlorat rejält.)

Utdöende (Ska ha två sorters alver typ skogsalver som är lortiga och skygga kusiner till Högalver/silveralver men de är alla mycket få till antal. Alla deras städer har fallit förutom ett fåtal på väldigt isolerad platser. Deras riken har alla fallit och dess ruiner ofta fallit i glömska)

Bittra/aroganta/elaka (hatar människans samhälle och dess förmåga att anpassa sig och tänka outside the box men kommer aldrig att rätta in sig på den "mörka vägen" och aldrig alliera sig med demoner eller ondskan.)

Siande (Efter deras stora nederlag har de få som funnits kvar blivit orakel. Alverna kunde inte förstå hur de som är så högt stående kunde bli slagna och krossade av människor som de betraktar nästan som insekter. Det har gjort att många av de Alver som finns kvar nu ägnar sig åt att försöka se in i framtiden.)
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,555
B-E Karlsson said:
Sitter ju och plurar på min egen fantasy setting och tänkt något kanske så här med stödord om alver och hur de ska funka. Kan se att de kanske blir lite kniviga att ha som spelarkaraktärer.

Uråldriga (döh)

Rasistiska (Har krigat med människorna om makten i de västra länderna och förlorat rejält.)

Utdöende (Ska ha två sorters alver typ skogsalver som är lortiga och skygga kusiner till Högalver/silveralver men de är alla mycket få till antal. Alla deras städer har fallit förutom ett fåtal på väldigt isolerad platser. Deras riken har alla fallit och dess ruiner ofta fallit i glömska)

Bittra/aroganta/elaka (hatar människans samhälle och dess förmåga att anpassa sig och tänka outside the box men kommer aldrig att rätta in sig på den "mörka vägen" och aldrig alliera sig med demoner eller ondskan.)

Siande (Efter deras stora nederlag har de få som funnits kvar blivit orakel. Alverna kunde inte förstå hur de som är så högt stående kunde bli slagna och krossade av människor som de betraktar nästan som insekter. Det har gjort att många av de Alver som finns kvar nu ägnar sig åt att försöka se in i framtiden.)
Vad tycker de om halv-alver? Accepterade eller hatade?
 

Leon

Leo carcion
Joined
8 Mar 2004
Messages
7,094
Den intressanta frågan är snarare "varför alver". Vilken funktion fyller de? Ofta kan det vara coolare att köra på t.ex. fantasypikter, eller en mystisk orden av visa munkar eller vad som nu kan fylla alvernas roll i setting och äventyr.

I Svavelvinter har ju alver dels ersatts av vindhäxan Silvia Miranda, och dels av primitiva halvfolk i Oorams skog (i Tramenze)
 

Übereil

Swashbuckler
Joined
10 Jun 2010
Messages
1,917
Location
Örebro
Etepete said:
Den intressanta frågan är snarare "varför alver".
Varför inte? Om man nu ska ersätta dem med annat kan man väl lika gärna använda sig av alver rakt av?

Übereil, som känner att det här är en helt annan diskussion
 
Top