Välkommen!
Kul med nytt folk, indeed.
Ja, döden är något som följer spelkaraktärerna liksom oss i det verkliga livet. Ja, man dör, antingen för tidigt av en eller annan orsak, eller en dag av ålder.
Nå, i actionfyllda rollspel kan indeed hända att man trillar av pinnen. Då har vi i mitt spelgäng alltid gjort så att man gör en ny karaktär efter konstens alla regler. Sedan får denne kort och gott kontakt med resten av äventyrarskaran när det passar. Det kan i princip vara när som helst. ute efter vägen då de bägge reser mot gemensamt mål, på ett värdshus, under en strid då den nye väljer att undsätta de andra rollpersonerna etc.
Antingen får spelledaren försöka hitta på ett fyndigt och trovärdigt sätt för att skapa kontakt, eller så kanske man har en bakgrundshistoria till karaktären som gör att man enkelt kan komma in i gänget, eller befinna sig på en plats där de rör sig.
Jag har haft några spelare, förr om åren i DoD, som har velat göra det enkelt för sig, och dessutom skapa ett fast mål direkt. De har då spelat en nära släkting till sin förre avlidne karaktär. Denne söker då upp den avlidnes gamla kamrater för att söka inträde i deras skara och för att genom de äventyr som man är med om försöka hämnas släktningens död ur det ena eller andra perspektivet. Det är ju en ganska enkel variant, då den nya hämnaren har anledning att söka kontakt med de andra rollpersonerna, en drivkraft och ett mål jämte äventyrandet som kan få lite fart och intrig i manskineriet.
... Dock tycker jag inte att du till en början skall hänga upp dig alltför mycket på detaljerna. Enkla knep och lite vanligt, hederligt lurifaxande från spelledaren funkar alltid. Jag har tillexempel gjort att två rollpersoner stött i varandra på de trånga gatorna i stan. Efter lite ursäktande eller glåpordande är kontakten klar och man kan antingen låta det fortgå av sig själv - eller om de inte nappar på en ny bekant - låta dem dyka upp och stöta på varandra flera gånger tills de blir vana varandra och därmed kommer varandra närmare. Så kan man ju också göra med flera karaktärer i följet. Först stöter den nye på den ene, sedan den andra vid ett annat tillfälle. När han sedan möter hela gruppen har de flesta av dem sett honom redan och känner igen honom.
Visst, det bör vara trovärdigt i en viss mån. Man blir ju inte polare med en främligen över en minut direkt. Det gäller för både spelare och spelledare att försöka ge och ta här, tycker jag. Jag tycker dessutom, helt enkelt att du skall ta tjuren vid hornen bara. Så, när någon karaktär dött är det bara för den spelaren att göra en ny. Kolla sedan med bakgrunden om det finns någon bra lucka. Om inte, kör utefter fantasin. Det löser sig alltid. Det är just det, det löser sig, och om du försöker göra det intressant så kommer spelarna naturligt att hänga på din grej, och den nya karaktären får chansen att komma in i följet.
... Ja, kör på bara.
Vad jag kan tillägga är att man skall inte var rädd för att pröva sig fram i rollspel, inte heller för att göra fel. Man lär ju av sina misstag. Snart vet man vad som funkar och inte funkar med de spelare man har. Man lär sig vad som gillas och vad som absolut inte gillas. Det handlar om att finna dynamik mellan spelare, spelledare och system. Allt ordnar sig, bara man lär sig.
Prata också utanför spel vad som gjorts bra och vad som gjorts dåligt, men på en kamratlig nivå såklart, så att alla kan komma fram till vad som är schysst och därigenom förbättra sitt lirande tillsammans.
