Hur känner du för Neuromancer?

[JohanL]

Den håller fortfarande.

(Det klart, i vår tid är det lätt att tänka på himlen som ser ut som en död tv-kanal som en fint blå... )

 

[zonk]

Fantastisk bok! Den som är mest cyberpunk av alla cyberpunkböcker jag läst. Läste den på 90-talet efter att ha spelat rätt mkt Mutant 2089 och det var grymt kul att se hur mkt man såg 2089 hade lånat från Neuromancer.

Inte testat att läsa den på svenska dock.

 

[Badmojo]

Vill minnas att jag samtidigt läste Alvin Tofflers böcker om framtidschocker/megatrender, eller om det var den ˋtredje vågenˋ, och alla tio stora framtidstrender han identifierade på 70-talet (överbefolkning, matbrist, miljökollaps, teknikskiftet man-machine, dataöverföring, genetik/kloning, rymdkolonier i omloppsbana mm) återfanns i Neuromancer. Misstänkte att Gibson nog kikat på de böckerna också.

 

[Ulfgeir]

En av mina favoritböcker (jag läste den engelska versionen. Vad jag har förstått så har den svenska översättningen en del språkliga problem). Den är definitivt stilbildande, och en av de mest cyberpunkiga böckerna, dess närmsta konkurrent skulle jag säga är Neal Stephenssons Snowcrash. En del av böckerna till Shadowrun kan komma i närheten.

Uppföljarna lyckas inte alls lika bra. Gjordes ju ett väldans snyggt försök till att göra seriealbum på den tidigare, men de gav bara ut början.

 

[Froste]

neuromancer var ju gibson's första bok, och personligen tycker jag det märks, det är skrivet på ett lite amatörigt sätt, men spelar totalt ingen jävla roll för själva storyn och känslan är så överväldigande bra att det inte påverkar negativt eller kommer i vägen

hans senare böcker har mycket mer utvecklad skrivkunskap, känns mer literaturiga, mer raffinerade, men ju bättre han blev på att skriva dess sämre blev han på att skriva om just cyberpunk

jag har bara läst den på engelska men kommer inte ihåg några problem med språk eller uttryck, det var ganska straight forward

den största nackdelen med att läsa neuromancer i dagens läge är att den har satt sina spår i så mycket kulturellt som kommit efteråt som i vissa sammanhang förbättrats, därför kan root-materialet kännas lite dated eller underväldigande eller kanske bara inte så nyskapande, till skillnad från 25 30 år sen

kanske den här videon om neuromancer är intressant:

 

[Badmojo]

Plus att plotten med Wintermute i allra högsta grad är aktuell i dagens diskussioner om AI, nästan 40 år efter att den skrevs.

Älskar sense of wonder-slutet också.

 

[koraq]

Det som slog mig sist jag läste den är hur mycket den är old school science fiction. Trots all den energi som framförallt Sterling lade ner på att framställa "rörelsen" som nåt nytt så är det väldigt mycket klassisk science fiction i dialog med sextiotalet (och de utvecklingar som skedde på 70-talet som Sterling ignorerar).

 

[Christoffer]

Ekar lite var @terje skrev! Är nog där uppe med andra verk som verkligen skapat hela områden eller kluster av kulturella upplevelser för mig. Gillar egentligen endel av novellerna i Burning Chrome mer, men hela sprawlserien var magisk läsning första gången jag läste dem och läste faktiskt ut Neuromancer igen för antagligen femte gången för några veckor sen. Håller än. Riktigt skarp! Älskade varje stund av läsandet!

Men det viktigaste för mig är nog att jag faktiskt uppskattar hans texter så pass mycket att de lätt hamnar bredvid andra stora amerikanska författare om jag skulle lista favoriter, för mig rör det sig inte om tech, visioner om vår framtid, om genre eller annat, utan det är bara bra jävla berättelser om människor som jag snabbt fattar tycke för och bryr mig om. Därför faller all kritik om tech, om framtid, om datering bort. Det är jävla bra noveller och romaner bara!

 

[JohanL]

Det som slog mig sist jag läste den är hur mycket den är old school science fiction. Trots all den energi som framförallt Sterling lade ner på att framställa "rörelsen" som nåt nytt så är det väldigt mycket klassisk science fiction i dialog med sextiotalet (och de utvecklingar som skedde på 70-talet som Sterling ignorerar).

Jag brukar säga att den enda nyheten med cyberpunken var det specifika sättet datorerna användes på. Allt annat fanns redan, särskilt hos Pohl & Kornbluth (The Space Merchants, Gladiator-at-Law).

Samtidigt stämmer det förstås att Neuromancer kodifierade genren.