Jag skrev såhär om boken för typ två år sen:
”
Jag har läst Neuromancer skriven av William Gibson. Egentligen är det ju konstigt att jag, som älskar cyberpunk, inte läst genrens mest kända verk tidigare. Det beror på att jag läst andra verk av Gibson och att jag då haft problem med hans språk. Jag ger honom absolut att han har fyndiga beskrivningar och formuleringar, men jag får alltid brottas med prosan så till den grad att jag haft svårt att njuta av hans verk. Det har gjort att jag varit lite rädd att ta mig an denna bok, för jag vill ju inte ogilla den.
Nu i efterhand kan jag säga att jag är glad att jag läste den, för detta är riktigt riktigt bra! Boken handlar om Case, en utbränd Hacker som får en andra chans i livet, men då även snubblar över konspirationer långt värre än vad han först kunde ana.
Vad som är spännande med denna bok är att den absolut innehåller många tropes som senare blev vanligt i cyberpunk, typ regniga japanska megastäder, gatusamurajer med infällbara stålklor och människor med cybernetiska kroppsdelar. Men den är samtidigt långt mer galen än många efterföljande cyberpunkhistorier och har med rymdfärder, religiösa rastafarisnubbar, holografiska trollkarlar etc. Faktum är att den regniga asiatiska megastaden bara finns med en liten stund i handlingen, och att huvudpersonen Case är en ganska neurotisk och svag typ, inte alls den sammanbitna tuffingen som förekommer i många andra cyberpunkhistorier. Det är lite synd att bara vissa delar av Gibsons värld efterapats då de blir så mycket mer levande i kombination med alla andra miljöer som förekommer i boken. Gibson skrev följande om tv-spelet Cyberpunk 2077: "The trailer for Cyberpunk 2077 strikes me as GTA skinned-over with a generic 80s retro-future, but hey, that's just me." Jag förstår precis vad han menar. Mycket inom genren cyberpunk tycks handla om att ta vår värld och ge den ett filter av de estetiska delarna av genren, och då bara de delar som är så nära vår verklighet som möjligt. Det är synd då cyberpunk kan vara så mycket mer, vilket denna bok bevisar.”
