Nekromanti Hur kan jag få dig att känna dig som din rollperson?

ceruleanfive

Bläckfisk
Joined
23 Feb 2017
Messages
2,827
Location
Eskilstuna
Zire;n337830 said:
Det här får mig att omvärdera vissa saker jag tidigare hyllat, t.ex. att starta In medias res - mitt uppe i action. Istället för att börja exakt där vi slutade förra gången så tar jag mig (som SL) friheten att spola framåt till en situation där rollpersonerna är mitt uppe i en laddad situation. Problemet är att även om det försvinner dötid, så försvinner det också tid att komma in i rollpersonen. Överlag skulle jag vilja hitta vilka situationer som är gynnsamma för spelgruppen att snabbare komma in i sina karaktärer. Jag misstänker att det är något som är starkt beroende dels på spelarna och dels deras rollpersoner.
Min personliga erfarenhet är att in medias res rentav underlättar att komma in i rollpersonen. Man tvingas fatta beslut och göra saker som förmedlar rollpersonen, snarare än att sitta lite småpassiv och trevande. Men det kan som sagt vara beroende på spelare.
 

Zire

Swashbuckler
Joined
18 May 2000
Messages
3,128
Location
Umeå
ceruleanfive;n337831 said:
Min personliga erfarenhet är att in medias res rentav underlättar att komma in i rollpersonen. Man tvingas fatta beslut och göra saker som förmedlar rollpersonen, snarare än att sitta lite småpassiv och trevande. Men det kan som sagt vara beroende på spelare.
Ja, jag tror också att det beror lite på hur extrem man är. Jag har ibland tagit mig ganska stora friheter för att starten på spelmötet verkligen ska vara typ "bossen ligger död på golvet med din yxa i huvudet, hans hejdukar bankar på dörren, vad gör du?" från att förra mötet slutade med att de bestämmer sig för att leta efter bossen. Det passar också bättre för vissa typer av spel/kampanjer än andra.

Du har rätt i att man fortfarande helst vill hoppa fram till en aktiv situation där man direkt kan börja karaktärsspela, och där alla spelare är med. Men valen ska nog inte vara för betydande i början, för det gör dem svårare och man tänker mer på att göra "smart" val än "rollpersonsmässigt". En bra start tänker jag t.ex. är att man sitter nere i stridsfartyget i väntan på att göra en våldsam landstigning, fartyget hoppar över vågorna och håller full hastighet mot målet, alla är på plats, och de kan agera sinsemellan. När spelledaren tycker att dialogen sjunker så är det dags. K-pisten från däck smattrar och truppbefälet börjar räkna från 10. Vid 0 kör fartyget upp på strand och smäller upp luckan, och det är dags att kasta sig ut i helvetet.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,088
Location
Ereb Altor
RasmusL;n337818 said:
Ja! Och Nej! Och Båda! Jag vet att Big Model delar upp det här, men finns det verkligen en motsättning? Jag vill påstå att jag kan göra båda, växla mellan att "sätta scener" och sedan leva mig in i min RP i de scenerna. Tycker inte att vi ska måla upp motsättningar där det egentligen finns en rätt najs synergi!
Jag har nästan inte mött någon som har det perspektivet. Den enda är nog Genesis Men det märks iofs inte när man spelar. vad jag menar är att, ja, det finns en del tankar om Play to Lose och liknande men jag vill hävda att åtnstone i barndom så var det snarare en motreaktion på att Play Safe. Alltså, du utsätter inte din RP för drama/fara i onödan, utan för att det är vad som borde hända. I tradspelen så spelar man ju safe. Man skaffar sig en bra rustning och ser till att alltid använda reglerna till sin fördel, tar inga risker. Spelar du drama så måste du ibland ta risker, för du är mänsklig, viktigare saker står på spel etc. Det var främst det man ville lyfta fram. Sluta fega! Spela ärligt* med hjärta och själ!

*Ärligt mot sin RP alltså. Det är inte oärligt att minmaxa eller playerskilla sig genom en dunge. Men det är inte drama.
 

APM

Bläckfisk
Joined
9 Jul 2015
Messages
482
Zire;n337830 said:
Liknelsen med att man är med i barnets lek och låtsas att den faktiskt kan magi är väldigt bra. Det är samma också i den typ av "spöklekar" man hade med kompisarna när man var liten. Fastän alla visste att målet var att vi skulle ut till övergivna huset och skrämma varandra, så blev man också skrämd, trots att man själv var med och regisserade leken.

Det börjar med att man spelar, alla vet att det är på låtsas. Men när alla kompisarna agerar som att det finns något hemskt och läskigt så börjar känslan bli riktig. Det börjar kännas hemskt och läskigt. Och när några börjar falla så följer andra med, för nu är det flera som inte spelar längre, utan de är verkligen rädda och man kan höra det i rösterna och se det i deras blickar och de som fortfarande spelar börjar också bli rädda (det är ju så empati och grupptryck fungerar). Man vet att det är på låtsas, men känslorna är riktiga.
Jag tror att det kan finnas liknande effekter med suspension of disbelief och immersion som med "skratt-terapi" eller vad man ska kalla det. Alltså att man börjar skratta på låtsats (så verkligt man kan), varpå man till slut övergår till att skratta på riktigt (det sker av sig själv). Att man reagerar på något som att det vore verkligt kan göra att man faktiskt känner de riktiga känslorna.

Jag har ingen riktig poäng här, men det här är något som jag tror påverkar rollspelsaktiviteten väldigt mycket, utan att vi riktigt reflekterar över det.
 

APM

Bläckfisk
Joined
9 Jul 2015
Messages
482
RasmusL;n337819 said:
För övrigt tycker jag att "play to lift" är ungefär lika användbart som "play to lose" = helt värdelöst. Det förenklar något komplext till en enkel handling som inte är universellt bra. Tyvärr är det mer mångfacetterat, men inte nödvändigtvis svårare. Jag tycker att Susanne Vejdemo gör ett bra försök, men det är fortfarande tvådimensionellt, och det räcker inte. Spelarna är intelligenta, varför inte ge dem en intelligent sanning att förhålla sig till istället för att reducera till 0/1-variabler? Att bara prata om "vad är något naiva akademiker kan ägna sig åt, när det kommer till faktiskt spel vill jag veta "hur".
Jag ser inte Play to Lose och Play to Lift som tekniker, utan mer som en övergripande inställning som man som spelare kan ha under rollspelsaktiviteten. Det genomsyrar hur man använder mekanikerna i spelet. Så jag håller med om att de i sig inte förklarar något om *hur* man spelar. Vad är det här med Susanne Vejdemo?

Måns;n337838 said:
vad jag menar är att, ja, det finns en del tankar om Play to Lose och liknande men jag vill hävda att åtnstone i barndom så var det snarare en motreaktion på att Play Safe.
Ja, det är väl just det. Play to Lift är ytterligare ett steg vidare förbi Play to Lose, som är mer applicerbart och meningsfullt i ett lajv / storygame perspektiv.
 

IcarusDream

Anti-populist
Joined
9 Jan 2007
Messages
1,049
Location
Carapalea
Jag har alltid haft väldigt enkelt att komma in i roll, både i rollspel och på lajv. Jag lägger inte en massa tid på att försöka planera vad som blir "häftigast!" eller "mest dramatiskt!" eller på att försöka göra massa politiska referenser för att imponera på personer som råkar rösta på samma sak som jag, utan jag tänker mig in i rollens personlighet och hur denne skulle reagera på världen och vad som händer runt den. Jag försöker alltid göra realistiska reaktioner, ingenting baserat på populära trender inom rollspel/lajv som influencers och wannabe-influencers gör reklam för för att få sälja sina böcker, få sina klick eller likes på WRNU.

Skalar man bort allt onödigt trams vissa lägger på för att få imponansvärde så blir det bara det grundläggande kvar: Låtsas vara sin karaktär och reagera naturligt. Då blir det inte alls så krångligt.
 

Björn den gode

Swashbuckler
Joined
5 Jun 2001
Messages
3,432
Location
Göteborg
IcarusDream;n337956 said:
Skalar man bort allt onödigt trams vissa lägger på för att få imponansvärde så blir det bara det grundläggande kvar: Låtsas vara sin karaktär och reagera naturligt. Då blir det inte alls så krångligt.
Det kanske inte blir krångligt men enligt mig blir det tråkigt. Eller i vart fall inte lika kul som att spela med spelare som medvetet eller undermedvetet har koll på saker som steering, drama och andra trender.

Sen är väl tipset "Gör ingenting" i en tråd som handlar om hur en kan hjälpa folk att komma in i roll kanske inte jätteanvändbart, för även om inte du har svårt med det (inte jag heller för övrigt) så är det ju uppenbarligen andra som har det (och en del som inte vill det, och dom behöver ju inte heller några tips).
 

APM

Bläckfisk
Joined
9 Jul 2015
Messages
482
IcarusDream;n337956 said:
Jag har alltid haft väldigt enkelt att komma in i roll, både i rollspel och på lajv. Jag lägger inte en massa tid på att försöka planera vad som blir "häftigast!" eller "mest dramatiskt!" eller på att försöka göra massa politiska referenser för att imponera på personer som råkar rösta på samma sak som jag, utan jag tänker mig in i rollens personlighet och hur denne skulle reagera på världen och vad som händer runt den. Jag försöker alltid göra realistiska reaktioner, ingenting baserat på populära trender inom rollspel/lajv som influencers och wannabe-influencers gör reklam för för att få sälja sina böcker, få sina klick eller likes på WRNU.

Skalar man bort allt onödigt trams vissa lägger på för att få imponansvärde så blir det bara det grundläggande kvar: Låtsas vara sin karaktär och reagera naturligt. Då blir det inte alls så krångligt.
Hela det här låter väldigt främmande för mig. Kanske är det en större grej i lajvsammanhang - men det är å andra sidan en helt outforskad del av hobbyn för mig, så jag vet inte.

Men jag tror att du har en poäng i att inte försöka planera "häftiga" eller "dramatiska" situationer - det pratas det ju om i Play Unsafe bl a. Be boring, osv.

Björn den gode;n337959 said:
Det kanske inte blir krångligt men enligt mig blir det tråkigt. Eller i vart fall inte lika kul som att spela med spelare som medvetet eller undermedvetet har koll på saker som steering, drama och andra trender.
Just pacing, att främja drama, att aktivt ta beslut som främjar berättelsen i sin helhet, osv - är allt sånt som jag tycker att det behöver pratas mer om, för det kommer inte naturligt för mig. vissa spelare har en aktstruktur i bakhuvudet och som undermedvetet färgar deras val. Och det tror jag gör dessa människor till bättre spelare - jag vill också vara en bättre spelare! Jag tänker att det aldrig kan skada att diskutera de här grejerna, alltid lär man sig något!
 

IcarusDream

Anti-populist
Joined
9 Jan 2007
Messages
1,049
Location
Carapalea
Björn den gode;n337959 said:
Sen är väl tipset "Gör ingenting" i en tråd som handlar om hur en kan hjälpa folk att komma in i roll kanske inte jätteanvändbart, för även om inte du har svårt med det (inte jag heller för övrigt) så är det ju uppenbarligen andra som har det (och en del som inte vill det, och dom behöver ju inte heller några tips).
Nu skrev jag ingenstans "Gör ingenting" som du verkar ha läst det.
Jag skrev ordagrant "Låtsas vara sin karaktär och reagera naturligt. Då blir det inte alls så krångligt.". Att göra saker naturliga och inte bara försöka härma influencers eller skådespelare i poddar m.m som försöker göra allt så dramatiskt som möjligt gör att spelet bara blir krystat. En karaktär som är naturlig och har vanliga reaktioner på saker gör att spelet verkar "verkligare". Vilket kanske är en bättre startpunkt än att läsa in motsvarande en kandidatexamen i böcker och teori kring "Play unsafe" "Play boring" "Play for money/fame" och politiska vinklingar för att kunna skryta för likatänkande.

Jag ogillar "Play [whatever]" men om jag skulle få hitta på den som matchar min stil närmast är det nog "Play Natural"
 

Björn den gode

Swashbuckler
Joined
5 Jun 2001
Messages
3,432
Location
Göteborg
IcarusDream;n337970 said:
Nu skrev jag ingenstans "Gör ingenting" som du verkar ha läst det.
Jag skrev ordagrant "Låtsas vara sin karaktär och reagera naturligt. Då blir det inte alls så krångligt.". Att göra saker naturliga och inte bara försöka härma influencers eller skådespelare i poddar m.m som försöker göra allt så dramatiskt som möjligt gör att spelet bara blir krystat. En karaktär som är naturlig och har vanliga reaktioner på saker gör att spelet verkar "verkligare". Vilket kanske är en bättre startpunkt än att läsa in motsvarande en kandidatexamen i böcker och teori kring "Play unsafe" "Play boring" "Play for money/fame" och politiska vinklingar för att kunna skryta för likatänkande.

Jag ogillar "Play [whatever]" men om jag skulle få hitta på den som matchar min stil närmast är det nog "Play Natural"
Det finns antagligen en intressant diskussion här, det du pratar om verkar ligga väldigt det vi inom teoretiska diskussioner i nordic larp brukar kalla för Turku-skolan. Själv tror jag att till exempel 'steering' ("styrning", som väl kortfattat kan förklaras med att göra val (medvetet eller undermedvetet) inom fiktionen som inte är helt bestämda av fiktionen) skapar mycket bättre spel för alla än om alla enbart försöker leva sig in i sina roller. Samtidigt så känns det kanske inte som någon större poäng med att ha en teoretisk diskussion när din utgångsposition är att all roll och lajvspelsteori är dålig, så jag ska försöka vara lite mer konkret.

Din roll går förbi en mobbningssituation där några av dina vänner håller på att knuffa och säga glåpord till en annan av dina vänner, men ingen har sett dig än. Nu finns det ett antal olika naturliga reaktioner beroende på vem rollen är, hur bra vän den är med mobbarna eller den mobbade och så vidare, men låt oss för enkelhetens skulle säga att det finns tre grundval:

1. Att hänga på mobbarna, vi vet att grupptryck är starkt i såna här situationer och för väldigt många roller så skulle det vara naturligt att bara joina och själv mobba antingen i bakgrunden eller förgrunden.

2. Att ta den mobbades parti och med ord eller fysisk handling försöka stoppa det som händer. Det här är nog en betydligt ovanligare reaktion än 1 men om det är rollens bästa vän som blir mobbad eller om rollen är äldre eller på något sätt har en högre status så att hen tror att hen kan stoppa det så kan det vara en naturlig reaktion.

3. Att låtsas som att man inte märkt något och tyst gå därifrån för att inte prata om det. Oavsett om rollens reaktion låg närmast 1 eller 2 så är det här också en väldigt naturlig reaktion för många roller, genom att inte lägga sig så slipper en både att mobba själv, eller att ta konflikten och försöka försvara någon.

För väldigt många roller så tror jag inte att det är på något sätt självklart om den ska välja 1, 2 eller 3, jag tror inte ens att jag själv kan förustpå hur jag skulle reagera i en sån sitaution (även om jag förstås hoppas att det varit 2). För vissa roller är det helt självklart och då tycker jag att en bara ska köra på det, men för andra roller jag spelar så är det jämnt mellan antingen 1 och 3 eller 2 och 3. Då har jag någonstans i bakhuvudet att det kommer bli roligare för alla om jag inte väljer 3. Jag kommer få intressantare spel nu, de andra i scenen kommer få intressantare spel, och min relation till en massa andra roller kommer att förändras vilket är intressant i sig. Så jag kommer på grund av "play to whatever" välja 1 eller 2. Det är inte så att jag i det läget funderar på vad någon influencer har sagt, eller ens att jag på något sätt "går ur" rollen när jag tar beslutet men jag kommer ändå välja det som ger mest drama. Det tycker jag ger bättre spel än att bara försöka lista ut vad rollen hade gjort om jag som spelare inte styrde över rollen på något sätt.
 
Joined
22 Sep 2011
Messages
1,451
Location
Malmö
IcarusDream;n337970 said:
Nu skrev jag ingenstans "Gör ingenting" som du verkar ha läst det.
Jag skrev ordagrant "Låtsas vara sin karaktär och reagera naturligt. Då blir det inte alls så krångligt.". Att göra saker naturliga och inte bara försöka härma influencers eller skådespelare i poddar m.m som försöker göra allt så dramatiskt som möjligt gör att spelet bara blir krystat. En karaktär som är naturlig och har vanliga reaktioner på saker gör att spelet verkar "verkligare". Vilket kanske är en bättre startpunkt än att läsa in motsvarande en kandidatexamen i böcker och teori kring "Play unsafe" "Play boring" "Play for money/fame" och politiska vinklingar för att kunna skryta för likatänkande.

Jag ogillar "Play [whatever]" men om jag skulle få hitta på den som matchar min stil närmast är det nog "Play Natural"
Fast hur menar du egentligen? Vad är en "naturlig" reaktion på en konstig situation, hur fungerar man när man ser ett sinnes förvrängande monster till exempel?
De flesta människor med normala reaktioner blir ju inte äventyrare direkt. Jag menar att det är otroligt svårt att föreställa sig hur någon reagerar på många av de situationer som uppkommer i rollspel.

Att försöka sätta sig in olika spelstilar gör ju att man kan få tips som leder till bättre spel tänker jag. Det handlar inte om att härma andra, det handlar om att inspireras. Sen tror jag snarare att faktorer som en förlåtande miljö runt spelbordet, tydliga definitioner av hur vi spelar leder till inlevelse.

Du menar att alla reaktioner skall kännas naturliga, men problemet är att det som är naturlig för dig är ju inte det för någon annan. Din verklighet är din, men nu handlade det ju om hur man skall få andra att leva sig in i sin rollperson. Vilket gör att play unsafe och en massa andra böcker ger mer tips än vad du gjorde, för de ger ju i alla fall några.

Sen fattar jag inte alls vad allt det här snacket om vad man röstar på och att man vill ha likes kommer ifrån.

PS.
Sen vill jag bara påpeka att den psykologiska process vi talar om här som kallas mentalisering bygger på erfarenheter utifrån sina internaliserade objekt. Det finns vetenskapliga studier på att ens mentaliseringsförmåga utvecklas av att läsa litteratur och i viss mån av att kolla på film. Ju fler exempel du har dess då lättare har du förstå hur andra reagerar. Att spela sin rollperson med inlevelse kräver ju att man trycker ner sin egen inre upplevelse och använder sig av kontrafaktiskt tänkande för att förstå hur och varför rollpersonen reagerar som den gör.
 

IcarusDream

Anti-populist
Joined
9 Jan 2007
Messages
1,049
Location
Carapalea
Swedish Chef;n337972 said:
Fast hur menar du egentligen? Vad är en "naturlig" reaktion på en konstig situation, hur fungerar man när man ser ett sinnes förvrängande monster till exempel?
De flesta människor med normala reaktioner blir ju inte äventyrare direkt. Jag menar att det är otroligt svårt att föreställa sig hur någon reagerar på många av de situationer som uppkommer i rollspel.
Där får vi helt enkelt tycka olika.

Jag går mer igång på att min karaktär som er ett sinnesförvrängande och fysiskt omöjligt monster blir rädd och springer därifrån om denne misslyckas med sitt Sanityslag snarare än att spelet stannar upp några minuter när jag försöker komma ihåg vad jag läste i kapitlet "Play to Loose" om hur min karaktär spektakulärt ska förlora så att min favoritmedspelare ska få XP-boosten som denne får när min karaktär dramatiskt stormar monstret motiverat av den semisexuella relation våra karaktärer en gång hade.

Överlag så menar jag ju mindre metaspel ju närmare en autentisk upplevelse. Jag kan relatera till att bli skrämd/lycklig/kåt m.m, och då kommer man lättare in i rollen för att det ligger närmare verkligheten. Jag har svårare att medvetet försöka "metaspela" saker som ligger närmare det dramaturgiska snarare än det verkliga.

Men, each to their own så att säga. Jag gör det jag gör och har gjort så i snart 20 år, du får göra som du vill, så länge du inte försöker tvinga på mig det.
 
Joined
22 Sep 2011
Messages
1,451
Location
Malmö
IcarusDream;n337979 said:
Där får vi helt enkelt tycka olika.

Jag går mer igång på att min karaktär som er ett sinnesförvrängande och fysiskt omöjligt monster blir rädd och springer därifrån om denne misslyckas med sitt Sanityslag snarare än att spelet stannar upp några minuter när jag försöker komma ihåg vad jag läste i kapitlet "Play to Loose" om hur min karaktär spektakulärt ska förlora så att min favoritmedspelare ska få XP-boosten som denne får när min karaktär dramatiskt stormar monstret motiverat av den semisexuella relation våra karaktärer en gång hade.

Överlag så menar jag ju mindre metaspel ju närmare en autentisk upplevelse. Jag kan relatera till att bli skrämd/lycklig/kåt m.m, och då kommer man lättare in i rollen för att det ligger närmare verkligheten. Jag har svårare att medvetet försöka "metaspela" saker som ligger närmare det dramaturgiska snarare än det verkliga.

Men, each to their own så att säga. Jag gör det jag gör och har gjort så i snart 20 år, du får göra som du vill, så länge du inte försöker tvinga på mig det.
Nej jag har verkligen inte sagt att du inte får göra som du vill, jag undrade bara hur du gjorde. Det enda du sa va att alla som läste böcker om rollspel bara härmades för att imponera på sina polare för att få politiska poäng. Sen vet jag inte om ett sanity slag är mindre meta än att spela ut sin svaghet för att lyfta fram en annan rollperson.

Men visst vi tänker olika.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,186
Location
Rissne
IcarusDream;n337979 said:
snarare än att spelet stannar upp några minuter när jag försöker komma ihåg vad jag läste i kapitlet "Play to Loose" om hur min karaktär spektakulärt ska förlora så att min favoritmedspelare ska få XP-boosten som denne får när min karaktär dramatiskt stormar monstret motiverat av den semisexuella relation våra karaktärer en gång hade.
Jag har kollat igenom den här tråden några gånger, och jag har verkligen svårt att förstå varifrån du kommer med den här och tidigare, liknande kommentarer.

Finns det någon som sagt att man ska försöka härma olika influencers?
Finns det någon som sagt att man ska försöka impa på folk som har samma politiska åsikt som en själv?
Finns det någon som argumenterat för att man under spel ska försöka komma ihåg vad man läst i ett kapitel av någon bok?
Finns det någon som pratat om "semisexuella relationer"?

För mig känns det som att du ger uttryck för en frustration över något, som att det finns ett gäng personer som försöker driva att man ska spela på ett sätt du inte gillar. Men jag förstår inte var någonstans de personerna finns eller var de skrivit att man ska spela så som du skriver.

Allt jag ser är en tråd där folk tipsar varandra om grejer. Du verkar se något annat.
 
Top