Nekromanti Hur krigar man? I exempelvis Stalingrad?

[Rising]

Jag förbereder just nu ett äventyr som jag tänkt förlägga i Stalingrad. Det jag särskilt intresseras av är:

- De ryska krypskyttarna, och särskilt de många (och framgångsrika) kvinnliga sådana.
- Att civilister inte tilläts lämna staden, ett beräknat drag från Stalins sida att öka moralen hos stadens milisgrupper
- Det hänsynslösa i "inte ett steg tillbaka"-agendan, och det (kanske nödvändiga?) vansinnet i att slakta ens egna landsmän när de retirerade.
- Det täta kriget, ryssarnas val att "krama" tysken genom att hålla fronterna så tätt inpå varandra som möjligt, så att inte tyskarna (som var överlägsna i artilleri och flyg) kunde bombardera ryssarna utan risk för att träffa sina egna män.

Å såna grejer. När jag läser om hur tyskarna skämtade "man intar köket, men slåss fortfarande om vardagsrummet" så förstår man hur tätt och hårt man slogs om varenda trappuppgång, varenda källare och varenda gatukorsning.

Men det här får också en del frågetecken att bubbla i mitt huvud. Om det nu var så tätt och så intensiva strider mellan infanterister från båda sidor, hur kunde då prickskyttar manövrera sig fram till goda utsiktsplatser? I filmen Enemy at the Gates så vandrar krypskyttarna fram längs vidsträckta områden som till större delen är folktomma. Hur kan detta komma sig? Betyder det att det finns stora luckor i fiendens linjer, eller manövrerar de till större delen bakom sin egen front? Hur kan någon komma åt att skjuta en officer på den andra sidan när infanteristerna måste kämpa om varje litet "kök och vardagsrum"?

Hur enkelt uppstår det "luckor" på ens egen sida? Jag menar, avancerar tyskarna förbi ett varuhus, hur vet man att inga ryssar väntar inne i varuhuset? Jag tar för givet att man (när tid ges) går in och försöker säkra alla områden, men hur stor framgång räknar man med under sådana omständigheter? Känner man sig helt säker eller händer det titt som tätt att man missar överlevande eller kanske till och med civila?

Just det här med att ryska miliser försvarade sig i källare, det tycker jag låter som att det fanns spridda grupper som inte direkt var sammansvuret organiserade, utan att de just slogs för att försvara platsen de stod på, utan möjligheter att fly.

Det finns en annan scen som förvirrar mig i Enemy at the Gates: Det lever några civila som Vassili besöker; en mor, en dotter och en liten pojke. Dessa tycks nästan leva på tyskarnas sida; när det knackar på dörren så gör sig Vassili beredd att gömma sig, och den lille pojken putsar de tyska soldaternas skor. Kunde det vara så? Hur långt ifrån de faktiska slagen lever dessa människor i så fall? Jag har svårt att fatta hur det kan finnas tillräckligt med lugn och ro för civila att leva och arbeta på en plats (såsom vissa fabriker var igång och rullade ut reparerade tanks mitt under det pågående kriget) om inte denna plats ligger långt bakom den egna sidans front.

Vad är det jag missförstår?

Om man blir avskurna; säg, en grupp på fyra-fem personer (oj, som av en händelse; lika stor som en typisk äventyrargrupp!), omgiven av fiender; hur reagerar man då? Är det någorlunda trovärdigt att man börjar göra rollspelsmässiga saker och krigar sitt eget lilla krig inom det stora kriget, åtminstone tills man hittar en möjlighet att ta sig tillbaka till den egna sidan?

 

[Storuggla]

Okej, jag antar att du redan plöjer sidor som Stalingrad, Stalingrad och Staling... nej, foton från Stalingrad!. Dålig fantasi de har när de döper sina sidor.
Sen så hivar du filmen Enemy at the Gates all världens väg och tittar på den definitiva Stalingradfilmen, Stalingrad.

"Om det nu var så tätt och så intensiva strider mellan infanterister från båda sidor, hur kunde då prickskyttar manövrera sig fram till goda utsiktsplatser? I filmen Enemy at the Gates så vandrar krypskyttarna fram längs vidsträckta områden som till större delen är folktomma. Hur kan detta komma sig? Betyder det att det finns stora luckor i fiendens linjer, eller manövrerar de till större delen bakom sin egen front? Hur kan någon komma åt att skjuta en officer på den andra sidan när infanteristerna måste kämpa om varje litet "kök och vardagsrum"?"

Okej, beroende på vilket skede av slaget det hela utspelar sig i så ser staden annorlunda ut. Ju senare destu färre kåkar står upp fortfarande. Trubblet är att trots att man säkrar hus efter hus efter hus på en gata, så kommer folk likförbaskat smita igneom linjerna efteråt. Dels finns det tunnlar under jorden som de kan använda (kloaker, men vafan, man kan inte vara kräsen i krig) och dels kan du inte döda alla som du hittar, speciellt inte de civila. För att göra fanskapet värre har du inte alltid folk att avvara för att säkra alla hus bakom dig men du måste rycka fram ändå, och därmed lämna ett osäkert hus bakom dig. Muntert ifall det nu satt något fuling där.

"Hur enkelt uppstår det "luckor" på ens egen sida? Jag menar, avancerar tyskarna förbi ett varuhus, hur vet man att inga ryssar väntar inne i varuhuset? Jag tar för givet att man (när tid ges) går in och försöker säkra alla områden, men hur stor framgång räknar man med under sådana omständigheter? Känner man sig helt säker eller händer det titt som tätt att man missar överlevande eller kanske till och med civila?"

Ens linje är till att börja med inte en fysisk linje. Den är en serie utposter. Det är tänkt att folk ska hålla koll på området mellan utposterna med hjälp av vaktposter och patruller, men trubblet är att folk vill gärna sova om natten (speciellt om de varit igång i något dygn redan i strid) och att det är jäkligt enkelt att gömma sig mitt i natten i en stat utan belysning. Ninjastilen förbi posterna bara och vips du är innanför fi's linjer. Angående de civila i varuhuset (ett bra exempel) - de jobbar bergis där. Om inte så har de i alla fall handlat där ett tag. De hittar bättre än dina soldater. De gömmer sig på platser du inte visste om fanns. Vill du vara säker på att huset är "säkrat"? Fjutta eld på det eller spräng skiten till fanders.

Intressant pryl för övrigt, den faktiska "shoot to kill"-ration var 15-20% i andra världskriget. Med det menas att av hundra soldater i strid så sköt mellan femton och tjugio för att döda. Resten gjorde det inte. Resten velade mellan att skjuta högt för att att det skulle se ut som de faktiskt slogs (och för att skrämmas), de bar ammunition till sina kompisar som faktiskt sköt, de satt bara still och gjorde inget alls eller så började de förflytta sig bakåt. Soldaterna ville helt enkelt inte skjuta andra människor. De ville inte slåss, egentligen. Efter andra världs så gjorde man om utbildningen och numer är vi uppe i 90-95% tror jag.
Vad spelar det för roll för Rising då? Om 80% av soldaterna inte vill döda folk i fiendeuniform i sen stridssituation, tänk om han skickar upp åtta man att rensa ut ett hus. Kommer de att skjuta de civila de hittade? Eller kommer de att komma tillbaka och säga "Huset tomt, Herr Feldwebel"?
Dessa siffror var förresten likadana över alla stridande parter i kriget, förutom de japanska ninjorna som klyvde stridsvagnar med katanas och sänkte hangarfartyg med kaststjärnor. För de var ninjor.

"Vad är det jag missförstår?"

Trubblet är att, jag vet inte riktigt här, men jag misstänker att du tänkt på något vis med "linjer" som en faktisk linje. Strid i stadsmiljö är kaotisk, flytande och hemsk. Nu alltså, tänk då hur kaotiskt det var i Stalingrad där de mer eller mindre uppfann begreppet!

"Om man blir avskurna; säg, en grupp på fyra-fem personer (oj, som av en händelse; lika stor som en typisk äventyrargrupp!), omgiven av fiender; hur reagerar man då? Är det någorlunda trovärdigt att man börjar göra rollspelsmässiga saker och krigar sitt eget lilla krig inom det stora kriget, åtminstone tills man hittar en möjlighet att ta sig tillbaka till den egna sidan?"

Tja, vissa sovjetiska förband och plutoners blev ju avskurna under Barbarossa och börja leva ett partisanliv efter det. Jag menar, alternativet hade varit ett fångläger (först tyskt, sedan ryskt).

... du vet att det inte fanns ödlefolkskvinnor på någondera sidan i konflikten va?


Storuggla, nu måste jag ha te

 

[Organ]

Läs "Stalingrad" av Anthony Beevor. Den finns i pocket och ger troligtvis svar på allt du vill veta.

/Anders

 

[Foggmock]

Först, något du säkert redan förstår: Enemy at the gates är förvisso en bra film, men gravt Hollywoodiefierad. Filmen "Stalingrad" är klart bättre och har åldrats med värdighet.

Först. Krypskyttar är autonoma stridande enheter. Medans folk slåss om kök och badrum smyger de runt huset man slåss i och bakom frontlinjen är det oftast rätt lugnt i en stadsstrid. Det handlar om att ha överblick över ställen där fienden kan tänkas röra sig. Poängen med stadsstrid är också att den är assymetrisk, alltså det finns inte alltid stenklara frontlinjer. Det finns alltså relativt goda möjligheter att kunna smyga sig runt lite överallt. Detta är också såklart bra i en rollspelssetting.

Vad gäller de civila så har jag faktiskt ingen aning.

hur reagerar man då?

Man säger "vi är kokta i bajs" och drar upp en plan för att ta sig tillbaka till sina egna. Att sätta upp nytt "basecamp" och härja runt som milis är förvisso en ball idé, men inte så trovärdig. Sen kan det ju såklart uppstå bra rollspelstillfällen och "om vi slår ut den här fabriken måste tyskarna köra en omväg när de skickar förnödenheter"-lägen efter hand man jobbar för att ta sig tillbaka till sin sida fronten...

 

[Storuggla]

"Läs "Stalingrad" av Anthony Beevor. Den finns i pocket och ger troligtvis svar på allt du vill veta."

Framförallt innehåller den underbara åsikter som någon general hade om sina allierade. "Rumänerna är vedervärdiga, italienarna opålitliga och ungrarna vill bara åka hem," och beskrivningen av en underlydande överste som "en hemsk grobian" bara för att han gympar på morgonen
Fast filmen Stalingrad har å andra sidan den klockrena repliken "Skit-Rumänien!" ("Scheisse-Romania!").


Storuggla, förresten vill jag spela Godlike

 

[Organ]

Re: Hur krigar man? I exempelvis Stalingrad? (ot)

Fast filmen Stalingrad har å andra sidan den klockrena repliken "Skit-Rumänien!" ("Scheisse-Romania!").

Svordomar i tyska krigsfilmer är alltid bäst! Ta t.ex. Das Boot där tyskarnas italienska allierade avfärdas som "Sheisse maccaroni-teufeln!".

/Anders

 

[Rising]

Enemy at the gates är förvisso en bra film, men gravt Hollywoodiefierad.

Du kan nog vara lugn. Jag kommer inte ha med en massa "blända honom med en glasbit så att jag kan rulla fram till mitt gevär och skjuta honom i handen!" Fast jag skyller inte bara på Hollywood; utan det är väl den sovjetiska propagandamaskinens fel/förtjänst att vi har den här skrönan om Zaitsevs prickskytteduell till att börja med.

Det jag inspireras av är snarare småsaker som att komma överrens om vem som skall springa fram först, när hela gänget måste förbi en gata som står under uppsikt av tyskarna, och hur inspirerande det är att slåss i ruiner där civila fortfarande tvingas leva.

Nå, jag vet att Stalingrad är bättre, men jag tror att jag kommer skriva färdigt äventyret innan jag får chans att ladda he... jag menar; "gå och köpa den".

Vi får klaga på Herr Nils, eftersom den saknas i hans videoarkiv.

Det gläder mig att krypskyttar är autonoma, och att jag hade missuppfattat hur fysiska frontlinjerna var. Om jag har förstått det rätt så kan jag motivera rätt fria framfarter genom att typ etablera: "Här är terrängen så dålig att en genomfart är omöjlig med pansarfordon, och det går inte heller att snabbt förflytta stora styrkor över området. Tyskarna känner inte till terrängen, och väljer därför att bara vakta den; med få och vitt spridda utposter. Därför är det en lämplig genomfartsled för våra krypskyttar."

Jag menar, jag måste ju både motivera varför det inte är regelrätt fältslag på platsen, såväl som varför det kan vara en tämligen obevakad plats och ändå vara så praktiskt för ryssarna att använda området som genomfartsled. Annars tycker jag det blir så lätt att ifrågasätta i stil med "om det här nu är ett så lämpligt sätt för ryssarna att ta sig in bakom våra utposter - varför bevakar inte tyskarna det bättre? Eller, varför tar sig inte tyskarna sig in genom området för att komma in bakom våra utposter?"

Men om jag bara kan få fram det som i ovan nämnda stycke, då låter det någorlunda rimligt och trovärdigt, right?

 

[Rising]

Tack för länkarna. De var mycket bättre än de jag hittat på egen hand; som typ bara berättat om hur kartan ändrades och om hur kriget bedrevs i den stora skalan, medan jag snarare är intresserad av den lilla. Det är typ godis i stil med att tyskarna slaktade flera av sina hästar på julafton för att ha något att äta, som jag tycker är berörande.

Tack också för klargörandet av hur linjerna fungerar. En liten osäkerhet kvarstår om utposterna:

Hur många män utgör en sådan, ungefär; och vilka olika grader har mannarna? Är det en korpral och fem thugs, eller what gives? Och är de egna enheter som lever och sover i ett och samma kyffe, eller är flera utposter delar av en och samma pluton, så att bossen i plutonen säger; "Hanz, Wilhelm, Klaus och Rüben, ni går upp till den här vägkorsningen och vaktar den. Skjut allt som nynnar på någonting som låter som Stackars Negerslav!" Eller hur funkar det egentligen?

Hur många medics har man? Är det en i varje utpost, eller?

/Rising
gjorde inte lumpen

 

[Krille]

Mitt tips är faktiskt inte Stalingrad, utan något så enkelt som SoldF, eller Soldaten i Fält. Den borde finnas drösvis ute i landet i pappersform, och på soldf.com så finns telefon och adresser för att beställa hem en. Annars kan du nog få en från närmaste regemente eller hemvärnsgrupp, om du ber snällt.

Ett stort avsnitt i boken är i princip strid i bebyggelse för dummies. Där beskrivs med bilder och diagram hur det går till; hur man rycker fram, hur man jobbar sig genom hus, hur man täcker och skyddar och befäster hus, och en massa annat.

Prickskyttegrejen kan enkelt förklaras: städer består inte enbart av kök och vardagsrum. Det finns en massa annat jox däremellan, som till exempel trapphus, badkar, hallar, sovrum, garderober och inte minst gator. Ett hus kan vara ockuperat, nästa kan vara belägrat, huset därefter öde, och i fabrikshallen där bakom kan prickskytten ha hittat ett jättebra ställe med utsikt över alla tre. Om någon går ut för att pissa (eller mer troligt, för att hiva in en handgranat i köksfönstret), PANG!

Du har ett annat elakt exempel i serien Band of Brothers: en tysk krypskytt gömmer sig i ett hus när det fortfarande är ockuperat av tyskarna, amerikanerna stormar och rusar förbi, och plötsligt är den tyske krypskytten bakom amerikanerna. PANG!

Om man blir avskurna; säg, en grupp på fyra-fem personer (oj, som av en händelse; lika stor som en typisk äventyrargrupp!), omgiven av fiender; hur reagerar man då? Är det någorlunda trovärdigt att man börjar göra rollspelsmässiga saker och krigar sitt eget lilla krig inom det stora kriget, åtminstone tills man hittar en möjlighet att ta sig tillbaka till den egna sidan?

Det normala förfarandet är att i första hand koncentrera sig på att överleva och i andra hand att försöka ta sig tillbaka till egna styrkor. Det är rätt sällan som man försöker lösa stridsuppgifter, och det sker i princip bara när det är planerat (exempelvis fallskärmsjägare som släpps bakom fiendens linjer med sådana uppgifter). Återigen har vi ett bra exempel i Band of Brothers när en av amerikanerna blir avskuren från sina kamrater och tvingas gömma sig. Han håller sig undan så gott han kan för att undgå upptäckt och tillgångatagande, vilket snyter sig och han tvingas bokstavligen att slåss.

 

[Foggmock]

Men om jag bara kan få fram det som i ovan nämnda stycke, då låter det någorlunda rimligt och trovärdigt, right?

Ja, du är i en jävla krigszon, liksom! Suspension of disbelief behövs inte, saker är kaotiska, folk gör korkade saker och så vidare. Områden kan beryktat vara minerade, utan att det finns en enda mina där - den som vet det har terrängfördel. Det kan ligga sjok med betong som är svårforcerbara och fienden kan ha vräkt ut en massa stridsvagnshinder och taggtråd.

 

[Organ]

Eller, varför tar sig inte tyskarna sig in genom området för att komma in bakom våra utposter?"

Det gjorde de. Tyskarna var minst lika aktiva som ryssarna vad gällde att smyga sig runt på fientligt territorium.

Enemy at the gates är förvisso en bra film, men gravt Hollywoodiefierad.


--------------------------------------------------------------------------------



Du kan nog vara lugn. Jag kommer inte ha med en massa "blända honom med en glasbit så att jag kan rulla fram till mitt gevär och skjuta honom i handen!" Fast jag skyller inte bara på Hollywood; utan det är väl den sovjetiska propagandamaskinens fel/förtjänst att vi har den här skrönan om Zaitsevs prickskytteduell till att börja med.

En liten skitdetalj som störde mig som fasen med EatG är scenerna inifrån det sönderskjutna varuhuset. (Det de blir bombade i.) Vi är alltså i Stalingrad. En stad som varit slagfält i flera månader. Alla, både ryssar, tyskar och civila, lider brist på alla tänkbara förnödenheter och det är kallt som fan. Hur kommer det då sig att varuhuset har en mer eller mindre komplett avdelning med ÖVERROCKAR?!?!?!? Borde inte de varit försvunna sedan länge? Jag menar, en välfodrad överrock med pälskrage borde väl vara guld värd i detta läget? Fast det är klart, att smyga runt och leka katt och råtta bland tomma hyllor och nakna skyltdockor gör sig väl inte lika bra på film.

/Anders

 

[Rising]

Det gjorde de. Tyskarna var minst lika aktiva som ryssarna vad gällde att smyga sig runt på fientligt territorium

Hade inte ryssarna en fördel av att kunna terrängen bättre, samt av att de var bättre rustade för den sortens strid?

 

[Krille]

Hade inte ryssarna en fördel av att kunna terrängen bättre, samt av att de var bättre rustade för den sortens strid?

Mtp att en stor del av de styrkor som ryssarna hade på plats var från allt annat än Stalingrad, förmodligen inte.

Vad gäller utrustning så är det inte så jefla stor skillnad. Du behöver ett gevär, en hjälm och en klase handgranater, typ, och det hade båda sidor. Däremot var Stalingrad i egenskap av stad ett suveränt verktyg för att neutralisera Tysklands stora fördel: samverkande pansar, artilleri och flyg. Så "bättre rustade" är väl en relativ sak, antar jag: Tyskland hade mer fördelar att förlora på stadsstrid än vad ryssarna hade, så istället blev de helt enkelt mer jämbördiga.

 

[Foggmock]

Hade inte ryssarna en fördel av att kunna terrängen bättre

Njae, de flesta ryssar kom inte från Stalingrad, och de officerare som kände till strategisk geografi hade inte så stor nytta av det eftersom det dels var svårt att få fram detaljordrar till fronten, dels för att Stalingrad var typ, trasigt.

Det är som att säga att svenskar har fördel mot en hypotetisk dansk anfallare när vi strider i Göteborg, bara för att Göteborg råkar ligga på svensk mark. Sure, Västra Götalands Hemvärnsbataljon kanske kan Göteborg med omnejd bra, men en pansarskyttebataljon från P4 i Skövde får förlita sig på kartor och soldater som har turistat i Götet, typ.

bättre rustade för den sortens strid?

Jag är osäker på vad du menar här.

Ryssarnas enda egentliga fördelar var deras tanks (T-34) som de inte hade jättemycket nytta av vid Stalingrad utan vi de mer öppna pansarslagen, samt deras övertag i mankraft. Östfronten anges ofta ha förlustsiffror 10:1 i tyskarnas favör, åtminstone till en början. (Jag är inte säker på uppgiften dock - det kan vara en myt eller åtminstone gravt överdrivet). Tyskarna var bättre organiserade och tränade.

Vapenmässigt på soldatnivå har ingen sida någon egentlig fördel, men jag inbillar mig att tyskarna hade bättre understödsvapen (kulsprutor, granatkastare, pansarvärnsvapen) och även träning/doktrin i att använda dem.

Däremot hade ryssarna k-pistar med stor magasinkapacitet i händerna på många av sina soldater vilket ger en fördel i närstriden som på många sätt präglade slaget om Stalingrad, och tyskarnas huvudbeväpning var ett repetergevär, men jag har ingen statistik på detta överhuvudataget, jag misstänker dessutom att Wehrmacht var intelligenta nog att skifta beväpning för stridens begivenhet.

 

[Rising]

Mtp att en stor del av de styrkor som ryssarna hade på plats var från allt annat än Stalingrad, förmodligen inte.

Nä, det är klart. Men jag tänkte på att eftersom Stalin lät civilisterna stanna kvar i staden - så borde det ha funnits gott om folk som kände till områdena väl. Och bara miliserna i sig måste ju ha kunnat utföra uppdrag på sätt som inga tyskar kunnat klara av.

Däremot var Stalingrad i egenskap av stad ett suveränt verktyg för att neutralisera Tysklands stora fördel: samverkande pansar, artilleri och flyg. Så "bättre rustade" är väl en relativ sak, antar jag:

Ah, yes, true.

Tack för tipset om SoldF förresten.

 

[Rising]

Det är som att säga att svenskar har fördel mot en hypotetisk dansk anfallare när vi strider i Göteborg, bara för att Göteborg råkar ligga på svensk mark.

Jag förstår att inte alla svenskar skulle ha en fördel, men jag skulle helt klart förvänta mig fler fall av svenskar som tog sig igenom danskarnas linjer än tvärtom.

Just denna typ av krigföring är ju bara en liten bråkdel av den totala styrkan på plats. Nog måste den vara så liten att man kan låta den utgöras av tillräcklig andel göteborgare?

Jag tänker på Spetznas som ofta samarbetade med ryska miliser, just för att kunna ta fördel av milisernas läger och kunskap om terrängen, samtidigt som de i sin tur erbjöd sina kunskaper i stridföring och hanteringen av sprängämnen. De var förstås bara en liten ynka bråkdel av den totala stridsstyrkan, men för att kunna utföra de uppdrag som de utförde (såsom att förstöra järnvägar och liknande) så behövs specialkompetens, och då tycks man ha god nytta av vilka som nu än finns på plats som kan terrängen.

Eller? Missförstod jag Organ när han skrev att tyskarna verkade bakom ryssarnas linje i minst lika stor utsträckning som ryssarna?

 

[Arfert]

Tyskarna var dessutom erkänt duktiga på olika sortes mer eller mindre improviserade attacker och räder i djupled med små grupper, förmodligen bäst i världen. Vilket ryssarna (eller inte heller jänkarna och britter på västfronten) INTE var.

 

[Krille]

Ett problem med att ta hjälp av lokalbefolkning är att man inte kan lita på dem. De är utomstående, de kan skvallra, de kan leda en i en fälla och allt möjligt elakt. Risken kanske inte är stor, men det finns miljoner olika skäl till att en generell Ivan skulle kunna förråda en. Tyskarna kanske har hans dotter som gisslan. Han kanske sympatiserar med tyskarna. Han kanske hatar Stalin mer än Hitler. Det sägs ju till exempel att ukrainare valde att kämpa för Stalin mot Hitler för att Stalin åtminstone talade ryska, så läget i Sovjet var så att säga inte av högsta tillförlitlighet.

Well, ze point är att om håller på att infiltrera fiendens linjer så är kontakt med folk något av det sista man vill ha. Det är en alldeles för stor risk, i synnerhet om man håller på med något viktigt.

Till saken hör att infiltrationsuppdrag av den sorten i allmänhet är korta. Det är sällan som man hamnar bakom fiendens linjer i månader i sträck, utan i de flesta fall rör det sig om nattliga räder eller kanske ett par tre dagar. På så korta uppdrag finns det inget behov av att söka hjälp av lokalbefolkningen.

Därmed finns det egentligen ingenting som hindrar tyskarna att vara lika aktiva bakom fiendens linjer som ryssarna.

 

[Arfert]

...angående det där med bättre rustade; anledningen till att ryssarna vann slaget att de var mångdubbelt fler, och inte avskurna. I strider där de både sidorna var jämnbördiga förlorade den sovjetiska sidan nästan alltid, till och med i slaget om Berlin 45 (vilker förklarar ryssarnas ohyggliga förluster där).

 

[Rising]

Okej, då förstår jag lite mer om hur det ligger till.

Jag kan tänka mig att mitt perspektiv är lite skevt eftersom jag mest läst om ryska krypskyttar; och att läsa om Zaitsev o.co. är ju snarare att läsa om sovjetiska propagandafigurer än att läsa om verkligt krig och verkliga soldater.

Tackar för klargörandet.