Till exempel...?
Möjligheten att använda änterhakspistolen att skjuta sig upp på klippavsatsen och DÄR attackera jättespindeln?
Jag känner inte riktigt till något spel där det funkar så.
Nej, jag talar nog om enklare saker. Vanliga val i strider, oavsett system, är:
1. Hur förbereder vi oss inför striden?
2. Vem skall jag angripa/beskydda?
3. Skall vi dra ut på striden/hetsa oss igenom den? (och framförallt; i så fall: Hur?)
Typisk avvägning kan då bli: "jag som är snabb kan säkert rusa fram för att försöka slå ut motståndarens magiker på ett enkelt sätt, men bara om jag kan ta mig förbi de där trollen. Jag kan rusa dit i sällskap med piraten för att öka våra chanser att ta oss fram till magikern, men då lämnar vi å andra sidan vår
egen magiker i ett lite väl sårbart skick i skydd av blott dvärgen mot horden av svartalfer som kommer från andra hållet."
Det där måste vara ett fall av det mest basic stridsavvägande jag kan komma på, ändå så misslyckas både de flesta spel och de flesta spelledare att sätta upp bra förutsättningar för att ens sådana enkla situationer skall kunna uppstå.
Genom att låta olika utrustningar och utgångslägen vara bra mot olika typer av motstånd så kan själva
förberedelserna bli bra spelmässighet. Exempelvis genom att gruppen rustar sig för att möta olika typer av fiender, eller för att de alla koncentrerar sig mot en viss typ av motstånd som de förväntar sig ha särskilt mycket problem med.
Valet "vem ska jag anfalla?" och liknande val (såsom "var skall vi förflytta oss för att kunna skydda oss så bra som möjligt?" och "i vilken ordning skall vi stå i den här trånga korridoren?") blir bra om spelledaren (och äventyret) utnyttjar spelets möjligheter att låta vissa förberedelser vara klart fördelaktiga framför andra, fast där -omständigheterna- säger annorlunda. Typ: "Jag har ett X-vapen som gör att jag har ett övertag emot X-fiender. Här kommer dels en stor och rätt farlig X, samt en Y som är lite mindre, töntigare. Jag vill inte hamna i en långdragen strid i numerärt underläge, så vem försöker jag slå ut först? X:et, som jag har fördel mot, eller Y:et, som enligt omständigheterna är svagare?"
Valen blir viktigare ju mindre godtyckliga de är, därför är jag inte så förtjust i fantasifulla exempel med änterhakar och rammningar, om de nu inte regleras under rätt tydliga regler. Dessa grejer är förvisso fantasifulla trix som får
beskrivningarna att bli roligare att
lyssna på, men de påverkar egentligen inte valen i sig.
(I Duellito funkar det så att den som vinner en närstridsrunda själv får beskriva vad som sker nere på slagfältet. Det blir särskilt intressant när man har kuvat sin motståndare helt och hållet. Då kan man avrätta denne, ta denne till fånga eller vad som helst. Ibland nöjer jag mig med att låta min rollperson avliva motståndaren med ett enkelt banesår, andra gånger hugger jag huvudet av denna, eller tar till fantasifulla metoder såsom att hugga av rep som får saker upphängda i taljor att falla ner och krossa motståndaren. Det gör beskrivningarna roligare, men påverkar inte valen jag gör i striden)
