Nekromanti Hur kul är strid...egentligen?

[Rising]

Re: Kom till saken!

Trots allt så känner han smärtan och kraften i anfallet och ser skadan och borde utifrån det kunna uppskatta åtminstone hur många smällar till han kan ta.

Det finns massor av exempel på folk som blivit knivhuggna utan att ens känna att de blivit skadade, eller de som tror att de blivit kritiskt skadade fastän det egentligen inte varit så farligt. Uppskattningen "hur många fler smällar kan jag ta?" tycker jag känns helt uppfuckad. Så tror jag inte att någon tänker i en strid. Däremot kan man kanske uppskatta ens förmåga att fortsätta striden; alltså vilken minusmodifikation till alla ens slag ens skador innebär. Men, som sagt, alla dessa exempel på folk som blivit skadade utan att riktigt märka hur mycket deras förmåga sjunkit, det säger mig att det inte ens är så enkelt.

I stridens hetta, när man är adrenalinpumpad och uppjagad, skulle jag vilja undanhålla även den informationen för realismens skull. Om en person däremot inte angrips av någon borde han kunna välja mellan att strida eller lugna ner sig, försöka hämta andan något och undersöka sina sår: Först då tycker jag att man bör meddela lite ren spelteknisk information om vad skadorna kan innebära i fråga om prestationsförlust.

Sen, frågan om KP eller vad man nu vill använda för regelsystem, det är förstås en annan fråga. Jag vill nog helst ha ett system där man pratar om både prestationsförlust och läkning; rätt oberoende av varandra. Så att man efter striden kan se hur allvarliga sår man fått, och så att vissa skador kan begränsa ens prestationsförmåga mycket men ändå vara lindriga (såsom stukningar?) medan andra skador kan vara omärkbara i stridens hetta och ändå till sist visa sig ha dödlig utgång (såsom hjärnblödningar?)

 

[Marcus J]

Re: Kom till saken!

En artärblödning borde man i rimlighetens namn uppfatta även om man är adrenalinstinn. Blodet sprutar ju ut med en jädra fart (inbillar jag mig åtminstonde, har jag fel?)

Jag håller faktiskt med. Det är väldigt kul att veta att man precis har omöjlig gjort all framtida reproduktion för mannen som man slåss mot.

/Marcus som spelar efter devisen: "Den enda sanna glädjen är skadeglädjen"

 

[Wilmer]

Artärblödning

Att upptäcka stora blödningar är inte så lätt, det gör ju inte ont i sig.

Det blir varmt och kladdigt. Ofta märks det inte föränn någon annan påpekar det. (en snubbe på min fars jobb lyckades armbåga sin borrmaskin och blöda ett antal deciliter innan han reagerade)

 

[Zire]

Re: Kom till saken!

Fast man kan väl också fråga sig vad KP egentligen representerar. Jag tycker att du blandar ihop död och försatt ur stridbart skick (vilket det iofs känns som att många regelsystem gör också).

Det stämmer ju det du säger om att dödliga skador inte alltid uppfattas av kroppen (främst på grund av adrenalin och liknande). Men det är ju oftast en död som kommer efteråt när adrenalinet försvunnit och chocken lagt sig.
Jag tycker isf att KP bättre representerar just hur länge RP kan slåss.

Jag antar att det väl egentligen bara är en smaksak om hur man tolkar resultat av strider i verkligheten, man får väl bara hoppas att man slipper få egen insikt i hur det fungerar.

Det du skriver om att separera prestationsförlust och läkning är intressant. Det kan både vara praktiskt fördelaktigt och kännas mer realistiskt.

- Zire

 

[Gordeg]

Re: Artärblödning

Ytlig artärblödning: Lätt att upptäcka då blodet som sagt pumpas ut pulserande och med högt tryck.
Inre artärblödning: Svårt att upptäcka och av den anledningen helt livsfarligt pga av att det är svårt att åtgärda utan kirurgi och att det kanske redan är för sent när den upptäcks.

Jag gissar att snubben på din fars jobb fick en venös blödning.

Gordeg

 

[Rising]

Re: Kom till saken!

Jag tycker isf att KP bättre representerar just hur länge RP kan slåss

Det är väl inte så mycket en fråga om "tyckande", utan det står väl i klarspråk i rollspelet vad som menas? Det vanliga är väl att man stupar vid 0 KP och att man dör när man har hamnat tillräckligt långt under nollstrecket.

 

[Rickard]

Märka skador

"En artärblödning borde man i rimlighetens namn uppfatta även om man är adrenalinstinn. Blodet sprutar ju ut med en jädra fart (inbillar jag mig åtminstonde, har jag fel?)"
Wilmer har förvisso redan svarat, men jag kan gå in och styrka vad han säger.. Jag antar att kroppens försvar går in och ignorerar svåra skador, eftersom du inte kan göra något åt skadan om du ligger på marken och skriker.. Brorsan skar sig svårt i benet men en vinkelslip och han lade inte märke till det förrän han märkte hur blött det var på benet och såg ner och såg hur blodigt det var och att ett stort sår i benet gapade upp mot honom..

När jag gick ihop i en nickduell med en fotbollskamrat så fick jag grymt ont i bakskallen, där hans panna träffade.. En dunkande smärta.. När jag tog mig för huvudet så märkte jag inte att jag blödde förrän jag såg min blodiga hand som jag hade tagit för skallen.. Då började jag också tänka på hur kladdigt det kändes att ta mig för skallen.. Det var ett fem centimeter långt sår i skallen! Likadant när jag spräckte skinnet på skallen första gången.. Jag märkte det inte förrän jag såg blodet på min underarm, som jag precis innan hade strukit genom håret (och sedan rann blodet ner i mina ögon och färgade världen röd).. Jag antar att det är något biologiskt att ta sig för områden där det gör ont.. Rätt logiskt, för då kan man lätt se om det blöder då ens händer kommer förr eller senare in i ens synfält..

Blod sprutar inte i kaskader.. Det rinner utmed kroppen.. Blodådror/artärer är inte vattenslangar med grymt mycket tryck i.. Nu talar jag av egen erfarenhet utifrån egna skador och inte utifrån någon medicinsk synpunkt.. Möjligt att halspulsådern kan spruta, för jag hörde att den kunde göra det när jag var 17-18, men jag har valt att tro att det bara är en hörsägen..

När jag fick benet avsparkat under en fotbollsmatch så fattade jag inte att jag brutit benet förrän doktorn sade diagnosen efter röntgen.. Jag fattade inte, eftersom jag aldrig hade brutit benet tidigare.. Andra gången, när jag fick åka in på röntgen för att mitt ben än en gång kanske blivit avsparkat, så hade jag svårt att tro att det var brutet (även benet såg förjävligt ut), för det var inte samma känsla..

Sedan är det skillnad på brytet ben från gång till gång.. Jag bröt en arm på en målvakt i en nickduell i en match men han tyckte att han ändå kunde stå resten utav matchen.. Det var inte förrän i omklädningsrummet han såg hur jäkla konstig armen såg ut..

/Han som kan säga att sårskador också ibland kan kännas som något kliande

 

[Wilmer]

Snubben på jobbet

Borren gick in kanske en tum och då han hade armen i vinkel gick den via armbågen in i underarmen. Rätt troligt att den träffade en artär.

 

[ReservoirHamster]

Jag gillar inte strid. Det distraherar från det jag tycker rollspelande handlar om: karaktärer och berättelser. Men på något sätt måste nog striden finnas där. Rollspelande är som roligast när oddsen är som högst, och hotet att någonting kan mynna ut i våld är sålunda existensberättigat.

 

[Ulfgeir]

Re: Märka skador (OT)

När jag fick benet avsparkat under en fotbollsmatch så fattade jag inte att jag brutit benet förrän doktorn sade diagnosen efter röntgen.. Jag fattade inte, eftersom jag aldrig hade brutit benet tidigare.. Andra gången, när jag fick åka in på röntgen för att mitt ben än en gång kanske blivit avsparkat, så hade jag svårt att tro att det var brutet (även benet såg förjävligt ut), för det var inte samma känsla..

Sedan är det skillnad på brytet ben från gång till gång.. Jag bröt en arm på en målvakt i en nickduell i en match men han tyckte att han ändå kunde stå resten utav matchen.. Det var inte förrän i omklädningsrummet han såg hur jäkla konstig armen såg ut..

Ouch. Och så har folk mage att påstå att kampsporter är farliga. Mängden skador är ju enormt mycket högre i fotboll än i kampsporter.

I jämförelse så kan sägas att de skador jag sett i samband med mina 15 års kampsportstränande märktes direkt.

I judo: en kille bröt nyckelbenet då motståndaren följde med ner efter ett kast och kom med knät mot motståndarens axel.

Sedan har jag råkat ut för att själv få en spark rakt över näsan. Inget brutet, men det forsade blod. Likadant märktes skadan direkt när jag råkade slita av korsbandet i knät på en tjej under sparring då jag gick in och kastade henne på ett helt ordinärt höftkast - Ippon-seoi nage. (Hon grävde ner sig i mattan och gjorde allt för att inte bli kastad). Hon började skrika redan innan hon hade landat.

/Ulfgeir

 

[entomophobiac]

Re: Märka skador (OT)

Ta bara en sådan sak som en käftsmäll eller krossblock under kontaktsparring. De känns inte överhuvudtaget. Inte förrän efter adrenalinet svalnat och man själv varvat ned börjar man känna att smalben, kinder och annat är ömt. För min del typ en halvtimme till timme efter sparring - vissa saker märker man inte förrän dagen därpå.

Jag tror inte att brott eller andra värre skador egentligen skiljer så hemskt mycket på den fronten, men eftersom jag aldrig brutit något så vet jag inte.

 

[Wilmer]

Re: Märka skador [OT]

Appropå kampsport måste jag nämna att en kompis kompis (det är alltid kompisars kompisar som gör dumma saker) lyckades karatesparka sitt knä ur led

Han försökte med en hård horisontal spark så hans överkropp snurrade runt, men hans ben andra ben var helt still så knät vreds ur led.

 

[Brunalven]

Re: Kom till saken!

Jag håller med Zire om att man ska skilja på död och försatt ur stridbart skick. Det är därför jag gillar regeln i Mutant att man blir omtöcknad. Varje gång man blir skadad får man avdrag på sina färdigheter med 5x(Kp-skadan)% rundan man blev träffad.

Utöver detta använder vi oss av en regel som gör att man får 2x(KP-skada)% avdrag för handlingar som innebär att man behöver använda den skadade kroppsdelen (vet inte om det är en husregel eller inte). Regeln gör helt enkelt att man blir så ofokuserad av smärta och får en sådan brist på funktion i kroppen att man inte längre kan göra saker på ett vettigt sätt. Man behöver dock inte dö av det.

 

[Gordeg]

Re: Snubben på jobbet

Om borren gick in på armbågens utsida - ingen artär.
Om den gick in via ambågsvecket kan han ha träffat antingen radialis- eller unlnarisartären men det är inte heller säkert.

Det verkar finnas en föreställning att artärer sitter överallt i hela kroppen och varhelst det blir hål finns det risk för artäriell blödning. Efter att ha stuckit ett par tusen akupunkturnålar i folk har jag märkt att det inte är så

Gordeg

 

[walium]

Re: Inte nödvändigtvis

"Att jag blir så tänd i den här debatten är att diverse friformsfolk har hävdat att deras metod är mycket finare än regelfolkens. Det vill säga, de är bättre rollspelare än vad jag är för de använder minsann inte siffror. En del andra i den här tråden verkar ju fortfarande propagera dessa åsikter..."

Det skulle nog inte skada om du i någon mån släppte på det bagage av dåliga erfarenheter som du ständigt verkar släpa runt på och som får dig att dra en massa slutsatser baserat på fakta som sällan finns i själva diskussionerna. Varje debatt är knappast en kamp på kniven mellan dig och friformsfanatiker, historienördar, Vampire-spelare eller någon annan förhatlig grupp. Ta det för vad det är istället för att läsa in en massa saker som inte finns där.

 

[Rising]

Re: Kom till saken!

Varje gång man blir skadad får man avdrag på sina färdigheter med 5x(Kp-skadan)% rundan man blev träffad.

Det är dock ett system som inte funkar i alla lägen. Om varelser tål olika mycket och om det finns varelser som borde bli mindre handikappade av skador än människor (såsom stora monster) så funkar det inte alls - 3 skada kommer att minska deras prestationsförmåga lika mycket som en bondkatts.

Vill man ha ett sådant system så bör man absolut ha ett system med ett fixerat antal skadenivåer istället för kroppspoäng. Alltså på så vis att alla varelser tål 20 skadenivåer, men att skador blir allvarligare och allvarligare ju ömtåligare man är. Då innebär en och samma skada att olika varelser också får olika hög prestationsförmågeminskning.

Däremot undrar jag lite vad den här uppdelningen i dödlighet och prestationsminskning har med roten i den här deltråden att göra. Att få veta exakt hur skadad man är - det påverkar ju lika mycket oavsett om man har denna uppdelning eller inte.

 

[Krille]

Re: Inte nödvändigtvis

"Det skulle nog inte skada om du i någon mån släppte på det bagage av dåliga erfarenheter som du ständigt verkar släpa runt på och som får dig att dra en massa slutsatser baserat på fakta som sällan finns i själva diskussionerna."

Sorry. Det finns lite folk som fyller på bagaget då och då. Och bagage har vi ju allihopa i alla fall - det är ju det som gör oss till vad vi är.

 

[walium]

Förvisso [ANT]

"Sorry. Det finns lite folk som fyller på bagaget då och då. Och bagage har vi ju allihopa i alla fall - det är ju det som gör oss till vad vi är."

Men även hindrar oss ifrån att bli det som vi skulle kunna vara, ifall man vill bli filosofisk. Men en liten inventering och lagerrensning ibland fördomar och förutfattade meningar emellanåt har aldrig skadat.

 

[Brunalven]

Re: Kom till saken!

Det är dock ett system som inte funkar i alla lägen. Om varelser tål olika mycket och om det finns varelser som borde bli mindre handikappade av skador än människor (såsom stora monster) så funkar det inte alls - 3 skada kommer att minska deras prestationsförmåga lika mycket som en bondkatts.

Förvisso sant, men här får man fundera på om man vill ha ännu mer regler för realism eller om man vill ha spelbarhet. Det går iofs att ge större varelser en resistens mot effekten skador skulle ha på prestationen.

Däremot undrar jag lite vad den här uppdelningen i dödlighet och prestationsminskning har med roten i den här deltråden att göra. Att få veta exakt hur skadad man är - det påverkar ju lika mycket oavsett om man har denna uppdelning eller inte.

Sorry att det inte framgick. Jag är av åsikten att spelarna lika gärna kan få veta hur skadade deras rollpersoner är. Rollpersonernas förmåga att förstå hur stor skadan är försvinner ju med hur adrenalinstinna de är och vilken synlig effekt skadan har. Adrenalinstinna rollpersoner kanske inte känner av skadan alls. Men rollpersoner som ser ett sår som formligen väller ut blod kommer att anta att såret är dödligt. Så den faktiska skadan ska man inte vara så säker på. Dock så orkar jag som SL inte hantera alla rollpersonernas skador själv utan det blir ändå ett jobb för spelarna.

Min poäng med mitt tidigare inlägg var:
När spelarna drar bort KP från sina rollpersoner kommer det inte att få särdeles stor effekt för rollpersoneras handlande såvida man inte slänger in att skadorna ger en prestationsförsämring. Med en regel om prestationsförsämring börjar spelarna helt plötsligt inse att även små skador kan innebära att rollpersonen inser vad han kan och inte kan göra.

 

[Rising]

Re: Kom till saken!

Men rollpersoner som ser ett sår som formligen väller ut blod kommer att anta att såret är dödligt.

Jo, men det där har inte med saken att göra. Den fråga som skulle gett dig rätt är "rollpersoner som får ett kritiskt sår kommer förstå att såret är kritiskt", och det är ju det jag inte håller med om, eftersom inte alla kritiska sår ser kritiska ut.

Jag tycker alltså att det är ni som blandar ihop KP-förlust med synlig blodförlust.

När spelarna drar bort KP från sina rollpersoner kommer det inte att få särdeles stor effekt för rollpersoneras handlande såvida man inte slänger in att skadorna ger en prestationsförsämring.

Jag är inte helt övertygad om det heller. En rollperson som har full förmåga, men som ändå är väldigt skadad, han tjänar ju väldigt mycket på att avsluta striden och fly. Han är fortfarande snabb och har god flyktförmåga, och han har mycket att förlora genom att dö. En person som har kraftigt nedsatt stridsförmåga är oftare mer utelämnad åt motståndaren.

Så, visst, jag kan hålla med om vad du säger, till viss del, men också hitta massor av argument som pekar på motsatsen.