Mot sherwoodskogen!
"Jag tror att jag ska testa nåt i stil med "Lost", ett ganska långt uppdrag som jag ska skriva i hemlighet. Hur skriver man upp "uppdragen" egentligen? Skriver man det som en mindmap eller bara som en vanlig bok?"
Jag tror rent generellt att bokformatet passar bäst för just böcker. Sen beror det på vad du vill göra. Vill du skriva ett äventyr av på samma mönster som de officiella, eller vill du skräddarsy det specifikt för dina spelare?
Det spelar viss roll, faktiskt, då äventyret om du inte kan skräddarsy det efter spelarna måste hållas på ett väldigt allmänt plan. Är det däremot specialdesignat för just dina spelare kan du anpassa äventyret i mycket högre grad, erbjuda intriger som lockar de specifika rollpersonerna att göra saker, situationer just dessa spelare inte kommer att kunna motstå, och blanda in SLP från tidigare i nyckelroller. Ofta lider färdiga äventyr av en stelbenthet som anpassade äventyr inte har - man kan sällan göra det man vill, och förväntas inte sällan utföra mer eller mindre obegripliga handlingar för att "gå framåt i handlingen".
(Nej, inte sådana handlingar. Ställ ner hudkrämen!)
Om du väljer att skriva den sistnämnda sortens äventyr, gör dina anteckningar löst hållna. Håll det flexibelt. Det du är ute efter är ett schema över vad som händer och vad som ger upphov till vad. Det är egentligen mindre viktigt hur det exakta fysiska eller topografiska upplägget är beskaffat - sådant kan man improvisera, och det är ganska lätt att höfta fram en beskrivning av en äventyrsplats.
(Jag använde ordet "äventyrsplats". Usch, så smutsig jag känner mig.)
Ännywäjj. Just det som kan förändra ens plan är också det som är intressantast i det långa loppet. Det är iofs inte tillrådigt att anta att du kan planera för allting - hur löst du än håller det kommer spelarna att överraska dig. Det du gör är att ge dem möjlighet att påverka själva plotten aktivt istället för att följa ett snitslat spår.
Hoppas det här hjälper.
--Björn, försöker ge tips